Om penningssystem och tillväxt i GP

En intressant debatt föregår för tillfället i Göteborgsposten. Tycker att det är glädjande att inläggen från Yoshi Frey och Alf Hornborg ges utrymme i media.

Bankernas makt skapar stora kriser (4 januari) av Yoshi Frey och Vår syn på pengar och ny teknik den verkliga krisen (5 januari) av Alf Hornborg ger en viktig nyckel i beskrivningen av vår tids djupa samhällsproblem. Repliken Tillväxt en förutsättning för minskad fattigdom från nationalekonomen Ola Olsson missar de egentliga poängerna och uppvisar ett okritiskt förhållningssätt till rådande ekonomiparadigm. I sin motreplik visar Yoshi Frey på detta och formulerar det som nationalekonomins blinda fläck.

Redan när jag läste Olssons replik blev jag sugen på att skriva i ämnet och skissade snabbt ihop en text som dock stannat där än så länge. Det är avgörande för samhällsutvecklingen att förståelse väcks för hur vårt ekonomiska system fungerar och vilka alternativ som finns.

En debattartikel vore fint att få ut, under förutsättning att den publiceras. Kanske ska göra ett försök. Sedan är jag del av en långt viktigare process, nämligen skapandet av ett kommande politiskt idéprogram för Gröna partiet där de här perspektiven bör stå i förgrunden.

Svenska artprojektet

Skrev ihop en debattartikel i början av veckan som avhandlade det Svenska artprojektet, Nationalnyckelns fortbestående och regeringens neddragningar.

Den blev nyss publicerad på Newsmill.

Slaktmakt

Den som verkligen förstår vidden av det lidande vi människor utsätter miljarder andra levande varelser för inom industriell djurhållning kan inte äta dessa muskler, ben och senor utan att helt sakna empati.

Det är inte konstigt att skygglapparna är så breda och tjocka. Samvetet kräver det. Slakten är också bara en liten del av ett horribelt förtryck.

Jag har valt bort bland annat kött i min kost och strävar till att endast äta vegetabilier. Jag är dock endast vegan till 96-98 % på grund av vissa svårigheter i vissa situationer att undvika exempelvis mjölkprodukter. Anledningarna till mitt kostval heter miljö, djuretik och hälsa. I den ordningen.

Det händer att folk som äter kött själva att faktiskt reagerar mot hur vi behandlar djur i vårt samhälle. Det är stort. De flesta vill dock inte kännas vid problemen, utan slår hellre dövörat till. Ibland känns vidden av exploateringen av jordens ekosystem och djurens lidanden så stort att det nära nog går att bli galen när jag tänker på det.

Jag vill trots detta poängtera att jag faktiskt inte menar att människor helt behöver sluta äta kött. En förutsättning är emellertid att djur vars kött vi äter då måste ha fått leva fullt goda liv. I min värld betyder det antingen odlat kött eller 100 % etisk hänsyn och naturlig död.

Odlat kött behöver ingen nervvävnad. Utöver det krävs att det är energi- och miljömässigt hållbar produktion för att jag ska förespråka det. Än så länge är det vad jag vet endast ett forskningsämne.

Etisk hänsyn fullt ut betyder inga frihetsberövanden eller manipulation. Det innebär bort med avelsmekanismer och stängda ladugårdar med fixerande ställningar och bås. Det jag vill se är fria, strövande djur som kan välja sin tillvaro.

En naturlig död är alltså en av ålder eller sjukdom, men med reservationen eutanasi kan tillämpas  för att avsluta svårt lidande om allvarlig sjukdom eller skada föreligger. Det handlar förstås också om djurhållning och inte vilda djur. Folk kanske kan tycka att det inte går att äta kött från självdöda djur, och på det kan jag endast fråga varför? Givetvis utgående från att köttet inte gått för långt i förruttnelseprocessen.

Fallet med 87-åringen

I november beskrevs i media en hemsk misshandel av en äldre person i Helsingborg. Skrev om det med patos här.

Gata i centrala Helsingborg där misshandeln sades ha skett.
Vid tidpunkten rör sig i stort sett alltid mycket folk på platsen.
Trots det, inga vittnen.

I december lades utredningen ner av polisen. Redan i november fick jag en redogörelse från en person på Facebook om att allt inte stod rätt till och att det sannolikt snarare rörde sig om misshandel i hemmet av närstående släkting. Det är en spekulation, men de facto kunde inte polisen snabbt lösa fallet trots egentligen ypperliga förutsättningar.

Robert Dujmovic är en journalist på Helsingborgs Dagblad som tidigt skrev bl a här och här om det suspekta i den information som fanns att tillgå.

Jag har inte tagit tag i att skriva om det förrän nu, vilket kan verka underligt. Vad ska jag säga? Livet kom emellan. Sedan är det klart att om historien inte är så att säga sann, så blir det lätt lite av ett antiklimax som gör att det blir ett motstånd mot att skriva ytterligare i saken.

Jag vill dock bära med mig det positiva i den här historien, och det är att såpass många människor reagerade och sade ifrån. Det är faktiskt glädjande. Ett evenemang för att hylla den misshandlade startades på Facebook och samlade snabbt över 13 000 deltagare. Med anledning av upprepade inlägg med mer eller mindre rasistiska toner, startade jag två grupper (en könsneutralt orienterad och en där könet på den misshandlade framgick) för samma ändamål för att kunna hålla bättre koll på spam.

Evenemanget verkar ha lagts ner, men grupperna är fortfarande kvar. Jag kan inte avsluta dem, men däremot har jag nu gjort den ena (den könsbundna med 7 medlemmar) osynlig för världen. Avser nog låta den första ( 244 medlemmar) stå kvar som öppen och låter folk gå ur själva, om de vill. En poäng är att ändå framhålla värdet i att folk reagerar och faktiskt inte accepterar huvudlöst våld. Samt att göra ett statement mot rasism.

Fuck Facebook

Fuck Facebook.

Fråga: Varför är det viktigt att ha träffat folk i verkligheten? Makes no sense.

Är det såhär det är tänkt att vi ska använda Facebook?

Facebook (Fb) är som ytligt kontaktmedium utmärkt. Jag tycker i varje fall att det fungerar bäst för delning av artiklar, skämt och tänkvärdheter.

För att hålla regelbunden och nära kontakt med vänner är Fb ganska värdelöst. Särskilt som meddelandefunktionen ballar ur ibland (jag hatar att skriva om) och chatten blir som en rabiesmittad kulsprutecirkus om jag slår på den.

Slutsats: Jag använder Fb i första hand som nyhetsflöde och administration av sidor och grupper. Det fungerar bra. Jag är nöjd.

När jag stöter på någon som inte är Fb-vän, men som uttrycker sunda värderingar kring miljö, djurrätt, ekonomi, livet eller dylikt, så tvekar jag sällan att fråga om Fb-vänskap. Jag vill nätverka med bra personer, och det här är ett sätt. Det är inte som att jag bjuder in till sex när jag skickar en vänförfrågan. Upplever det inte heller på det viset när någon skickar motsvarande till mig.

Det som tydligen händer ibland är dock att en person som får en sådan förfrågan från mig och vet med sig att vi inte känner varandra tänker "wtf" och anmäler mig som spam. Det resulterar i varningar från Fb. Och nu tydligen en spärr för att skicka meddelanden till folk som jag (ännu) inte är Fb-vän med. (Edit: Det här resultatet uppkommer även i samband med obesvarade vänförfrågningar). Wtf.

Fick idag ett trevligt svar på en gammal fråga om citering i ett blogginlägg. Behövde mer information och svarade i min tur på trevligt manér. Blev därmed varse den ovan redogjorda spärren.

Absurditetens dimma sänker sig över Fb-land. Jag undrar verkligen, varför är det viktigt att ha träffat folk i verkligheten innan vi blir Fb-vänner? Om någon är alltför dryg och jobbig är det ju bara att unfrienda. As simple as that.

Tröttsamt. Du har fel Facebook.

Dumpstring 1.9.1

En kommentar på gårdagens inlägg Dumpstring 2.0 är att jag faktiskt frågat i 2-3 olika affärer tidigare under 2011 och 2012 och då fått nekande svar av typen "nej, det kan vi tyvärr inte göra" med den vackra bifogade bisatser "men vi slänger ändå inte så mycket".

Tråkigt, får jag tillstå om det första och "yeah, right..." om det andra. Tror att det jag erfar just nu är relativt ovanligt, men förhoppningen är att det inspirerar andra och att fler butiker inser vad som är viktigast här i världen. Resurshushållning eller vinstmaximering.

Influens

Kollade in Politometern igår och stämde av lite statistik för ovanlighetens skull. Jag är visserligen lite less på dem för att jag fortfarande inte har fått något svar eller reaktion på mitt trevliga ebrev där jag lyfte att jag hellre vill tolkas som G-bloggare än MP-bloggare. Den svarsattityden är tyvärr inte särskilt ovanlig.

Hur som helst blev jag lite paff när jag tittade på rankingen av så kallat inflytande bland de 142 registrerade MP-bloggarna. Statistiken baseras på runt en miljon inlänkar från hela den svenska bloggosfären. Vad det exakt betyder får du fråga någon annan om.

Min fantastiska blogg rankar trots ett långt glapp mellan mars och mitten av oktober på en sjätteplats bland MP-bloggarna och nr 194 totalt. Absurt nog före Birger Schlaug (#21), Pierre Ringborg (#34) och Göran Hådén (#37), vilka jag alla känner personligen. I synnerhet Birger tycker jag borde ligga i topp, så det visar väl förmodligen kvaliteten på mätstickan. Jonas Paulsson hamnar dock i de trakterna på en väl värd andraplacering (#19 totalt).

Golvad?

I omställningens tid

Jag har fått tillåtelse av Valter Mutt att publicera en kort text som tidigare publicerats i Miljöpartiets partiorgan Grönt. Den tar upp och sammanfattar Björn Forsbergs utmärkta bok Omställningens tid - tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid, som jag även nämnt tidigare på bloggen.

Här följer således Valters koncisa text om boken:

Omställningens tid – tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid är en tankeväckande bok. Författaren, Björn Forsberg, är statsvetare med djupa insikter i ekologi och filosofi och tonar fram som ”tvärvetare”. Framställningen är emellertid inte akademiskt försiktig utan lust, vrede och melankoli skruvar stundtals upp Forsbergs språk till skönlitterära nivåer.

Utgångspunkten är att vi är på väg rakt in i resursväggen, där inte bara oljan sinar utan även mineraler, odlingsbar mark, fisken i världshaven etc. Sanden rusar i timglaset för hela den industriella epoken och då krävs avsevärt radikalare lösningar, menar Forsberg, än enbart teknikskiften och förhoppningar om en i grunden omöjlig grön tillväxt. Vi måste istället utveckla ett ekonomiskt system som inte behöver dopas med ständig tillväxt. Småskaliga lokala system för vår försörjning av livsmedel och energi skulle minska dagens sårbarhet. Det handlar emellertid inte om att ställa tillbaka klockorna till tidigt 1800-tal utan BF ser smart teknologi – i kombination med sociala innovationer - som avgörande i omställningsarbetet.

Detroit och Havanna är två städer som BF besökt och där kapitalistiska respektive socialistiska versioner av industrialismen - båda storskaliga och fossilberoende - nått vägs ände. Bland övergivna fabrikslokaler i den forna amerikanska bilhuvudstaden gror gräsrotsinitiaven och i 800 ”community gardens” odlar människor livsmedel och för samtal om sin gemensamma framtid. Och i den kubanska huvudstaden breder ekologisk närodling ut sig som en följd av att Kuba inte längre har tillgång till billig rysk olja. Vi får också möta den svenska omställningsrörelsen.

Mångfalden av exempel på framgångsrik omställning, i kombination med det filosofiska anslaget, gör det här till en ovanligt läsvärd bok.

Valter Mutt

Agera mot mobbning

Delat på Facebook:

Handlar om en sådan enkel sak som att vara schysst.

Bara gör't.

Dumpstring 2.0

Artíga fick ett pepparkakshus i gåva

I mitten av november var jag på ett seminarium om basinkomst. I samband med det gick jag med en vän till en livsmedelsbutik i närheten av mig och inledde ett samtal med butikschefen om slöseri av mat och huruvida de skulle kunna tänka sig att skänka bort sådant som skulle slängas istället för att slänga det. Det var ett trevligt samtal och vi sade att vi kunde fortsätta diskussionen vid tillfälle. Vi bestämde att ha ett möte på fredag två veckor senare för att fundera kring om något slag av projekt kunde vara möjligt.

Det här fick plats på pirran

På måndagen innan mötet fick jag emellertid ett SMS som helt sonika meddelade att jag kunde komma och hämta bröd och grönsaker om jag ville. Butikschefen tog alltså faktiskt på eget bevåg initiativ till matutdelning. Jag kan också säga att det möte vi sedan hade i slutet av veckan var väldigt trevligt, givande och konstruktivt.

Varorna till vänster lite mer utplockat

Vi kom fram till att de hör av sig och jag kommer och hämtar och lämnar med kasserade varor via lastkajen. Jag har alltså gjort det regelbundet nu i snart två månader och det har fungerat ypperligt. Jag kämpar på med min pirra och har även kunnat ge bort mycket mat till behövande. Det känns bra. En stor vinst för mig som regelbunden dumpstrare är att jag på det här viset inte behöver lägga ner tid på att tvätta mat och förpackningar. En normal dumpstringstur skulle annars bestå i kanske fyra timmar dumpstring, inklusive resande, följt av fyra till fem timmar av rensa och tvätta. Nu är det bara att hämta och vara glad.

Fina apelsiner och äpplen

Fokus för dumsptringen är att det är en handlingskraftig kritik av en tillväxtekonomi som drivs av en överflödsbaserad och inducerad konsumtionskultur. Visst väcks det lite röster emellanåt om att vi bör ta tillvara på svinnet, men svårt är att i praktiken göra något. Nu gör vi något i praktiken. En schysst handlare och jag.

En till laddning

Jag tycker att butikschefen och personalen visar på hög etisk medvetenhet och vilja till samhällsförbättring och vill även uttrycka min djupa tacksamhet för deras stora och varma hjärtan. Vad jag förstått så är alla mer eller mindre med på tåget och gillar vårt projekt. Det måste jag säga är grymt kul!

Kryddor, fänkål, selleri, paprika

Trots välvilja så är det inte alltid enkelt att agera helt perfekt avseende exempelvis miljöhänsyn eller hantering av avfall inom en tvunget kommersiell verksamhet. Anledningen är givetvis att systemet sätter gränser för vad som är möjligt och det konsumtionssamhälle vi befinner oss i präglar det mesta av samhällsverksamhet.

Bilderna i inlägget är ett litet urval av det jag hämtat. Gott om frukt och grönsaker av god kvalitet.

Rambo backwards

Tog del av en bild från det pacifistiska och civil olydnads-orienterade nätverket Ofog. Budskapet är ju smått fantastiskt. De säger:

Vi är av förklarliga skäl inga fans av krigsfilmer. Här är emellertid ett tips om du trots allt vill se en...

Det går ju faktiskt att ställa sig frågan: Tänk om alla de resurser som slösats på att utveckla vapen i stället använts till uppfinningar som den här?

Kanske lite spejsat, men även om inte vetenskapen skulle lyckats (det är ju trots allt lättare att destruera än att bygga upp i enlighet med termodynamikens lagar), vilken värld skulle vi leva i istället med en sådan ansats?