Kortare version publicerad på Newsmill

Foto: Djurrättsalliansen

Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg att jag eventuellt skulle lägga upp den kortare versionen av debattartikeln om grisvittnena här om den blev publicerad någonstans dit jag skickat den. Det blev verklighet redan ikväll genom Newsmill.

Publicerad:

1. Newsmill (27 juni)

Vår fina djurrättslagstiftning kvittar om den inte efterlevs

Sverige har en internationellt sett stark djurskyddslagstiftning. Samtidigt kan vi fråga oss vad den gör för nytta om den inte efterlevs? Den här artikeln handlar i grunden om vad som händer när kapital och industri tillmäts större betydelse än etik, moral och enkelt förnuft. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Varför travesterar jag Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett tankeexperiment och det andra är ett nutida exempel hämtat från England. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som är artikelns fokus.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en bankkund blir misstänksam. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor. Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Vore det rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olovlig filmning?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev i dagarna dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Jag upprepar, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen uttryckligen att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad "världens bästa djurskyddslagstiftning" gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som stormtrupper säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp 

är talesperson för Gröna partiet och har under många år kämpat för livsrespekt och att även andra djur än människor bör ha rättigheter

Publicerad debattartikel om grisvittnena

Foto: Djurrättsalliansen

Jag skickade in den här artikeln på förmiddagen på midsommarafton (24 juni) först till Aftonbladet, som var vänliga nog att ge ett snabbt nekande besked. Skickade den därefter till SVT Debatt och SvD Brännpunkt för att sedan vara ute på sjön under tre dagar.

SvD meddelade idag på morgonen att de har "dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej". Däremot blev artikeln publicerad ikväll (27 juni) på SVT Debatt. Jag utgick i dagarna från att det var diss som gällde, men det visade sig visst att redaktioner har en benägenhet att jobba mindre under midsommarhelgen. Därför har även DN Debatt och Expressens fjärde sida hunnit få chans att neka publicering.

En kortare variant är skickad till Miljömagasinet, Fria Tidningen, ETC och Newsmill. Publicerar den nog i separat blogginlägg om någon av dem väljer att ta in den.

En djurskyddslag som inte efterlevs är inget värd

DJURRÄTTSAKTIVISM Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde ens till åtal. Det blev istället två aktivister som dömdes, för olaga intrång. Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, Talesperson Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Det kanske finns de som undrar varför jag travesterar Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett rent tankeexperiment och det andra är ett verkligt, nutida exempel hämtat från Storbritannien. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som den här artikeln främst är tänkt att behandla.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en kund hos en bank börjar ana ugglor i mossen. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor.

Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. I och med dokumentären så fick företaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och renttvå sitt namn.

Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Här kan vi fråga oss om det vore rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olaga förfarande och filmning på privat mark? Visst vore det absurt och närapå otänkbart?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De har i dagarna blivit dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr. Jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen explicit att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad ”världens bästa djurskyddslagstiftning” gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt. Vi möts istället av politiska domar som i fallet med den icke-våldsliga nedmonteringen av Gimranäs kläckerier utanför Herrljunga där de tre aktivisterna fick klart strängare straff än för motsvarande slag av skadegörelse utan etiska motiv.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som avantgarde säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Talesperson Gröna partiet

Om diskussion av SD på Schlaug.se

Under dagen har jag debatterat flitigt på Birger Schlaugs blogg i samband med inlägget om att Nobelstiftelsen fånar sig om Åkesson. Från att, enligt min mening, ha varit en rätt så givande diskussion, så började den efterhand gå på tomgång. Nu efter kommentar drygt 50 så lämnar jag den, då jag inte anser att diskussionen längre är tillräckligt konstruktiv för att förtjäna min tidsinvestering.

När jag uppfattar att "meningsmotståndare" inte orkar läsa tidigare inlägg i diskussionen, och saker börjar upprepa sig för mycket, ja, då uppfattar jag också att bristen på lyssnande har tagit sig över smärtgränsen för min del. En analogi är det berömda fenomenet plenumdebatt. Diskussionen har alltså mer eller mindre omvandlats till debatt och vi kan lika gärna säga A och B istället för våra argument. Den som ger upp sist vinner.

Det kan möjligen finnas en poäng med en sådan hållning i TV, där det gäller att "vinna" debatten, men om de förutsättningarna ska gälla i en mer närliggande diskussion så får "den andra sidan" gärna vinna för min del. Jag fortsätter hellre här istället, den mindre exponeringen till trots, och önskar mitt meningssyskon "Annelie" lycka till i debattens fortsättning. Det är taskigt av mig att överge, jag vet, men.. c'est la vie.

Det innebär naturligtvis inte att jag kommer att sluta diskutera på Schlaug.se. Nej, det är den bloggen alldeles för bra för!

Jag skulle här kunna fortsätta på det inslagna spåret med fortsatt kritik av SD, men tänker försöka undvika att fastna i främlingsfientlighetsperspektivet. Rasismen får bli något att återkomma till. Sådana frågor som tro på att exponentiell, obegränsad och evig tillväxt är önskvärd eller ens möjlig eller kritik av kapitalism, rådande framstegstro och antropocentrism samt förespråkande av verklig demokrati och livsrespekt står egentligen högre upp på min agenda. De är emellertid så stora, tunga och viktiga, att jag behöver känna att jag gör frågorna rättvisa. Avvaktar alltså på grund av den interna pressen. Men jag lovar att det kommer. Det måste det.