Fyrverkeriernas förbannelse

Fyrverkerier är ett riktigt otyg. Skrämmer slag på djur, barn och traumatiserade krigsflyktingar. Nyår låter och ser ut som en intensiv krigszon. Tonvis av skräp och metaller sprids i naturen. För vad? Att det är kul och fint? Så jävla billigt och menlöst.

Skrev en debattartikel till Norrtelje Tidning. vilken publicerades som insändare, där jag lägger ut texten om fenomenet ifråga. Fick med två sympatisörer som undertecknare.

Hej igen, Gröna partiet!

Har så mycket att säga och det saknas verkligen en grön röst i det partipolitiska landskapet. Kommer därför att återstarta Gröna partiet (G).

Partiet har legat vilande sedan 2014, vilket kan sägas vara lite i linje med partisymbolen (G)rodden.

Nu kommer säkert vän av ordning dragandes med "men Miljöpartiet de gröna finns ju". Jag är uppriktigt ledsen att säga det eftersom just MP verkligen borde vara den gröna rösten idag, men de är mer grå än gröna sedan 2002. Definitivt utan tvekan sedan partiet satte sig i regeringsposition med Socialdemokraterna 2014.

Det går förstås också att påstå att Centerpartiet är "högerns gröna röst", men det är mer ett tragiskt skämt än något annat då partiet mest bara avspeglar nyliberalism, industrialisering och antinaturperspektiv.

Tillbaka till G. Den som vill får gärna hänga på. Så vad är det då?

Djupgrön politik utan bullshit. Det finns nog inget alternativ till det om vår jord ska ha chans att överleva.

En viktig poäng är att syftet med partiet inte är direkt maktpositionering utan fokus ligger istället på den opinionsbildande och upplysande maktfunktionen. Parlamentarisk representation är välkommen som effekt av goda politiska perspektiv och bra politiskt arbete, men inte som mål i sig självt.

En grundtes för partiet är ärlighet, vilket är en uppenbar bristvara i dagens överstrategiserande politiska verklighet.

Musik-julkalender

Jag har skrivit låtar nästan hela mitt liv och något som jag tyckt har varit lite kul är att ta kända och traditionella sånger och skriva om texterna. Musiken är oftast intressant och ibland rent fantastisk. Samtidigt har den ofta väldigt sugiga texter. Se t ex på allt kristligt junk eller sovjetiska nationalsången.

Några år efter milleniumskiftet skrev jag om några julsånger för politisk gatuteater om konsumtionssamhället med titeln "Köp dig lycklig med Djävulstomten". Den uppfördes flera gånger med Grön Ungdom (GU) 2004 och 2005 samt Gröna partiet (G) 2011.

Tog upp musiken igen nu i oktober efter drygt ett år av tystnad och började även göra låtar igen. Så föreslog en nära vän till mig strax efter mitten av november att jag borde göra en julkalender. Vilken fantastisk idé!

Jag hade alltså 7 st låtar på lager sedan tidigare, men nu även något slags uppdämt kreativt behov i hasorna. Det blev till att skriva ihop 18 texter (och några till) på 1,5 vecka. Sedan har jag förstås petat lite i dem vad det lider, men det mesta av materialet var ändå klart åtminstone innan första luckan skulle släppas, vilket kändes bra. Den första luckan var för övrigt 1:a advent 27 november i år, vilken jag kallar för lucka 0. Redan där blir julkalendern lite okonventionell, men det stannar inte där.

Hade redan några låtar upplagda på soundcloud, men en annan god vän tipsade om bandcamp. Kikade på det och insåg snabbt att det var en given uppgradering av kvalitet. I stort sett inget händer på den förra, medan det finns långt bättre möjligheter på den senare att kategorisera musiken, koppla till bildspråk, uppdatera befintliga versioner, skapa album m m.

Idén om upplägget av kalendern formade sig snabbt till tre delar. Det viktigaste är förstås musiken, d v s det som ligger uppe på bandcamp. Tänkte att det även vore kul med videos och valde tiktok (@trulpenssluga) för det formatet. Sedan ville jag även få in luckorna som bilder och där fick instagram (@trulpens_sluga) stå till tjänst. En vän tyckte att jag skulle lägga upp videos med luckorna, vilket är en bra idé, så det blir även smakprov (max 1 min) där.

Så var det bara att börja ge sig på att spela in och rådda med allt sådant praktiskt. Eftersom jag bedriver projektet med 0 i budget så får jag nöja mig med att spela in on the fly med telefonen. Det blir knepigare att balansera instrument mot sång, men ljudkvaliteten blir faktiskt förvånansvärt bra. Däremot känner jag inte att det håller tillräckligt hög produktionsteknisk klass, varmed jag har valt att inte ta något betalt för att lyssna till kalendern.

Ambitionen är emellertid att framgent göra nya inspelningar av alla låtar och sånger i studio och släppa julkalendern som album, både fysiskt och via streamingtjänster. Jag får se vart det landar.

Något av det jag söker allra mest är dock medmusikanter. Såväl tanke som musik växer i möten. Säg gärna hej om du är intresserad eller känner någon som kan vara det. Det är varmt välkommet!

Radar nu upp bilderna på de hittills öppnade luckorna. Kan tillägga att jag verkligen inte är någon expert på bildbearbetning, men tycker att det är kul och jag är väldigt nöjd med vad jag klämt fram nedan. Jag använder oftast bilder som är gratis och inte kräver rättigheter och i annat fall enbart mina egna foton.

Bild lucka 0: Magnus Emanuel

Bild lucka 5: Djurfabriken/Djurrättsalliansen

Bild lucka 8: Jennie Carlsten

Cancer, musik & politik

Cancer

Det var några år sedan jag publicerade någonting på min blogg. Ber om ursäkt för det. Har varit under isen en längre tid delvis p g a cancer. Har en terminal diagnos av metastatiserad tarmcancer till lungorna och några ryggkotor. Behandlas med cytostatika, men försöker även pröva andra alternativ parallellt.

Läkarna säger att jag som bäst kan hoppas på att hålla cancern i schack med konventionella metoder, vilket i någon mening är gott nog. Helst vill jag ju bli frisk, om det går.

Det är lite bakgrund, men inte vad jag vill fokusera på här.

Musik

Hade inte tagit en ton eller i ett instrument på över ett år, men fick en nytändning i oktober i år och började äntligen åter spela och sjunga. Fick en slags kreativ boost, antagligen synnerligen uppdämd, och har även börjat skriva musik igen. Ett resultat är en musik-julkalender som jag släpper här i nådens år 2022. Det kommer att landa i ett album som jag döpt till "när julen snurrar".

Släpps även som videos på tiktok där det går att hitta mig @trulpenssluga. Är du intresserad av bildspråket, d v s luckorna, så är insta bästa stället där jag finns @trulpens_sluga.

Projektet har 0 i budget. Jag spelar in låtarna on the fly med in telefon. Jag vet, det låter ju hemskt, men fungerar faktiskt förvånansvärt bra. Dock är det en produktionsteknisk mardröm då jag måste försöka balansera sång och instrument direkt istället för att spela in separata spår och kunna korrigera och vikta i efterhand. Det är som det är och anledningen till att jag inte tar något betalt för min musik i nuläget. 

Du är varmt välkommen att lyssna. Kostar inte mer än din tid och kan förhoppningsvis väcka lite glädje, tanke och kärlek i tillvaron. Ok, det där lät rätt kristligt och pretentiöst. Jag utgår från traditionella och kända stycken och sånger som är folkkära, men skriver om texterna så de faller mig i smaken. Originaltexterna är förstås alltid antingen pompösa, fjantiga eller religiösa. Enligt min mening.

Det finns många olika teman jag utgår från, men några vanligt förekommande är miljö, hållbarhet, djuretik, könsroller, humor, satir, ekonomi, politik m m.

Politik

Musiken och samtal har lett mig in på en annan gammal ådra. Politiken. Jag känner fortfarande sorg i hjärtat att Gröna partiet (G) i stort sett lades ner 2014. Däremot ser jag det fortfarande som ett vilande frö i linje med partisymbolen.

Kanske är det dags för återväxt?

Kan inte säga annat än att jag börjar bli sugen. Emellertid är det en sak som behöver vara väldigt tydlig, åtminstone som jag ser saken. En eventuell omstart av G ska inte ha som ambition att bli ett direkt maktinstrument. Det är sekundärt och kan möjligen realiseras som konsekvens av bra politiska perspektiv om det leder till uppskattning och stöd. Som sagt, det får aldrig bli målet, för då imploderar rörelsen per automatik till ett träsk av maktkåthet. Se t ex på Miljöpartiet (vill inte säga "de gröna" för de är mer grå sedan början av 2000-talet).

En grön partipolitisk rörelse behöver fortfarande i första hand finnas som opinionsbildare och upplysare. Det är som jag ser det i nuläget det enda rimliga tillvägagångssättet. Helst skulle dock Mp tagit den rollen när jag och många andra gröna (på riktigt) var engagerade i rörelsen. De flesta idealister har tvunget lämnat skeppet (hur länge går det att stånga pannan blodig utan att ge upp?), men pragmatikerna finns kvar och styr och ställer. Inte mycket att göra åt. De kör maktspelet och vinner eftersom de nedlåter sig till manipulation och karriärism och kommer undan med det i ett anonymiserat system.

Jag tror att Mp skulle kunna varit ett 30-40 % parti idag om det hade tagit den gröna vägen istället för den grå. Men det är historia och ännu inte prövat. Så låt oss pröva ånyo. Jag funderar i varje fall seriöst på det.

Dumpstrat vare här!

Det var ett tag sedan sist, men fick tummen ur för en liten tur. Hade också möjlighet att ge bort en del mat. Gött mos!

Som ni ser är det dumpstring 2.0 in action.

Gissar att jag sparar 3-7 h mot klassisk dumpstring vid ett tillfälle samt att det är enklare, fräschare och smidigare. Eftersom belysningen är god går det också väldigt bra med sortering direkt, så jag slipper riskera att släpa med dåliga grejer.

Räddar inte bara mat, utan även en del sömn.

Bomber och granater

Det börjar närma sig nyår och därmed även vissa diskutabla verksamheter på himlavalvet.

Jag har i dagarna delat tre positiva artiklar om saken i etern. Dels en om att svenskarna vill ha hårdare tag mot fyrverkerier, dels en om ersättning av fyrverkerier med lasershow för djurens skull och dels en om att raketer kommer att förbjudas 2019. Tycker att det även kan förlänas ett blogginlägg.

Fyrverkerier innehåller som fråga faktiskt ett antal dimensioner.

Foto: Jessica Gow / TT

Jag kan ju börja med det som är bra med fyrverkerier och smällare. Det är lite fint på ett hörn med färgskimmer på himlen och häftigt med bombastiska explosioner. Och så är det säkert bra för den ekonomiska tillväxten också (jag anser inte det vara något bra, men den allmänna värderingen gör det gällande).

Det var de bra grejerna.

Då var det dags för andra sidan av saken, som är lite mer biff.

Till att börja med vill jag mena att fyrverkerier i sak är helt onödigt. Därefter kan jag konstatera att fyrverkerier är miljöskadliga och orsakar rätt kraftigt och ihållande buller. Vi vet att båda dessa aspekter är skadliga för hälsan.

Av explosionerna följer att det är en tydlig krigsanalogi. Låter som en veritabel krigszon, t ex USA:s belägring av Beirut under Irakkriget, vilket måste vara oerhört obehagligt för särskilt dem som upplevt sådant på riktigt. Explosionerna skrämmer även skiten ur djur av allehanda slag, inklusive de krigsdrabbade människorna och små barn (ja, människor är också djur, för den som tvivlar). Fyrverkeripjäser och smällare innebär även en påtaglig skaderisk med ibland dödsfall och med säkerhet tiotals allvarliga lemlästningar varje år.

Det är möjligt att jag har glömt ett och annat argument, men vid ett rationellt vägande av för- och nackdelar skulle jag säga att svaret på fyrverkeriernas (och även smällarnas) varande eller icke-varande torde vara mer än självklar.

Sedan får alla egotrippade traditionalister oja och löjla sig bäst de vill.

Julspel

Det årliga blogginlägget. Ungefär som i gamla tider med julbadet. Får se det som att det här renar själen. Mitt katharsis.

Foto: Johan Carlén / Folkspel

Noterade i sociala medier att det verkade finnas upprördhet kring TV4:as Bingolottos uppesittarkväll da'n före da'n. Gick in på en tråd och tyckte mig omgående förstå vad det handlade om. Humor eller anti-humor. Tog mig därför tid att se det mesta av uppesittarkvällen där bland andra Henrik Schyffert, Per Andersson, Helena af Sandeberg, David Hellenius, Kalle Moreus och Andreas Weise deltog och med Rickard Olsson som programledare.

Henrik Schyffert, David Hellenius och Andreas Weise spelade
de tre vise männen i sketchen.
Foto: TV4

Jag varken sett på Bingolotto eller någon uppesittarkväll tidigare, men gjorde det för att det hade blivit lite rabalder om en julsketch. Tyckte faktiskt till min förvåning att det var rätt underhållande. Och i synnerhet den omtalade julsketchen var klockren i perspektiv av vad det var. Panelen fick uppdraget som en överraskning och de hade 1-2 timmar på sig att skriva ihop och utföra en sketch om Jesu födelse.

Visst var sketchen rätt så burlesk och sekulär, men det fanns gott om humor och snillrika tilltag i den. Det anser jag åtminstone. Tycker heller inte att TV4 har något som helst att be om ursäkt för. Tog mig därför ytterligare tid att skriva detta lilla brev till TV4:s tittarservice:

Hej, 

Jag har noterat att ni fick en del negativa reaktioner på den improviserade julsketchen under Bingolottos uppesittarkväll.

Jag skulle därför vilja ta tillfället i akt och förmedla lite positiv kritik. Tycker inte att ni har det minsta att be om ursäkt för. Vi lever i ett sekulärt samhälle och det är stort. Var och en ska naturligtvis vara fri att tro på vad hen vill, men när religiösa vyer ska komma och göra anspråk på tillvaron och diktera dess villkor så befinner vi oss mest bara på ett sluttande plan.

En annan poäng är att humor är värdefullt. Vad det är inryms i ett stort spektrum, men att inte kunna relatera till även sådan humor en själv inte anser vara rolig och ändå i åtminstone ett metaperspektiv kunna visa förståelse för att andra kan tycka att det är roligt, ja, det är bara svagt och småsint. Visar faktiskt mest på en rätt så sorglig tendens i vårt samhälle.

Torrisarna kan gå och ta sig ett isvaksbad. Det är min åsikt.

Så, kort sagt, en i stort underhållande uppesittarkväll och roligt tilltag med en överraskning åt deltagarna i form av att på kort varsel knåpa ihop och framföra ett julspel. Riktigt bra. Tack.

Den här tiden på året igen

Dagen till ära vill jag dela med mig av en liten rolig film om julen med titeln Dear Satan.

Påminner i vissa avseenden lite om den gatuteater jag gjorde för några år sedan tillsammans med några vänner där Djävulstomten var galjonsfigur.

God jul!

Om gruppvåldtäkten i Fittja

Jag blir så trött. De fem åtalade männen för gruppvåldtäkten går fria. Vad är det annat än ett exempel på rättsväsendets fullständigt impotenta förmåga till rättvisa? Vad det verkar främst för att kvinnan är missbrukare och "saknar trovärdighet".

Jag håller med Maria Sveland och Kajsa Ekis Ekman i deras analyser. De står att finna i artiklarna Sex sätt att underkänna en kvinnas trovärdighet respektive Domen i Fittja är en studie i kvinno- och klassförakt. Båda publicerade i ETC.

Det finns exempelvis av läkare dokumenterade allvarliga skador, sperma knuten till tre av förövarna och till och med bekräftat videomaterial över delar av förloppet. Det senare verkar dock inte ha kommit domstolen tillhanda. Trots de allvarliga bristerna i polisutredningen, så framgår det ju, åtminstone för en vanlig människa, utom rimligt tvivel att de åtalade männen och fler därtill grovt våldfört sig på och förnedrat offret mot hens vilja. Det som faktiskt är helt orimligt är att någon frivilligt skulle utsätta sig för en sådan behandling. Men tingsrättens domare och chefsrådman Erica Hemtke tycker annorledes. Det finns saker som du måste vara fackman för att inte förstå, för att citera Hjalmar Söderberg.

Att sedan någon eller några av de åtalade med anhang respektlös har stört en manifestation i Fittja för den utsatta talar knappast till deras fördel. Jag tycker inte att de förtjänar att gå fria, utan borde istället frihetsberövas och få genomgå exempelvis kemisk kastrering.

Nu hoppas jag, och säkert många med mig, att målsägandens advokat Elisabeth Massi Fritz och/eller åklagare Markus Hankkio överklagar domen och att utfallet blir ett annat i den högre instansen. Södertörns tingsrätts dom är nämligen en prekär skam för rättssamhället.

Bortom tillväxt

Lyssnade häromdagen på den första delen (av sju) av en intressant podcast med rubriken Framtidsutsikter. Den tar upp ett för mig synnerligen viktigt ämne, nämligen den problematiska tillväxten. Och vad händer om, eller snarare när, kraven på tillväxt fallerar?

Med tanke på att t ex 3 % stadig tillväxt per år ger en fördubbling vart 24:e år eller 7 % tillväxt ger en fördubbling vart 10:e år, vad det än gäller, så är tillväxtens avtagande eller rentav kapsejsande det enda sannolika utfallet i en värld med begränsade resurser. Det är helt enkelt galet att i vår utvecklade ekonomi ha ytterligare materiell tillväxt som centralt politiskt mål.

Det är glädjande med spridning av upplysande perspektiv, vilket podden ju gör. Den utgår från det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande och tar upp de fyra scenarier för en hållbar framtid som forskningsprogrammet tagit fram. Dessa fyra scenarier handlar om cirkulär ekonomi i välfärdsstaten, kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning och automatisering för livskvalitet.

Podden är producerad av Anna och Karin Bengtsson i samarbete med Åsa Svenfelt på KTH, finansieras av det statliga forskningsrådet Formas.

Perfektionens fälla

"Don't let perfect be the enemy of good"

Ett klokt förhållningssätt. Visserligen går det absolut att ifrågasätta huruvida någon som inte fullständigt avstår från animalier bör kallas vegan, men i praktiskt hänseende så har perspektivet stor relevans.

Jag är visserligen dumpster-vegan (köper i stort sett aldrig animalier och väljer alltid helvegetariskt när jag kan och alternativen inte är dumpstrade), men det är ändå den hållning jag har i frågan. Nämligen att det är mycket bättre att någon är vegan till säg 60 % eller 80 % än 0 %. Det sistnämnda alternativet vore emellertid självklart rent hälsofarligt.

Anledningen att hållningen är bra är helt enkelt att inte särskilt många lockas av att utforska vegetabiliska alternativ genom fördömanden baserade på att ansträngningen ändå inte är 100 %. Visst är det väl bättre att istället stötta exempelvis en vegetarisk dag i veckan? Med option på mer?

Jag har diskuterat exempelvis det här med en del personer över åren, vilka just framhållit vikten av att inte vara nöjd med annat än 100 %. Och kan väl egentligen bara säga att dogmatism mest bara leder in i en mörk återvändsgränd. Undras om de insett det vid det här laget?

Dra åt helvete

Det är drygt två år sedan jag skrev här på bloggen. Mind-boggling.

Har länge funderat på att komma igång igen. Tror att det behöver vara enkelt. Därför ska jag använda mig av min goda (tror jag) vän Andreas Meijer som skrev ett bra blogginlägg häromdagen. Jag tar det och skriver om en smula, även med ett och annat tillägg. Det som följer är alltså till största delen Andreas text (jämför gärna):

Vi verkar ha fått ett samhällsklimat där det är väldigt viktigt att hålla ”rätt” ton och vara väl insatt i hur debatten ska föras. Den som inte riktigt klarar av det får sin åsikt idiotförklarad eller blir idiotförklarad som person. Så nu vill jag ta tillfället i akt att göra precis tvärtom och be diverse människor att dra åt helvete.

Jag har upprepade gånger försvarat muslimer som utsatts för fördomar och hat. I och med detta har jag blivit kallad ”islamistkramare” och dylikt. Jag försvarar inte innehållet i religionen utan bara rätten att få tro på vad en vill – de som inte tycker att det är ok kan dra åt helvete.

Samtidigt har jag pratat med muslimer (inte ens extremister) som tycket att homosexualitet är en synd och att de ska stenas tillsammans med kvinnor som inte uppträder ”som de ska”. Jag är för rätten att utöva religion, men inte rätten att gömma sig bakom en religion för att utföra grymma handlingar och sprida elaka budskap – de som tycker att det är ok att gömma unkna värderingar bakom en religion eller kultur kan dra åt helvete.

Det finns ett gäng ultrakristna som hetsar mot islam men som står för samma risiga värderingar själva, såsom homofientlighet, misogyni och dömande av hur människor lever sina liv (har för mig att Jesus tycker rätt illa om människor som fördömer andra människor). Lite det här om flisan i ditt syskons öga och bjälken i ditt eget. De som inte ser efter sitt eget hus, men gärna gnäller på grannen, kan dra åt helvete.

Under mina år som aktiv så har jag stött på diverse människor som hetsar mot hedersvåld samtidigt som de talar om kvinnor som objekt och hatar feminister. Eller människor som förfäras över halalkött i Sverige (ingen större skillnad för djuret) men väljer att köpa plågad gris från Danmark (eller för den delen Sverige). Eller de som skriker om människor från ”våldskulturer” och samtidigt hejar på när någon bränner en flyktingförläggning eller moské eller spottar på en tiggare. Dessa människor är hycklare och kan faktiskt dra åt helvete.

Det finns människor som uppger sig vilja ha ett gott samhälle och tolerans mot sina medmänniskor medan de väljer att spotta på alla som någon gång begått ett misstag, oavsett om de ändrat åsikt, tänkt om eller fått differentierade perspektiv. Dessa människor hämmar samhällsutvecklingen och är duktiga idioter och goda bundsförvanter med de mörka krafterna. Den som inte kan förlåta och se människan bakom åsikten, utan som istället spottar ner från sin höga häst – ja, hen kan dra åt helvete hen med.

Det finns också människor som hjälper till att, ofta vad det verkar oreflekterat, sprida felaktig information som är vinklad och skapad för att spä på fördomar och skapa fientlighet mot vissa grupper i samhället. De som skapar denna information eller är med och rullar den bollen kan också dra åt helvete.

Alla enögda jävlar som inte förmår ta in en mångfacetterad verklighet kan dra åt helvete.

Sedan har vi dessa rättskämpar som säger sig slåss för ett rättvist och jämlikt samhälle, värna om de svaga och utsatta och motarbeta förtryck, men trots detta driver på mobbstämning och i realiteten tillhör de värsta förtryckarna av alla som inte tycker exakt som de gör. Varje försök till diskussion reduceras till ett avfärdande förtryck baserat på exempelvis tolkningsföreträde. På något vis brukar dessa anti-intellektuella väsen ha en stark koppling till det som kallas identitetspolitik. De här människorna saknar utifrån sina handlingsmönster uppenbart förmåga till logik, intellektuell process, empati och självinsikt och kan väldigt mycket dra åt helvete.

Jag har inte rätt i allt jag gör. Min åsikt är inte nödvändigtvis bättre eller mer värdefull än någon annans. Jag försöker dock sätta mig in i det ämne jag diskuterar och jag försöker att lära mig något medan jag håller på. Jag har trots ambitionen till kunskap och insikt haft fel många gånger. Jag har sannolikt fel gällande hur jag tänker kring vissa saker även idag, men jag har bara inte förstått det än. Den dag jag förstår att jag har fel om något kommer jag med säkerhet omvärdera och förändra hur jag tänker kring det. Jag kommer dessutom med säkerhet att ha fel ibland även i framtiden. Om jag inte har rätt att ändra mig, rätt att utvecklas eller rätt att ifrågasätta mig själv och andra, ja, då är det ju ingen mening med att ens försöka. Och då kan vi alla dra åt helvete.

Oj, fan vad ensamt det blev helt plötsligt...

Och ja, jag är medveten om att det här inlägget faller under kategorin ”intolerans” men jag skriver det med utgångspunkt i ett citat om demokrati:

I en demokrati behöver tolerans för allas åsikt finnas. Det enda som inte kan tolereras är intolerans.