Lugn löpning

Det var inte planerat, men tog chansen att hänga på en kompis på lite löpning i distansfart idag på förmiddagen. Vi var ute i drygt två timmar och jag kan säga att det kändes rätt bra att lufsa i kramsnön. Det var dessutom väldigt trevligt.

Har ätit och duschat och nu har det gått ett par timmar. Känns fortfarande rätt bra, men visst känns det också att jag varit ute och sprungit. Ska bli intressant att se hur det känns med backintervallerna idag. Tror det blir lite hopp först och sedan 6 x 300-400 m i medelviktat uppförslut.

I skydd av mörkret

Utan belysning. Nattrunda. Gråmörker. Anar trädens silhuetter och skogens massa. Löpspåret ringlar sig framför som en grå flod. Himlens spegling i en vattenyta. Dimman som suddar ut trädtopparna. Lugnt, tyst och endast mina stegs taktfasta trummande. Trolskt. Skönt. Eller läskigt. Åtminstone om jag vore rädd för zombies, spöken eller människoätande vargar. Vilket jag lyckligtvis inte är.

Mitt i natten är en smått fantastisk tid på dygnet att springa. Och en hel del andra saker, ofta kreativa. Det finns ett lugn och en stämning som sällan får utrymme i dagsurret. Synd bara att det stör dygnsrytmen. Att prioritera är sällan enkelt.

Tävling, träning och skador

Jag vet, jag har varit alldeles för inaktiv när det gäller mitt bloggande. Det har blivit så och jag får ta det för vad det är. Och ni med, kära läsare.

Planen har länge varit att komma igång med att skriva igen och det här är en form som jag gillar och finner sympatisk. Jag har frihet att formulera mig som jag vill utan att behöva fundera kring refusering. Jag är min egen chefredaktör. Gott så.

Mina medaljer från IVSM och VDM 2013

Det senaste inlägget på bloggen tar upp att jag skulle delta i inomhus-SM i friidrott för veteraner (IVSM). Det gjorde jag också och här kommer rapporten. Passar också på att berätta lite om andra tävlingar jag deltagit i på vårkanten, liksom om träning och skador. Ska emellertid försöka att inte brodera ut texten alltför mycket.

Höstens träning hade av olika skäl fallerat och i början av januari var jag inte direkt i form. Jag hade dock börjat komma igång med löpträningen och genomfört en del nyttiga intervallpass innan IVSM som arrangerades i Karlskrona 9-10 februari. Var inte helt trygg med mina förutsättningar, men bestämde mig för att ändå försöka efter bästa förmåga.

Det var väldigt trevligt att få skjuts av Fabrice Odille till Karlskrona och av Ulf Eriksson hem till Stockholm. Jag sprang ju även i loppen tillsammans med dem. När det gällde övernattning så soffsurfade (couchsurfing) jag och hade turen att få tag på en väldigt trevlig värd i Lucia Jane Beltrame. Jag fick flera positiva svar på mina förfrågningar och jag träffade också flera av dem samt vänner till Lucia. Många schyssta, trevliga, glada och gästvänliga personer, så min tillvaro i Karlskrona var guldkantad på fler än ett vis.

När det gäller resultat så var inte tiderna mycket att skryta med och jag hamnade långt över mina personbästaprestationer, men uppnådde i varje fall målet att ta guld på 800 m (2.12,57) och 1500 m (4.33,43). Tog det så lugnt som möjligt för att ha tillräckliga krafter för alla tre distanser jag ställde upp i. I sista loppet på 3000 m (9.54,04) var Tomas Olsson från Högby IF i särklass och jag var därför klart nöjd med mitt silver efter god kamp med Ulf.

Som jämförelse kan nämnas att i fjol tog jag inga medaljer på vare sig IVDM eller IVSM, vilket var i nära anslutning till att jag började träna löpning seriöst i januari. Däremot blev det guld på 1500 m och 5000 m några månader senare på VDM i maj.

Efter IVSM upprätthöll jag i februari och mars en rätt så intensiv träning med många hårda intervallpass, ofta med spikskor. Här hade jag mycket nytta och nöje av att träna tillsammans med Christofer Fogel som flyttat upp till Stockholm från Småland. Det visade sig att intensiteten kanske varit lite väl hög ändå, för båda började vi känna av rätt ordentliga smärtor i underbenens benhinnor. Inget farligt, men lite jobbigt.

Det visade sig också i inomhustävlingen Sista Chansen i Storängshallen i Huddinge. Jag löpte 600 m (udda distans) på 1.33,55, vilket kan sägas vara helt i fas med mitt PB på 800 m som är 2.04,65. Trots det kände jag att jag sprungit rätt så illa och hade hyfsat gott om krafter kvar vid målgång. Det kändes med det i åtanke som en positiv indikation. Däremot gick det sämre nästa dag på 1500 m där jag föll ihop mycket på grund av benont och kom i mål på 4.38,18. Resultaten från tävlingen går att hitta här.

Därefter blev det en lite lugnare period, delvis beroende på sjukdom, och benhinnorna har fått chans att hämta sig. Nästa tävling jag siktade på var Stockholms distriktsmästerskap utomhus för veteraner (VDM). Det kändes helt ok inför tävlingen till dess att jag mindre än en vecka inför tävlingen körde ett intervallpass på 10 x 200 m med stående vila på en minut där jag siktade på 31-32 s per intervall. Problemet var att jag var lite stressad och slarvade med uppvärmningen, varmed jag drog på mig en lätt skada på högra hälsenan när jag drog på i intervallerna. Jag avbröt i början av den femte intervallen, då jag insåg att det raskt blev värre. Vilket blev väldigt mycket tydligare när kroppen sedan kallnat av.

Illa, illa. Det blev haltande samt försök till rehabilitering med vila och excentriska tåhävningar så gott det gick. Kände på måndagen att det var kört med tävling, men det blev ändå snabbt bättre under de kommande dagarna. Genomförde därför ett lugnare intervallpass på torsdagen och på fredagen bestämde jag mig för att ändå ställa upp på VDM. Trots avrådanden från flera bekanta.

Det var nog lite av en chansning, men såhär i efterhand så är jag glad att jag tävlade i VDM med resultatet tre guldmedaljer på vardera 400 m, 800 m och 1500 m och ett silver på 5000 m.

Det skadan framförallt behöver för att läka är lågintensiv aktivitet för att öka cirkulationen i vävnaden. På första loppet som var 400 m ville jag dock testa med spikskor och tålöpning. I stundens hetta tryckte jag även på lite för hårt. Tre dåliga faktorer som förvärrade skadan med rätt mycket smärta som följd. Fick en inte särskilt bra, men under omständigheterna hyfsad tid på 58.52.

Hade i efterklokhetens skimmer hellre sprungit på 65 s och sparat mig. Det var också den insikt och strategi jag tillämpade i de följande loppen. Det visade sig också på tiderna, men det viktigaste var att det kändes bra att springa lugnt och hälsenan kändes inte värre än efter 400 m-loppet. Tiden som följt efter tävlingen har också präglats av rehabilitering och i nuläget känns det nästan helt läkt.

Nu närmast siktar jag på att springa 1500 m den 6 juni på Tyresö ungdoms- och veteranspel samt 600 m (bl a i sällskap med Mattias Sunneborn) och 800 m på SAYO ute i Sollentuna 8-9 juni. Därefter följer den för mig viktigare tävlingen Nordiska mästerskapet i friidrott för veteraner (VNM) i Norge. Där avser jag att ställa upp i 800 m, 1500 m och 3000 m hinder och det är bara att hoppas och träna för det bästa. Första prioritet är dock att bli helt återställd. Som det ser ut nu går det bra.

Deltar i SM i friidrott för veteraner

Nu börjar säsongen för löptävlingar komma igång. Kommer främst att tävla i veteransammanhang i kategorin 35-39 år, men ett och annat seniorlopp lär också bli av. Jag springer i första hand för att det är skönt att hålla igång, men tävling finns med som en liten krydda och något att ta spjärn emot gällande målsättningar.

Uppbyggnadsträningen under hösten uteblev dock av olika skäl och var mer eller mindre kaputt. Skam den som ger sig. I december tog löpträningen fart igen och det känns som att jag hostat upp formen en smula.

Nu närmast i tid kommer SM inomhus för veteraner (IVSM) som hålls i Karlskrona 9-10 februari. Jag kommer att delta på distanserna 800, 1500 och 3000 m. Utifrån startlistorna ser min möjligheter goda ut, men dels tar jag inte något för givet och dels kan nya löpare tillkomma vid efteranmälning.

Intressant nog så kommer jag att samåka med två av mina konkurrenter, nämligen till Karlskrona med Fabrice Odille (800 och 1500 m) och på hemfärden med Ulf Eriksson (3000 m). Fast sanningen att säga så är nog medlöpare (sic) en bättre term eftersom vi är trevliga och på vänskaplig basis.

Senast jag var i Karlskrona var i samband med Rödeby Open som är en schacktävling över tre dagar. Då couchsurfade jag och bodde hos en väldigt trevlig person som jag även hållit kontakt med efteråt. Couchsurfar även denna gång och det blir med säkerhet än en gång trevligt och roligt att komma till Karlskrona.

Extra kul blir det förstås om jag lyckas knipa tre guld. Det är målsättningen.

Löpunderlag

Vinter är inte direkt mitt element, men jag måste säga att jag tycker att det är skönt att det gått från två veckors slaskigt töväder till fruset straxt under nollpunkten. Det innebär nämligen att jag kan börja använda mina femtåskor igen. Med en sulhöjd på kanske 4 mm och material som andas blir det annars väldigt blött och kallt väldigt snabbt.

Var ute idag på ett pulspass i Nackareservatet ut mot Hellasgården. Sprang utöver upp- och nerjogg en halvflummig variant av intervall som går ut på att springa fort en minut varvat med lite lugnare jogg i en minut. Kändes riktigt bra. Snart börjar tävlingssäsongen med diverse inomhusevent för veteraner. I'll be there.

Veteran-SM

Nu i helgen springer jag Veteran-SM i löpning på distanserna 200, 400, 800, 1500 och 3000 m. Eventuellt också stafett 4x200 m. Platsen är Storängshallen i Huddinge.

Den som har tid och lust får väldigt gärna komma och heja. Det kommer att bli ett fint tillfälle att exempelvis få en kram eller se mig spy. Förmodligen flera gånger dessutom. Har hört av säkra källor att det är en obetalbar upplevelse.

Lite kul är att jag varken varit junior eller senior som löpare, utan börjar tävla först som veteran. Jag tränade emellertid rätt mycket när jag var yngre, bland annat regelbundna och egenkomponerade löpningspass under några år. Nu är träningen dock mer professionellt inriktad eftersom jag har förmånen att få hjälp av en gammal elitlöpare.

Något som är lite speciellt är att jag kommer att springa samtliga lopp med mina femfingerskor (Vibram) som jag köpte begagnade i höstas. Fick problem med iliotibial-bandet i högra knät i september, högst sannolikt beroende på ett par nya uppbyggda skor som ska motverka pronation. Det handlar om att pronerade fötter liksom vinklas inåt vid steget.

Eftersom jag därmed har en pågående inflammation i ledbandet, så gör det ont i knät mer eller mindre med alla skor när jag springer. Med femfingerskorna så får jag däremot inte någon smärta, även om jag fortfarande känner av inflammationen när jag exempelvis trycker på knäleden. Intressant, eller hur?