Socialförsäkringshyckleri

Dan Eliasson
Glad i hågen

Försäkringskassan laddar storsläggan och vill enligt generaldirektör Dan Eliasson ta i med hårdhanskarna mot läkare som slarvar eller rentav (enligt dem) fuskar med intyg för sjukdomsdrabbade. Det låter lite gulligt. Särskilt i ljuset av sådant här, där Försäkringskassan själv genom en av de egna juristerna begått direkt brott genom urkundsförfalskning.

Anledning till förfalskning: Att se till att en utsatt människa med arbetsskador inte får den ersättning som hen haft rätt till. När tillfrågad om fallet vill försäkringsdirektör Birgitta Målsäter inte ens röja huruvida juristen i fråga fortfarande var i tjänst eller ej efter uppdagandet. Att Försäkringskassan enligt henom inte skulle ha något internt belönings- eller kravsystem verkar också tämligen otroligt. Menar hen verkligen att juristen var en psykopat som fick ut någon slags njutning av att förstöra för andra?

Birgitta Målsäter
Också väldigt glad och trygg

Dan Eliasson och resten av ledningen, jag tycker att ni ska skämmas så era pannor skrumpnar! Även om missförhållandena är på direktiv från högre ort. Har ni verkligen ingen ryggrad? Är det bara hög lön och fet bonus som räknas här i tillvaron? Ryggradslöst var ordet...

Anders Borg
Den gladaste av dem alla

Novemberrevolutionen i Sverige 1985

Nyliberalismens intåg i Sverige via Socialdemokraterna som satt vid regeringsmakten, men i synnerhet tack vare förtjänster av Kjell-Olof Feldt (finansminister), Erik Åsbrink (statssekreterare på finansdepartementet och ordförande i riksbanksstyrelsen), Bengt Dennis (riksbankschef) och Anders Sahlén (topptjänsteperson på Riksbanken och reformens ingenjör) samt ett gäng anonyma nyliberala ekonomer på Riksbankens kontor. Tror även Göran Persson bör ha varit med på ett hörn med tanke på hens roll i politiken därefter.

Dock hördes en del kritiska röster exempelvis genom Leif Karlsson (politiskt sakkunnig på socialdepartementet) och Lars Wohlin (f.d. riksbankschef), men de fick förstås ingen nämnvärd respons.

Kuppen handlade i korta drag om Riksbankens avreglering av bankernas marknad. Utlåningstaket och styrräntan för bankerna togs helt sonika bort och i kombination med fast växelkurs ledde det obönhörligen och snabbt till ekonomisk kris. Vilket var helt att vänta.

Avregleringen av kreditmarknaden tvingade Sveriges politiska makthavare att acceptera den nyliberala synen på arbete och istället arbeta inflationsinriktat. Därigenom ledde det till exempelvis en radikal förändring av skattesystemet som det innan avregleringen varit svårt att få demokratisk majoritet för i Riksdagen. Det instrument politikerna lämnats för att hantera problemen var numera bara finanspolitiken. Åtstramningar och budgetnedskärningar följde naturligt i krisens spår.

Ett seriöst och sevärt reportage i Dokument inifrån, upplagt på Youtube i sex avsnitt om 10 minuter vardera.

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Då följer förstås frågan, vem tjänar på det här? N'est-il pas évident? De riktigt rika förstås. Nyliberalismens kärna är att hålla superkapitalisterna under vingarna. Utan en gödsling av marknaderna med krediter, vilket bevisligen låneexpansionen ledde till, så hade heller inte fortsatt ekonomisk tillväxt varit så lätt att uppnå. Och nästa fråga är då, till vilken nytta? Samma svar som ovan med tillägget ingen alls för vanliga människor.

För mig är det självklart att en ordentlig reglering av den finansiella marknaden är helt nödvändig. I linje med det följer naturligtvis ett paradigmskifte när det gäller synen på ekonomi. Och på djupet ligger förhållningssättet att vi har bara ett jordklot. Vi behöver vara rädda om det och varandra.

Saudiaffären

Saudiarabiens kung Abdullah. Försvarsminister Karin Enström.
Foto: Scanpix. Montage: Sveriges Radio.

Ett synnerligen belysande radioreportage i Ekot om hur regeringen försökt mörklägga sin inblandning i den så kallade Saudiaffären. Myglet och korruptionen rullas upp som ett ruttet smörgåsbord för medborgarna. Undrar hur många som är benägna att ta in bilden? Hur som helst kanske borgarnas politik kan sammanfattas med att nu träffade skiten fläkten. Igen.

Det finns de som gärna vill skylla på att strukturerna skapats av sossarna. Inte för att jag gillar just dem i någon vidare utsträckning, men två fel gör inte ett rätt. Regeringen har trots allt suttit i över sex år nu. Gott om tid för att åtgärda oegentligheter. Sanningen är förstås att Alliansen tvärtom tagit chansen att fördjupa och exploatera diverse oegentligheter. I vanlig ordning.

Motexempel gällande korruption

Jose Mujica

Ett gott exempel i världen!

Uruguays president Jose Mujica väljer bort att låta sig korrumperas och skänker bort 90 % av sitt arvode.

Det gör mig glad. Det förtjänar respekt. Mer sån't här vill jag se.

Sedan visar det sig att hen har rätt så gröna perspektiv överlag på tillvaron och politiken. Citerar ett utdrag från den länkade BBC-artikeln:

The Uruguayan leader made a similar point when he addressed the Rio+20 summit in June this year: "We've been talking all afternoon about sustainable development. To get the masses out of poverty.

"But what are we thinking? Do we want the model of development and consumption of the rich countries? I ask you now: what would happen to this planet if Indians would have the same proportion of cars per household than Germans? How much oxygen would we have left?

"Does this planet have enough resources so seven or eight billion can have the same level of consumption and waste that today is seen in rich societies? It is this level of hyper-consumption that is harming our planet."

Mujica accuses most world leaders of having a "blind obsession to achieve growth with consumption, as if the contrary would mean the end of the world".

Nordea och girighetens hov

Christian "yes! där satt den!" Clausen

Läser lite om det tröttsamma girigknaprandet på Aftonbladet. Nu senast är det som de flesta känner till Nordea som är ute i blåsväder. Jag ska inte dra hela historien, utan det går att på egen hand via länkarna läsa lite om bakgrunden här och här samt VD:n Christian Clausens brev till de anställda.

Det kan även vara intressant att läsa en rättvist bitande artikel om företagsledningens avsaknad av verklighetsförankring, vilket är legio i dessa kretsar (som för övrigt består av en liten klick maktestradörer), samt en artikel som fokuserar på suspekta lägenhetsaffärer i näringsliv och politik. Korruptionens effekter går att läsa in i den här artikeln på samma tema och här är en belysande genomgång av hur och varför om bankernas absurda målsättningar.

Björn Wahlroos,
förnöjsamheten själv

Min kommentar om Christian Clausens brev är att det är fyllt av förväntat kvalificerat och hycklande skiiitprat (för att tala med styrelseordföranden Björn Wahlroos finlandssvenska dialekt). Andra VD:ars fantasilöner och förmåner rättfärdigar inte den här VD:ns dito. Det grundläggande problemet är däremot inte själva Nordea, utan den kapitalistiska kulturen och svågerpolitiken. Det gäller de allra flesta stora banker och företag och även partier. Det är hög tid att rensa upp i träsket genom att bland annat reglera hela finanssektorn ordentligt.

Det är också fint att se att av de 4197 som hittills röstat på frågan "Är Christian Clausens brev tillräckligt för att återskapa förtroendet för honom och Nordea?" på E24:s hemsida, så har 96 % svarat "Nej, absolut inte". Opinionens vindar blåser friskt.

Mutad klimatskeptiker

Såg något på Twitter idag och följde den här länken till följande information:

Willie Soon

Greenpeace har avslöjat att en av världens mest framträdande vetenskapsförankrade klimatskeptiker Willie Soon erkänner att hen under de senaste tio åren har tagit emot över en miljon US-dollar från stora olje- och kolbolag.

Willie Soon arbetar som astrofysiker vid the Harvard-Smithsonian Centre for Astrophysics (Solar and Stellar Physics Division) och har sedan 2001 tagit emot pengar från ExxonMobil, the American Petroleum Insitute, Koch Industries och Southern Coal Corporation.

Ruttet så det förslår, men inte särskilt förvånande. Det ger åtminstone en rationell förklaring till skepticismen. Snöd vinning och girighet. Samma gamla visa.

Korruption i Skåne

Här har vi en artikel i Aftonbladet idag som talar om hur politiker och tjänsterpersoner i Sverige utnyttjar sin maktposition för resande, trevligt samkväm och stimulerande festligheter. Ingen ovanlig historia. Återberättas om och om igen och ändå är det blott en liten blänkare av toppen på ett isberg.

‎Cecilia Gyllenkrok, kommunikationschef och projektansvarig på Region Skåne, tycker att kinaresan var värd varje krona.

Cecilia Gyllenkrok
Kommunikationschef och projektansvarig på Region Skåne
och huvudansvarig för just den här korruptionshärvan

Med tanke på att hen utöver den ordinarie resan fick genomlida två rekognosceringsresor samt ett veckolångt stopp i Bangkok för att besöka familjens semesterbostad, så bör självfallet varenda skattekrona vara väl värd. För Gyllenkrok personligen.

Född med gyllenkrok i mun? Avsked utan vederlag vore rätta medicinen för samtliga inblandade och förmodligen också folkets dom om folket nu fick bestämma. Nu är det snarare läge för makthavarna att låta upplösa folket för att välja sig ett nytt, för att tala med ironin från Berhold Brecht. Om folket mot förmodan skulle välja att inte hålla sig på mattan och vara apatiskt nöjda med att reduceras till konsumister.

Egentligen är det här helt sinnessjukt och ansvarslöst. Samtidigt är det symptomatiskt för dagens politiska system kallat parlamentarismen. Demokratur snarare än demokrati. Öppen korruption när den är som bäst. För den som inte har någon fot inne bland de inre cirklarna och svågerklappningarna syns det som att hela systemet är korrupt och fyllt av sådan här dynga. Det borde vara slut med det nu.

Edit: Se omröstningen på Aftonbladet:

36548 personer har röstat i frågan
"Litar du på hur dina lokala politiker spenderar PR-pengar?"

Resultat: Ja (3.7 %) Nej (96.3 %).

Fler glidare

Kom genom en länk på Facebook till ett inlägg på Aftonbladets ledarblogg med titeln Hela regeringskansliet ska kampanja för M. Det publicerades 1 april och jag är inte helt klar över om det är ett aprilskämt eller ej.

Via det inlägget så kom jag vidare till en kort text av Björn Fridén, publicerad idag på samma sida med rubriken Jag ger upp. Jag ger upp. Det hänger ihop med i synnerhet mitt föregående blogginlägg och visar ytterligare på det generella fenomen som korruptionsträsket manifesterar sig i inom politiken och företagsvärlden.

Jag ger upp. Jag ger upp

Explosion på oljeriggen Deepwater Horizon 21 april 2010
Olyckan dödade 11 människor som arbetade på platsen

Okej, ni kommer ihåg den där oljeplattformen som exploderade utanför USA:s sydkust förra året…? Den där explosionen som kostade 11 människor livet och sedan ledde till att närmare 800 miljoner liter olja läckte ut i havet och förstörde kusten, miljön, djurlivet och folks levebröd. Transocean var en av ägarna av oljeplattformen, som för att öka vinstmarginalerna hade gjort stora neddragningar i säkerheten.

Transocean meddelar nu att de högsta cheferna ska få en rejäl bonus för "best year in safety performance in our company's history", trots att 9 av de 11 döda var deras anställda - utöver alla de andra skador som anförts ovan. För detta belönas VD:n Steve Newman med, förutom sin lön på 850.000 dollar (som höjts med 34% från föregående år) också med

• förmåner för 622.057 dollar
• bonus på 374.062 dollar
• optioner för 1,9 miljoner dollar
• aktier för 2 miljoner dollar

Det här väcker egentligen bara en enda fråga: Vad hade varit ett dåligt år?

Samhälle på glid

Den av mig och många andra aktade och uppskattade Birger Schlaug skrev idag ett blogginlägg med den påpassliga titeln Dum, dummare, dummast.

Det som tas upp är för det första att SJ i god korporativistisk anda sedan 20 december 2010 hyr in en presstalesperson som negligerar klimathotet genom att kalla det klimathysteri och förlöjligar konceptet ekologiska fotavtryck. Johan Ingarö som extern konsult. Förtroendeingivande.

För det andra det hutlösa i att Vattenfall frejdigt betalar ut 90 miljoner i bonusar och fallskärmar till tre personer i toppen av Vattenfalls tyska avdelning, förmodligen i konflikt med gällande regelverk. Hans-Jürgen Cramer fick som exempel 25 miljoner kronors ersättning för fem månaders (!) arbete. Uppenbarligen en lika inkompetent som för egot lönsam insats. Hejdlöst.

Och för det tredje har Telia dragit igång en fräsch och hipp annonskampanj med Blondinbella som galjonsfigur. Detta blogg- och kändisfenomen som med Birgers ord kan sammanfattas till "vars koncept bygger på att leende fortast möjligt shoppa upp planetens naturresurser". Underbart är kort.

Tidsandan. Hur kommer det sig att jag plötsligt känner mig så kräkfärdig? Är också lite villrådig i att hitta bland känslorna förbluffad, förbannad och uppgiven. Hur känner du?

Klaus Rauscher, Hans-Jürgen Meyer och Hans-Jürgen Cramer
Klonade exemplar eller bara en tillfällighet?

När det gäller Vattenfall, så vill jag citera lite grova absurditeter från en artikel om saken i Sydsvenskan (mina fetstilsmarkeringar):

‎När vice vd Klaus Rauscher 2007 fick sparken av Lars G Josefsson, på grund av problem i tyska kärnkraftverk, fick Rauscher ett avgångsvederlag värt 49,5 miljoner kronor. Efterträdaren Hans-Jürgen Cramer satt i fem månader på sin post och fick, förutom lön på 1,7 miljoner kronor och bonus på 1,5 miljoner kronor, ett avgångsvederlag värt 20,9 miljoner kronor.

[...]

‎När finansdirektören Hans-Jürgen Meyer fick sparken i mars förra året utlöstes hans fallskärm motsvarande 21,5 miljoner kronor. [...] Hans-Jürgen Meyer tillträdde i februari 2008, och fick det året 3,5 miljoner kronor i lön och över 2,9 miljoner kronor i bonus. 2009 fick han 4,2 miljoner kronor i lön och 3,8 miljoner kronor i bonus.

[...]

Lars G Josefsson

‎Elva år som koncernchef för Vattenfall har gett Lars G Josefsson 88 miljoner kronor i lön. Till det kommer 61,7 miljoner kronor som avsatts till hans pension. Tillsammans med pensioner från tidigare arbetsgivare ger det 60-årige Josefsson 5,7 miljoner kronor om året fram till 65 års ålder, 2,9 miljoner kronor fram till 76 år och därefter trappas pensionen ner till 519 000 kronor om året vid 80 års ålder och framåt.

I ljuset av tunga investeringar i kol- och kärnkraft så är den enkla slutsatsen således att Vattenfalls resurser i stor utsträckning prioriteras till bonusar och fallskärmar åt företagstoppen samt menlösa felsatsningar och kapitalt resursslöseri. Det är bara att gratulera svenska folket samt påminna om att det tragiskt nog skulle bli ännu sämre vid en privatisering. Hur osannolikt det än kan tyckas.

Och vad gör regeringen med sin representation och kontroll? Som Anders Borg så käckt uttryckte saken som stridbar ungtupp 1988 och i handling skickligt lever upp till efter bästa förmåga: "inte ett jota". Sedan går det bra att breda ut orden över den nyliberala smörgåsbuffén. Saknar konkret betydelse, men smörjer massornas kugghjul.

Det här sjunger i samklang med den etablerade effektiva borgerliga strategin av de tre s:en sänk, sälj ut och skjut sönder de allmänna tillgångarna. Då får vi bara den privata sfären som alternativ kvar. Mission accomplished.

Korruption

Illustration: Mario Brancaglioni

Det är en intressant frågeställning, den om vad korruption är. Min egen analys bygger i stora drag på uppdelningen av begreppet i kategorierna öppen och dold. Det bör vara självklart vad det står för, men jag kan ändå passa på att förtydliga. Dold korruption är det som anses vara mot lagen och oftast sker under bordet. Öppen korruption är då i stort sett resten, vilket inbegriper sådant som fantasilöner, omfattande förmåner, svågermentalitet etc.

Foto: Jens Karlsson

Gustav Fridolin, Helena Leander och Lise Nordin  angriper som exempel således den öppna korruptionen när de lägger en motion med rubriken Riksdagsarvoden, vilket alltså handlar om att riksdagsledamöternas arvoden bör sänkas med 10 000 kr/mån.

I direkt mening så har den motionen att göra med frågan om vad är det för människor vi vill ska representera oss i parlamenten? Önskar vi politiker som brinner för samhällsfrågor och vilja att förändra till det bättre (utifrån sin ideologi)? Eller tycker vi tvärtom att det är bra med kallhamrade karriärister som mest bara ser till sin egen vinning?

Kanske är det alltför retoriska frågor? Som en konsekvens av den frågeställningen så anser jag emellertid att argumentet som säger att politiker behöver riktigt "bra" löner för att syssla med politik, för annars går de till näringslivet, helt enkelt inte är något giltigt argument. Om något, så är det väl snarare tvärtom? Personligen vill jag mycket hellre ha ivrare och förändrare än maktlystna byråkrater. Den senare gruppen är dessutom ytterst framtidsfarlig i sin realpolitiska inertia.

On a note så tycker jag därför att det är tråkigt, ja, rentav pinsamt, att inte samtliga miljöpartistiska riksdagsledamöter har ställt sig bakom motionen. Så har det emellertid varit under alla år som Miljöpartiet suttit i riksdagen. Jag vet att exempelvis Gustav Fridolin lade liknande motioner när hen satt i riksdagen under sin första period, och även då ställde de flesta mp-riksdagsledamöter uppenbarligen inte upp på sådana motioners intentioner. Det här kan ju tyckas dåligt, men då går det ju samtidigt att fundera över hur sådana frågor relateras till av övriga partier? Det gröna partiet har ändå som rörelse ambitionen att ta i problemen, trots att det kanske brister emellanåt på den representativa nivån.

Hela den miljöpartistiska riksdagsgruppen har däremot ställt sig bakom en motion som handlar just om att partiernas bidragsgivare (som ger mer än 20 tkr) behöver synliggöras. Motionen heter också Offentliggörande av partiers bidragsgivare.

Foto: Janne Olander

Det senare motionsexemplet har förstås inte något att göra med att komma åt egenvinning och girighet, utan handlar om den organisationella bilden och då de omfattande bidragsstöd som ges till i synnerhet moderaterna. Just moderaterna, tillsammans med kristdemokraterna, vill inte ställa sig bakom varken motion eller något förslag om ömsesidig förbindelse att redovisa bidrag. Tydligen vill de inte gärna att bidragsgivares agenda syns i det öppna. Kanske på grund av att de då skulle riskera mindre bidrag alternativt haussat mediarabalder och opinionen mot sig. Det är emellertid bara gissningar från min sida. Att valhemligheten skulle vara ett problem är bara ett blekt svepskäl, för det kan ju knappast råda några tvivel om att tunga elefanter som exempelvis Wallenbergare eller Stenbäckar röstar mörkblått.

Jakop Dalunde

Här är två artiklar på Newsmill som diskuterar just frågan om partiernas bidragsgivare, nämligen "Hemliga donationer bygger borgerlig ekokammare" samt, av Jakop Dalunde, "Alliansens vänner bör redovisa hemliga kampanjbidrag".

Som avslutning vill jag tipsa om ytterligare några läsvärda artiklar i ämnet, nämligen "Blåögda svenskar" av reporter Anna Dahlberg i Expressen idag, Peter Wolodarskis intressanta söndagskrönika i DN på samma tema samt en situationsbeskrivning och -analys i Expressen av Ingvar Hedlund och Annie Reuterskiöld.

Om Arkelsten, Shell samt Moderaternas framtidsfientliga rörelse

Jaha, då landar jag emellanåt i flug- och dagsländeträsket trots allt. Inte mycket att göra.

Bild hämtad från politikerbloggen.se

Gustav Fridolin ifrågasätter, i en artikel i Expressen, Sofia Arkelstens integritet när det gäller jätten och det multinationella oljebolaget Shell, som många gånger har slagit världen med häpnad med anledning av deras svinerier bland annat i tredje världen. Jag tycker att kritiken är helt befogad. 

Utöver det så vill jag bjuda på en liten anekdot. I början av 2000-talet så ordnade jag såsom ordförande för Fältbiologerna Sthlm city en manifestation tillika demonstrationståg för cyklism och kollektivtrafik med påföljande debatt i samma tema på Södermalmstorg. Jag vill nu, snart tio år senare, tacka Vänsterpartiet än en gång för att de tog sig tid och medmänsklighet att låna ut sitt högtalarsystem till oss. Till manifestationen kom drygt hundra människor och jag vill minnas att stämningen var rätt skön där vi drog fram genom stan med våra naturligtvis fyndiga paroller och slagrop.

Bild hämtad
från politikerbloggen.se

Till debatten slöt samtliga kommunfullmäktigepartier upp med varsin representant, och jag agerade moderator. Sofia Arkelsten var i egenskap av moderaternas representant den som hårdast ifrågasatte att Stockholm skulle behöva satsa på att bygga ut cykelbane- och cykelvägnätet. Jag kan till och med citera henom med "jag skulle aldrig cykla genom sta'n - det är alldeles för farligt" vilket uppenbarligen skulle tolkas som att folk gör mycket bättre i att åka bil än att cykla. Den som säger något sådant har tydligen missat hela poängen med cykelbanor och -vägar. Strax därefter sade hen något än mer frapperande med "nej, vi behöver inte mer cykelbanor inne i stan; folk flyttar ju till Stockholm för att de vill ha storstadslivet". Går det att tolka på annat vis än att vi underförstått som storstadsvarelser med glädje söker oss till bilar, avgaser, asfalt och betong?! Och jag som trodde att det i första hand handlade om möjligheter till arbete, utbildning och socialt liv, ja, till och med en sådan sak som nattliv. Jag är väl ute och cyklar, som vanligt...

Dessa två citat ovan tycker jag egentligen talar för sig själva, men om någon kommentar ska ges så är det att det visar på en synnerligen skev och insnöad verklighetsuppfattning. Att en sådan person varit exempelvis miljötalesperson är ju väldigt talande för hur Moderaterna fungerar som parti. Jag önskar verkligen att folk såg igenom deras lögner om att "värna miljön" och att vara ett "arbetarparti" och så vidare.

Moderaterna är framtidsfarliga. Det är en typisk sådan rörelse som förstör för flertalet för att de redan besuttna och privilegierade ska få det ännu bättre. De borde verkligen skämmas ögonen ur sig. Det lustiga är att de inte gör det. Politik är ju ett populistiskt spel som har mer att göra med marknadsföring än verklig övertygelse, det vet ju alla, eller hur?...