Arbetstidsförkortning istället för arbetslinjen

Här är en mycket bra artikel av Christer Sanne på SvD Brännpunkt häromdagen. Ämnet är arbetstidsförkortning, ekonomi och miljö. Det är som jag hade kunnat skriva den själv. Om jag haft tid.

Arbetstidsförkortning, basinkomst & grön skatteväxling

Foto: Lars Johansson

Jag är övertygad om att arbetstidsförkortning skulle leda till ökad livskvalitet. Det skulle ge mer tid för socialt liv, intressen, hobbies, kunskapsutveckling och kultur. Dessutom ger det möjlighet till att fler får utrymme på arbetsmarknaden. Det är väl förmodligen ett av skälen till varför de borgerliga krafterna ogillar idén eftersom det skulle kunna slå hål på strategier om "naturlig" eller optimal arbetslöshet. Ja, då optimal i meningen arbetsgivar- och kapitalintressen.

Foto: Peter Szamer

I frågan om arbetstidsförkortning ingår delvis insikten om att vi konsumerar alldeles för mycket idag för att miljön ska ha en chans. Eftersom jag anser att rationell konsumtion är något positivt och eftersträvansvärt, så tycker jag inte att en arbetstidsförkortning med bibehållen lön är nödvändig eller ens önskvärd. Det gör också att en normförändring till exempelvis genomsnittligt sex eller fyra timmar per dag blir lättare att genomföra då förslaget inte måste finansieras i direkt mening.

Eftersom resonemanget ovan riskerar att låta nyliberalt, så vill jag vara tydlig med att jag är för stark fördelningspolitik liksom den utmärkta idén om basinkomst eller medborgarlön. Det senare har även en sådan nyliberal auktoritet som Milton Friedman (som lanserat idén om optimal arbetslöshet) propagerat för, men hen kallade det då negativ inkomstskatt.

Foto: Hans Wretling

Visionärt konkret tänker jag mig en basinkomst på säg 5 000 kr i månaden (exakt siffra beror förstås på de samhällsekonomiska möjligheterna och den kan mycket väl hamna högre), en genomsnittlig arbetsvecka på 15-20 timmar samt grundavdraget höjt till kanske 100 000 kr per år med 100 % marginalskatt (en idé jag har efter Birger Schlaug) där var och en kan öronmärka sin inbetalda skatt till olika slags samhällsverksamheter som miljöarbete, kollektivtrafik, skola eller vård. Det senare kan i praktiken ses som en skattesänkning på arbete och kan därför sägas ingå i en grön skatteväxling, där det ingår att vi lägger skatt på uttag av råvaror, energi och miljöförstöring på rationella nivåer utifrån skattens funktion som styrmedel för beteenden. Det vore även lämpligt med en generell omsättningsskatt, istället för som idag skatt främst riktad mot omsättning som inbegriper mänsklig arbetskraft.

Det här är åtminstone en del av en vision om en statsekonomi som bygger på solidaritet och rättvisa, vilket vi människor bevisligen mår bra av. För mig är det en bild av ett samhälle där vi kan må bra som levande, tänkande och kännande varelser istället för att fastna i stress och krav som löneslavar och konsumister. Är det något du som läser håller med om eller finner provocerande?

Debattartikel om tillväxtkritik

Jag fick glädjande nog en artikel publicerad på Newsmill häromdagen. Den handlar om det viktiga ämnet ekonomiskt tillväxtparadigm och var jag ser att just den heliga kon landar någonstans. Ko-llaps, för att tillåta mig en billig ordvits. Varianter av artikeln har även senare publicerats i Miljömagasinet, Fria Tidningen och ETC.

Den problematiska tillväxten

Diskussion om ekonomisk tillväxt är högst aktuellt och hänger ihop med frågor om nödvändig samhällsomställning. Vi kan inte längre utgå från ekonomisk tillväxt som grundbult för samhällets utveckling eftersom evig tillväxt är omöjlig och strävan efter ständig materiell tillväxt får allvarliga konsekvenser för miljö och samhällsliv. När vi jämför länder behöver vi således bredare och mer meningsfulla mått på välfärd än BNP där sådant räknas som psykisk och fysisk hälsa och hur naturen mår. Framförallt behöver vi ersätta tillväxttvånget med en ekonomi i balans där hela världen räknas.

Sverige hade nyligen besök av Tim Jackson som arbetar i en hållbarhetskommission nära den brittiska regeringen. Ett resultat av det arbetet var rapporten "Välfärd utan tillväxt" som är kritisk till att det högsta politiska målet idag heter ekonomisk tillväxt. I grunden handlar kritiken om att vi behöver inse vad som är hållbart och vad som inte är det. Problematisering av ekonomisk tillväxt är högaktuellt och hänger ihop med frågor om nödvändig samhällsomställning.

Vilka samband finns mellan energiomsättning, uttag av naturresurser och tillväxt? Går det att sträva efter tillväxt utan gräns när resurserna är begränsade? Vad sker med samhället när ekonomin ständigt måste expandera av politiska skäl, men utrymmet att växa tar slut? Vad händer med miljön och framtiden när vi utrotar arter och utarmar naturens tillgångar? Vilken slags värld vill vi att vi och våra barn ska få leva i?

Hur fungerar tillväxt som beskrivs med procent? Ökningens storlek beror på mängden som ökar. Själva ökningen blir därför hela tiden större, tillväxten accelererar och den totala mängden blir snabbt omåttligt stor. En viktig faktor är fördubblingsperioden som enkelt kan räknas ut genom att dividera siffran sjuttio med procentsatsen. Sju procent tillväxt per år ger en fördubbling varje decennium. Var tionde fördubbling ger en tusenfaldig ökning. Trettio fördubblingar ger en ökning i miljardklassen.

Ett gram celler som delar sig en gång per dygn skulle väga ett kilo efter tio dagar, drygt ett ton efter tjugo dagar och vid månadens slut över tusen ton. Det är svindlande och visar att det är meningslöst att försöka upprätthålla ständigt ökad produktion och konsumtion. Det blir särskilt tydligt när vi ser till begränsade naturresurser som olja, kol, uran, fosfor eller metaller. Vad gör vi när resurserna börjar tar slut?

Historiskt sett har människan orsakat många geografiskt avgränsade ekologiska och sociala kriser runt om i världen. Vi bör lära av tidigare misstag, särskilt som flera av de avgörande problemen idag är globala. Det är hög tid att slå hål på myten om ekonomisk tillväxt som grundbult för samhällets utveckling. Evig tillväxt är en logisk omöjlighet och ständig strävan efter materiell tillväxt får allvarliga konsekvenser för miljö och samhällsliv.

Överdriven ekonomisk tillväxt medför förödelse av naturen genom alltför stora uttag av naturresurser och utrotning av djur- och växtarter, vilket slår undan förutsättningarna för vår existens. Den bidrar även till sådant som växande sociala klyftor, sämre hälsa, försämrade arbetsvillkor, större arbetsbelastning, högre pensionsålder, större barnkullar, misslyckad integration, ekonomisk imperialism, tilltagande fattigdom och svält. Alla kan skriva under på att det här är allvarliga problem.

Det framhålls ibland att tillväxten är självreglerande, men mycket i dagens samhälle offras för att fortsatt tillväxt ska göras möjlig. De privilegierade skördar frukterna men betalar än så länge lite av kostnaderna. Notan får istället främst fattiga människor, djur och växter stå för eftersom de är underordnade och inte har någon talan.

De inledande höjningarna av den allmänna levnadsstandarden i Sverige gjorde livet bättre för många. Det är också vad världens fattiga behöver idag. Tillväxtens gagn för hela samhället sker i den tidiga fasen där det handlar om att skapa grundtrygghet. I den rika delen av världen har fortsatt ökat välstånd inte gjort människor lyckligare eller mer välmående. Stress att överleva har ersatts av stress att arbeta och konsumera.

En av de mekanismer som driver ekonomisk tillväxt är konsumtion. Idag verkar vårt högsta syfte som samhällsmedborgare vara att vi konsumerar. Som svar på det är vi många som undrar om vi verkligen mår bättre och blir lyckligare av fler prylar i våra liv? När börjar tingen äga oss istället för tvärtom? Hur mycket är en ständigt ökad materiell standard värd i en redan mättad ekonomi?

Industrisamhället har upplevt flera stegvisa arbetstidsförkortningar. Den senaste i Sverige var lagen om fyrtio timmars arbetsvecka som inrättades 1970. Vinsterna av effektivare produktion har sedan dess mest använts till ökad omsättning av produktion och konsumtion istället för att fortsätta minska på arbetstiden. Tänk en värld där vi har mer fri tid, social närvaro, kulturell utveckling och makt över våra livsval. Låter det som livskvalitet? För att nå dit behöver vi se till helheten och att ekonomi handlar om hur vi hanterar resurser i vidare perspektiv än bara pengar.

När vi jämför länder behöver vi bredare och mer meningsfulla mått på välfärd än BNP. En skälig måttstock bör inkludera sådant som psykisk och fysisk hälsa och hur naturen mår. Idéer om generell ekonomisk tillväxt är tagna för givna, men baseras på önskedrömmar och är skrämmande framtidsfarliga. För allas vår skull och för kommande generationer har vi inget annat val än att ersätta tillväxttvånget med en ekonomi i balans där hela världen räknas.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat Miljöpartiet de gröna