I skydd av mörkret

Utan belysning. Nattrunda. Gråmörker. Anar trädens silhuetter och skogens massa. Löpspåret ringlar sig framför som en grå flod. Himlens spegling i en vattenyta. Dimman som suddar ut trädtopparna. Lugnt, tyst och endast mina stegs taktfasta trummande. Trolskt. Skönt. Eller läskigt. Åtminstone om jag vore rädd för zombies, spöken eller människoätande vargar. Vilket jag lyckligtvis inte är.

Mitt i natten är en smått fantastisk tid på dygnet att springa. Och en hel del andra saker, ofta kreativa. Det finns ett lugn och en stämning som sällan får utrymme i dagsurret. Synd bara att det stör dygnsrytmen. Att prioritera är sällan enkelt.