Språkdemokrati

Foto: Jens Karlsson

Här är en debattartikel som Johan Svensson och jag har arbetat ihop på initiativ av den förstnämnda. Vi har försökt få den publicerad på olika håll, men den har inte blivit accepterad. Inte ens på Newsmill. Det visar kanske på något. Vad kan vi fråga oss.

Jag har ett öppet förhållningssätt till kultur och vill därför inte att det här debattinlägget missförstås till att handla om statisk språkkonservering i malherbsk anda (efter François de Malherbe som på 1500-talet initierade en utarmning av det franska språket).

Språk är uppenbart centralt för vår kommunikation. Jag ser därför en poäng med att flytta över initiativet över språkdefiniering från kulturklubben Svenska Akademin samt de vinstdrivande mediekoncernernas intressen till en mer objektiv och fristående instans. Därför ställer jag mig positiv till en folkomröstning om majoritetsspråk så som den skisseras här.

Låt folket rösta om svenska språket!

En demokratisering av Sveriges majoritetsspråk är inte möjlig så länge regeringen fortsätter att hyckla om det gemensamma samhällsspråkets betydelse för demokratin och riksdagen ser svenskan som ett meningslöst kommunikationsutbyte.

I Sverige har vi för närvarande en språklag som reglerar det svenska språkets ställning i samhället, inte dess innehåll. Det svenska huvudspråket är samhällets gemensamma språk och det språk som ska användas i all offentlig verksamhet. Rätten att beskriva vad som är det svenska samtidsspråket har istället överlåtits till ordböcker som Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) och Bonniers svenska ordbok (BSO). Det finns därför inget officiellt majoritetsspråk i Sverige, även om svenskan i praktiken uppfattas som ett sådant.

Det är dock egentligen bara möjligt att tala om språk i allmän mening som ett system för mänsklig kommunikation. Vad som är ett språk beror därför ofta på språkpolitik och vem som använder begreppet. Det språk som beskrivs i SAOL (2006) och BSO (2010) är med andra ord Svenska Akademiens och mediekoncernen Bonniers subjektiva beskrivningar av samtidssvenskan. Exempelvis finns det hebreiska hälsningsordet ”shalom” med i både SAOL och BSO, men däremot inte ”tjena”.

I förarbetena till språklagen (prop. 2008/2009:153) framgår det dessutom att tillgången till ett komplett och samhällsbärande språk som alla kan förstå är en ”demokratifråga”. Ändå påstår Birgitta Ohlsson (FP), EU-minister med särskilt ansvar för just demokratifrågor, i ett brevsvar den 12/9 2010 att en folkomröstning om Sveriges officiella majoritetsspråk ligger utanför hennes ansvarsområde.

I en replik på DN Debatt den 25/1 skriver Ohlsson att regeringen vill ”öka demokratisk medvetenhet” hos unga människor som riskerar att hamna i olika former av våldsbejakande extremism. Forum för levande historia har därför fått i uppdrag att ta fram ett nytt undervisningsmaterial. På Levandehistoria.org skriver myndigheten att den ”genom att ta hjälp av historien skapar […] kunskaper om samtiden”. Men hur beskrivs historien, förklaras samtiden och lärs demokratiska värderingar ut med ett i grunden odemokratiskt skriftspråk?

Enligt Tore Jansson, tidigare professor i latin och afrikanska språk vid Göteborgs universitet, är språken en del av historien. Då nästan all historiebeskrivning baseras på skriftliga källor är skriften inte bara ”en förutsättning för all historia utan på sätt och vis skapar själva språken”. Historien är därför beroende både av de människor som använder språken och av de språk som beskriver den. Därför är det tveksamt om ett skriftspråk som saknar demokratisk beskrivningsgrund kan ge upphov till en demokratisk historiebeskrivning. Ändå har vi idag inget forum för levande svenska.

Den som har monopol på historiebeskrivningen kan använda detta för att förmedla sin egen bild av samtiden. Det hävdas till exempel att folkupproret som ledde till president Mubaraks avgång den 11/2 inte hade varit möjligt utan Internet och sociala medier som alternativ till de statliga mediernas förljugna samtidsbeskrivningar.

Svenska ord kan idag definieras som alla ord som förekommer i svenskspråkiga sammanhang. Det finns i princip inget krav på viss frekvens i samtidsspråket. SAOL:s ”sladdharv” förekommer exempelvis inte alls i Mediearkivet vid tidpunkten för utgivningen av ordlistans trettonde utgåva (2006-04-01). Den moderna svenskan behöver inte heller följa huvudreglerna för svensk stavning, uttal och böjning. Alla ord är helt enkelt svenska. Med detta synsätt är det inte heller så förvånande att riksdagens konstitutionsutskott i ett pressmeddelande använder engelskans ”whistle-blowers” (BSO) genomgående istället för ord som visslare, visselpipor, visselblåsare och visselpipeblåsare.

Det blir däremot svårare att förstå hur svenska ord skulle kunna komma att utgöra ett hot mot språket självt. I språklagens förarbeten varnas det nämligen för att domänförluster kan uppstå när koncentrationen av vissa svenska ord, de oanpassade direktlånen, blir för hög inom olika samhällsområden. Som exempel på en sådan domänförlust, ”när ett språk ersätter ett annat inom en domän”, anges engelskan i högre utbildningar och forskning. Ändå anses samma engelska ord och uttryck vara svenska om de förekommer i andra sammanhang, exempelvis i tidningssvenskan.

Språkvetenskapligt är det inte heller möjligt att bevisa att en språklig konstruktion är bättre, mer uttrycksfull eller vackrare än en annan. Ändå påstår Thomas Mattson, chefredaktör på Expressen, att ”det engelska språket är överlägset det svenska” vid rubriksättning.

Från politiskt håll kan nämnas att endast en av riksdagens 349 ledamöter besvarat de två ja- eller nej-frågor om det odemokratiska svenska språket som ställdes i ett öppet brev den 7 december förra året. Den svarande ledamoten tackar dock nej till att motivera sina ställningstaganden ytterligare eftersom denna upplever det som ”ett meningslöst kommunikationsutbyte” att besvara samma frågor igen utan att få svar på sina egna.

Vi uppmanar därför till en folkomröstning där det svenska folket får avgöra vilket eller vilka språk som ska vara Sveriges officiella majoritetsspråk. Två av huvudalternativen bör rimligen vara ”svenska” samt ”svenska och engelska” (som första- respektive andraspråk). I båda alternativen ges beskrivningsrätten av vad som ska anses vara svenska till en språkvårdande myndighet med uppdrag att värna det svenska språket. Vi anser att en officiell svensk ordlista är nödvändig för att säkerställa att språket får en demokratisk beskrivningsgrund.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat för Miljöpartiet de gröna

Johan Svensson

Författare till Det odemokratiska språket

Wikileaks under fire

"Political language is designed to make lies sound truthful and murder respectable, and to give the appearance of solidity to pure wind."

- George Orwell

Undrar i mitt stilla sinne om det finns det några stater idag som inte är auktoritära regimer? Det verkar faktiskt inte som det med anledning av den utbredda inkvisitionen av Wikileaks. En demokratisk stat som under ytan agerar auktoritärt är ju fortfarande auktoritär. Nu ska internet regleras och dess öppenhet siktas på att slutas; början till slutet för ett fritt internet, skriver DN. Ipred, FRA-lagen och datalagringsdirektivet visar vilken väg vi vandrar.

Vad är det för slags demokratiskt system som inte kan tillåta sig öppenhet och transparens? Det enkla svaret på den frågan är en kvasidemokrati. Kanske inte någon särskilt stor nyhet under solen, då en röst var fjärde år nog får anses vara en obetydlig form av delaktighet och påverkansmöjlighet för oss vanliga dödliga. De verkliga maktstrukturerna ligger helt uppenbart någon annanstans, och förmodligen knappt ens inrymd i det parlamentariska systemet.

Om regeringarna tycker att det är jobbigt att deras diplomatiska relationer kommer i dagens ljus så får de väl rimligen vara försiktigare med vad och hur de diplomatiserar sig. Istället gör de sitt bästa för att tysta ner och försöka mörka. Här är en läsvärd artikel i SvD om hur Wikileaks arbetar.

Nu visar världens maktfullkomliga politiska elit sina rätta ansikten. Mörkermakter. Läs och begrunda några artiklar i ämnet. Först ut vill jag tipsa om uttalandet från Reportrar utan gränser (på bl a engelska) gällande hetsjakten på Wikileaks. En svensk översättning av uttalandet kan hittas i DN. Följande artikel i Aftonbladet berättar att PayPal drar in möjligheterna att via dem donera pengar till Wikileaks. Wikileaks utsätts även för internetattacker, vilket vore intressant att få veta vilka som ligger bakom.

Wikileaks officiella hemsida (wikileaks.org) är nerstängd, men det går fortfarande att nå Wikileaks via speglar som kan hittas här. Wikileaks är under kraftig beskjutning av tungt politiskt artilleri. Jag gissar att det enda hoppet för dess överlevnad är att visa på internets styrka: Decentralismen och öppenheten. Det behövs att många "vanliga" människor ger sitt stöd till Wikileaks genom att lägga upp läckornas material på sina servrar. Någon borde också ansöka om utgivningstillstånd för Wikileaks i Sverige, då Assange fick avslag på sin ansökan om ett svenskt arbetstillstånd. Det här får helt enkelt inte gå oss ur händerna om vi ska ha ens en chans till frihet.

När det gäller våldtäktsfallet Julian Assange, så har jag kritisk till att fallet skulle vara något annat än en politisk manipulation för att få Wikileaks på fall, en så kallad honungsfälla som det till exempel beskrivs av en militär expert i den här artikeln på Newsmill. Anledningen till anklagelserna verkar i första hand handlar om att kompromettera Assange och därmed Wikileaks. Folk ska helst bli emotionellt negativt inställda. Sedan kan vi undra hur vanligt det är att en våldtäkt leder till internationell efterlysning via Interpol? Missförstå mig rätt, jag är 100 % emot våldtäkt, men också 100 % motståndare till manipulation och fulspel.

Som avslutning på det här inlägget vill jag länka till den här videon upplagd av Wikileaks 5 april 2010, vilket är något också exempelvis SvD skrivit om här. Den visar vad som verkligen hände när över ett dussin civila dödades av amerikansk militär i östra Bagdad i juli 2007. Däribland två reportrar från Reuters nyhetsbyrå, fotografen Namir Noor-Eldeen och hens chaufför Saeed Chmagh

Med stöd i Informationsfrihetslagen (FOIA) ansökte Reuters omedelbart om att få tillgång till videon. Den släpptes aldrig av dem, men av Wikileaks.

Den amerikanska militären förnekar naturligtvis att de har gjort något fel. Det stinker genomruttet. Efter att ha sett videon så finns ingen anledning att skräda orden. Soldater och ansvariga har inte ens ställts inför rätta. Obamaadministrationen verkar visa att de inte tänker försöka vara bättre än Bushadministrationen. Wikileaks måste helt enkelt få kunna fortsätta för att visa på makteliternas korrupta inställning!

Den grupp som soldaterna beskjuter rör sig lugnt och sansat, utan tillstymmelse till provokation eller hets. Någon kanske har en spade och någon annan en rörtång. Kanske är det vapen, men det är svårt att säga. Verkar dock inte särskilt troligt med tanke på hur lugna människorna på platsen är. Reportrarnas kameror har emellertid varken någon större likhet med vare sig Uzi:s, AK-47:or eller granatkastare. Här följer en transkription av en del av vad soldaterna säger på videon i samband med morden:

 

"See all those people standing down there?" - "Stay firm. And open the courtyard." - "Yeah, roger. I just estimate there's probably about twenty of them." - "There's one, yeah." - "Oh, yeah." - "That's a weapon." - "Yeah." [Om kameran som fotografen Namir har hängandes på axeln]

 

AK-47

"Have five to six individuals with AK47s. Request permission to engage." - "Roger that. Uh, we have no personell east of our position. So, uh, you are free to engage. Over." - "All right, we'll be engaging." - "Roger. Go ahead." - "I'm gonna... I can't get'em down because they're behind that building." - "Um, hey, Bushmaster element..." - "He's got an RPG!" [Kamera med teleobjektiv tas för en Rocket Propelled Grenade launcher] "All right, we got a guy with an RPG." - "I'm gonna fire." - "Ok." - "No, hold on. Lets come around."

RPG

"Getting ready to fire. We won't..." - "Yeah, we had a guy shooting, [med kameran, eller?] and now he's behind the building. God damn it!" - "Uh, negative, he was, uh, right in front of the Brad. Uh, about there, one o'clock. Haven't seen anything since then." - "Just fuckin', once you get on them just open them up." - "All right." - "I see your element, uh, got about four Humvees, uh, out along..." - "You're clear." - "All right. Firing?" - "Let me know when you've got them." - "Lets shoot." [Namir hänger upp kameran på axeln och Saeed talar i sin telefon] "Light them all up." - "Come on! Fire!" [Skjuter] "Keep shooting, keep shooting. Keep shooting. Keep shooting."

 

"All right, we just engaged all eight individuals." - "Yeah, we see two birds and we're still firing." - "Roger." [Skjuter ner Saeed som springer för att söka skydd] - "I got them." - "Oups, I'm sorry, what was going on?" - "God damn it, Kyle!" - "All right, hahaha, I hit them, I..." - "All right, you're clear." - "All right, I'm just trying to find targets again."

 

"Got a bunch of bodies layin' there." - "All right, we got about, uh, eight individuals." - "Yeah, we got one guy crawling around down there, but, uh, you know, we got, definitely got something. We're shooting some more." - "Roger. Hey, you shoot, I'll talk."

 

"Roger. Currently engaging approximately eight individuals, uh, KIA, uh, RPGs, and AK47s." [Var då?!] "Hotel Two-Six: You need to move to that location once Crazyhorse is done and get pictures. Over."

 

"Oh, yeah, look at those dead bastards." - "Nice. Good shooting." - "Thank you." [...] "There's one guy moving down there, but he's, uh, he's wounded." - "All right, we'll let them know so they can hurry up and get over here." - "One-Eight, we also have one individual, uh, appears to be wounded crawl.. trying to crawl away." [Det är Saeed som är svårt skadad och vrider sig på trottoaren] "Roger. We're gonna move down there." - "Roger. We'll cease fire." - "Yeah, we won't shoot anymore."

 

"He's getting up." - "Maybe he has a weapon down in his hand?" [Saeed är uppenbarligen fortfarande svårt skadad] "No, I haven't seen one yet." - "I see you guys got that guy crawling right now on that curb." - "Yeah, I got him. I put two rounds near him, and you guys were shooting over there too, so, uh, we'll see." - "Yeah, roger that." [...] "Come on, buddy." - "All you gotta do is pick up a weapon" [Fortfarande om Saeed]

 

"We are right below you right time now. Can you walk us on to that location? Over." - "This is Two-Six. Roger. I'll pop flares. We also have one individual moving. We're looking for weapons. If we see a weapon, we're gonna engage. ... Yeah, Bushmaster, we have a van that's approaching and picking up the bodies." [En skåpbil av civil modell] "Where's that van at?" - "Right down there by the bodies." - "Okay, yeah." - "Bushmaster; Crazyhorse. We have individuals going to the scene, looks like possibly, uh, picking up bodies and weapons." - "Let me engage." - "Roger. Hey, we need to stop that, we're down there, you see my loc..." - "Can I shoot?" - "Roger. Break." - "Uh, Crazyhorse One-Eight, request permission to, uh, engage." - "Picking up the wounded?" - "Yeah, we're trying to get permission to engage." - "Come on! Let us shoot!" - "They're taking him."

 

"This is Bushmaster Seven. Go ahead." - "Roger. We have a black SUV, uh, Bongo truck picking up the bodies." - "Fuck!" - "Request permission to engage." - "This is Bushmaster Seven. Roger. Engage." - "One-Eight, engage." - "Clear." - "Come on!" [Skjuter mot skåpbilen där även två barn sitter i förarsätet, vilket går att se på videon] "Clear." [Skjuter] "Clear" [Skjuter] "We're engaging." [Skjuter] "Coming around. Clear." - "Roger. Trying to, uh..." - "Clear." - "I hear them co... I lost them in the dust." - "I got them." - "I'm firing." - This is Bushmaster Forty. Got any BDA on that truck? Over." - "You're clear. This is Crazyhorse, uh, stand by." - "I can't shoot for some reason." - "Go ahead." - "I think the van's disabled." - "Go ahead and shoot it." - "I got an azimuth limit for some reason." [Skjuter igen]

 

[...] "Well, it's their fault for bringing their kids into a battle." - "That's right."

Vilken verklighet lever de där soldaterna i egentligen?! Just det, den militära, där de jagar sina egna fantasier och skuggor blir spöken med vapen. Som om de sitter i ett jävla TV-spel! Det här lär heller knappast vara någon unik incident. Hittills har minst 221 journalister dödats i Irak sedan kriget inleddes. Under perioden 2004-2009 har omkring 109 000 irakier dödats, varav 60 % varit civila, enligt DN som hänvisar till släppta dokument från Wikileaks.

Ner med militarismen!

Avskaffa monarkin & nej till president

Jag tänkte fortsätta min bloggmässiga uppvärmning lite till genom att nagla fast monarkin i blickfånget. En lika liten som kär fråga för en antirojalist. Kanske är frågan närapå obefintlig i vikt, men just rättvise- och traditionalistaspekterna gör att den känns tillräckligt relevant för att dryfta. Till saken.

För många år sedan funderade jag över det här som är så populärt i kritiken av monarkin, nämligen det om att tvunget ersätta monarken med en president. Jag kom snart fram till att jag inte såg någon poäng med republik. Och jag ser fortfarande ingen poäng med det. Vi behöver inte en president, med kanske ännu större kostnader som resultat, bara för att monarken blir avsatt. För min del tycker jag att demokrat räcker alldeles utmärkt som epitet, och jag tror att vi utan problem kan hänvisa till posten statsminister och vara nöjda med det.

Behöver vi ens en statschef, som mest bara har en ceremoniell och representativ funktion? Sådant som att öppna riksmötet skulle ju passa för riksdagens befintliga talperson och att leda en konselj vid regeringsskifte kan väl lika gärna avgående regeringsrepresentant göra? Eller varför inte Wallenberg, Kamprad, Rausing, Stenbäck eller någon annan wanna-be-kung? Kanske med diplom som motprestation?

Någonstans tycker jag att det verkar som att anledningen till att just republik förespråkats och blivit norm i monarkikritiken ursprungligen handlar om ett förhärligande av nationen USA. Stämmer det, så är det bara löjligt. Stämmer det inte så skulle jag uppskatta att någon upplyser mig om de verkliga skälen.

Det är givetvis positivt att monarkahuset har inrättat en kognatisk tronföljd sedan 1980, vilket betyder att äldsta barnet ärver tronen oavsett kön. Det ärar dem. Nu är det bara ett problem kvar med tronföljden, nämligen att den ärvs. Jag skulle därför vilja föreslå monarkval kanske varannat år. Det skulle sätta lite piff på cirkusen.

En annan attraktiv väg att gå är att privatisera monarkin, vilket ju är populärt och sker på så många andra samhällsområden idag. Särskilt tidsandan samt valspråket ”för Sverige - i tiden” borgar för ett sådant förfaringssätt. En köpt licens och saken är klar. Det vore stringens det, Reinfeldt! Det skulle också bli bra mycket roligare med flera monarker som får konkurrera om uppmärksamheten. Så, vad väntar vi på? Konkurrensutsätt monarkahuset nu!

Paradoxalt nog så är mig veterligen varken moderater, folkpartister eller sossar förespråkare för den lösningen. Det förvånar verkligen eftersom ju allt blir bättre om det privatiseras och konkurrensutsätts, enligt nyliberal billig retorik. Det vore ju också att verkligen tala med samhällsandan.

En slutsats jag drar av de båda exemplen är att det optimala vore att avskaffa kunglig börd rakt av, men att det som alternativ ändå går bra att behålla statsskicket monarki i Sverige. Naturligtvis med vissa förbehåll som redogjorts för ovan. Det är inte så att jag har gått och blivit rojalist, men det gäller ju att försöka se möjligheterna, eller hur?

Slottet, hämtad från jinge.se

Något som jag, hur monarkin än utformas, fortfarande är starkt kritisk till är det som betecknas som apanage. Det är i korta drag statens bidrag till hovets verksamhet och det som föranleder att somliga menar att monarkafamiljen står för ett avancerat fall av socialbidragstagande. Det finns en tydligt skev rättvisesapekt i att en familj där varje familjemedlem (utom Silvia) är mångmiljonär ska erhålla ca 125 miljoner kr i bidrag varje år för sin så kallade verksamhet. Då är heller inte sådant som polisbevakning och omkostnader utanför hovets direkta verksamhet inräknat. Det blir ytterligare suspekt då det inte finns någon insyn i hur drygt hälften av pengarna används, d v s det som går till Hovstaten. Den andra hälften går till Slottstaten, som blivit något mer öppen nu på 2000-talet och årligen granskas av riksrevisionen. Hovstaten granskas av en privat revisor vid namn Evy Jakobsson. Jag vet förstås inte, men det går ju att undra lite över vilken slags tacksamhet som föranledde att hen år 2006 fick Kungens medalj av 8:e storleken i serafimerband?

I en artikel i Aftonbladet från 2003, så ger C-G uttryck för att hen "vill ha mycket mer pengar". Samtidigt så "störs [hen] inte av bristen på insyn.

- Jag tycker det är ganska bra, det måste jag säga, säger h[e]n och skrattar glatt."
Bör vi vara förvånade? Nej, självklart vill monarken slippa att bli skärskådad, men då kan hen också få slippa stålarna. Varje år verkar det också vara samma visa, exempelvis enligt en liknande artikel i Aftonbladet från 2007.

Graf från Ekot, Sveriges Radio

Hur än monarkin kommer att utformas framöver, som existens eller icke-existens, så anser jag att apanaget är något som bör dras in. Ska det allmänna stå för kostnaderna för underhåll av slott och föremål, så bör enligt enkel logik också allmänheten ha tillgång till dessa. Kanske som i exempelvis de flesta simhallar eller muséer, alltså förknippat med inträdesavgift? Vid en privatisering kan ju Hovet istället börja sälja sina tjänster, hushållsnära eller ej, för att finansiera karusellen. Det skulle säkert gå fantastiskt bra med ruljansen med tanke på hovets fantastiska popularitet.

Det finns många som menar att vi får tillbaka de investerade pengarna med råge, med anledning av den marknadsföring av Sverige som monarkahuset bidrar med. Hur det är med den saken beror nog på vem som räknar. Jag är nämligen säker på att det går att räkna på många olika vis när det gäller sådana samband. En bekant till mig menade att monarki är viktig för att det indikerar stabilitet i landet och därmed lockar utländska företag att handla med de inhemska. Det är ett argument jag inte köper alls. Företag handlar rimligen med ”svenska” företag, inte för att vi råkar ha en monark, utan för att det finns vinster att hämta i handeln. Monarkin bör vara tämligen egal i det hänseendet.

I min värld överväger nackdelarna med att behålla ett arkaiskt och orättvist system som monarkin innebär. Omfattande ärvda privilegier kan ju inte vara särskilt sunt. Därför är det dags att sätta ner foten och avskaffa monarkin i dess nuvarande form omedelbums! Som trevlig bonus så skulle också de allra flesta nationalister få ett litet personligt helvete av tandagnisslan, och det är ju faktiskt värt en del. En risk är att vi skulle få fler nationalister, ehuru jag tror att chansen är större för det omvända. Åtminstone på sikt.

Om diskussion av SD på Schlaug.se

Under dagen har jag debatterat flitigt på Birger Schlaugs blogg i samband med inlägget om att Nobelstiftelsen fånar sig om Åkesson. Från att, enligt min mening, ha varit en rätt så givande diskussion, så började den efterhand gå på tomgång. Nu efter kommentar drygt 50 så lämnar jag den, då jag inte anser att diskussionen längre är tillräckligt konstruktiv för att förtjäna min tidsinvestering.

När jag uppfattar att "meningsmotståndare" inte orkar läsa tidigare inlägg i diskussionen, och saker börjar upprepa sig för mycket, ja, då uppfattar jag också att bristen på lyssnande har tagit sig över smärtgränsen för min del. En analogi är det berömda fenomenet plenumdebatt. Diskussionen har alltså mer eller mindre omvandlats till debatt och vi kan lika gärna säga A och B istället för våra argument. Den som ger upp sist vinner.

Det kan möjligen finnas en poäng med en sådan hållning i TV, där det gäller att "vinna" debatten, men om de förutsättningarna ska gälla i en mer närliggande diskussion så får "den andra sidan" gärna vinna för min del. Jag fortsätter hellre här istället, den mindre exponeringen till trots, och önskar mitt meningssyskon "Annelie" lycka till i debattens fortsättning. Det är taskigt av mig att överge, jag vet, men.. c'est la vie.

Det innebär naturligtvis inte att jag kommer att sluta diskutera på Schlaug.se. Nej, det är den bloggen alldeles för bra för!

Jag skulle här kunna fortsätta på det inslagna spåret med fortsatt kritik av SD, men tänker försöka undvika att fastna i främlingsfientlighetsperspektivet. Rasismen får bli något att återkomma till. Sådana frågor som tro på att exponentiell, obegränsad och evig tillväxt är önskvärd eller ens möjlig eller kritik av kapitalism, rådande framstegstro och antropocentrism samt förespråkande av verklig demokrati och livsrespekt står egentligen högre upp på min agenda. De är emellertid så stora, tunga och viktiga, att jag behöver känna att jag gör frågorna rättvisa. Avvaktar alltså på grund av den interna pressen. Men jag lovar att det kommer. Det måste det.