mySafety fiffel och båg

För några dagar sedan skrev min vän Andreas Meijer på sin blogg om en reaktion på ett företag som uppvaktade henom. Konsumentmakt. I någon slags mening. Visserligen mycket av en illusion, men vi kan ju inte göra annat än så gott vi kan.

Jag vill i min tur varna för ett skumraskföretag som heter mySafety. De säljer en tjänst som de kallar för "Spärrservice" och går ut på att om du tappar bort plånbok eller nycklar, så spärras kort automatiskt och nycklar ska enligt dem ha större chans att återfås på grund av den nyckelbricka som används. När jag söker på internet så hittar jag information på olika håll om att företaget är ökänt och genomgående agerar tvivelaktigt.

Problemet är att de har inskrivet i avtalet att kunden måste säga upp sitt avtal minst en månad innan det upphör för att avregistreringen ska gälla. Mina barns andra förälder anslöt sig för flera år sedan till tjänsten trots min vaga rekommendation om att inte göra det, men har sedan inte kunnat påvisa någon egentlig nytta.

Hen ville därför inte fortsätta som abonnent när en faktura på 495 kr damp ner i brevlådan. Anledningen var att det 3-åriga abonnemanget började lida mot sitt slut och hen hörde således av sig till företagets kundtjänst per ebrev. De hänvisade till att hen borde ringa istället och när hen gjorde det, så blev hen hänvisad till att skriva till kundtjänst. I Alliansens Sverige drar Kafkas Processen som ett spöke genom landet.

Det som är riktigt fult är att fakturan kom henom tillhanda när det var mindre än en månad kvar av det gällande abonnemanget. Enligt det så kallade avtalet så innebär det således tvångsanslutning till tjänsten. Deras kundtjänst påstår att ett brev skickats ut tre månader innan abonnemangets slutpunkt, men något sådant brev har mitt ex inte sett röken av och vad mig anbelangar så är det bara tomt prat.

Jag blir en smula förbannad och har därför tagit på mig att agera ombud i fallet. Ni läsare kanske kan hjälpa mig med råd och sådant som tolkning av konsumentlagstiftningen? Det vore ju helt enkelt briljant med samverkan mot ondskefulla kapitalister (ja, det var en något ironisk formulering, men inte helt osann).

Jag kommer i vilket fall att gå vidare genom att söka upp konsumentvägledning i kommunen samt lämna in en anmälan till Konsumentverket som åtminstone i juli i år hade ett öppet ärende med fokus på mySafety:s metoder.

Här är det brev (korrigerat) jag skrev till företagets kundtjänst efter att jag tog mig an frågan:

Till den det vederbör,

N N hörde tidigare av sig till kundtjänst som hänvisade henne att ringa till er istället. Vid samtal med handläggare så hänvisades då N N att skriva till kundtjänst. Det är ett intressant förfarande med vilken tanken osökt går till Kafka.

N N är hur som helst inte intresserad av att fortsätta sitt abonnemang på mySafety. Anledningen är att hen inte känner att hen haft någon nytta av tjänsten över de här åren samt att hens ekonomi inte tillåter vidare extravaganser.

Jag är medveten om att befintligt avtal anger att abonnemanget bör sägas upp en månad i förväg. N N ska tydligen ha fått ett brev den 8 augusti som skulle uppmärksamma henom på att abonnemanget var på väg att upphöra, men något sådant brev har hen ej fått tillhanda.

Det är mycket begärt att någon efter tre år ska ha full koll på exakt vilket datum ett abonnemang upphör. När ni skickade fakturan för abonnemangsförlängningen, så fick N N den när det var mindre än en månad kvar till abonnemangstidens slut. Då skrev hen till kundtjänst, men fick som sagt svaret att hen skulle ringa istället.

I rimlighetens namn borde ni förstås ha skickat ut fakturan med bättre tidsmarginal, så att det fanns möjlighet för henom att då säga upp abonnemanget inom avtalets ramar. Som jag ser det har ni relativt uppenbart använt er av tvivelaktiga affärsmetoder samt dessutom sannolikt begått avtals- eller rentav lagbrott.

Det jag som ombud för N N vill är att vi löser den här situationen genom att ni drar tillbaka fakturan på 495 kr och påminnelseavgiften på 50 kr samt avslutar N N:s abonnemang hos er. Vill ni inte tillmötesgå detta, så kommer vi i ett första steg gå till Konsumentombudsmannen med en anmälan.

Vänligen,
Joakim Pihlstrand-Trulp
Ombud
0736 85 09 00

Edit: En vän tipsade om följande artikel som kort redogör för att ett gymkort inte fick förlängas automatiskt enligt dom från HD. Det bör rimligen ha bäring på det här fallet.

Tvånget att begära

På tips från min vän Johan Rydén, så fick jag chans att läsa en utmärkt debattartikel i DN av Nina Björk. Det handlar om konsumtionssamhället och skillnaden mellan behov och begär.

Jag citerar en sekvens från artikeln som jag tycker gör synnerligen viktiga poänger:

Säg [...] att vi konsumerar utifrån begär och inte utifrån behov och att detta leder till att konsumtion individualiseras och att sanning relativiseras. Vad får det för politiska konsekvenser? Det får konsekvensen att frågorna om hur mycket och vad vi köper avskrivs från den gemensamma politiska agendan. Det blir upp till var och en att avgöra vad h[e]n ska köpa, vad h[e]n ska begära. Ingen annan kan säga att h[e]n har fel, för sanningen om ett begär känner bara den enskilda individen. Det finns inte sant och falskt i den här frågan, utan kunden, det vill säga den begärande människan, har alltid rätt.

‎Men det angår ju faktiskt mig vad du köper. För om det inte skulle vara min sak att kritisera vad du köper så skulle det inte heller vara min sak vad din konsumtion gör med naturen. Men det är min sak. Det är min och allas sak. För behovet av rent vatten, ren luft, isar som inte smälter, vattendrag som inte höjs är inte en privatsak. Det är nödvändigt för min och allas överlevnad.

Om konsumtion ses som någonting privat, som ingen annan har rätt att lägga sig i, samtidigt som konsumtionens konsekvenser inte är någonting privat utan någonting gemensamt så har vi ett problem. Problemet är att alla kollektiva ­beslut eller diskussioner kring konsumtion riskerar att ses som övergrepp på individens frihet, på [hens] känslor, [hens] begär. Det problemet tror jag kommer att bli akut de närmaste åren.

[...] när du tillfredsställer begäret är det inte privat - det får konsekvenser för oss alla. Det är inte heller så att du själv har bestämt att du ska hysa ett begär efter ting. Det har ditt samhälle, din kultur och ytterst din ekonomi bestämt åt dig.

Dagens nya religion

Jag har, liksom fler med mig, funderat lite på hur lika tillväxtprotagonisterna egentligen är religiösa fundamentalister. Vi kan som exempel jämföra med ett av de kristna kreationisternas mer centrala argument gällande jordens ålder.

Kreationisten: - Jorden är 6000 år gammal. Och det enligt min tolkning av de i Gamla testamentet redovisade släktleden mellan Adam och Kung Salomo. Det är sant, för Bibeln säger det [källkritik när den är som bäst, red. anm.].

Vetenskapspersonen: - Omfattande forskning pekar på att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal och att liv uppstod ungefär 1 miljard år senare.

På liknande vis som kreationisten så säger den som oreflekterat propagerar för tillväxt (i stort sett alltid mätt utifrån BNP) att obegränsad tillväxt dels är fysiskt möjligt och dels att den alltid är bra. Vi kan höra "argument" som att tillväxt ger nya jobb, utplånar orättvisor och räddar miljön. Rena lögner eller i bästa fall kraftig manipulering med sanningen. Den nyliberala och inflytelserika ekonomen Henry Wallich har uttryckt att

Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras.

För att förstå vad tillväxt verkligen är så behöver vi förstå att en stabil procentuell ökning är detsamma som fördubblingsperiod. 10 % tillväxt per år ger en fördubbling var 7:e år och 7 % tillväxt per år ger en fördubbling var 10:e år. Ekvationen för att ta reda på fördubblingsperioden är helt enkelt 70 dividerat med procentsatsen, där siffran 70 stammar från uttrycket 100 x ln2 (ln2 är den naturliga logaritmen av 2). Själva matematiken måste dock inte förstås för att kunna tillämpa kunskapen om tillväxt.

Nu när jag har förberett dig, kära läsare, så vill jag dela med mig av ett exempel som jag formulerade för en tid sedan. Anpassat för dataåldern. Här kommer det:

Anta att du har en hårddisk på 140 TB. Den är tom. Så introduceras ett datavirus som fördubblar antalet befintliga tecken en gång per sekund. Viruset börjar med ett tecken. Hur lång tid tar det innan hårddisken är full (alltså tills 140 000 000 000 000 tecken fyllt disken)?

Svara eller gissa gärna i kommentarfältet. Också rena gissningar är varmt välkomna, så var inte blyga!

Här passar det också bra att ta upp en problematisering av den rådande framstegstron i samhället. Utveckling och tillväxt av miljövänligare teknologier är ett slag i luften, då den ökande omsättningen logiskt nog snabbt och genomgående äter upp miljöförbättringen. Alltså landar det i praktiken i en miljöförsämring, om än möjligen något mindre än med miljösämre teknologier. Det gäller kanske inte alltid utsläpp, men åtminstone sådant som är mer grundläggande och avgörande såsom energianvändning och naturresursuttag. Tvättmaskinen, papper eller bilen är mer än tydliga exempel.

Vi kan inte lita till att teknologiutvecklingen kommer att rädda världen på egen hand, för det har den inte förutsättningar för. Särskilt gäller det här enligt den marknadsekonomiska modellen.

Konsumentmakt får endast relevans när politiker tar sitt ansvar och med exempelvis ekonomiska styrmedel eller lagregleringar gör miljösämre verksamhet dyrare än miljöbättre dito. Att som idag hänvisa till konsumentens ansvar är enbart ett sätt för politiker att avsvära sig ansvar.

När någon uttrycker andemeningen "tillväxten måste vi ha, till varje pris, för den är alltid bra" så vet vi att det är detsamma som att hen skulle påstå att hen inte påverkas av gravitationen. Det går ju utmärkt att tro och tycka det, men vi kan inte med gott samvete säga att det vilar på någon rationell, vetenskaplig grund. Denna någon kan alltså lika gärna passa på att mena att jorden är 6000 år gammal eller platt.

I själva verket är det logiskt och rationellt helt uppenbart att samhällets själva grundproblem idag heter tillväxtparadigm och konsumtionssamhälle. Det är det som sänker världen idag. Och vi kommer aldrig att kunna råda bot på några av de sociala eller miljörelaterade ödesfrågorna så länge som vi inte förändrar oss på den punkten.

Tron på tillväxt är en lika dogmatisk som grundläggande del av dagens nya religion som bland annat kan kallas för nyliberalism. Som svar på den religionen vill jag säga att tyckande utan grund är en politisk och intellektuell farsot.