GT:s trängselavgiftskampanj

Jag lyssnade häromdagen på P1 Medierna med anledning av Göteborgstidningens (GT) kampanj mot trängselavgifter i Göteborg. Eller, som de själva vill uttrycka saken, för en folkomröstning i frågan.

Jag måste säga att det verkligen är fega och undvikande svar från GT:s chefredaktör Frida Boisen. Och ganska uppenbart osanna. Det är lika illa när journalister sitter och blåljuger eller försöker försköna sanningen som när politiker eller företagsledare gör det.

Hur det verkligen står till visar journalisterna i Medierna med önskvärd tydlighet. Det sätter GT i en väldigt prekär situation där de på tydligt manér går ifrån sitt publicistiska ansvar och istället driver aktiv politik i populistisk anda. Tycker att de ska krypa till korset och göra en pudel. Eller kanske hellre lägga ner tidningen.

Idag skriver Supermiljöbloggen om frågan och jag tycker att de sammanfattar läget väldigt bra.

Uppdaterat: På Supermiljöbloggens twitter står följande att läsa: "Har ni sett att @Bakjour har dragit igång ett folkinitiativ för att hitta @fridaboisen:s cykel? Vi stöder detta!"

Här är länken till bakjours blogginlägg. Gillar och skriver gärna under på en gång. Avaaz-namninsamling någon?

Förbifart Stockholm

Ett logiskt scenario
Även det enda Förbifarten egentligen kan ge oss

Den 13 december har riksdagen uppe regeringens infrastrukturproposition till beslut. I propositionen fastställs att inkomsterna från Stockholms trängselavgifter ska gå till finansiering av vägbyggen bl a i form av Förbifart Stockholm.

Ni kanske minns att folkomröstningen 2006 med klar majoritet visade på att folket ville att avgifterna skulle gå till kollektivtrafiken?

Om propositionen mot förmodan skulle stoppas så betyder det i vilket fall att Förbifarten blir utan en stor del av sin finansiering. Även om de då plockar medel från andra håll i budgeten, så vore det ett relativt hårt slag mot borgarnas framtidsfientliga och korrupta politik. Samt vore det i mer ärlig linje med folkomröstningsresultatet, vilket makthavarna rimligen bör respektera.

Om vi alla hjälps åt att skriva till riksdagens ledamöter, så kan mycket vara vunnet. Det räcker med korta ebrev om att stoppa eller återremittera propositionen med hänvisning till att trängselavgifterna bör bekosta klimatsmarta trafiklösningar istället för att öka problemen.

Adresserna till riksdagsledamöterna kan hittas här på riksdagens hemsida eller ännu bättre här på bloggen.

En levande stad

Det här fenomenet går ganska lätt att räkna på

Jag tycker att fri kollektivtrafik principiellt är en god idé. Det verkar också som att det finns stor samhällsekonomisk nytta med en sådan strategi, åtminstone i tätorter. Investeringen betalar sig helt enkelt i smidigare och effektivare transportsystem och miljövinster.

Som exempel tillbringar enligt analys- och teknikföretaget WSP varje resenär i Stockholm i genomsnitt 6,6 veckor per år åt att pendla och sitta i köer. En stor del av tidsslukandet kan hänföras massbilismen, som dessutom är en enorm miljöbov. Det spelar liksom ingen roll att bilen rationellt nyttjad är ett utmärkt verktyg för transport, när den är så kapitalt missbrukad idag. Till exempel är 70 % av bilresorna under 5 km långa.

Collage av Andreas Larsson

Den verkligt stora nackdelen med fri kollektivtrafik är emellertid att vi människor genom minsta motståndets lag till viss del har en drift att vara lata (konstigt vore väl annat) och att motorburna färdmedel som är "gratis" lite för lättvindigt ersätter en god portion cykling och gång.

Det här tål att fundera över. Det har jag gjort. Tycker jag själv åtminstone.

Jag är exempelvis övertygad om att det går att arbeta med tillgängligheten för motorburen trafik respektive cykel och gång för att motverka effekten. I min vision av tätorters transportsystem så är majoriteten av gatorna i staden avstängda för motorburen trafik. Istället kan på de ytorna inrymmas cykel- och gångstråk, spaljéer, träd, odlingar, marknadsplatser, konstutställningar, aktiviteter, gatuteater m.m., m.m.

En av poängerna är att städernas infrastruktur i så fall skulle tala mer för möten, kultur och sociala relationer än avgasbefrämjande, stressande trafik. Visst känns det en smula mer livsbefrämjande än dagens betongöken?

Tanken är att det visst ska gå att ta sig genom staden med exempelvis bil, men att tillgängligheten endast behöver vara minimal. Eller med mitt sätt att se det, rationell. Idag är nämligen den största delen av vägytorna avsatta för motorfordon, såväl rullande som parkerade.

Jag tycker faktiskt att det är rätt hemskt med alla dessa bilar, vilket är ett starkt bidragande skäl till varför jag inte trivs med att spankulera omkring inne i stan. Tror inte att jag är ensam om den känslan, även om den förstås inte delas av alla. Om jag får gissa, så håller de flesta (givetvis) faktiskt med mig i detta.

Den här idén skulle självfallet även påverka möjligheterna till kollektivtrafik, men där tänker jag mig att det går att tillåta en något större tillgänglighet, liksom för varutransporter och definitivt utryckningsfordon.

Länge leve en levande stad!

Replik på flygindustrin

Foto: Mikael Damkier

I fredags fick jag via facebook en länk till Supermiljöbloggen som tog upp en provocerande artikel publicerad på SvD Brännpunkt 25/2. Artikeln var författad av företrädare för flygindustrin och hade rubriken "vi räddar miljön genom att människor flyger".

Jag läste artikeln, blev förbluffad över den motsägelsefulla argumentationen och skrev snabbt en replik. Den går att läsa här nedan, men blev också publicerad på SvD idag. Flygindustrin svarade med en slutreplik, medan jag tog chansen att få sista ordet med en slutkommentar.

Värt är också att läsa inlägget på bloggen Osunt. Centerpartisten Per Ankersjö har också som ett slags svar på min replik skrivit en reflektion på sin blogg om att girighet är bra, med påföljande respektfull diskussion på bloggen.

Flygindustrins drivkraft är girighet

Flygindustrin vill göra sken av att de inte förstår hur energiekvationerna och de samhällsekonomiska sambanden hänger ihop. Lösningen på energifrågan är inte att göra av med mer energi. Det finns tack vare solen ett flöde av energi genom systemet, vilket kretsloppsbränslen främst handlar om. Vilka energislag vi än talar om så har vi inte obegränsade mängder att tillgå. Flyget är mycket energikrävande och det säger sig självt att det krävs en ansenlig mängd energi att lyfta exempelvis 50 ton till 10 000 meters höjd.

Industrins företrädare påstår att flygbranschen och miljörörelsen vill samma sak. Det är knappast sant. Flygbranschen vill maximera sina vinster. Miljörörelsen vill att vi människor lever på ett sätt som inte ödelägger naturen och ger förutsättningar för ett hållbart samhälle. Det är svårt att se hur de två målen egentligen kan sammanfalla och sträva åt samma håll. Det handlar om mer än enbart kretsloppsbränslen.

Branschens företrädare försöker sig på ett underligt resonemang om att skatter och pålagor inte påverkar resandet. Om så vore fallet, så påverkar det inte flygbolagens intäkter och minskar inte möjligheterna till investeringar i miljöbättre teknologi. Argumentet är uppenbart ihåligt. Flygbranschen påstår även att ekonomiska styrmedel och lagregleringar försvårar en grön omställning. I själva verket visar historien att det tvärtom bidrar till att ge industrin incitament att förändra sin verksamhet i bättre riktning.

Ett klassiskt exempel är bilindustrin som inte ville införa avgasrening under 1970-talet, men tvingades till det av de kaliforniska myndigheterna och teknologin spred sig över världen. På 1980-talet motsatte sig företrädare för vår svenska pappersmassaindustri att framställa pappersmassa utan klor. Klorets starka negativa miljöeffekter visades sedermera i forskning och industrin blev genom nya lagar och politiska uppmaningar tvungen att utveckla bättre teknologi och ställa om.

Naturligtvis vill flygindustrin ha så mycket skattelättnader, subventioner och handlingsfrihet som möjligt, men det handlar inte om att vara solidarisk med samhället och framtiden. Det handlar om deras egen vinst där de främsta drivkrafterna är egoism och girighet. För att få flygbranschen att bli lönsam, ekonomiskt bärande och expanderande, så behöver någon annan stå för det mesta av de verkliga kostnaderna. Det är knappast rättvist.

Tesen att "vi räddar miljön genom att människor flyger" är kontroversiell, men vi har hört det förr. Skogsindustrin har som exempel försökt sig på samma slag av absurda logik med att "vi räddar miljön genom att hugga ned träd". Det är självklart att flyget bör bära sina egna miljökostnader, vilket tyvärr sker i obefintlig utsträckning idag. Tvärtom vad branschen påstår, så är det precis ekonomiska styrmedel och lagregleringar som behövs för att flyget ska förmås bli ett rationellt transportmedel.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat Miljöpartiet de gröna