Att göra en trulp

Niclas Persson

Att göra en trulp? Jag får i första hand tillstå att mina föräldrar trots allt var först när det gällde att göra en trulp. När det gäller bevingade ord så myntade däremot Niclas Persson häromdagen uttrycket "att göra en trulp". Det är för mig något att vara hedrad över, eftersom det ju i sak handlar om mod och att våga ställa upp för den större sakens skull. Trots att det är att lägga sig själv på offeraltaret.

Arthur C Doyle (1859-1930)

Som jag tidigare sagt så är jag fullt medveten om vilken sannolikhet det är att jag blir vald som språkrör. Jag är emellertid sådan att jag hellre spelar schack än måltips eller roulette. Som den finurliga Sherlock Holmes myntade (eller snarare Arthur Conan Doyle) så är det sanningen vi har kvar efter att vi reducerat bort det omöjliga, hur osannolikt det än kan verka. Visst är kopplingen till sammanhanget något vildvuxen, men bör helst tolkas som humoristiskt underfundig.

Pierre Ringborg

Yuri Silva

Det finns även andra som tagit upp tråden i bloggosfären. De jag hittills känner till som skrivit om just "att göra en trulp" är Pierre Ringborg, Yuri Silva och Erik Thor.

Erik Thor

Demokratisk evolution eller samhällelig harakiri

Magnus Linton

Magnus Linton har skrivit en utmärkt bloggartikel med titeln Moderat metamorfos som handlar om Moderaternas framgångsrecept.

De huvudsakliga ingredienserna heter enligt Schlingmann psykologi och lingvistik och det visar sig i det politiska arbetet. Reklamen regerar. Den ihåliga propagandan är kung. Alltså förändring på ytan, inte i djupet. Ytlighetens förbannelse. Den största kompetensen hos sådana som Reinfeldt och Borg ligger alltså i deras retorik. Det är genomskinligt, halt och lika kallt som den påstådda ombesörjelsen av utanförskapet. Isande vindar drar genom landet.

Carl "Lundin Oil" Bildt

Kännetecknande är Tobias Billströms monotona vägran att förklara hur saker egentligen ligger till med hens och Bildts samtal med USA:s ambassadör för fyra år sedan där irakier som folkgrupp förtalades (se exempelvis Youtube, DN, Aftonbladet). Givetvis skäms hen. Givetvis har hen gjort fel. Strategin är att försöka dribbla bort frågan och slippa ta ansvar.

Tobias "Substans" Billström

Vad det politiska systemet idag verkligen saknar är ärlighet, rättframhet, solidariet, integritet och mod. Istället dryper arenan av floskler, lögner, egocentrism, opportunism och feghet. Vi är många som reagerar på det här och därför har jag startat en gemenskapsida på Facebook som heter Demokratisk evolution. Den sidan handlar just om att politiken borde baseras på ärlighet istället för manipulation och att det även är en strategiskt riktig väg att gå.

Visst är regeringen korrupt, men det var ungefär lika illa på sossarnas tid mot och under 2000-talet. Tillväxtkrav, konsumtionshets och avsaknad av generell livsrespekt. Hyckleri och maktfullkomlighet är utbrett. Dagens borgerliga nedmontering av välfärden ger vissa kortsiktiga BNP-effekter, men sannolikt har Sveriges "starka" ekonomi mer att göra med att Sverige står utanför EMU. Som vanligt tar politikerna åt sig äran, men de facto så misshandlar Alliansen Sveriges ekonomi såväl nationellt som regionalt och lokalt. För att inte tala om hur mycket stryk naturen och de utsatta får ta.

Sverige har ingen tigerekonomi. Det vi lever i är en ballongekonomi, liksom för alla andra "utvecklade" ekonomier i världen idag. Vår livsstil i väst/nord är helt ohållbar. Våra ekonomier behöver minska i omfång och landa i ett balanserat tillstånd (steady state) som givetvis inrymmer dynamik. När det gäller U-länder så behöver deras ekonomier växa för att kunna tillgodose grundläggande behov, men sedan klinga av och landa på samma nivå som det balanserade tillstånd som utmålades ovan. Såväl globalt som lokalt behövs jämvikt och rättvisa, vilket således handlar om ordentlig fördelningspolitik.

Det här handlar egentligen mycket om grundvärderingar. Vi behöver sluta mäta oss själva och varandra utifrån materialistiska måttstockar. Vi behöver inse att det finns långt större rikedom i social närvaro, kultur, hälsa och medvetenhet än i att äga så mycket pengar och prylar som möjligt.

Rättvisa vore att regeringens representanter får pröva på Fas 3 i praktiken. Det är de givetvis för fina och trygga för. De riskerar ingenting.

Maktens idoler?

Reinfeldt och Borg anses av många vara kompetenta, men enligt min mening på ungefär samma vis som kejsaren Palpatine och Darth Vader är det i Star Wars. Dessa figurer byggde synnerligen effektivt sitt imperium, men det betyder inte att det var särskilt vackert eller önskvärt för någon annan än dem själva. Moderaterna är ett arbetarparti på ungefär samma vis som statare och trälar var arbetare. I bästa fall är de ett arbetsgivarparti. Sannolikt är de blott en tafflig vi-gör-våra-redan-snuskigt-rika-polare-ännu-rikare-klubb.

När det gäller dagens bedrivna politik så är jag upprörd och reagerar. Det handlar dock inte om "moderat" eller "sosse". Det handlar om samhällseffekter. Vart är vi på väg? Uppenbarligen ner i avgrundsgrytan. Vi kan ändra riktning och promenera till skogsgläntan och må bra istället för att begå samhällelig harakiri. Vi väljer.

Vi kan bättre.

Kongressmotioner

Här är de motioner jag skrivit till kongressen. Yuri Silva har givit kritik och är medmotionär på "Lönetak för förtroendevalda" (a) och "Vinstdrivande bolag får stå själva" (d). Hen har även skrivit under "90 % minskad köttkonsumtion" (c) som är en utveckling av en motion av Erik Thor som jag även är medmotionär på.

Anledningen till att båda motionerna är lagda är att Erik lade motionen till Grön Ungdoms riksårsmöte med hopp om GU:s stöd till kongressen och det gick inte att göra några ändringar i det skedet vi befann oss. Då jag hade skrivit om brödtexten lite så tog jag därför chansen att spetsa till motionen med lite högre, och enligt min mening fullt rimlig, målsättning i att-satsen.

För den som är miljöpartist så går samtliga motioner att läsa på Gittan (efter GIT, Grön Informationsteknologi, vilket är Miljöpartiets interna kommunikationsverktyg på internet).

a) Lönetak för förtroendevalda

Miljöpartiet de Gröna bör sätta en gräns som innebär att förtroendevalda högst kan tjäna den för hela landet genomsnittliga lönen. Enligt SCB låg den siffran 2009 på 27 900 kr per månad. Överskottet bör gå till partiorganisationen och användas till anställningar eller projekt för att stärka sådant som lokalavdelningar, kanslier och politiska processer.

Huvudargumentet för att ge politiker höga inkomster är att annars går de till näringslivet med sin kompetens. Det är ett påstående som lämnar gott om utrymme för att problematiseras. Den person som sysslar med politik för lönens skull gör sig helt klart bättre i näringslivet.

Vi bör syssla med politik i första hand för att vi tror på att vi kan och vill bidra till ett bättre samhälle. Engagemang och möjlighet att påverka är lön i sig självt. Höga ersättningar gör att vi får förtroendevalda som i större utsträckning sätter sin egen status, prestige eller inkomst i främsta rummet. Den som sätter sina egna mål framför de gemensamma är per definition en undermålig representant.

Vi vet att en för liten lön lätt leder till korruption. Intressant nog så framkallar även en för hög lön korrumperade beteenden. Folk förlorar verklighetsförankring och mycket vill ha mer. Det är ett allmänt fenomen inom politik och företagsvärld.

Privatekonomi handlar egentligen mer om utgifter än inkomster. Vi rättar munnen efter matsäcken. Högre inkomster följs oftast bara av allt större utgifter. Med tanke på vart världen är på väg så bör vi alla sträva till att vara resurshushållsamma konsumtionsminimalister och i det perspektivet är nära trettiotusen kronor per månad fortfarande en hög lön.

Miljöpartiet kan inte styra de andra partierna i den här frågan, men vi har åtminstone kontroll över vår egen boll. Det främsta syftet med ett lönetak är att premiera förtroendevalda som är mer av samhällsivrare än karriärister. Som positiv bieffekt skulle vi sannolikt även få ett klart större väljarstöd eftersom vi signalerar till vanliga människor att vi står dem närmre än vad andra partier gör.

Vi yrkar
1. att det i Miljöpartiets stadgar §17 läggs till en femte punkt som innebär att Miljöpartiets riksorganisations samtliga förtroendevalda (inklusive riksdagsledamöter) i ekonomisk ersättning (arvoden eller lön) enskilt ska erhålla som mest den genomsnittliga lönen i Sverige,
2. att det är summan av inkomster från varje förtroendevalds alla uppdrag som räknas,
3. att överskott betalas till partiorganisationen som disponerar det för att stärka partiets verksamhet på alla nivåer genom exempelvis stöd till lokalavdelningar, anställa politiska sekreterare och kanslipersonal samt projekt och aktioner för att medvetandegöra medlemmar och allmänhet,
4. att de förtroendevalda som inte vill följa stadgeändringen får lov att avsäga sig det antal förtroendeuppdrag som krävs för att uppfylla stadgeändringens krav,
5. att Miljöpartiet till dess att stadgeändringen kommit till stånd med omedelbar verkan agerar enligt stadgeändringens syfte.


b) Direktdemokrati

Vi gröna tror på att direktdemokrati är eftersträvansvärt. Demokrati handlar delvis om att hitta konstruktiva former för gemensamma beslut, men också om att göra informerade val och kunna påverka vägen till beslut. Det uttrycks i partiprogrammet, exempelvis med:

Som en reaktion mot den tilltagande maktcentraliseringen har varianter av direktdemokratiskt beslutsfattande växt fram i världen. [...] Det räcker inte att själva beslutsfattandet demokratiseras, medborgarna måste också i högre utsträckning kunna påverka den process som leder fram till beslut. (s 9)

Att reducera demokrati till slutna sammanträdesrum och otillgängliga arenor är att tömma begreppet på dess innehåll. Demokrati handlar om möjlighet att delta och påverka och att det är något som ska gälla alla. Engagemanget vaknar för den som känner att hen har möjlighet att påverka på riktigt. En av de viktigaste utmaningarna vi gröna har är alltså att skapa möjlighet till delaktighet för alla som vill.

Vi gröna behöver stå upp för vår alternativa demokratisyn inte bara i ord, utan också i handling. I partiprogrammet uttrycks:

Informationstekniken skapar förutsättningar för en mer deltagande och direkt demokrati. [...] Internet kan stärka kommunikationen mellan väljare och valda, möjliggöra direkt deltagande i beslutsfattandet och användas för att sprida bakgrundsinformation. (s 9)

Idag finns det teknologiska förutsättningar att hantera frågor i omröstningar där varje medlem har en röst. Internetverktyg är lämpligt som utgångspunkt, där öppen källkod är att föredra. Vi behöver givetvis parallella system för att inkludera också de som avstår från internet.

Informationsflöden är avgörande och omröstningar måste föregås av genomgripande och varierade diskussioner inom organisationen. Det gäller både formella och informella diskussioner. Styrelser har ansvar för att de formella diskussionerna kommer till stånd. Diskussioner bör föras i många olika forum och på alla organisationsnivåer.

Argumentet att vi måste agera i enlighet med hur det fungerar i parlamenten är menlöst. Vi vill något annat. Vi bör vara ett demokratiskt alternativ. De klassiskt demokratiska strukturerna bör anpassa sig till oss istället för att vi anpassar oss till dem. Vi vill förbättra vår interna demokrati för att därigenom ge förutsättningar för brett och livaktigt engagemang i Miljöpartiet, samtidigt som vi blir inspirerande exempel för andra.

Jag yrkar
1. att Miljöpartiets partistyrelse uppdras att undersöka lämpliga verktyg utifrån direktdemokratiska principer,
2. att Miljöpartiets partistyrelse arbetar för att använda sig av direktdemokratiska beslutsgångar i så stor utsträckning som möjligt, särskilt vid större beslut,
3. att Miljöpartiets partistyrelse uppdras att utarbeta en tydlig plan för varierade formella diskussionsformer vid direktdemokratiska beslut, där syftet är bred och djup delaktighet.

c) 90 % minskad köttkonsumtion

Vi kan lägga grunden för en klimatomställning här i Sverige, men det kräver ett brett engagemang för alla frågor. Vi kan inte sopa en av de viktigaste utsläpparna under mattan. Vi måste vara ett modigt parti som står för vad vi tror på. Vår existens som parti är berättigat för att vi kämpar för liv, för ekosystem, för djur, för människor och kommande generationer. Därför är det nödvändigt att vi gröna identifierar ett av de största hoten vi har mot en hållbar framtid, vilket är köttkonsumtionen.

Köttindustrin en riktig tungviktare. För några år sedan publicerades FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) en rapport där de kunde konstatera att utsläpp av metangas och annat medför att köttet på vår tallrik svarar för 18 % av de globala utsläppen. Nu visar World Watch Institute på att andelen idag är 51 %. Exakta siffror går att diskutera, men det viktiga är att veta att vi möter en gigant.

Det är naturligtvis svårt för människor att ställa om sina vanor till en närproducerad ekologisk och vegetarisk kost när vi politiker inte förmår ta vårt ansvar för att underlätta omställningen. Miljöpartiets kongress har vid flera tillfällen givit partistyrelse och riksdagsgrupp mandat att driva köttskatt, utan att det drivits seriöst. Vi gröna har kämpat mot bilindustri, överfiske, kemikalier och kolkraft, men vi har ännu inte vågat ifrågasätta köttindustrin på allvar.

Miljöpartiet måste våga ta ställning mot köttindustrin. Förr eller senare kommer vi att göra det. Miljöpartiets kamp mot klimathot och miljöförstöring står nämligen i direkt konflikt med dagens köttkonsumtion och köttindustri. Så kommer det vara även om den blir helt ekologisk. Något måste bort, och vi vet alla vad vi helst vill ha kvar. Vi kan sätta agendan och visa djurindustrin att vi inte kapitulerar inför den.

Sedan nittiotalet har köttkonsumtionen ökat med 50 % och vårt mål bör vara att den ska tillbaks till femtiotalets nivå och minskas med uppskattningsvis 90 %. För att nå det målet så behöver vi arbeta på många plan. Vi kan driva på för köttfria dagar i kommuner, landsting och riksdag. Vi bör flytta kostråden från Livsmedelsverket till Statens folkhälsoinstitut eller Socialstyrelsen. Alla barn bör ha rätt till god, näringsriktig helvegetarisk mat i skolan.

Mest prioriterat, men också störst och mest omfattande, bör vara att avskaffa subventionerna till djurindustrierna och samt inrätta ekonomiska styrmedel som väger in livsmedelsproduktionens sociala och miljömässiga kostnader.

Vi vet att köttet är normen på tallriken idag. Vi vet också att normer inte är skrivna i sten. Det handlar om att skapa alternativ för människor och att aktivt driva på för att ifrågasätta och lyfta fram dessa alternativ. Vi föreslår därför aktiv politik för minskad köttkonsumtion.

Vi yrkar
1. att Miljöpartiet driver målet om minskad köttkonsumtion med 90 % från dagens nivå,
2. att Miljöpartiet aktivt driver frågan om att avskaffa subventionerna till djurindustrierna,
3. att Miljöpartiet aktivt driver inrättandet av ekonomiska styrmedel som väger in livsmedelsproduktionens sociala och miljömässiga kostnader.

d) Vinstdrivande bolag får stå själva

Det är bra med valfrihet och mångfald. Privata skolor eller vårdinrättningar som alternativ är helt i sin ordning. Det är däremot inte i sin ordning att vinstdrivande företag ska kunna basera en stor del av sin vinst på skattemedel. De bör få klara sig på marknadsmässig finansiering, exempelvis prissättning av varor och tjänster gentemot kunder. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den.

Som det ser ut idag är som exempel vård och skola mycket lukrativa verksamheter där multinationella bolag attraheras till Sverige. Det är tyvärr inte särskilt positivt om vi ser till hur det stora flertalet av sådana verksamheter sköts eller snarare missköts till förmån för vinstmaximeringens skull. De kommunala skolorna, landstingens sjukvård och statens järnväg bör rimligen vara skattefinansierad och ett fullgott alternativ tillgängligt för alla.

Sedan tycker vi att det gärna kan få finnas ett mellanalternativ, det vill säga privata aktörer som skriver under en förbindelse om insyn och öppenhet samt att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Det skulle då handla om sociala företag som har samhällsförbättringen som mål och därför kan få en större eller mindre del av sin finansiering från skattemedel.

Modellen inbegriper alltså följande tre kategorier:

- Statlig, landstings och kommunal verksamhet till största delen finansierad med skattemedel
- Ej vinstdrivande privat verksamhet delvis finansierad med skattemedel
- Vinstdrivande privat verksamhet finansierad genom annat än skattemedel

Vi yrkar
att Miljöpartiet ska förespråka en modell för finansiering av samhällstjänster på kommunal, landstings- och statlig nivå, där endast företag som förbinder sig till att enbart återinvestera vinsten i verksamheten och tillåter en hög grad av öppenhet kan få ekonomiskt stöd via skattemedel, medan företag som har vinstintresse inte ska skattefinansieras alls.

e) Det rationella betyget G

När vi talar om utbildning så är betyg av central vikt. Det är myndighetsutövning och ett instrument som antas värdera kompetens. I själva verket handlar det snarare om ett system för att sålla främst för fortsatta studier, men ibland också för studiernas mål; ett arbete. Det som tas upp här i motionen gäller skolsystemets samtliga instanser där betygssättning ingår.

Idag går vi i en klar trend mot mer differentierade betyg. Det är tyvärr menligt för kunskapsutvecklingen och stressen ökar hos både lärare och elever. Bedömningar är sällan självklara och elever drivs till att vilja maximera sina betyg eller ge upp. De som inte når upp till antingen skolans eller sina egna mål mår dåligt. Det läggs också allt större fokus på betyg och kunskap som mål i sig självt glöms lätt bort.

Betyg är alltid är en mer eller mindre subjektiv företeelse. Det är lärare som sätter betyg, och läraren är alltid i någon utsträckning påverkad av sin relation till eleven. Det är få lärare som har tillräcklig självdistans för att som exempel sätta ett korrekt betyg på någon som de av personliga skäl gillar eller ogillar och alltför få lärare ser positivt på elever som ifrågasätter och är meningsskiljaktiga.

I dagens marknadsanpassade utbildningssystem så visar forskning att betygsinflation är ett problem. Det är en logisk konsekvens av konkurrensmekanismerna. Den skola som kan "utlova" bättre betyg, gärna i form av statistik, blir förstås mer attraktiv för elever och föräldrar. Skolverkets strävan till rättsäkerhet i måluppfyllelserna räcker oftast inte till.

Betyg lägger sig som en tyngd över tanken och kväver lusten till lärande. Vi gröna bör därför förespråka en generell övergång till betyget Godkänt (G). Godkänt ska givetvis vara ett kvalitativt mål för den lägst acceptabla nivån av kunskaper och färdigheter, och inte något som går att uppfylla utan prestation. I de fall nivån för godkänt inte uppnås, så bör det av pedagogiska skäl anges som "godkänt ännu ej uppnått" hellre än "underkänt".

När målet G uppnåtts, så står vi inför en oändlig rymd av fortsatt kunskapsutveckling samt insikten om att det i första hand är vi själva som ansvarar för vad och hur vi lär oss. Den här rymden och potentialen är svår att se när vi istället ska börja klättra och kämpa mot nästa steg i skalan med ett högre betyg i sikte.

Målet med utbildningspolitik bör inte vara att skapa pappersdrakar av så kallad "hög utbildning". Att gå bort från differentierade betygssteg ger utrymme för frihet i tanken, kreativitet och lust att lära. Målet med utbildning är att ge oss möjligheter att utveckla kunskaper och förmågor och att växa som människor. Låt oss skapa förutsättningar för det.

Jag yrkar
1. att Miljöpartiets inställning till betyg bör vara kritisk,
2. att Miljöpartiet tar avstånd från att differentierade betyg används i utbildningssystemet,
3. att Miljöpartiet förespråkar betygssättning baserad enbart på betyget Godkänt (G).

f) Könsneutralt språk

Språket är intimt förbundet med våra tankar och hur vi ser på världen. Användningen av ett könsneutralt språk är därför ett effektivt sätt att få oss att börja se varandra som personer istället för kön.

Genusteori menar att könsroller i allra störst utsträckning beror av reproduktion av rådande strukturer och invanda beteenden. Mycket av det vi gör är dessutom mer eller mindre omedvetet och är därför svårt att komma tillrätta med. Det visar exempelvis videoinspelningar av personal på förskolor. Till och med genusmedveten personal har problem med att vara helt objektiva och rättvisa, men det går åtminstone att försöka vara så medveten som möjligt.

Vi kan ju ärligt fråga oss vad kön egentligen har att göra med hur vi åker skridskor, kör bil, hackar grönsaker, tar hand om barn eller tänker politik? Just det, ingenting egentligen. Det är större skillnader mellan individerna inom grupperna "kvinnor" respektive "män" än mellan själva grupperna.

Med könsneutralt språk avses att alla ord som används är könsneutrala. Det inbegriper exempelvis substantiv som förälder, ombudsperson, barn, lärare, talesperson eller sjukskötare. Även andra ordklasser ingår, som för adjektiv där vi kan säga "förälderlig" istället för "faderlig" eller "moderlig".

En särskilt viktig ordklass är de personliga pronomen och då specifikt tredje person singular. Alternativet "han eller hon" eller "den" är antingen omständligt eller objektifierande. Därför föreslås här att vi i Miljöpartiets officiella verksamhet konsekvent använder pronomen "hen", "hens" (genitiv) och "henom" (objektsform) samt det opersonliga pronomenet "en" (objektsformen till "man", men här alltså fungerar som både grund- och objektsform).

Jag yrkar
att Miljöpartiet de Gröna i officiella sammanhang använder sig av ett könsneutralt språk.

g) Alkoholfria Miljöpartiet

Förtäring av alkohol är ett normaliserat fenomen i vår kultur och likställs ofta med festlighet. Det är en problematisk hållning. Som exempel är en stor del av våldsbrotten relaterade till alkoholintag. Forskare på Karolinska Institutet visar vetenskapligt att "resultaten tyder på alkohol triggar våldshandlingar mest av de undersökta drogerna", vilket även annan forskning visar. Likaså kan vi läsa på UNF:s hemsida att:

En undersökning av samtliga fällande brottmålsdomar i åtta län under 1992 gjord av Mattias Lundberg och Jonatan Hjorth visar att det finns en tydlig koppling mellan alkohol och våld. Minst 75 procent av de undersökta brotten hade en direkt koppling till berusning hos offer eller förövare.

IQ-initiativet, som är ett fristående underbolag till Systembolaget, anger att i "8 av 10 misshandelsfall finns alkoholen med i bilden". Där uppmärksammas också att "en grupp som drabbas extra hårt av alkoholens baksidor är de cirka 200 000 barn som växer upp med alkoholiserade föräldrar". De ger också informationen att "alkoholen kostar samhället runt 66 miljarder kronor per år [...] staten har mycket större utgifter för problem orsakade av alkoholen än skatteinkomster från försäljningen av den". Det framträder en tydlig bild.

Att visa på de här mörka sidorna av alkoholkonsumtion handlar inte om att försöka ge folk som dricker alkohol dåligt samvete. Syftet är att visa på att Miljöpartiet som organisation bör visa sin solidaritet med alla som inte har odelat positiva erfarenheter av alkohol.

I partiprogrammet står på sidan 51 att "vi vill ha en restriktiv alkoholpolitik" och att "vi vill värna alkoholfria miljöer". Att säga men inte göra är att hyckla. Att säga och göra ger respekt. Under exempelvis kongresser bör vi alltså av medmänskliga och etiska skäl kunna avstå helt från alkoholförtäring, för att sedan göra vad vi vill när vi kommit hem igen.

Jag yrkar
1. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att endast alkoholfria alternativ serveras i samband med kongress,
2. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att endast alkoholfria alternativ serveras i samband med Miljöpartiet riksorganisationens officiella aktiviteter och evenemang,
3. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att förtäring av alkohol inte är acceptabelt i samband med kongressverksamhet,
4. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att förtäring av alkohol inte är acceptabelt i samband med Miljöpartiet riksorganisationens officiella aktiviteter och evenemang.

Missriktad vargjakt

Jag läste idag i SvD en kort notis om vargjakten. Den var så kort så att jag kan citera den i sin fulla längd:

Under de två första dagarna har 15 vargar skjutits, men en av dem är inte hittad ännu. Tills man vet om den vargen är fälld eller oskadd är jakten i Västra Götaland avlyst.

Bland de dödade vargarna finns fyra alfadjur, två av dem var märkta.

Foto: Björn Ullhagen

Till att börja med undrar jag hur någon som är skadeskjuten kan vara oskadd? Sedan undrar jag fortfarande vilken evolutionsbiologisk finess som råder som tillåter att alfadjur mördas? Hur kan djur som är GPS-märkta tillåtas skjutas, då de bevisligen ingår i forskningsprojekt? Det främsta skälet kanske är för att de var lätta för jägarna att pejla?

Jag vill även visa på en tydlig diskrepans när det sägs exempelvis i en artikel i SvD att "jägarna uppmanas att inte skjuta vargar med gps-halsband, inte heller bägge föräldradjuren i en flock" samtidigt som vi kan läsa beskrivningar i samma artikel (och många andra) som visar på något helt annat i praktiken:

Att ha skjutit vargen känns bra, tycker skytten, framför allt att skottet träffade. Men också att hannen i paret är borta.
–Jag fick lite revansch. Jag höll på att bli av med hunden förut. Vargen ställer till med mycket problem, säger han som ofta är ute i skogen men inte är rädd själv.
Lite senare skjuts även honan, nu blir det ingen flock i den här trakten.

Eller en annan artikel i SvD:

På måndagen kom dessutom signaler om att jakten inte fungerar riktigt som tänkt. Av de fjorton vargar som dödats har elva klassificerats som vuxna och bara tre som valpar/ungdjur. Detta motsvarar inte alls ålderssammansättningen i vargstammen.
- Det låter som en skev fördelning. Det kan bero på att jakten medvetet riktas in mot de vuxna vargarna, säger Olof Liberg, koordinator för vargforskningsprojektet Skandulv.
Jägare som TT talat har bekräftat detta. Skjuts de vuxna vargarna blir det ingen föryngring i reviret nästa år, vilket är målet.

Liksom det visas i följande artikel i Aftonbladet:

I Hasselforsreviret finns just nu bara tre vargar, ett alfapar och ett yngre djur. De fick inga valpar i våras och ingen föryngring har skett i reviret de senaste två åren.
Jakten riktades helt in på alfaparet som går tillsammans. Var ungvargen håller till är det ingen som vet och ingen har sökt efter den.
– Vi vill skjuta någon av de vuxna vargarna för att förhindra en föryngring nästa år. Det kan låta otrevligt för många, men vi vill försöka få en situation där vi kan bedriva jakt på annat vilt i området mer ostört, säger han.

Foto: Nils-Johan Nordenlind

Jakten riktas alltså in på vuxna djur och i synnerhet alfaparen, trots myndigheternas tandlösa rekommendationer. Ingen föryngring har skett de senaste två åren och jägarna ska jävlarimej se till att ingen heller ska få ske framöver. Varför? De vill bedriva jakt på annat vilt i området utan konkurrens från andra jägare.

Sådana här jägares egoistiska respektlöshet för ekosystem och biologisk mångfald borde bestraffas hårt. De ger mig alla stor spykänsla. Att de får ha vapenlicens är en skam och ett bevis på att mänsklig rationalitet emellanåt inte sträcker sig längre än till den egna vänstra näsborren.

Alfadjuren är rimligen de genetiskt bästa individerna. Rangordningen i gruppen bestäms av inbördes styrkeförhållanden. De djur som är genetiskt defekta (vare sig det är yttre eller inre missförhållanden) kommer inte att kunna nå alfa-status, så länge som det finns friskare individer.

Det är i vanliga fall endast alfaparet som förökar sig. De övriga individerna i gruppen stärker gruppens överlevnad. Detta faktum visar också på den skeva logik som råder när det gäller vargjakt. Det som händer när en alfaindivid mördas är att den överlevande söker ny partner. När alfaparet mördas så blir det social anarki i gruppen till dess att ett nytt alfapar etablerats.

Vargjakten är alltså på alla vis riktigt dålig och kan absolut inte kallas för naturvård. Allt den egentligen visar är att människodjuret som jägare i vanlig ordning är urskiljningslös och evolutionsbiologiskt förkastlig. Jag föraktar de jägare som är varghatare och politikerna för deras tomhylsehyckleri!

Vi kan behöva jägare, men inte för nöjesjakt. I så fall bör det handla om en sista instans för att hålla ekosystemet i balans, som med älgarna idag. Självklart gör vargen ett mycket bättre jobb när det gäller att hålla efter älgstammen och uppgiften bör således ödmjukt lämnas över till vargen.

Vad bör vi göra istället för vargjakt? Det senaste etappmålet var ca 200 vargar (vilket i bästa fall visade sig vara ett slutmål för nuvarande regering). Nästa etappmål bör vara en stam på över 1000 individer. Hur når vi dit? Förberedelse av jaktbrott ska givetvis vara olagligt. Det bör läggas mer resurser på att motverka tjuvjakt liksom det bör svida mer för de som åker fast, där riktigt höga böter kan räcka. Jaktlicens bör uppenbarligen vara ställt med högre krav, så att inte vem som helst kan sitta och trycka i skogen med en bössa.

Liksom Orup sjöng på det glada 90-talet så vill jag avsluta med att jag hellre blir jagad av vargar än av Försäkringskassan och Alliansens arbetslinje.

Del 1: Bakgrund & politikens villkor

Resa mellan avhopp och åter hopp

Foto: Dace Balode

I början av 2006 tog jag fyra "friår" från politiken i samband med lyckan att bli förälder, men också sorg över att min ena förälder gått bort i cancer tidigare på hösten. I det läget kände jag dessutom en påtaglig desillusion över ett politiskt system som i stor utsträckning styrs av manipulation och egenvinning. Jag valde därför att gå ur Miljöpartiet för att nöja mig med att vara politisk enbart på det personliga planet, börja studera och ta chansen att till stor del vara hemmaförälder under tre år.

Jag gick med i partiet igen i oktober eftersom jag som många andra reagerade på att Sverigedemokraterna erhöll parlamentarisk legitimitet och att Moderaterna fick nästan en tredjedel av röststödet med sin nutids- och framtidsfientliga politik färskt intryckt i det svenska folkets immiga backspegel. Genom diskussioner förstod jag att det finns vilja att förändra den gröna partipolitiska rörelsen i en riktning jag välkomnar. Min tro på att det är möjligt väckte suget av engagemang.

Varför just Miljöpartiet?

Partiet står för helhetsperspektiv på världen, vilket särintresseorganisationer har problem med. Det är också det parti som tar ödesfrågorna på fullt allvar, liksom sådant som livskvalitet och livsrespekt. Jag har alltid varit nära förbunden med den gröna ideologin och hör därför hemma i Miljöpartiet. 

Demokrati skall med samverkan byggas

Den traditionella demokratin blir problematisk när den ibland verkar handla om att med formalistiska medel trycka igenom sin egen vilja mot andras vilja. Som grön vill jag se en förändring av detta till något som inkluderar istället för utmanövrerar,

Foto: Hillevi Nagel

ger närvaro istället för uppgivenhet och möjliggör istället för känslan av Kafka.

Makt som mål eller medel

Vi är väl bekanta med fenomenet att makt korrumperar och hur svårt sådant är att värja sig mot. Makt ska inte handla om egenvinning, utan bör vara ett medel för att uppnå verklig förändring. Makt kräver ansvar. Vi måste kunna stå för nödvändiga lösningar även om de råkar vara obekväma. Det gäller särskilt när världen är i kris som idag. Säljer vi oss själva för att nå makt, så är vi sålda i dubbel bemärkelse.

Den gröna ideologin måste vara kärnan för vår politik. Det direkta målet är varken röstetal, medlemsantal eller förtroendeposter, utan målet är den gröna omställningen av samhället. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av en tydlig politik är välkommet, men som självändamål leder det enbart till självmål.

Höger eller vänster? In- eller utdefiniering?

Miljöpartiets utveckling kan ses som en svår men möjlig resa som särskilt liknar den färd Odysseus gjorde mellan Skylla och Karybdis. Det handlar om konsten att balansera mellan avgrunderna in- och utdefiniering. Glider vi ner i den ena eller andra graven så marginaliserar vi vår faktiska påverkan, vad vi än vill skylta med för omvärlden eller oss själva.

Att kompromissa bort sig själv till dess att det inte längre finns något att säga av vikt är minst lika illa som att stå utanför i kylan och skandera. Visst är det skönt med värme, men om vi stiger in i maktens korridorer och vänder det mesta av vad vi tror på ryggen,

Foto: Jan Rietz

vad ska då hända med alla andra som inte får vara med? Och vad händer med oss själva när värmen tagit slut?

Samarbetets helgd

Trots den kritiska tonen så anser jag att en stor del av politiken går ut på kompromiss och samarbete. Särskilt gäller det den parlamentariska arenan. Det handlar emellertid inte om att samarbeta eller inte samarbeta, utan om hur vi väljer att samarbeta. Vad grundar vi våra kompromisser på? Vilket pris betalar vi och vad vinner vi på det?

Resultat från samarbetet med sossarna har dels varit temporära sakpolitiska framgångar, men också en bortskalning av gröna kärnvärden. Miljöpartiet har exempelvis gradvis förvandlats till att i praktiken vara för militarism, EU och tillväxt. Sossarna står som vinnare på teknisk knock-out. Många miljöpartister har varit missnöjda med detta och särskilt efter det misslyckade valet så ifrågasätter alltfler nyttan av den rödgröna blockpolitiken.

Idealism och realpolitik

Det finns en traditionell diskurs i Miljöpartiet om de två falangerna "fundisar" och "realos". Det är en skev terminologi eftersom det är orealistiskt att tro att vi kan fortsätta i ens tillnärmelsevis samma spår som idag. Därför utvecklade jag

Foto: Hans Wretling

analysen till "idealister" och "realpolitiker" istället.

Kort och lite tillspetsat kan vi säga att idealisterna står för visionerna medan realpolitikerna står för de byråkratiska verktygen. Ingen är enbart det ena eller det andra och det behövs en god balans dem emellan. Jag tror att den balansen mellan tummen och pekfingret hittas vid 70 % idealism och 30 % realpolitik. Det är avgörande för oss att vi har en tydlig förankring i den gröna ideologin.

Kraven och nödvändigheten

Miljöpartiets parlamentariska roll är viktig, men underordnad det viktigare arbetet med att medvetandegöra människor. Vi gröna gör en realistisk analys av samhället i nutid och framtid och sitter inte fast i ett grått träsk av tillväxtvurmande och konsumtionsmaximering. På frågan om vilka av den gröna eller de grå ideologierna som stämmer bäst, så kommer vi utan tvekan att vinna den matchen antingen på poäng eller World Over.

Den realpolitiska slagsidan får som effekt att viktiga, centrala delar av partiprogrammet liksom med skammens rodnad på kinderna skyfflas under mattan. För att sossarna kräver det. För att politiken kräver det. För att storkapitalet och den globaliserade ekonomin kräver det.

Det vi måste göra istället är att våga ta ansvar för de omställningar som krävs för att samhället på allvar ska kunna bli hållbart och livsbeständigt. Lyssna. Världen rasar omkring oss i tillväxtens tecken. Hör du? Vi måste agera. Nu. En annan värld är möjlig.

Del 2: Därför kandiderar jag

Foto: Dace Balode

Det finns tydliga skäl för mig att ställa upp som språkrörskandidat. I korta drag har det med demokrati och fördelning av makt att göra. Jag utvecklar resonemangen under de tre följande rubrikerna och hoppas också att det här diskuteras runt om i lokalavdelningarna.

Demokratiska val

Vi gröna värnar om demokrati mer än några andra. Därför vore det särskilt pinsamt för oss om det bara fanns en valmöjlighet när en så central position som språkrör ska ersättas. Det skulle kännas lite som ett sovjetiskt val.

Jag vågar ställa upp för en annan ordning, och vill samtidigt uppmuntra andra att också kandidera. Fler kandidater ger förhoppningsvis mer legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs. Jag är trygg med att vi har många potentiellt utmärkta språkrör i Miljöpartiet.

Maktkoncentration

När det gäller gröna idéer om fördelning och decentralisering av makt, så blir det problematiskt när våra företrädare sitter på flera tunga uppdrag samtidigt. Den

Foto: Pierre Rosberg

breda kompetens vi har i Miljöpartiet undermineras
och de förtroendevaldas fokus splittras samtidigt som risken för utbrändhet ökar.

En riksdagsledamots uppdrag är att driva politiken i parlamentet. Det är rimligen ett heltidsjobb. Språkrören bör likaså ges chans att fokusera på att föra ut Miljöpartiets politik i samhället. Språkrörens bör också kunna prioritera den viktiga uppgiften att samverka direkt med medlemmar för att inspirera och inspireras.

Med det här i åtanke är det en klar fördel om språkrören inte samtidigt sitter på andra centrala förtroendeposter.

Inflytande

För den som redan har en starkt etablerad plattform för påverkan så ger ett språkrörskap givetvis ytterligare stjärnglans, men förbättrar sannolikt i liten utsträckning möjligheterna att göra sin röst hörd. En sådan politisk aktör når redan ut till folk, blir publicerad, intervjuad och inbjuden till debatter och att hålla föredrag etc.

Om det ligger något i argumentet att vi behöver vara fler spelare på planen, så följer det att mindre etablerade, men givetvis kompetenta, personer bör väljas som språkrör.

David och Goliat

Det är nog så att det finns fler än vi ser som skulle vilja bli språkrör, men att inte fler kandiderar har sannolikt att göra med att folk är rädda för att göra sig löjliga. Det framträder gärna en bild av David och Goliat. Sagt utan att vilja insinuera någon slags kamp mellan gott och ont.

Jag är inte karriärist och saknar prestige att förlora. Jag är därför inte rädd för att gå miste om möjligheter till framtida positioner.

Ingen misstroendeförklaring

Foto: Jorma Jämsèn

Jag vill framhålla att min kandidatur inte är någon misstroendeförklaring mot Gustav Fridolin som jag har stor respekt för och gillar. Jag tror att hen skulle kunna axla den gröna manteln, trots de högt ställda förväntningarna.

Det är intressant att såväl Birger Schlaug som Maria Wetterstrand inte var självskrivna som språkrör när det begav sig. De valdes emellertid och växte minst sagt med uppgiften. Som vi alla vet blev de också på var sitt håll två av Miljöpartiets i särklass starkaste språkrör.

Ideologisk riktning

Miljöpartiet behöver ta den ideologiska förankringen på allvar. Jag ställer inte upp till språkrör för att jag inte förstår "vad som gäller", utan för att jag verkligen tror på det vi kämpar för. De mål jag har är större än mig själv och delas av alla gröna. Jag är en djupgrön ideolog och skulle vara det språkrör som Miljöpartiet så väl behöver.