Häpp! Nu är det jubileum med över tiotusen läsningar av bloggen sedan starten i oktober 2010! Tjo-hoo! |
| Annika Lillemets (Mp) |
Resolutionen role of minimum income in combating poverty and promoting an inclusive society in Europe, som antogs av en stor majoritet i EU-parlamentet den 20 oktober 2010, föreskriver en mängd olika åtgärder för att motverka fattigdom och social utslagning i unionen.
EU-parlamentet framhåller bland annat att olika försök visat att villkorslös medborgarlön (basic income) är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och utslagning och ge alla ett anständigt liv. Parlamentet uppmanar därför i resolutionens 34 § och 44 § såväl EU-kommissionen som medlemsländerna att inleda praktiska och omfattande försök med villkorslös medborgarlön som ett sätt att uppnå social rättvisa och lika möjligheter. I 44 § påpekas att villkorslös medborgarlön är icke-stigmatiserande och har förmågan att förebygga dold fattigdom.
Med anledning av detta vill jag fråga hur statsrådet avser att förverkliga resolutionen, särskilt 44 §, i Sverige.
 |
| Maria Larsson (Kd) |
Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan ska ges möjlighet att bidra till sin egen och samhällets utveckling genom arbete. Arbete ger möjlighet till social delaktighet och ekonomisk trygghet genom löneinkomst. Arbete ger även inträde till de sociala trygghetssystemen, och som kompletterande skydd finns behovsprövat ekonomiskt bistånd. [...] Ekonomisk grundtrygghet är avgörande för ett inkluderande samhälle och regeringen anser att trygghetssystemen ska utformas för att främja människors möjlighet och vilja att träda in på arbetsmarknaden.Föga förvånande är svaret... *ta-daa*... Arbetslinjen.
[...] I den mån kommissionen och andra medlemsländer finner det intressant och ändamålsenligt att genomföra försök med villkorslös basinkomst tar regeringen gärna del av dessa erfarenheter.Det gamla vanliga feg-argumentet om att det låter vi minsann någon annan göra. Inte vi, inte nu. Det är någon annans problem.
Här vill jag framhålla att den öppna samordningsmetoden innebär möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan medlemsländer för att gemensamt utveckla ett mer socialt Europa i enlighet med den nya strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, den så kallade Europa 2020-strategin."Smart och hållbar tillväxt". Vad är det för menlöst tomtespråk? Högvörderliga statsrådet väljer att inte fatta någonting. Tom borgarboll.
EU-parlamentet uppmanar till politisk fantasi och nytänkande, något som är nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett bra liv för alla, inte bara för de starkaste, friskaste och mest anställningsbara – vad nu det råkar vara för något. Fattigdom och maktlöshet är nämligen inget man väljer. Det är inte den enskilda människans fel att [hen] är fattig. Det är inte resurser som saknas utan politisk vilja till rättvis fördelning av arbete, pengar och makt.Poäng till de gröna. Shit, vad jag gillar Annika!
[...] de sociala och ekonomiska klyftorna ökar i Sverige. Allt fler slås ut och allt fler förnedras i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsåtgärder. Vi har massarbetslöshet samtidigt som många lönearbetar mer än de mår bra av. Allt effektivare produktionsmetoder minskar behovet av arbetskraft. Att vi inte behöver arbeta så mycket för att tillgodose våra grundläggande materiella behov är en historiskt ny situation, och vi borde glädjas åt vår nyvunna frihet i stället för att alltmer fåfängt försöka skapa full sysselsättning till varje pris, genom ständigt ökad konsumtion som inte längre gör oss lyckligare och som skadar miljön.
[...] I EU:s största land, Tyskland, debatteras medborgarlön seriöst. I en rapport från det ansedda världshandelsinstitutet i Hamburg som kom häromåret framhålls att de som får göra vad de brinner för arbetar mycket effektivare än de som släpar sig till jobbet i trött rutin. De möjligheter att förverkliga livsprojekt – att starta företag, vidareutbilda sig och så vidare – som medborgarlön öppnar för, har enligt rapporten en betydande nationalekonomisk potential. Man bedömer att mellan 600 000 och 1,2 miljoner nya jobb skulle kunna skapas i Tyskland utifrån människors egna idéer genom införandet av en villkorslös grundinkomst. Den skulle kunna ge människor verklig makt över sina liv och chans att frigöra sin kreativitet. Detta är något väsensskilt från tvånget att delta i alltför ofta meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som ofta inte leder någonvart eller i värsta fall leder djupare ned i förnedring.Maria Larsson (Kd)
Jag vet mycket väl att Miljöpartiet på sina kongresser 1998, 1999, 2000 och senast på kongressen 2005 har slagit fast sin vilja att arbeta för någon form av medborgarlön i Sverige, men jag har också läst att man från och med 2008 slopade kravet på medborgarlön och att det i stället är rätt till arbete och egenförsörjning som ska utgöra grunden för Miljöpartiets synsätt.Den medlemsomröstning eller rådslag om medborgarlön som skedde 2008 och som Larsson så förtjänstfullt refererar till var synnerligen präglat av ett fult diktat om att välja mellan pest eller kolera utifrån frågeformuleringarna som deltagarna hade att ta ställning till.
[...] Den beskrivning av Sverige och den generella välfärden i vårt land som Annika Lillemets ger överensstämmer nog inte med vare sig min eller de flesta andras syn.Jasså? Och det vet minsann högt ärade statsrådet med trygg och säkerställd förvissning?
[...] Arbetslöshet och fattigdom hör ihop. Vi vet att bästa sättet att bekämpa fattigdom är att människor får möjlighet till egenförsörjning.Människan saknar ju visioner och politisk vilja. Det etablerade systemet och den egna makten framför allt. Det blir mer och mer uppenbart ju längre debatten fortgår.
Vi skulle behöva ett basinkomstnätverk som i Tyskland. Där ingår ledande politiker från alltifrån kristdemokraterna CDU, till vänsterpartiet Die Linke, och även många tyska ekonomer ingår. Jag vill nämna kristdemokraten Dieter Althaus, som tidigare var regeringschef i Thüringen och en av Tysklands tyngsta politiker. Han har föreslagit en medborgarlön på 800 euro i månaden utan motprestation. Han anser att en sådan reform skulle kunna genomföras inom fyra fem år och vara budgetneutral genom att den ersätter en stor del av de nuvarande välfärdssystemen och minskar byråkratin.Ja, varför inte lite positiv syn på oss som samhällsvarelser som omväxling? Det kanske vore något för dagens så kallade liberaler. Eller kvasiliberaler som jag tycker är en mer passande benämning. Jag menar, läs Adam Smith ordentligt. Eller varför inte Milton Friedman? Denna tongivande nyliberala storfräsare som ju förordade negativ inkomstskatt vilket, hör och häpna, är ett annat ord för basinkomst eller medborgarlön.
Systemet skulle också fungera så att arbete alltid skulle löna sig även för dem med mycket låga inkomster. Althaus framhåller vidare att villkorslös medborgarlön skulle uppvärdera det obetalda arbetet i hem och samhälle. Ännu en god effekt som han framhåller skulle vara att människor med medborgarlön för reell möjlighet att välja bort underbetalda jobb med dålig arbetsmiljö.
Förslaget utreds vidare av Konrad Adenauer-stiftelsen, CDU:s idéutvecklingsstiftelse. Dessa tankar verkar inte har spritt sig till svenska kristdemokrater. Jag undrar lite varför. Det belyser också vad jag är ute efter när jag talar om detta.
[...] Det skulle kunna ha en mycket bra fördelningspolitisk effekt. Det bygger på en mycket positiv och liberal människosyn om att alla har rätt till frukterna av våra gemensamma tillgångar. Det handlar inte om bidrag. Det handlar om att varje individ själv anses kapabel att ta ansvar för sitt liv.
[...] Får vi förtroende växer vi med det. [...] Det vore en väldigt viktig förändring att gå från att se människor som lata som ska piskas på för att göra någonting bra till att se dem som kapabla och ansvarstagande.
Det är naturligtvis så att man kan läsa rapporterna från andra länder med lite olika glasögon. Jag ska med intresse och öppenhet ta del av de eventuella försök som genomförs på parlamentets uppmaning till medlemsstater och det som kommissionen uppmanas att göra om det nu uppstår några sådana.Det låter för bra för att vara sant. Och det är nog sant åtminstone.
[...] Man får lite ställa medborgarlönen mot de uppbyggda systemen. Jag menar att det är viktigt för en nation att ha ett system där människor uppmuntras att bidra i den utsträckning som de kan. Egenförsörjning ska uppmuntras. Om man arbetar lite mer ska det också synas i plånboken.Arbetslinjen ånyo. Tröttsamma människa.
[...] De system som vi har byggt upp – trygghet vid inkomstbortfall och behovsprövat ekonomiskt bistånd – är det någonting som i Miljöpartiets värld skulle avskaffas till förmån för en medborgarlön?Javisst. Har inte det varit självklart hela tiden? Dessutom handlar det inte om att avskaffa, utan om att ersätta och radikalt förbättra.
Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Vi gröna tror på människors kreativitet och vilja att bidra till samhället. Medborgarlön är vår vision på längre sikt. Det är en rättighet, en inkomst, som alla får utan villkor eller krav utan förnedrande prövning.De Gröna - De Grå
Det handlar också om hur vi ser på arbete. Lönearbete så mycket som möjligt oavsett innehåll är inget gott i sig. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att mycket oavlönat arbete är mycket viktigt.
Lönearbetet är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet. Villkorslös medborgarlön skulle kunna befria arbetet från den överspelade funktionen av disciplineringsinstrument. Om alla fick bättre möjlighet att förverkliga sina drömmar och livsprojekt skulle mycket gott kunna åstadkommas.
[...] Men idén möter i Sverige känsloladdat och irrationellt motstånd till skillnad mot i många andra länder. Det vore synd om fördomar och låsningar skulle leda till att inga försök med villkorslös basinkomst genomförs i vårt land, vilket statsrådets svar tyvärr pekar på. Jag tycker att vi ska ta EU-parlamentets uppmaning på allvar.
Jag ser fram emot att ta del av ett mer detaljerat förslag på hur Miljöpartiet tänker sig medborgarlönen och har finansiering för det framöver i kommande budgetar. Det ska bli mycket intressant att följa.De Gröna - De Grå
[...] När det gäller fattigdomsbekämpning är tillväxten av arbete helt central. [...] Utbildningsfrågorna är en annan del som är viktig när man långsiktigt ska bekämpa fattigdom.
 |
| George Monbiot |
Istället för att göra en rationell kostnads-nyttoanalys så väljer vi att acceptera information som bekräftar vår identitet och våra värderingar, och att bortse från information som gör motsatsen.
[...]
Vår sociala identitet är formad av värden som psykologer klassificerar som antingen yttre eller inre. Yttre värderingar handlar om status och personligt avancemang. Människor med en stark betoning på yttre värderingar är fixerade vid hur andra uppfattar dem. De månar om finansiell framgång, image och berömmelse. Inre värderingar handlar om relationer med vänner, familj och samhälle, och om att acceptera sig själv. De som har en stark betoning på inre värden är inte beroende av beröm eller belöningar av andra människor. De har övertygelser som går utanför dem själva. Få människor tillhör fullständigt den ena eller den andra kategorin. Vår sociala identitet är formad av en kombination av värden.
[...]
De som exempelvis värderar finansiell framgång högt har mindre empati, starkare manipulativa tendenser, är mer attraherade av hierarkier och ojämlikhet, starkare fördomar mot främlingar och mindre intresse för mänskliga rättigheter och miljö. De som har starkare inre självkänsla har mer empati och mer engagemang för mänskliga rättigheter, socialrättvisa och miljö. Olika värderingar ”kuvar” varandra: ju starkare yttre mål och värderingar desto svagare inre mål.
[...]
Vi är inte födda med våra värderingar. De formas av vår sociala omgivning. Genom att påverka vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt styr politiken våra sinnen lika mycket som våra levnadsomständigheter. Fri och allmän sjukförsäkring tenderar exempelvis att stärka våra inre värderingar. Att utestänga fattiga från hälso- och sjukvård normaliserar ojämlikhet och förstärker yttre värderingar.
[...]
Detta värderingsskifte har förstärkts av reklam och av media. Medias upptagenhet av maktspel, listor över rika människor, mäktiga människor, inflytelserika, intelligenta och vackra människor, besattheten vid att framhäva kändisskap, mode, snabba bilar, dyra semestrar: allt detta inpräntar yttre värden i våra sinnen. Genom att skapa känslor av osäkerhet och otillräcklighet – och därmed försvaga vår inre självkänsla – undertrycker de också inre värderingar.
[...]
Många aktivister för miljö och rättvisa har också försökt nå människor genom att tala till egenintresset: genom att förklara hur exempelvis minskad fattigdom i utvecklingsländer kan utöka marknaden för brittiska produkter, eller genom att försöka få människor att köpa hybridbilar med argumentet att dessa kan imponera på vänner och öka din sociala status. Den taktiken förstärker också yttre värderingar, och minskar ytterligare möjligheterna att lyckas med framtida kampanjer. Grön konsumism har varit ett katastrofalt misstag.
Common Cause föreslår en enkel motstrategi: att vi slutar försöka dölja våra värderingar och istället försöker förklara och kämpa för dem. Progressiva aktivister, menar man, borde försöka öka förståelsen för den psykologi som inspirerar till politisk förändring, och visa hur den manipulerats. De borde också gå samman och utmana de krafter – i synnerhet reklamindustrin – som gör oss osäkra och själviska.
[...]
Men det finns en paradox här, som innebär att vi inte kan förlita oss på politiker att genomföra dessa förändringar. De som är framgångsrika politiker är, per definition, människor som prioriterar yttre värderingar. Deras ärelystnad får gå före sinnesfrid, familjeliv, vänskap – och även kärleken människor emellan.
Vi måste genomföra denna omställning själva. Människor med starka inre värderingar måste sluta skämmas för dem. Vi måste argumentera för den politik vi vill ha, inte med egennyttan som argument utan på grund av att den är empatisk och bra; och mot politik som vi tycker är självisk och dålig. Genom att hävda våra värderingar kan vi förverkliga de förändringar vi vill se.
 |
| Tim Jackson |
 |
| You want the book? Read it here! |
|
| Tim Jackson |
|
| You want the book? Read it here! |
 |
| Isobel Hadley-Kamptz |
På vägen att hämta mitt barn Artíga från förskolan häromdagen läste jag i tidningen Metro om en vargkonfrontation utanför Norrtälje norr om Stockholm. Artikeln var inte helt obalanserad, men kan ändå sammanfattas med citatet "kvinna med litet barn utsattes för vargattack". Det låter onekligen som att stora stygga vargen varit framme.Det mytiska varghatetSkickad 18/4 till Metro samt 19/4 till Aftonbladet, Alingsås Tidning, Arbetarbladet, Arboga Tidning, Arvika Nyheter, Avesta Tidning, Bärgslagsbladet, Barometern Oskarshamns-Tidningen, Bergslagsposten, Blekinge Läns Tidning, Blekinge Posten, Bohusläningen, Borås Tidning, Borlänge Tidning, Dagbladet Nya Samhället, Dagen, Dagens Nyheter, Dala-Demokraten, Dalarnas Tidningar, Dalslänningen, Elfsborgs Läns Allehanda, Enköpings-Posten, Eskilstuna Kuriren, ETC.se, Expressen, Fagersta-Posten, Falköpings Tidning, Filipstads Tidning, Flamman, Folkbladet, Folket Morgontidningen, Fria Tidningar, Göteborgs-Posten, Gefle Dagblad, Gotlands Allehanda, Gotlands Tidningar, GT, Hallands Nyheter, Hallandsposten, Haparandabladet, helahälsningland.se, Helsingborgs Dagblad, Hjo Tidning, Hudiksvalls Tidning, Hufvudstadsbladet, Jönköpings-Posten, Jakobstads Tidning, Karlskoga Kuriren, Karlskoga Tidning, Katrineholms-Kuriren, Kinda-Posten, Kristianstadsbladet, Kvällsposten, Länstidningen Östersund, Länstidningen Södertälje, Laholms Tidning, Lidingö Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan, Lysekilsposten, Mariestads-Tidningen, Metro, Motala & Vadstena Tidning, Nerikes Allehanda, Norra Halland, Norra Skåne, Norra Västerbotten, Norrbottens-Kuriren, Norrköpings Tidningar, Norrländska Socialdemokraten, Norrtelje Tidning, Nya Kristinehamns Posten, Nya Lidköpings-Tidningen, Nya Wermlands-Tidningen, Nynäshamns Posten, Piteå-Tidningen, Provinstidningen Dalsland, Södermanlands Nyheter, Säffle-Tidningen, Sala Allehanda, Sigtunabygden.se, Skärgården, Skånska Dagbladet, Skaraborgs Allehanda, Skaraborgs Läns Tidning, Smålänningen, Smålands-Tidningen, Smålandsposten, Stockholm City, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Sydöstra Sveriges Dagblad, Sydsvenska Dagbladet, Täby Danderyd Tidningen, Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda, Tidningen Härjedalen, Trelleborgs Allehanda, Trollhättans Tidning, Ulricehamns Tidning, Upsala Nya Tidning, Världen idag, Värmlands Folkblad, Värnamo Nyheter, Västerbottens Folkblad, Västerbottens-Kuriren, Västerviks-Tidning, Vasabladet, Vestmanlands Läns Tidning, Vimmerby Tidning, Ystads Allehanda, Åbo Underrättelser, Åland, Ölandsbladet, Örebro-Kuriren, Östersunds-Posten, Östgöta Correspondenten, Östgöten och Östra Småland.
I en artikel i Metro 18 april luftades på bästa plats lite klassiskt härligt varghat. Det är förstås lätt att sitta på en fyrhjulig motorcykel från Yamaha och leka macho. Piotr menar att "vargarna anföll människor". Piotrs sambo stötte nämligen på två vargar och deras hund blev fångad och ihjälbiten. Ingen människa kom dock till skada. Det är snarare tydligt att de två vargarna försvarade sitt revir och endast attackerade en lösgående släkting.
Vi kan fråga oss hur verkligheten egentligen ser ut? I Sverige mördas varje år 100 till 170 människor och 60 000 misshandlas. De senaste 15 åren har i genomsnitt 400 människor dött och 9 000 skadats i trafikolyckor årligen. Det verkar alltså mer rimligt att på den här grunden förbjuda biltrafik än att utrota varg.
Artikeln berör främst den stackars hund som fick sätta livet till. Att vargen är farlig för hundar är också ett argument som jägarna gärna framför. Under 2010 dog 17 jakthundar av möte med varg. Det är emellertid särskilt intressant att det under perioden 2000-2006 dog eller skadades ungefär 14 500 jakthundar, eller med andra ord 2 400 varje år. Fler jakthundar dör också av vådaskott från jägarna själva än från konfrontation med rovdjur. Det är talande.
Hur ser det ut för vargen då? 10-15 % av vargpopulationen skjuts av i licensjakterna. Ett evolutionsbiologiskt högst tveksamt tilltag. Utöver skyddsjakt, så dödades det i år 19 vargar i en jakt som omfattade över 18 000 jägare. I fjol deltog över 10 000 jägare för att döda 28 vargar, vilket för övrigt var en individ mer än vad tilldelningen tillät. Det är 400-900 jägare per varg. En lynchmobb av rang.
Joakim Pihlstrand-Trulp
 |
| Foto: Eva S Andersson |
Katastrofens mörka moln
En månad har gått sedan den enorma förödelsen i Japan och kärnkraften har kommit på skam. Den goda nyheten är att vi varken behöver välja kärnkraft eller fossila bränslen. Energifrågan handlar inte om att hitta nya sätt att skapa tillgång till mer energi. Omställning till förnyelsebara energikällor är behövlig, men räcker inte i sig självt. Det viktigaste är istället att vi rationaliserar vår energianvändning genom att effektivisera och vara resurshushållsamma.
Jordbävningens tunga skalv med påföljande tsunami. En månad har gått sedan den enorma förödelsen i Japan. Idag är över tiotusen döda och nära tjugotusen saknade. Nära en halv miljon människor har blivit hemlösa. Katastrofen har slagit sönder tillvaron för otaliga och satt ett djup hack i bilden av samhällets trygghet.
Men det stannar inte vid de direkta konsekvenserna av havsvågen. Elsystemet slogs ut i Fukushima. Ett av världens säkraste kärnkraftverk befinner sig i regionen och råkade ut för partiell härdsmälta och påföljande explosioner. Myndigheter har gjort sitt yttersta för att lugna befolkningen och förhindra allmän panik. Energibolaget TEPCO håller så gott det går inne med information på grund av, som det heter, betydande ekonomiska intressen.
Efterhand som tiden går uppdagas förhållanden och samband. I dagarna rapporterades att det i havet 500 meter utanför det havererade kärnkraftverket Fukushima påvisats mer än 3000 gånger högre nivåer av radioaktiv jod än det tillåtna. Det är skrämmande och visar på att strålningsföroreningar sprider sig. Det har också kommit uppgifter om att människor strålskadats även utanför kärnkraftverket.
Ser vi till vår del av världen, så kommer vi givetvis inte att råka ut för någon tsunami i Sverige. Trots det kan vi inte bortse från risker för allvarliga olyckor liksom för det som brukar betecknas som terrorattentat. Med Sveriges aktiva inblandning i militära interventioner runt om i världen ökar förstås risken för landet som måltavla. Det är ett argument för civil, humanitär hjälp som alternativ, men också mot kärnkraft.
Även om vi skulle efterleva vår neutralitetsprincip (numera alliansfrihetsprincip) bättre, så innebär kärnkraften ändå alltid en risk. När olyckan är framme så får det enorma konsekvenser. Skulle bolagen Vattenfall, Fortum och E.ON som äger kärnkraften i Sverige betala marknadsmässiga försäkringspremier, så skulle verksamheten bli direkt olönsam. Talande nog så var inte kärnkraftsanläggningarna i Fukushima försäkrade mot de skador som orsakats av jordbävning eller tsunami.
Kärnkraftsenergibolagen i Sverige bekostar en olycka med pengar ur skalbolag med minimala likvida medel. Förut rörde det sig om upp till 3,3 miljarder kronor som bolagen var tvungna att ha tillhanda för skadeståndsanspråk. Under 2009 så höjdes gränsen genom riksdagsbeslut till 12 miljarder kronor. Den ändringen har emellertid ännu inte kunnat träda i kraft på grund av att EU:s Pariskonvention först måste ratificeras av samtliga medlemsländer. I vilket fall är summan fortfarande otillräcklig.
Kostnaderna för en ordentlig kärnkraftsolycka kan utan vidare uppgå till belopp av hundratals miljarder kronor. För att inte tala om all skada som inte går att mäta i pengar. Den verkligt stora smällen får samhället och naturen ta. I vanlig ordning är det alltså kortsiktiga vinster och ohållbara system som får företräde med otillräckliga krav på ansvarstagande.
Politikerna är valda av folket för att ta ansvar för samhället och framtiden. Det är ett demokratiskt problem att de är obenägna att ta det ansvaret. Fina ord utan täckning räcker inte särskilt långt, utan det är handling eller ord som leder till handling som räknas. Alltför ofta verkar viljan till makt och egenvinning vara större än viljan till samhällsansvar.
Med anledning av klimathotet så har det blivit populärt att argumentera för att vi måste välja kärnkraft för att kunna fasa ut fossila bränslen. Det resonemanget bygger på att vi måste ha ständigt ökad efterfrågan på energi. Det måste vi inte. Kopplingen är intim mellan energianvändning, miljöbelastning och ekonomisk tillväxt. Vi behöver hållbara ekonomiska perspektiv. Tillväxtekonomin är i vilket fall omöjlig, så med rätt inställning och insikter så behöver vi varken välja kärnkraft eller fossila bränslen.
I grunden handlar det här om det ohållbara i ett samhällssystem vars själva grundval heter ekonomisk tillväxt. Det är otaliga mörka moln som radas upp i horisonten, där vi kan se energikris, kollapsande ekosystem, svält och social oro. Lägg till detta allehanda olyckor i storskaliga system, vare sig dessa är i kärnkraftsverk, vattenkraftdammar, gruvdrift, oljeriggar eller annan industri.
Svaret på energikrisen är alltså inte att hitta nya sätt att skapa tillgång till mer energi. Omställning till förnyelsebara energikällor är behövlig, men räcker inte i sig självt. Det är inte rimligt att förse stora delar av dagens och kommande förväntat ökande energibehov genom konvertering av jordbruksmark.
Istället handlar det främst om att vi behöver rationalisera vår energianvändning genom att energieffektivisera och vara resurshushållsamma. Vi kan komma långt med tillräckliga ekonomiska styrmedel. Som exempel bör skatt på energi vara klart högre än idag. Det är smärtsamt, men kom ihåg att problembilden gör långt mer ont.
Det framsynta sätt vi kan möta dagens ödesfrågor på är genom att så snabbt som möjligt få till stånd en tillräcklig omställning av samhället. Vår framtid avgörs om vi lyckas etablera en hållbar ekonomi där vi använder resurser rationellt och lever i respekt och samverkan med natur och människor.
Det är möjligt. Det måste vara möjligt, för annars går världen som vi känner den under och väldigt många av oss som lever här med den. Den utarmade plats som lämnas kvar lär knappast vara något idylliskt semesterparadis att efter väl uträttat värv luta sig tillbaka i. Vi kan bättre, om vi vill. Och det finns all anledning att vilja.
Joakim Pihlstrand-TrulpSpråkrörskandidat Miljöpartiet de gröna
Säg [...] att vi konsumerar utifrån begär och inte utifrån behov och att detta leder till att konsumtion individualiseras och att sanning relativiseras. Vad får det för politiska konsekvenser? Det får konsekvensen att frågorna om hur mycket och vad vi köper avskrivs från den gemensamma politiska agendan. Det blir upp till var och en att avgöra vad h[e]n ska köpa, vad h[e]n ska begära. Ingen annan kan säga att h[e]n har fel, för sanningen om ett begär känner bara den enskilda individen. Det finns inte sant och falskt i den här frågan, utan kunden, det vill säga den begärande människan, har alltid rätt.
Men det angår ju faktiskt mig vad du köper. För om det inte skulle vara min sak att kritisera vad du köper så skulle det inte heller vara min sak vad din konsumtion gör med naturen. Men det är min sak. Det är min och allas sak. För behovet av rent vatten, ren luft, isar som inte smälter, vattendrag som inte höjs är inte en privatsak. Det är nödvändigt för min och allas överlevnad.
Om konsumtion ses som någonting privat, som ingen annan har rätt att lägga sig i, samtidigt som konsumtionens konsekvenser inte är någonting privat utan någonting gemensamt så har vi ett problem. Problemet är att alla kollektiva beslut eller diskussioner kring konsumtion riskerar att ses som övergrepp på individens frihet, på [hens] känslor, [hens] begär. Det problemet tror jag kommer att bli akut de närmaste åren.
[...] när du tillfredsställer begäret är det inte privat - det får konsekvenser för oss alla. Det är inte heller så att du själv har bestämt att du ska hysa ett begär efter ting. Det har ditt samhälle, din kultur och ytterst din ekonomi bestämt åt dig.
