Alkoholism

Här är en Café-artikel som fick mig att gråta. Väldigt stark och läsvärd text av Fredrik Backman om alkoholism och drogmissbruk och den ångest som är kopplad till det.

Känner att jag vill bjuda på att bli förtrolig, även om jag vet att det känns obekvämt för alla inblandade. Min framlidna mamma var alkoholist och tablettmissbrukare. Hen blev det smygvägen efter år av 1-2 glas vin per dag efter att som ensamstående förälder ha lagt barnen på kvällen. Fast alkoholbruket började strax innan 30-årsåldern som partyfixare i diplomatins tjänst. Gissar att det tog kanske 5-10 år innan bruket förvandlats till missbruk. Och som artikeln säger så är alkoholism en progressiv sjukdom.

Den enda negativa kritik jag kan ge på artikeln är att den överfokuserar på mäns alkoholism. Statistiskt övervägande eller ej. Många av de s.k. "manliga" beteenden eller perspektiv som tas upp känner jag nämligen igen från bland annat min förälder.

För egen del började jag dricka rätt sent, ungefär när jag var 17 år gammal. Då blev det däremot rätt ordentligt när det var fester på helgerna. Hade dock redan tidigare börjat vakna inför vad min mamma gick igenom och de erfarenheterna fick mig att sluta dricka helt strax innan jag lämnade tonåren. Att universitetsfesterna var så trista och förutsägbara bidrog visserligen. Sedan var jag absolutist i kanske 5-8 år. Därefter släppte jag lite på spärren och nu dricker jag kanske ett halvt eller ett glas vin om året i genomsnitt. Och gärna alkoholfri öl när andan faller på.

Hur som helst, trulpens tips: Läs! Och försök hjälp den som står dig nära att ta sig ur skiten.

Hantera överflödet

Nej, jag tänkte inte skriva om Alwin och jordekorrarna, utan om något som exempelvis det sociala företaget Allwin inriktar sig på. Jag har själv gått till livsmedelsbutiker nära mig och frågat om de kan tänka sig att skänka bort det biologiska avfall som de kasserat. Jag har blivit avfärdad i samtliga fall. Däremot verkar till exempel Allwin lyckas med konststycket. Det är klart att som företag så finns det mer underlag och tilltro till att inget går snett. Ett liknande initiativ som dock inte är företagsbaserat är Great World Network, som startats av min vän Sydney Ankers. En sak de gör är att samla mat och ge till behövande.

En alternativ strategi för att göra något konstruktivt med butikernas avfall vore att låta allmänhet få tillträde till sådant som ska kasseras. Exempelvis mellan kl 13 och 15 varje dag eller måndag, onsdag och lördag. Jag skulle väldigt gärna se att affärerna gjorde detta. Jag har hört att det förekommer i krisens Spanien, där folk får komma någon timme under dagen och hämta avfall och det som ligger kvar slängs. Som jag förstår det så ligger det sällan något kvar.

En bättre strategi än att slänga bort överflödet är att optimera varuflödet. När det trots allt blir saker över, så är det ju tokigt att det ska slängas till den enda nyttan att eventuellt bli energiåtervinning. En väldigt låg nytta i sammanhanget, med tanke på all tid och energi som investeras i framställandet av maten. Mat bör rimligen användas som mat.

Dumpstrat

Det blev av olika skäl ett långt uppehåll från bloggandet. Tänkte idag att nu får jag allt lov att komma igång igen. Har drygt tio årsgamla utkast till inlägg i olika ämnen som väntar på att förfärdigas, men jag börjar med ett lättsamt med många bilder. Dumpstring alltså. Häromdagen var jag ute tillsammans med en vän och vi hittade som vanligt sjukt mycket mat av tillräckligt god kvalitet. Rätt mycket av det här ger jag bort till vänner. Känner mig faktiskt lite som en modern Robin Hood ibland.

Den samlade skörden

Köttfärs och strömming till 100 % reducerat pris som väntar på att bli kattmat

Portionsförpackat samt förväntansfull aspirant

Frukten inkl. kanske 40 kg äpplen

Grönsaker samt annat såsom ägg och sylta till katterna

Ett oförsvarligt antal dajmbollar från Delicato. Värt att provsmaka?

Ja, hen är inte ledsen i varje fall :-)