Reflektion över Gröna partiets symbol

Det kommer då och då frågor till mig om Gröna partiet (GP) tillåter folk att tycka olika inom organisationen. Sjävfallet är det på det viset. Gröna partiet kräver definitivt inte total följsamhet av sina medlemmar. Däremot krävs det en grön grund för att engagemang ska vara meningsfullt.

I nuläget är partiets symbol beskriven i stadgarna som "ett stiliserat grönt äpple med en kvist som också bär ett mörkare grönt löv" och att "symbolen visar på det vackra, medvetna, livsbejakande och nyttiga". Det bryter på flera vis mot blommornas konvention.

En beskrivning av äppelträdet som symbol tilltalar mig mycket. Jag vet att den även tilltalar Ingvar Nilsson som jag  diskuterat saken med via epost nu i dagarna. Trädet visar på att GP är något utöver de traditionella partierna, ungefär som MP gjorde anspråk på vid sina första stapplande steg utanför den politiska scenen. Därefter har de stegvis lärt sig att dansa efter etablissemangets pipa med bravur. Ett träd är mer solitt och bärkraftigt än blommor som ros, klöver och blåklint och har även djupare rötter. Ofta lever träd i symbios med mycel, som är ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer och en livsviktig del av många ekosystem.

Birger Schlaug konstaterade vid ett tillfälle att äppelträdet är en domesticerad växt. På det svarade jag "vildapel" och Birger replikerade att vildapelns frukter brukar vara små och sura. I det skrattade jag med. Den utväxlingen tyckte jag var fyndig och rolig, även om jag är övertygad om att partiet bär mer än sina frukter.

När det gäller äpplet och trädet så symboliserar lövverket detaljerna och det minst viktiga. Där kommer vi alla att skilja oss åt, mer eller mindre. Utan löv dör däremot trädet av energibrist, så den delen är inte oviktig. Stammen, rötterna och de grova grenarna är emellertid det som är mest intressant, med bärighet på de gemensamma målen och ödesfrågorna.

Äppelträdet är helt enkelt en fantastisk symbol!