Slaktmakt

Den som verkligen förstår vidden av det lidande vi människor utsätter miljarder andra levande varelser för inom industriell djurhållning kan inte äta dessa muskler, ben och senor utan att helt sakna empati.

Det är inte konstigt att skygglapparna är så breda och tjocka. Samvetet kräver det. Slakten är också bara en liten del av ett horribelt förtryck.

Jag har valt bort bland annat kött i min kost och strävar till att endast äta vegetabilier. Jag är dock endast vegan till 96-98 % på grund av vissa svårigheter i vissa situationer att undvika exempelvis mjölkprodukter. Anledningarna till mitt kostval heter miljö, djuretik och hälsa. I den ordningen.

Det händer att folk som äter kött själva att faktiskt reagerar mot hur vi behandlar djur i vårt samhälle. Det är stort. De flesta vill dock inte kännas vid problemen, utan slår hellre dövörat till. Ibland känns vidden av exploateringen av jordens ekosystem och djurens lidanden så stort att det nära nog går att bli galen när jag tänker på det.

Jag vill trots detta poängtera att jag faktiskt inte menar att människor helt behöver sluta äta kött. En förutsättning är emellertid att djur vars kött vi äter då måste ha fått leva fullt goda liv. I min värld betyder det antingen odlat kött eller 100 % etisk hänsyn och naturlig död.

Odlat kött behöver ingen nervvävnad. Utöver det krävs att det är energi- och miljömässigt hållbar produktion för att jag ska förespråka det. Än så länge är det vad jag vet endast ett forskningsämne.

Etisk hänsyn fullt ut betyder inga frihetsberövanden eller manipulation. Det innebär bort med avelsmekanismer och stängda ladugårdar med fixerande ställningar och bås. Det jag vill se är fria, strövande djur som kan välja sin tillvaro.

En naturlig död är alltså en av ålder eller sjukdom, men med reservationen eutanasi kan tillämpas  för att avsluta svårt lidande om allvarlig sjukdom eller skada föreligger. Det handlar förstås också om djurhållning och inte vilda djur. Folk kanske kan tycka att det inte går att äta kött från självdöda djur, och på det kan jag endast fråga varför? Givetvis utgående från att köttet inte gått för långt i förruttnelseprocessen.

Agera mot mobbning

Delat på Facebook:

Handlar om en sådan enkel sak som att vara schysst.

Bara gör't.

Terroriserad av varghatare?

Arne Johansson

Fick igår reda på den avskyvärda förföljelse som miljöpartisten Arne Johansson i Ånge, Västernorrland, utsatts för den senaste tiden. Det går att läsa om saken i exempelvis Aftonbladet och Sundsvalls Tidning.

Det har bland annat förekommit livsfarliga sabotage av Arne Johanssons bil och igår kastades en sten in genom fönstret i hens bostad som träffade henom i huvudet. Hen kördes med ambulans till sjukhuset, men verkar turligt nog ha klarat sig från allvarligare skador.

Polisen säger att de inte har några misstänkta i nuläget, men det verkar finnas en tydlig koppling mellan attentaten och Arnes tidigare uttalanden om att hen är emot att utrota vargen. Och då är heller inte Arne mot varken älgjakt eller ens skyddsjakt på varg.

Med tanke på den fanatism och avsaknad av livsrespekt som varghatarna uppvisar, så håller jag det för sannolikt att någon eller några av de mer aggressiva våldsverkarna inom den gruppen har tagit sig makten att sätta åt en så kallad vargkramare. Fan ta dem.

Hur behandlar vi varandra?

Så här tycker jag att vi ska behandla djuren och varandra. Med respekt och kärlek.

Artíga matar ekorre med nötter

Om diskussion av SD på Schlaug.se

Under dagen har jag debatterat flitigt på Birger Schlaugs blogg i samband med inlägget om att Nobelstiftelsen fånar sig om Åkesson. Från att, enligt min mening, ha varit en rätt så givande diskussion, så började den efterhand gå på tomgång. Nu efter kommentar drygt 50 så lämnar jag den, då jag inte anser att diskussionen längre är tillräckligt konstruktiv för att förtjäna min tidsinvestering.

När jag uppfattar att "meningsmotståndare" inte orkar läsa tidigare inlägg i diskussionen, och saker börjar upprepa sig för mycket, ja, då uppfattar jag också att bristen på lyssnande har tagit sig över smärtgränsen för min del. En analogi är det berömda fenomenet plenumdebatt. Diskussionen har alltså mer eller mindre omvandlats till debatt och vi kan lika gärna säga A och B istället för våra argument. Den som ger upp sist vinner.

Det kan möjligen finnas en poäng med en sådan hållning i TV, där det gäller att "vinna" debatten, men om de förutsättningarna ska gälla i en mer närliggande diskussion så får "den andra sidan" gärna vinna för min del. Jag fortsätter hellre här istället, den mindre exponeringen till trots, och önskar mitt meningssyskon "Annelie" lycka till i debattens fortsättning. Det är taskigt av mig att överge, jag vet, men.. c'est la vie.

Det innebär naturligtvis inte att jag kommer att sluta diskutera på Schlaug.se. Nej, det är den bloggen alldeles för bra för!

Jag skulle här kunna fortsätta på det inslagna spåret med fortsatt kritik av SD, men tänker försöka undvika att fastna i främlingsfientlighetsperspektivet. Rasismen får bli något att återkomma till. Sådana frågor som tro på att exponentiell, obegränsad och evig tillväxt är önskvärd eller ens möjlig eller kritik av kapitalism, rådande framstegstro och antropocentrism samt förespråkande av verklig demokrati och livsrespekt står egentligen högre upp på min agenda. De är emellertid så stora, tunga och viktiga, att jag behöver känna att jag gör frågorna rättvisa. Avvaktar alltså på grund av den interna pressen. Men jag lovar att det kommer. Det måste det.