Reklam?

Vad är egentligen reklam? Det går ju faktiskt att fundera över. Här är några av mina tankar om saken.

Foto: Ulf Sjöstedt

Produktinformation?

Jag tror att argumentet för reklam initialt har handlat om att det är produktinformation. Det ser vi ju med all önskvärd tydlighet att det inte förhåller sig på det sättet. Vad har som exempel kvinnobröst för relevans i relation till mobiltelefoner? Vilken koppling har bra miljö eller en slingrande bergsväg av frihet till storstadsbilism? Och vad har komjölk med starka ben att göra? Just det. Ingenting.

Foto: Conny Nylén

Jag är säker på att du kan hitta tusentals fler exempel på uppenbart vilseledande marknadsföring om du väljer att betrakta samhällsbilden. Och då har vi inte heller börjat peta i det som inte är uppenbart, vilket förmodligen omfattar den större mängden av de budskap som bombarderar oss i tillvaron.

Foto: Björn Carlsson

Generellt är min åsikt i den här frågan att allt utom just produktinformation helt sonika borde förbjudas. Det skulle alltså leda till att enbart exempelvis teknisk information om produkter skulle få presenteras, och då utan säljande bilder, klatschiga slogans, häftiga logotyper eller rena lögner.

Direktreklam

Foto: Lena Paterson

Ett fenomen som enligt min mening innebär ett stort resursslöseri är oadresserad reklam, eller med andra ord det som brukar kallas direktreklam. 99,99 % av de som får detta i sin brevlåda är förmodligen egentligen helt ointresserade av det reklamställaren har att erbjuda. Lägg till detta alla de träd som avverkas för att producera pappersmassa, alla transporter det inbegriper samt alla som ska arbeta med utformning, försäljning och distribution.

Visst, därigenom bistår ju branschen med en del arbeten och BNP-tillväxt, men som verksamhet är den i vilket fall onödigt och resursslösande. Lägg där till perspektivet att vi bör (och förmodligen vill) ha mer konstruktiva, givande och samhällsuppbyggande arbeten samt att ekonomisk tillväxt i vårt samhälle snarare är en nutids- och framtidsfara än en räddare i nöden, så framstår direktreklamen snarast som förkastlig och framtidsfarlig.

Ett förbud mot all slags oadresserad reklam är företagsetiskt oproblematiskt eftersom företagen ju i vilket fall kommer att konkurrera på lika villkor. Det är en viktig poäng, tycker jag.

Reklamens funktion

Foto: Claes-G Svanteson

Reklam handlar idag i grunden om att etablera en känsla och framförallt en igenkänning av ett varumärke. Absurt nog så fungerar bevisligen även en upprepningseffekt, åtminstone till viss del. Vi tror gärna att vi står fria från påverkan och väljer exempelvis Colgatetandkräm eller Pampersblöjor i affären för att det verkar vara en trygg och bra tillverkare. Det går att gräva i forskningen kring detta, men det räcker nog med att titta på stora, framgångsrika företags reklambudgetar för att inse att reklam fungerar. Till viss del kryper en bild fram av oss som manipulerade och blinda marionetter när det generellt sett gäller vår roll som konsumenter.

Foto: Björn Breitholtz

Konsumentmakt?

Foto: Janne Olander

Det här resonemanget problematiserar även det idag populära konceptet konsumentmakt. Något som såväl politiker och många organisationer gärna framhåller som en nyckel till exempelvis hållbar utveckling. Jag tänker tvärtom att konsumentmakt till största delen, men inte enbart, är en chimär. Jag grundar det påståendet dels på att människor generellt sett i första hand ser till sin egen plånbok, och dels på att företagen främst ser en möjlighet till att göra extra förtjänster i och med en särskild grupp av konsumenter vill handla etiskt och därför är beredda att betala mer. Denna grupp kommer dock alltid att vara försvinnande liten.

Foto: Sören Gunnarsson

I sann kapitalistisk anda så reduceras därmed många konsumenter bort som gärna skulle vilja handla mer etiskt, men inte känner att de har råd. Företagen är naturligtvis enbart intresserade av att hitta det optimala krysset i grafen där pris och konsumtion möts. Enligt kapitalistisk teori är de som vinstmaximerande institutioner sällan beredda att ta sitt samhällsansvar och på eget bevåg premiera etiskt acceptabla produkter eftersom de på sikt skulle gå under i den kapitalistiska verkligheten.

Foto: Alex Bartholdson

Alternativet är att en kvalificerad majoritet av befolkningen gör allvar av sin konsumentmakt, men för det första så kommer det inte att hända så länge som de etiska produkterna är dyrare än de traditionella och för det andra så undrar jag: Varför vänta? Det som krävs är ekonomiska styrmedel som riktar in sig på miljöfaktorer och social rättvisa. Det är de folkvaldas huvudsakliga ansvar.

Foto: Alex Bartholdson

Exempel på sådant är straffskatter på produkter som producerats i ekonomiska frizoner eller andra sammanhang där folk arbetar under odrägliga förhållanden, liksom produkter där såväl arbetare som miljö fått åka på stryk genom användning av kemikalier som kan betecknas som miljögifter. På så vis blir de sämre produkterna dyrare och därmed mindre intressanta för konsumenterna. Styrmedel kan även användas positivt, som exempelvis genom att ge ekonomiskt stöd till produktion av havredryck som ett miljöbättre alternativ till komjölk eller stöd för uppförande av vindkraftverk eller stöd till en lokal krukmakare.

Exemplen och möjligheterna är förstås otaliga.

Min analys leder alltså till slutsatsen att argumenten för konsumentmakt är ett av många sätt för den parlamentariska makten att kunna avstå från att ta sitt ansvar i många av samtidens ödesfrågor. Framförallt gäller det den krisartade situationen för våra ekosystem och biosfären som helhet.

Motmedel

Foto: Håkan Berg

Det enda motmedel jag ser oss ha som samhällsvarelser är att vara starkt kritiska till användandet av marknadsföring och rentav i så stor utsträckning som möjligt avstå från att ens ta del av reklamexponering. Det är emellertid synnerligen svårt att värja sig i dagens samhälle där i stort sett hela det offentliga utrymmet är besudlat, affischerat och nerklottrat med företagens hycklande utsagor om en lyckligare tillvaro med deras produkter.

Där kan vi faktiskt tala om systematisk och accepterad skadegörelse, som i det sammanhanget utklassar grafitti och klotter. Eftersom företagen har en helt annan agenda än en revolterande fjortis, så anser jag också reklam vara en långt angelägnare fråga i och med de processer av propaganda, indoktrinering och mental förslavning som den inbegriper.

Reklamfri blogg

Så, nu vet ni kanske lite om varför jag avstår från att ta in reklam på mina bloggar. Åtminstone sådan där jag inte kan kontrollera innehåll och publicering. Jag kan som exempel tänka mig att promota exempelvis Cogito (som är en grön tankesmedja) eller Steg 3 (som arbetar med tillväxtkritik). Bilder är fint och något jag gärna använder mig av för att göra läsningen här roligare och intressantare enligt devisen "en bild kan säga mer än tusen ord". Sedan är förstås min länksamling till andra bloggar en slags reklam, men det är alltså sådana bloggar som jag gärna läser själv och gärna stödjer.

Jag skulle aldrig gå med på att, med eller utan ersättning, göra reklam för exempelvis Pampers (använd tygblöjor), Bofors (vapenindustri, urrrk) eller Svenska Spel (spelberoende, nej tack) eller dylikt.

Foto: Anders Andarve

Nu hoppas jag förstås att jag genom att nämna dessa tre oetiska aktörer i form av exempel inte har gjort annat än negativ reklam för dem samt att tesen "all reklam är bra reklam" inte är giltig.

Tillväxthomeopaterna

Foto: Nils-Johan Norenlind

Tillväxtproblematiken går knappt att diskutera idag med tanke på dess status av djupt förankrad helig ko. Etablissemanget måste tro stenhårt på att ytterligare ekonomisk tillväxt är önskvärd, ja, att sådan till och med är möjlig utan att världen går käpprätt åt helvete.

I korta drag tror jag att det har att göra med att en förändring av synen på tillväxt och konsumtion skulle göra att många som har makt idag skulle förlora den makten till förmån för någon annan. Givetvis vill de inte att det ska ske, varför det är värt att pumpa in miljarder och åter miljarder i propagandaapparaten (så kallad reklamindustri). Ropen skalla, tillväxt åt alla!

Foto: Sem Larsen

Tanken att tillväxt ger resurser för att lösa miljöproblemen kan på sin höjd endast vara delvis riktig. Generell ekonomisk tillväxt är ett av grundproblemen i dagens miljöproblematik. De som förnekar detta blir till tossiga ekonomism- och tillväxthomeopater när de förespråkar att "lika botar lika" enligt "om vi får miljöförstöring av tillväxt så måste vi också bota den med tillväxt".

Nu är det ju inte med medicin som det är med den kemiska principen att "lika löser lika". Resonemanget landar alltså i den pseudovetenskapliga kategorin i gott sällskap med bland annat kreationism och kristallterapi.

Foto: Hans Wretling

Försöken till att skapa logiska samband mellan tillväxt och miljönytta är nästan enbart löjligt och ohållbart. I vissa specifika frågor, såsom svavelutsläpp, så kan det emellertid äga relevans, men inte för helheten.

Nu menar jag emellertid inte att all tillväxt behöver uteslutas, men det är rätt saker som behöver växa. Kanske kan vi kalla det för "grön tillväxt"? Kärnkraft, fossila bränslen, motorvägar, energianvändning och prylkonsumtion ingår som exempelvis inte i en sådan kategori.

Foto: Nils-Johan Norenlind

Jag skulle kunna fortsätta att skriva spaltkilometer efter spaltkilometer om detta, men jag får nog erkänna att inte heller det vore någon konstruktiv tillväxt. Därmed lämnar jag istället över frågan till dig, kära läsare, att fundera över vad som behöver minska och vad som behöver öka i det här samhället för att vi och världen ska kunna må bra.

Om nationalism

Främlingsfientlighet är ett tema jag lär återkomma till här på bloggen.

Bilden är hämtad från artikeln i Nationell idag

Jag hittade den här nationalromantiserande artikeln via en länk från min folkmusikervän Adrian Jones på Facebook. Den handlar i stora drag om hur viktig folkkulturen är för den nationella "själen". Adrian hade träffsäkert formulerat sin initiala kommentar med "tyvärr finns inga glasögon för de trångsynta...".

Efter att jag läst artikeln så formulerade jag en kommentar, vilken de fega nationalisterna snabbt censurerade bort i sann Hitler- och Stalin-anda. Oliktänkande och diskussion verkar enligt dem vara farligt, förmodligen för att det reducerar de populistiska och propagandistiska möjligheterna.

Min kommentar i nätversionen av den snuskiga blaskan lät enligt följande:

"olika folk utvecklar och omformar kulturer till att passa respektive folkgrupps karaktär och sinnelag".

Vilken dynga! Artikelförfattaren [Erik Alhem] passar bättre i 1600-talsdräkt, papiljottfrisyr och samkväm med Montesquieu om klimatläran.

Mänsklighetens genetiska evolution sedan stenåldern är inte mer än några korta andetag i vår arts livshistoria. Jag är molekylärbiolog (fil. mag.), så vi kan väl utgå ifrån att jag vet något om detta. Det är logiskt att det endast är ytliga skillnader mellan olika "folkslag". I grunden är vi alla människodjur. Liksom vi är djur. Liksom vi är levande varelser.

Du behöver inte vara nationalist för att vara stolt över din kultur! Jag skiter i Sverige. Jag älskar det som jag tycker är bra på den här plätten jord som jag råkar befinna mig på. Det kunde gärna få vara mer. Och nationalister ingår inte i den kategorin.

Det fina har heller inget att göra med landsgränser, som mest bygger på makt- och handelsbalanser i vilket fall. It's so superficial.

Sedan kan jag avsluta med att jag sedan snart 15 år med glädje spelat folkmusik och dansat folkdans. Det är emellertid något jag gör för att det är kul, och inte för att det råkar vara kvasi-"svenskt".

För övrigt, när vi nu har det här ämnet för handen, så vill jag rikta en ordentlig känga till Moderaterna i Botkyrka. De har helt uppenbart kopierat ett redigt stycke ur SD:s principprogram för ett remissvar på ett departementsförslag gällande att även invandrare som inte är flyktingar ska ges en introduktion till det svenska samhället, enligt följande artikel i DN.

Att det är en kopierad text förstår vem som helst som har skrivit en uppsats eller till och med mindre uppgifter i skolan. De har tyckt att de inte behöver använda citattecken då de ändrat på ett och annat ord i en och annan formulering, och det må möjligen vara korrekt ur ett formalistiskt perspektiv. Däremot är det inte alls korrekt att avstå från att ange källan. Det brukar leda till ej godkänt och Moderaterna förtjänar verkligen underkänt. 

Bild på Baker
hämtad från hens blogg

Det uppenbara gör dementierna från Jimmy Baker till inget annat än en pinsam historia. Hen är gruppledare för Moderaterna i Botkyrka och hens kommentarer om att "det är absolut en tillfällighet", "vi har inte använt Sverigedemokraternas program eller någon annan form av skrift som inspirationskälla över huvud taget" samt det synnerligen komiska "du får tro det eller inte, men det är det svar jag kan ge" är sådant typiskt nonsens som späder på politikerföraktet och gemene folks inställning att politiker mest snackar en massa tomma ord.

Det Jimmy Baker uttrycker med "hade vi vetat att Sverigedemokraterna skrivit så där så hade vi uttryckt oss annorlunda, vi vill inte bli förknippade med dem" är inte mycket mer än ett populistiskt uttalande. Det viktiga är naturligtvis inte själva formuleringarna, utan själva budskapet. Står det sig, vilket uppenbarligen är ambitionen, så hjälper inga större insatser av formuleringstrolleri. Hur frispråkig Jimmy Baker själv än anser sig vara. Moderaterna vågar naturligtvis inte stå upp för det, men mycket av deras ideologi och politiska uttryck ligger, vad jag kan se, nära det främlingsfientliga.

Edvard Unsgaard (M)

Foto: Anders Wiklund /Scanpix

Se bara den spontana inställningen hos Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard, där hen enligt en artikel i Expressen uttrycker "att på en halvtimme hitta en invandrad städerska som kan torka upp bajs i trapphuset - det är arbetslinjen" (Expressens sammanfattning av Unsgaards inlägg på Facebook). Även om hen säger sig ha haft som uppsåt att lovorda ett företag för att det en söndag har agerat snabbt på hens uppdrag, så lyser själva den fördomsfulla attityden igenom med all önskvärd tydlighet.

Jag är därför rätt säker på att de gärna smygmyser med främlingsfientliga och nationalistiska element, om de kan slippa undan med det. Ett sådant öppet förhållningssätt skulle dock förlora alltför många röster och negligera den senaste tidens valframgångar med råge. En realpolitisk omöjlighet, men därför är det än viktigare för oss vanliga människor att försöka se saker för vad de är. Jimmy Baker och hens politiska kärntrupp hjälper oss verkligen med det.

Moderaternas främlingsfientliga hållning är för övrigt något som exempelvis Janne Josefsson visade inför valet 2002, där just de moderata politikerna utmärkte sig med önskemål om bland annat en mer restriktiv flyktingpolitik. Valstugereportaget är intressant, och absurt nog än mer aktuellt idag, och det går att läsa mer om det på till exempel wikipedia (följ länken ovan) eller i den här artikeln på SVT.