Korruption

Illustration: Mario Brancaglioni

Det är en intressant frågeställning, den om vad korruption är. Min egen analys bygger i stora drag på uppdelningen av begreppet i kategorierna öppen och dold. Det bör vara självklart vad det står för, men jag kan ändå passa på att förtydliga. Dold korruption är det som anses vara mot lagen och oftast sker under bordet. Öppen korruption är då i stort sett resten, vilket inbegriper sådant som fantasilöner, omfattande förmåner, svågermentalitet etc.

Foto: Jens Karlsson

Gustav Fridolin, Helena Leander och Lise Nordin  angriper som exempel således den öppna korruptionen när de lägger en motion med rubriken Riksdagsarvoden, vilket alltså handlar om att riksdagsledamöternas arvoden bör sänkas med 10 000 kr/mån.

I direkt mening så har den motionen att göra med frågan om vad är det för människor vi vill ska representera oss i parlamenten? Önskar vi politiker som brinner för samhällsfrågor och vilja att förändra till det bättre (utifrån sin ideologi)? Eller tycker vi tvärtom att det är bra med kallhamrade karriärister som mest bara ser till sin egen vinning?

Kanske är det alltför retoriska frågor? Som en konsekvens av den frågeställningen så anser jag emellertid att argumentet som säger att politiker behöver riktigt "bra" löner för att syssla med politik, för annars går de till näringslivet, helt enkelt inte är något giltigt argument. Om något, så är det väl snarare tvärtom? Personligen vill jag mycket hellre ha ivrare och förändrare än maktlystna byråkrater. Den senare gruppen är dessutom ytterst framtidsfarlig i sin realpolitiska inertia.

On a note så tycker jag därför att det är tråkigt, ja, rentav pinsamt, att inte samtliga miljöpartistiska riksdagsledamöter har ställt sig bakom motionen. Så har det emellertid varit under alla år som Miljöpartiet suttit i riksdagen. Jag vet att exempelvis Gustav Fridolin lade liknande motioner när hen satt i riksdagen under sin första period, och även då ställde de flesta mp-riksdagsledamöter uppenbarligen inte upp på sådana motioners intentioner. Det här kan ju tyckas dåligt, men då går det ju samtidigt att fundera över hur sådana frågor relateras till av övriga partier? Det gröna partiet har ändå som rörelse ambitionen att ta i problemen, trots att det kanske brister emellanåt på den representativa nivån.

Hela den miljöpartistiska riksdagsgruppen har däremot ställt sig bakom en motion som handlar just om att partiernas bidragsgivare (som ger mer än 20 tkr) behöver synliggöras. Motionen heter också Offentliggörande av partiers bidragsgivare.

Foto: Janne Olander

Det senare motionsexemplet har förstås inte något att göra med att komma åt egenvinning och girighet, utan handlar om den organisationella bilden och då de omfattande bidragsstöd som ges till i synnerhet moderaterna. Just moderaterna, tillsammans med kristdemokraterna, vill inte ställa sig bakom varken motion eller något förslag om ömsesidig förbindelse att redovisa bidrag. Tydligen vill de inte gärna att bidragsgivares agenda syns i det öppna. Kanske på grund av att de då skulle riskera mindre bidrag alternativt haussat mediarabalder och opinionen mot sig. Det är emellertid bara gissningar från min sida. Att valhemligheten skulle vara ett problem är bara ett blekt svepskäl, för det kan ju knappast råda några tvivel om att tunga elefanter som exempelvis Wallenbergare eller Stenbäckar röstar mörkblått.

Jakop Dalunde

Här är två artiklar på Newsmill som diskuterar just frågan om partiernas bidragsgivare, nämligen "Hemliga donationer bygger borgerlig ekokammare" samt, av Jakop Dalunde, "Alliansens vänner bör redovisa hemliga kampanjbidrag".

Som avslutning vill jag tipsa om ytterligare några läsvärda artiklar i ämnet, nämligen "Blåögda svenskar" av reporter Anna Dahlberg i Expressen idag, Peter Wolodarskis intressanta söndagskrönika i DN på samma tema samt en situationsbeskrivning och -analys i Expressen av Ingvar Hedlund och Annie Reuterskiöld.

Om Arkelsten, Shell samt Moderaternas framtidsfientliga rörelse

Jaha, då landar jag emellanåt i flug- och dagsländeträsket trots allt. Inte mycket att göra.

Bild hämtad från politikerbloggen.se

Gustav Fridolin ifrågasätter, i en artikel i Expressen, Sofia Arkelstens integritet när det gäller jätten och det multinationella oljebolaget Shell, som många gånger har slagit världen med häpnad med anledning av deras svinerier bland annat i tredje världen. Jag tycker att kritiken är helt befogad. 

Utöver det så vill jag bjuda på en liten anekdot. I början av 2000-talet så ordnade jag såsom ordförande för Fältbiologerna Sthlm city en manifestation tillika demonstrationståg för cyklism och kollektivtrafik med påföljande debatt i samma tema på Södermalmstorg. Jag vill nu, snart tio år senare, tacka Vänsterpartiet än en gång för att de tog sig tid och medmänsklighet att låna ut sitt högtalarsystem till oss. Till manifestationen kom drygt hundra människor och jag vill minnas att stämningen var rätt skön där vi drog fram genom stan med våra naturligtvis fyndiga paroller och slagrop.

Bild hämtad
från politikerbloggen.se

Till debatten slöt samtliga kommunfullmäktigepartier upp med varsin representant, och jag agerade moderator. Sofia Arkelsten var i egenskap av moderaternas representant den som hårdast ifrågasatte att Stockholm skulle behöva satsa på att bygga ut cykelbane- och cykelvägnätet. Jag kan till och med citera henom med "jag skulle aldrig cykla genom sta'n - det är alldeles för farligt" vilket uppenbarligen skulle tolkas som att folk gör mycket bättre i att åka bil än att cykla. Den som säger något sådant har tydligen missat hela poängen med cykelbanor och -vägar. Strax därefter sade hen något än mer frapperande med "nej, vi behöver inte mer cykelbanor inne i stan; folk flyttar ju till Stockholm för att de vill ha storstadslivet". Går det att tolka på annat vis än att vi underförstått som storstadsvarelser med glädje söker oss till bilar, avgaser, asfalt och betong?! Och jag som trodde att det i första hand handlade om möjligheter till arbete, utbildning och socialt liv, ja, till och med en sådan sak som nattliv. Jag är väl ute och cyklar, som vanligt...

Dessa två citat ovan tycker jag egentligen talar för sig själva, men om någon kommentar ska ges så är det att det visar på en synnerligen skev och insnöad verklighetsuppfattning. Att en sådan person varit exempelvis miljötalesperson är ju väldigt talande för hur Moderaterna fungerar som parti. Jag önskar verkligen att folk såg igenom deras lögner om att "värna miljön" och att vara ett "arbetarparti" och så vidare.

Moderaterna är framtidsfarliga. Det är en typisk sådan rörelse som förstör för flertalet för att de redan besuttna och privilegierade ska få det ännu bättre. De borde verkligen skämmas ögonen ur sig. Det lustiga är att de inte gör det. Politik är ju ett populistiskt spel som har mer att göra med marknadsföring än verklig övertygelse, det vet ju alla, eller hur?...