Dagens nya religion

Jag har, liksom fler med mig, funderat lite på hur lika tillväxtprotagonisterna egentligen är religiösa fundamentalister. Vi kan som exempel jämföra med ett av de kristna kreationisternas mer centrala argument gällande jordens ålder.

Kreationisten: - Jorden är 6000 år gammal. Och det enligt min tolkning av de i Gamla testamentet redovisade släktleden mellan Adam och Kung Salomo. Det är sant, för Bibeln säger det [källkritik när den är som bäst, red. anm.].

Vetenskapspersonen: - Omfattande forskning pekar på att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal och att liv uppstod ungefär 1 miljard år senare.

På liknande vis som kreationisten så säger den som oreflekterat propagerar för tillväxt (i stort sett alltid mätt utifrån BNP) att obegränsad tillväxt dels är fysiskt möjligt och dels att den alltid är bra. Vi kan höra "argument" som att tillväxt ger nya jobb, utplånar orättvisor och räddar miljön. Rena lögner eller i bästa fall kraftig manipulering med sanningen. Den nyliberala och inflytelserika ekonomen Henry Wallich har uttryckt att

Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras.

För att förstå vad tillväxt verkligen är så behöver vi förstå att en stabil procentuell ökning är detsamma som fördubblingsperiod. 10 % tillväxt per år ger en fördubbling var 7:e år och 7 % tillväxt per år ger en fördubbling var 10:e år. Ekvationen för att ta reda på fördubblingsperioden är helt enkelt 70 dividerat med procentsatsen, där siffran 70 stammar från uttrycket 100 x ln2 (ln2 är den naturliga logaritmen av 2). Själva matematiken måste dock inte förstås för att kunna tillämpa kunskapen om tillväxt.

Nu när jag har förberett dig, kära läsare, så vill jag dela med mig av ett exempel som jag formulerade för en tid sedan. Anpassat för dataåldern. Här kommer det:

Anta att du har en hårddisk på 140 TB. Den är tom. Så introduceras ett datavirus som fördubblar antalet befintliga tecken en gång per sekund. Viruset börjar med ett tecken. Hur lång tid tar det innan hårddisken är full (alltså tills 140 000 000 000 000 tecken fyllt disken)?

Svara eller gissa gärna i kommentarfältet. Också rena gissningar är varmt välkomna, så var inte blyga!

Här passar det också bra att ta upp en problematisering av den rådande framstegstron i samhället. Utveckling och tillväxt av miljövänligare teknologier är ett slag i luften, då den ökande omsättningen logiskt nog snabbt och genomgående äter upp miljöförbättringen. Alltså landar det i praktiken i en miljöförsämring, om än möjligen något mindre än med miljösämre teknologier. Det gäller kanske inte alltid utsläpp, men åtminstone sådant som är mer grundläggande och avgörande såsom energianvändning och naturresursuttag. Tvättmaskinen, papper eller bilen är mer än tydliga exempel.

Vi kan inte lita till att teknologiutvecklingen kommer att rädda världen på egen hand, för det har den inte förutsättningar för. Särskilt gäller det här enligt den marknadsekonomiska modellen.

Konsumentmakt får endast relevans när politiker tar sitt ansvar och med exempelvis ekonomiska styrmedel eller lagregleringar gör miljösämre verksamhet dyrare än miljöbättre dito. Att som idag hänvisa till konsumentens ansvar är enbart ett sätt för politiker att avsvära sig ansvar.

När någon uttrycker andemeningen "tillväxten måste vi ha, till varje pris, för den är alltid bra" så vet vi att det är detsamma som att hen skulle påstå att hen inte påverkas av gravitationen. Det går ju utmärkt att tro och tycka det, men vi kan inte med gott samvete säga att det vilar på någon rationell, vetenskaplig grund. Denna någon kan alltså lika gärna passa på att mena att jorden är 6000 år gammal eller platt.

I själva verket är det logiskt och rationellt helt uppenbart att samhällets själva grundproblem idag heter tillväxtparadigm och konsumtionssamhälle. Det är det som sänker världen idag. Och vi kommer aldrig att kunna råda bot på några av de sociala eller miljörelaterade ödesfrågorna så länge som vi inte förändrar oss på den punkten.

Tron på tillväxt är en lika dogmatisk som grundläggande del av dagens nya religion som bland annat kan kallas för nyliberalism. Som svar på den religionen vill jag säga att tyckande utan grund är en politisk och intellektuell farsot.

Om diskussion av SD på Schlaug.se

Under dagen har jag debatterat flitigt på Birger Schlaugs blogg i samband med inlägget om att Nobelstiftelsen fånar sig om Åkesson. Från att, enligt min mening, ha varit en rätt så givande diskussion, så började den efterhand gå på tomgång. Nu efter kommentar drygt 50 så lämnar jag den, då jag inte anser att diskussionen längre är tillräckligt konstruktiv för att förtjäna min tidsinvestering.

När jag uppfattar att "meningsmotståndare" inte orkar läsa tidigare inlägg i diskussionen, och saker börjar upprepa sig för mycket, ja, då uppfattar jag också att bristen på lyssnande har tagit sig över smärtgränsen för min del. En analogi är det berömda fenomenet plenumdebatt. Diskussionen har alltså mer eller mindre omvandlats till debatt och vi kan lika gärna säga A och B istället för våra argument. Den som ger upp sist vinner.

Det kan möjligen finnas en poäng med en sådan hållning i TV, där det gäller att "vinna" debatten, men om de förutsättningarna ska gälla i en mer närliggande diskussion så får "den andra sidan" gärna vinna för min del. Jag fortsätter hellre här istället, den mindre exponeringen till trots, och önskar mitt meningssyskon "Annelie" lycka till i debattens fortsättning. Det är taskigt av mig att överge, jag vet, men.. c'est la vie.

Det innebär naturligtvis inte att jag kommer att sluta diskutera på Schlaug.se. Nej, det är den bloggen alldeles för bra för!

Jag skulle här kunna fortsätta på det inslagna spåret med fortsatt kritik av SD, men tänker försöka undvika att fastna i främlingsfientlighetsperspektivet. Rasismen får bli något att återkomma till. Sådana frågor som tro på att exponentiell, obegränsad och evig tillväxt är önskvärd eller ens möjlig eller kritik av kapitalism, rådande framstegstro och antropocentrism samt förespråkande av verklig demokrati och livsrespekt står egentligen högre upp på min agenda. De är emellertid så stora, tunga och viktiga, att jag behöver känna att jag gör frågorna rättvisa. Avvaktar alltså på grund av den interna pressen. Men jag lovar att det kommer. Det måste det.