Nordea och girighetens hov

Christian "yes! där satt den!" Clausen

Läser lite om det tröttsamma girigknaprandet på Aftonbladet. Nu senast är det som de flesta känner till Nordea som är ute i blåsväder. Jag ska inte dra hela historien, utan det går att på egen hand via länkarna läsa lite om bakgrunden här och här samt VD:n Christian Clausens brev till de anställda.

Det kan även vara intressant att läsa en rättvist bitande artikel om företagsledningens avsaknad av verklighetsförankring, vilket är legio i dessa kretsar (som för övrigt består av en liten klick maktestradörer), samt en artikel som fokuserar på suspekta lägenhetsaffärer i näringsliv och politik. Korruptionens effekter går att läsa in i den här artikeln på samma tema och här är en belysande genomgång av hur och varför om bankernas absurda målsättningar.

Björn Wahlroos,
förnöjsamheten själv

Min kommentar om Christian Clausens brev är att det är fyllt av förväntat kvalificerat och hycklande skiiitprat (för att tala med styrelseordföranden Björn Wahlroos finlandssvenska dialekt). Andra VD:ars fantasilöner och förmåner rättfärdigar inte den här VD:ns dito. Det grundläggande problemet är däremot inte själva Nordea, utan den kapitalistiska kulturen och svågerpolitiken. Det gäller de allra flesta stora banker och företag och även partier. Det är hög tid att rensa upp i träsket genom att bland annat reglera hela finanssektorn ordentligt.

Det är också fint att se att av de 4197 som hittills röstat på frågan "Är Christian Clausens brev tillräckligt för att återskapa förtroendet för honom och Nordea?" på E24:s hemsida, så har 96 % svarat "Nej, absolut inte". Opinionens vindar blåser friskt.

Occupy Stockholm

Jag tog del i Occupy Stockholm idag. En manifestation mot profit, tillväxt, girighet och korruption, för demokrati och rättvisa. DN skrev om saken här. Jag får lov att sägas ha representerat Gröna partiet. Kanske var fler från GP på plats?

Jag höll ett kort tal på 3-5 minuter där jag talade om exponentiell tillväxt, ekonomisk omställning, resurshantering, biologisk mångfald, miljö och livsrespekt. Jag nämnde Gröna partiet på slutet och några intresserade kom fram efteråt och bytte ord och kontaktuppgifter. Här på YouTube går det att se en del av talet.

Jag passade även på att samla en del underskrifter för partiregistreringen hos Valmyndigheten.

Superbolaget General Electric fixar skattefrihet

Ett humorfyllt inslag med Jon Stewart med rubriken "I give up!", som är en välförtjänt känga mot girighet och nyliberal råkapitalism.

GE CEO Jeffrey R Immelt heads President's Council on Jobs and Competitiveness
Foto: Drew Angerer (NY Times)

Inslaget går ut på att världens största företag GE (General Electric) inte betalade någon skatt i USA i fjol. Tvärtom så får GE genom skatteavdrag en negativ skattesättning på 10,5 % (Stewart säger 60 %, men det är nog en överdrift som en del av humorn i programmet) och är alltså pengar från staten till bolagets kassakista. I samma veva så flyttas stora delar av arbetsstyrkan utomlands. Stewart passar på att samtidigt göra en poäng av att det republikanska partiet fortsätter i försöken att sänka fackföreningsrörelserna och deras existensberättigande.

Här är ett kul ironiskt citat från det 5 minuter långa videoklippet:

"Down with greedy parasitic Unions! Teacher! Fire! Cop! No more Unions! And at the same time that these greedy, public workers are living their Champale wishes and Spam-viar dreams, we're making it harder and harder for good honest corporate citizens to create jobs here."

*Champale är tydligen ett märke av någon slags maltdryck, gissningsvis använt för att det liknar ordet champagne.

Om diskussion av SD på Schlaug.se

Under dagen har jag debatterat flitigt på Birger Schlaugs blogg i samband med inlägget om att Nobelstiftelsen fånar sig om Åkesson. Från att, enligt min mening, ha varit en rätt så givande diskussion, så började den efterhand gå på tomgång. Nu efter kommentar drygt 50 så lämnar jag den, då jag inte anser att diskussionen längre är tillräckligt konstruktiv för att förtjäna min tidsinvestering.

När jag uppfattar att "meningsmotståndare" inte orkar läsa tidigare inlägg i diskussionen, och saker börjar upprepa sig för mycket, ja, då uppfattar jag också att bristen på lyssnande har tagit sig över smärtgränsen för min del. En analogi är det berömda fenomenet plenumdebatt. Diskussionen har alltså mer eller mindre omvandlats till debatt och vi kan lika gärna säga A och B istället för våra argument. Den som ger upp sist vinner.

Det kan möjligen finnas en poäng med en sådan hållning i TV, där det gäller att "vinna" debatten, men om de förutsättningarna ska gälla i en mer närliggande diskussion så får "den andra sidan" gärna vinna för min del. Jag fortsätter hellre här istället, den mindre exponeringen till trots, och önskar mitt meningssyskon "Annelie" lycka till i debattens fortsättning. Det är taskigt av mig att överge, jag vet, men.. c'est la vie.

Det innebär naturligtvis inte att jag kommer att sluta diskutera på Schlaug.se. Nej, det är den bloggen alldeles för bra för!

Jag skulle här kunna fortsätta på det inslagna spåret med fortsatt kritik av SD, men tänker försöka undvika att fastna i främlingsfientlighetsperspektivet. Rasismen får bli något att återkomma till. Sådana frågor som tro på att exponentiell, obegränsad och evig tillväxt är önskvärd eller ens möjlig eller kritik av kapitalism, rådande framstegstro och antropocentrism samt förespråkande av verklig demokrati och livsrespekt står egentligen högre upp på min agenda. De är emellertid så stora, tunga och viktiga, att jag behöver känna att jag gör frågorna rättvisa. Avvaktar alltså på grund av den interna pressen. Men jag lovar att det kommer. Det måste det.

SD nekad festlighet

SD:s partiledare Jimmie Åkesson får inte komma på årets Nobelfest, enligt Aftonbladets reportrar Eva Buskas och Mikael Hellmyrs.

Fotomontage: Lotte Fernvall

Hen verkar enligt artikeln inte särskilt knäckt över marginaliseringen, men ändå lite nedstämd. Förvåningen måste dock vara spelad. Jimmie och anhanget verkar tillräckligt smarta för att förstå att de är träck i den politiska hierarkin. Ja, det är ju för övrigt något de gör sitt bästa för att samla så många billiga poäng som möjligt på.

Hämtad från Göran Hådéns blogg. Kreatör okänd.

Å andra sidan är det kanske tur att hen som representant för SD nekas tillträde till den eftertraktade festiviteten? Jag menar, så slipper hen riskera att tappa ansiktet och hasta ut ur Blå salen med stjärtfjädrarna i vädret à la uttåget från kyrkan och biskop Eva Brunnes predikan i samband med riksdagens öppnande den 5:e oktober i år.

En bekant ifrågasatte förresten varför det i dagsläget bedrivs hetsjakt på SD medan de så kallade kommunisterna stryks medhårs. Den djupare anledningen till det uttalandet är jag inte helt bekant med. Jag kände mig dock tvungen att ge lite svar på tal, och det blev något som jag ävenledes känner att jag vill dela med er här på bloggen. Here goes (i något redigerad form):

Jag undrar var någonstans kommunisterna stryks medhårs? Det är väl bara lite tystare om "den röda döden" när nu bajsbrunt blivit en liten illaluktande klick på den parlamentariska paletten?

Kommunistskräcken frodas med säkerhet vidare i all välmåga. Däremot anser jag att varken leninism eller stalinism var några vidare goda exempel på kommunism, enligt Marx teorier.

Själv är jag inte kommunist, men tycker att Marx är intressant. Visst, hen var förhållandevis fast i industrialismens och arbetshetsens paradigm, men gav oss ändå den första ordentliga kritiken av kapitalismen. Otroligt värdefullt.

Kapitalister är Djävulens fotvårtor. När världen gått under är det dem vi kommer att jaga, men då är det liksom försent. Det är många som skrattar nu. Undrar vem som kommer att skratta då?