Nyfikna räven

Foto: Dan Dinu

Den här bilden belyser något som jag tycker borde vara självklart. Kamera istället för gevär. Visst är det tydligt hur mycket bättre förutsättningarna är för en mer fantastisk och kärleksfull naturupplevelse?

Kanske lite konstigt uttryckt, eftersom att mörda någon ju inte inbegriper någon kärlek alls faktiskt.

Tycker också att bilden visar på något ytterligare som egentligen är självklart, nämligen att djur tänker och känner.

Slaktmakt

Den som verkligen förstår vidden av det lidande vi människor utsätter miljarder andra levande varelser för inom industriell djurhållning kan inte äta dessa muskler, ben och senor utan att helt sakna empati.

Det är inte konstigt att skygglapparna är så breda och tjocka. Samvetet kräver det. Slakten är också bara en liten del av ett horribelt förtryck.

Jag har valt bort bland annat kött i min kost och strävar till att endast äta vegetabilier. Jag är dock endast vegan till 96-98 % på grund av vissa svårigheter i vissa situationer att undvika exempelvis mjölkprodukter. Anledningarna till mitt kostval heter miljö, djuretik och hälsa. I den ordningen.

Det händer att folk som äter kött själva att faktiskt reagerar mot hur vi behandlar djur i vårt samhälle. Det är stort. De flesta vill dock inte kännas vid problemen, utan slår hellre dövörat till. Ibland känns vidden av exploateringen av jordens ekosystem och djurens lidanden så stort att det nära nog går att bli galen när jag tänker på det.

Jag vill trots detta poängtera att jag faktiskt inte menar att människor helt behöver sluta äta kött. En förutsättning är emellertid att djur vars kött vi äter då måste ha fått leva fullt goda liv. I min värld betyder det antingen odlat kött eller 100 % etisk hänsyn och naturlig död.

Odlat kött behöver ingen nervvävnad. Utöver det krävs att det är energi- och miljömässigt hållbar produktion för att jag ska förespråka det. Än så länge är det vad jag vet endast ett forskningsämne.

Etisk hänsyn fullt ut betyder inga frihetsberövanden eller manipulation. Det innebär bort med avelsmekanismer och stängda ladugårdar med fixerande ställningar och bås. Det jag vill se är fria, strövande djur som kan välja sin tillvaro.

En naturlig död är alltså en av ålder eller sjukdom, men med reservationen eutanasi kan tillämpas  för att avsluta svårt lidande om allvarlig sjukdom eller skada föreligger. Det handlar förstås också om djurhållning och inte vilda djur. Folk kanske kan tycka att det inte går att äta kött från självdöda djur, och på det kan jag endast fråga varför? Givetvis utgående från att köttet inte gått för långt i förruttnelseprocessen.

Minkfarm stängd

Djurrättsalliansen fortsätter att visa upp resultat för sitt trägna arbete och visar i handling att de till skillnad från Alliansen en god allians. Nu har en minkfarm som de avslöjade vanvård på 2010 äntligen stängts. Förvisso tveksamt om det är någon av dem som klarar sig från definitionen av vanvård, vilket dessutom är en rätt så mild beteckning på vad minknäringen sysslar med.

Efter upprepade år av dispenser från "världens bästa djurskyddslagstiftning" så börjar det ändå hända lite. När nu makthavarna vägrar att ta ansvar, så är det ju toppen att aktivister och samhällskämpar gör det! Som en slags desperat plan B.

Information från Djurrättsalliansen:

Efter vår undersökning om förhållanden på Svenska minkfarmer 2010 och 2011 har flera av landets farmer stängt ned. Antalet sålda minkskinn i Sverige har minskat med hela 25% från 1,2 miljoner till närmare 900 000. Idag är vi glada att kunna bekräfta att även minkfarmen vi besökte i Nacksta utanför Sundsvall har stängt!

Vårt arbete fortsätter tills sista farmen är borta. Gilla och Dela om du också vill se ett slut på pälsindustrin!

Mer info om minkarnas situation: www.sveketmotminkarna.se

Om ni vill stödja vårt arbete får ni gärna göra det på PG 54 42 11-6

Tack på förhand!

För den som tycker att minkfarmar är helt i sin ordning och en mänsklig rättighet, så vill jag bjuda på följande godtyckliga bildserie.

 

Kortare version publicerad på Newsmill

Foto: Djurrättsalliansen

Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg att jag eventuellt skulle lägga upp den kortare versionen av debattartikeln om grisvittnena här om den blev publicerad någonstans dit jag skickat den. Det blev verklighet redan ikväll genom Newsmill.

Publicerad:

1. Newsmill (27 juni)

Vår fina djurrättslagstiftning kvittar om den inte efterlevs

Sverige har en internationellt sett stark djurskyddslagstiftning. Samtidigt kan vi fråga oss vad den gör för nytta om den inte efterlevs? Den här artikeln handlar i grunden om vad som händer när kapital och industri tillmäts större betydelse än etik, moral och enkelt förnuft. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Varför travesterar jag Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett tankeexperiment och det andra är ett nutida exempel hämtat från England. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som är artikelns fokus.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en bankkund blir misstänksam. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor. Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Vore det rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olovlig filmning?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev i dagarna dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Jag upprepar, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen uttryckligen att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad "världens bästa djurskyddslagstiftning" gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som stormtrupper säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp 

är talesperson för Gröna partiet och har under många år kämpat för livsrespekt och att även andra djur än människor bör ha rättigheter

Publicerad debattartikel om grisvittnena

Foto: Djurrättsalliansen

Jag skickade in den här artikeln på förmiddagen på midsommarafton (24 juni) först till Aftonbladet, som var vänliga nog att ge ett snabbt nekande besked. Skickade den därefter till SVT Debatt och SvD Brännpunkt för att sedan vara ute på sjön under tre dagar.

SvD meddelade idag på morgonen att de har "dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej". Däremot blev artikeln publicerad ikväll (27 juni) på SVT Debatt. Jag utgick i dagarna från att det var diss som gällde, men det visade sig visst att redaktioner har en benägenhet att jobba mindre under midsommarhelgen. Därför har även DN Debatt och Expressens fjärde sida hunnit få chans att neka publicering.

En kortare variant är skickad till Miljömagasinet, Fria Tidningen, ETC och Newsmill. Publicerar den nog i separat blogginlägg om någon av dem väljer att ta in den.

En djurskyddslag som inte efterlevs är inget värd

DJURRÄTTSAKTIVISM Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde ens till åtal. Det blev istället två aktivister som dömdes, för olaga intrång. Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, Talesperson Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Det kanske finns de som undrar varför jag travesterar Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett rent tankeexperiment och det andra är ett verkligt, nutida exempel hämtat från Storbritannien. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som den här artikeln främst är tänkt att behandla.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en kund hos en bank börjar ana ugglor i mossen. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor.

Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. I och med dokumentären så fick företaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och renttvå sitt namn.

Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Här kan vi fråga oss om det vore rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olaga förfarande och filmning på privat mark? Visst vore det absurt och närapå otänkbart?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De har i dagarna blivit dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr. Jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen explicit att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad ”världens bästa djurskyddslagstiftning” gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt. Vi möts istället av politiska domar som i fallet med den icke-våldsliga nedmonteringen av Gimranäs kläckerier utanför Herrljunga där de tre aktivisterna fick klart strängare straff än för motsvarande slag av skadegörelse utan etiska motiv.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som avantgarde säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Talesperson Gröna partiet

Grisvittnen

Har skrivit ihop en debattartikel om grisskandalen och publicerar ett omskrivet utsnitt av det här. En slags preview eller teaser. Tidigare artiklar i ämnet kan läsas här:

Tysta inte djurens vittnen, hemsida för dokumentationsaktionen
Fritt fram låta grisar lida i SvD 1/12 (2010)
Efter rättsskandalen - bojkotta griskött! i SvD 15/6
Har någon av er besökt en grisgård? replik från LRF i SvD 16/6
"LRF är hemmablinda" slutreplik i SvD 17/6
Jag ångrar inte mitt inbrott på grisfarmen på SVT Debatt 16/6
Köttbranschen - renare än både Snövit och snuten? blogg 19/6
Djurhållningen - ett hyckleri i Aftonbladet 23/6

Under två år dokumenterade aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) förhållandena på hundra svenska grisfarmer genom filmande och fotograferande. 92 av dessa polisanmäldes för brott mot djurskyddslagen. Ingen av de anmälningarna ledde till åtal en gång. Ett av de mest uppmärksammade fallen inbegriper Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats. Hen avsade sig dock uppdraget på grund av just den här skandalen.

Malin och Björn Gustafsson (ej släkt, det gemensamma efternamnet till trots) är två aktivister som har vittnat om vad de sett på Blackstaby grisfarm. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Jag undrar hur det kan komma sig?

Lars Hultström tog efter den initiala juridiska framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Resultatet blev därför att det istället är Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev igår dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr, men jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

En film om fallet

Edit: Artikeln först publicerad på SVT Debatt och därefter på Newsmill 27 juni.

Kycklingarnas Treblinka

Hönan Agda bland tiotusen yra höns?

Jag måste bara dela med mig av en fantastiskt bra krönika av Birger Schlaug i Katrineholms Kuriren.

Därför produceras kycklingar i Valla. Därför beskrivs Valla som kycklingens Mecka, inte som kycklingens Treblinka. Även om det faktiskt vore mer relevant om man nu ska ta till ortnamn.

Betänk detta. En höna klarar inte av att hålla en social hierarkisk ordning med mer än 70 individer. Det skapar stor stress och aggressivitet.

Djurförsöks(o)etiska nämnder

Under åren 2002-2006 så satt jag som ledamot för Miljöpartiet i Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd samt som ledamot i en av nämndens beredningsgrupper. Det var en intressant, lärorik och frustrerande tid.

Under dessa fyra år så behandlades i runda tal 1500 ansökningar. Som ledamot var jag oftast ensam om att reservera mig, men en del reservationer stod också Djurens Rätts representant Mikael Pedersen för. Om någon annan reserverade sig så var det ett verkligt undantag som bekräftar regeln. Jag är sannolikt unik med att ha reserverat mig i ca 80 % av fallen.

Av alla dessa ärenden så kan jag minnas att endast två avslogs. Ett sökt tillstånd till djurförsök riskerade att bli en skandal då det tagits upp i media innan prövningen. Det handlade om att 50 marsvin skulle tas ut till en skjutbana för att därefter skjuta 1-5 skott med en magnumbössa på olika avstånd från djurens öron. Därefter skulle marsvinen avlivas, dissekeras och förändringar i hörselapparatens cellstrukturer undersökas.

Fixerade kaniner

Varför? För att försöka påvisa och vetenskapligt dokumentera hörselskador av att skjuta med gevär utan hörselskydd. Helt absurt, och bra att nämnden avslog ansökan. De gjorde det dock av fel skäl, nämligen av feghet.

Det andra ärendet var uppe för tredje gången och avslogs av språkliga skäl. Den var nämligen återigen skriven på engelska och nämndens arbetsordning föreskrev att ansökningar skulle vara skrivna på svenska. Utan krav på språklig kvalitet kan tilläggas.

Nakenmus med cancersvulst

Under de år jag satt i nämnden kunde jag se att ett stort antal djurförsök befann sig i samma kategori som marsvinsförsöket, men där petades det i bästa fall lite på ytan i detaljerna. Exempelvis en föreskrivning om minskat antal försöksdjur från 3200 till 3000, endast två istället för tre katetrar får opereras in, avlivningsmetoder och så vidare. Viljan och kunskapen att ersätta djurförsök helt med in vitro metoder var låg.

Saknar ord... :-(

Enligt min mening var de flesta djurförsök som nämnden klubbade igenom etiskt förkastliga. I synnerhet gällde det i relation till nyttan för människan, vilket var den centrala princip som nämnden hade att utgå ifrån. Ständigt hänvisades till grundforskning som argument, vilket höll för beslut i alla lägen.

Min erfarenhet visar att de djurförsöksetiska nämnderna inte behandlar särskilt mycket av etiska överväganden utan i första hand är ett legitimeringsinstrument för att allmänheten ska få känna sig trygg med att det faktiskt skett en etisk prövning. Då måste ju djurförsöken vara nödvändiga, tänker gemene person och även många forskare.

Ger makt verkligen rätt?

Anledningen till den enorma tillämpningen av djurförsök heter dock inte nödvändigtvis god och nödvändig forskning. Det heter snarare möjlighet att standardisera experiment och utrymme för publicering i tidskrifter vilket direkt korrelerar med karriär och pengar. Det är den kultur och system som vi har utvecklat. Vi tar oss rätten att utföra djurförsök för att vi har makten att göra det. Däri finns väldigt lite av etiskt rättfärdigande.

I nämnden hade vi sammanträde en gång i månaden och vid varje sammanträde så behandlade vi i vanliga fall mellan 15 och 30 ärenden. Vid ett tillfälle hade vi så mycket som 40 ärenden att behandla på tre timmar. Det blev extra hetsigt, men var åtminstone en engångsföreteelse. Efter första mötet så skrev jag 17 reservationer där jag ägnade i genomsnitt en timme per reservationstext.

Ett liv i bur

Det säger sig självt att det inte är hållbart. Jag övergick till att efter nästa möte skriva enskilda reservationer, men med en slags standardfraser beroende på vilken typ av forskning som avsågs. Då började vissa stroppar till forskarämnen att klaga. Det lustiga i sammanhanget är ju också att alla medlöpare som bara jakade med i att godkänna ärenden inte behövde skriva en bokstav för sitt "ställningstagande".

Jag utvecklade därför min reservationsstrategi till en allmän reservation, med utrymme för att skriva en enskild reservation vid särskilda fall, och klagomålen upphörde. Varför vet jag inte, men det kände jag i vilket fall var ett lyckosamt grepp från mitt håll. Därför vill jag dela med mig av den reservationstext jag formulerade.

Jag tillägnar reservationen de 100 till 200 miljoner djur i världen som utsätts för försök inom forskningen varje år. Oräknat experimenten så är bara det att bli uppfödd och tvingad att leva i bur djurplågeri. Liksom alla djur som inte kommer hela vägen till experiment. Jag vill också tipsa om stiftelsen Forska utan djurförsök som gör ett viktigt arbete i opinionsbildning och ansatser till finansiering av vettig forskning.

Reservation

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd

Reservationen gäller de djuretiska ansökningarna 274/05, 281/05, 282/05, 284/05, 309/05, 310/05, 312/05, 313/05, 315/05, 316/05, 319/05, 319/05, 320/05, 321/05, 322/05, 323/05, 324/05, 325/05, 326/05, 328/05, 331/05, 332/05, 333/05 samt 334/05 som behandlats på nämndens sammanträde den 24 november 2005.

Med anledning av tid, välbefinnande samt genomslagskraften av reservationer, så skriver jag här en sammantagen och allmänt hållen reservation för de ärenden där jag inte stödjer de godkännanden som getts av majoriteten av nämndens ledamöter.

Nytta vägt mot lidande
Enligt min mening uppväger inte den tänkta nyttan med försöken den grad av lidande som försöksdjuren utsätts för genom bland annat transporter, hållning, hantering och experiment.

Bristande överförbarhet
Överförbarheten av resultat mellan djur och människa är mer eller mindre osäker och ger per definition tvetydiga resultat. Utifrån ett vetenskapsfilosofiskt och -etiskt perspektiv finns det all anledning att vara skeptisk.

Alternativa metoder
Det finns rimligen bättre forskningsmetoder för att nå svar på forskningens frågor. Klinisk relevans är redan idag i många fall mer avgörande än djurförsök, även på ett tidigt stadium. Alternativa strategier och metoder behöver förstås utvecklas mer, vilket för övrigt inte lär innebära några olösliga problem vid ett reellt paradigmskifte.

Förebyggande åtgärder som strategi
De flesta sjukdomar, och i synnerhet välfärdssjukdomar såsom fetma och diabetes, kan bäst och kostnadseffektivast undvikas genom förebyggande åtgärder. Det är något som samtiden ofta blundar för. Istället slösas idag enorma resurser, liksom både djurs och människors lidande, på att försöka komma tillrätta med redan uppkomna problem.

Perspektiv
I ljuset av detta blir de etiska aspekterna av djurförsök tydligare och mer intressanta, enligt min mening. För mig är alla levande varelser viktiga och värda respekt. Makt ger inte per automatik rätt. Vi ska som människor inte utsätta andra för lidande om vi inte verkligen behöver det. Det är min åsikt att nödvändigheten inte är tillräcklig när det gäller dessa djurförsök.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Stockholm, 24 november 2005

Medalj

Nu när jag har börjat skriva en politisk blogg, så vill jag passa på att göra en utmärkelse sju år i efterskott.

På vårkanten 2003 så fick jag ett brev från min vän Johan Jaatinen. Innan jag förklarar vad det brevet gick ut på, så vill jag härmed dela ut en hedersbetygelse, nämligen en medalj som vi kan kalla "trulpens lilla gröna utmärkelse av sjätte graden för hjältemodiga insatser i kampen mot besinningslös kapitalistisk tortyr - i serafimerband".

Det här är förmodligen kontroversiellt för de flesta. Det får vara det. Jag berömmer alltså civil olydnad som metod för samhällsförändring. Är det fel? Låt mig göra ett försöka att förklara mig.

Per Herngren

Till att börja med så behöver vi förstå vad civil olydnad är. Det likställs nämligen ofta trångsynt med våldsverkan, terrorism, anarkism (i dess fördomsfulla betydelse) och annat som ligger och skvalpar i samhällets skuggdomäner. Jag vill problematisera den bilden och börjar med att här citera från en bra bok i ämnet, nämligen Civil olydnad - en dialog (1999, s 20) av Per Herngren:

Civil olydnad är i traditionen från Thoreau och Gandhi:
    1. En öppen offentlig handling,
    2. som grundas på ickevåld.
    3. Handlingen är olaglig eller bryter mot en regel, order eller beslut.
    4. Den har dessutom ett samhälleligt, socialt eller etiskt syfte.
    5. De personliga konsekvenserna fyller en viktig funktion.

Foto: Björn Ullhagen
Flickor får leva ett liv av värpning
Pojkar åker direkt ner i köttkvarnen

Utifrån dessa principer planerade och utförde tre personer sabotage av Gimranäs äggkläckeri utanför Herrljunga. Syftet var att väcka samhällsdebatt, då insikten var (och fortfarande är) alltför tydlig att det rådande etablissemanget är förnöjt med att blunda för verkligheten.

Aktivisterna var enligt handlingsfilosofins principer öppna med vad de gjorde. De lämnade såväl brev som sockerkaka på brottsplatsen och blev förstås gripna och även hårt dömda. Straffen landade på 10 månaders fängelse och gemensamt 1 523 000 kronor i skadestånd. Om jag har förstått saken rätt så hade en liknande handling utan politiskt motiv givit en lägre straffsats. Är det någon annan än jag som tycker att det är helt absurt?

Info om gruppen och aktionen kan hittas på Farväl äggindustri aktion 14:s hemsida. Här är även två artiklar, en kort notis på yelah och en lite längre på nyhetskanalen, som bland annat tar upp de utdelade domarna, straffsats och orsak samt en intervju med Johan gjord av Jens Holm.

Här nedan är länkar till de tänkvärda brev som aktivisterna skickade till vänner och bekanta i samband med aktionens utförande.

Hanna Ekegren

Daniel Hedqvist

Johan Jaatinen