Anledningen till att båda motionerna är lagda är att Erik lade motionen till Grön Ungdoms riksårsmöte med hopp om GU:s stöd till kongressen och det gick inte att göra några ändringar i det skedet vi befann oss. Då jag hade skrivit om brödtexten lite så tog jag därför chansen att spetsa till motionen med lite högre, och enligt min mening fullt rimlig, målsättning i att-satsen.
För den som är miljöpartist så går samtliga motioner att läsa på Gittan (efter GIT, Grön Informationsteknologi, vilket är Miljöpartiets interna kommunikationsverktyg på internet).
a) Lönetak för förtroendevalda
Miljöpartiet de Gröna bör sätta en gräns som innebär att förtroendevalda högst kan tjäna den för hela landet genomsnittliga lönen. Enligt SCB låg den siffran 2009 på 27 900 kr per månad. Överskottet bör gå till partiorganisationen och användas till anställningar eller projekt för att stärka sådant som lokalavdelningar, kanslier och politiska processer.
Huvudargumentet för att ge politiker höga inkomster är att annars går de till näringslivet med sin kompetens. Det är ett påstående som lämnar gott om utrymme för att problematiseras. Den person som sysslar med politik för lönens skull gör sig helt klart bättre i näringslivet.
Vi bör syssla med politik i första hand för att vi tror på att vi kan och vill bidra till ett bättre samhälle. Engagemang och möjlighet att påverka är lön i sig självt. Höga ersättningar gör att vi får förtroendevalda som i större utsträckning sätter sin egen status, prestige eller inkomst i främsta rummet. Den som sätter sina egna mål framför de gemensamma är per definition en undermålig representant.
Vi vet att en för liten lön lätt leder till korruption. Intressant nog så framkallar även en för hög lön korrumperade beteenden. Folk förlorar verklighetsförankring och mycket vill ha mer. Det är ett allmänt fenomen inom politik och företagsvärld.
Privatekonomi handlar egentligen mer om utgifter än inkomster. Vi rättar munnen efter matsäcken. Högre inkomster följs oftast bara av allt större utgifter. Med tanke på vart världen är på väg så bör vi alla sträva till att vara resurshushållsamma konsumtionsminimalister och i det perspektivet är nära trettiotusen kronor per månad fortfarande en hög lön.
Miljöpartiet kan inte styra de andra partierna i den här frågan, men vi har åtminstone kontroll över vår egen boll. Det främsta syftet med ett lönetak är att premiera förtroendevalda som är mer av samhällsivrare än karriärister. Som positiv bieffekt skulle vi sannolikt även få ett klart större väljarstöd eftersom vi signalerar till vanliga människor att vi står dem närmre än vad andra partier gör.
Vi yrkar
1. att det i Miljöpartiets stadgar §17 läggs till en femte punkt som innebär att Miljöpartiets riksorganisations samtliga förtroendevalda (inklusive riksdagsledamöter) i ekonomisk ersättning (arvoden eller lön) enskilt ska erhålla som mest den genomsnittliga lönen i Sverige,
2. att det är summan av inkomster från varje förtroendevalds alla uppdrag som räknas,
3. att överskott betalas till partiorganisationen som disponerar det för att stärka partiets verksamhet på alla nivåer genom exempelvis stöd till lokalavdelningar, anställa politiska sekreterare och kanslipersonal samt projekt och aktioner för att medvetandegöra medlemmar och allmänhet,
4. att de förtroendevalda som inte vill följa stadgeändringen får lov att avsäga sig det antal förtroendeuppdrag som krävs för att uppfylla stadgeändringens krav,
5. att Miljöpartiet till dess att stadgeändringen kommit till stånd med omedelbar verkan agerar enligt stadgeändringens syfte.
b) Direktdemokrati
Vi gröna tror på att direktdemokrati är eftersträvansvärt. Demokrati handlar delvis om att hitta konstruktiva former för gemensamma beslut, men också om att göra informerade val och kunna påverka vägen till beslut. Det uttrycks i partiprogrammet, exempelvis med:
Som en reaktion mot den tilltagande maktcentraliseringen har varianter av direktdemokratiskt beslutsfattande växt fram i världen. [...] Det räcker inte att själva beslutsfattandet demokratiseras, medborgarna måste också i högre utsträckning kunna påverka den process som leder fram till beslut. (s 9)Att reducera demokrati till slutna sammanträdesrum och otillgängliga arenor är att tömma begreppet på dess innehåll. Demokrati handlar om möjlighet att delta och påverka och att det är något som ska gälla alla. Engagemanget vaknar för den som känner att hen har möjlighet att påverka på riktigt. En av de viktigaste utmaningarna vi gröna har är alltså att skapa möjlighet till delaktighet för alla som vill.
Vi gröna behöver stå upp för vår alternativa demokratisyn inte bara i ord, utan också i handling. I partiprogrammet uttrycks:
Informationstekniken skapar förutsättningar för en mer deltagande och direkt demokrati. [...] Internet kan stärka kommunikationen mellan väljare och valda, möjliggöra direkt deltagande i beslutsfattandet och användas för att sprida bakgrundsinformation. (s 9)Idag finns det teknologiska förutsättningar att hantera frågor i omröstningar där varje medlem har en röst. Internetverktyg är lämpligt som utgångspunkt, där öppen källkod är att föredra. Vi behöver givetvis parallella system för att inkludera också de som avstår från internet.
Informationsflöden är avgörande och omröstningar måste föregås av genomgripande och varierade diskussioner inom organisationen. Det gäller både formella och informella diskussioner. Styrelser har ansvar för att de formella diskussionerna kommer till stånd. Diskussioner bör föras i många olika forum och på alla organisationsnivåer.
Argumentet att vi måste agera i enlighet med hur det fungerar i parlamenten är menlöst. Vi vill något annat. Vi bör vara ett demokratiskt alternativ. De klassiskt demokratiska strukturerna bör anpassa sig till oss istället för att vi anpassar oss till dem. Vi vill förbättra vår interna demokrati för att därigenom ge förutsättningar för brett och livaktigt engagemang i Miljöpartiet, samtidigt som vi blir inspirerande exempel för andra.
Jag yrkar
1. att Miljöpartiets partistyrelse uppdras att undersöka lämpliga verktyg utifrån direktdemokratiska principer,
2. att Miljöpartiets partistyrelse arbetar för att använda sig av direktdemokratiska beslutsgångar i så stor utsträckning som möjligt, särskilt vid större beslut,
3. att Miljöpartiets partistyrelse uppdras att utarbeta en tydlig plan för varierade formella diskussionsformer vid direktdemokratiska beslut, där syftet är bred och djup delaktighet.
c) 90 % minskad köttkonsumtion
Vi kan lägga grunden för en klimatomställning här i Sverige, men det kräver ett brett engagemang för alla frågor. Vi kan inte sopa en av de viktigaste utsläpparna under mattan. Vi måste vara ett modigt parti som står för vad vi tror på. Vår existens som parti är berättigat för att vi kämpar för liv, för ekosystem, för djur, för människor och kommande generationer. Därför är det nödvändigt att vi gröna identifierar ett av de största hoten vi har mot en hållbar framtid, vilket är köttkonsumtionen.
Köttindustrin en riktig tungviktare. För några år sedan publicerades FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) en rapport där de kunde konstatera att utsläpp av metangas och annat medför att köttet på vår tallrik svarar för 18 % av de globala utsläppen. Nu visar World Watch Institute på att andelen idag är 51 %. Exakta siffror går att diskutera, men det viktiga är att veta att vi möter en gigant.
Det är naturligtvis svårt för människor att ställa om sina vanor till en närproducerad ekologisk och vegetarisk kost när vi politiker inte förmår ta vårt ansvar för att underlätta omställningen. Miljöpartiets kongress har vid flera tillfällen givit partistyrelse och riksdagsgrupp mandat att driva köttskatt, utan att det drivits seriöst. Vi gröna har kämpat mot bilindustri, överfiske, kemikalier och kolkraft, men vi har ännu inte vågat ifrågasätta köttindustrin på allvar.
Miljöpartiet måste våga ta ställning mot köttindustrin. Förr eller senare kommer vi att göra det. Miljöpartiets kamp mot klimathot och miljöförstöring står nämligen i direkt konflikt med dagens köttkonsumtion och köttindustri. Så kommer det vara även om den blir helt ekologisk. Något måste bort, och vi vet alla vad vi helst vill ha kvar. Vi kan sätta agendan och visa djurindustrin att vi inte kapitulerar inför den.
Sedan nittiotalet har köttkonsumtionen ökat med 50 % och vårt mål bör vara att den ska tillbaks till femtiotalets nivå och minskas med uppskattningsvis 90 %. För att nå det målet så behöver vi arbeta på många plan. Vi kan driva på för köttfria dagar i kommuner, landsting och riksdag. Vi bör flytta kostråden från Livsmedelsverket till Statens folkhälsoinstitut eller Socialstyrelsen. Alla barn bör ha rätt till god, näringsriktig helvegetarisk mat i skolan.
Mest prioriterat, men också störst och mest omfattande, bör vara att avskaffa subventionerna till djurindustrierna och samt inrätta ekonomiska styrmedel som väger in livsmedelsproduktionens sociala och miljömässiga kostnader.
Vi vet att köttet är normen på tallriken idag. Vi vet också att normer inte är skrivna i sten. Det handlar om att skapa alternativ för människor och att aktivt driva på för att ifrågasätta och lyfta fram dessa alternativ. Vi föreslår därför aktiv politik för minskad köttkonsumtion.
Vi yrkar
1. att Miljöpartiet driver målet om minskad köttkonsumtion med 90 % från dagens nivå,
2. att Miljöpartiet aktivt driver frågan om att avskaffa subventionerna till djurindustrierna,
3. att Miljöpartiet aktivt driver inrättandet av ekonomiska styrmedel som väger in livsmedelsproduktionens sociala och miljömässiga kostnader.
d) Vinstdrivande bolag får stå själva
Det är bra med valfrihet och mångfald. Privata skolor eller vårdinrättningar som alternativ är helt i sin ordning. Det är däremot inte i sin ordning att vinstdrivande företag ska kunna basera en stor del av sin vinst på skattemedel. De bör få klara sig på marknadsmässig finansiering, exempelvis prissättning av varor och tjänster gentemot kunder. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den.
Som det ser ut idag är som exempel vård och skola mycket lukrativa verksamheter där multinationella bolag attraheras till Sverige. Det är tyvärr inte särskilt positivt om vi ser till hur det stora flertalet av sådana verksamheter sköts eller snarare missköts till förmån för vinstmaximeringens skull. De kommunala skolorna, landstingens sjukvård och statens järnväg bör rimligen vara skattefinansierad och ett fullgott alternativ tillgängligt för alla.
Sedan tycker vi att det gärna kan få finnas ett mellanalternativ, det vill säga privata aktörer som skriver under en förbindelse om insyn och öppenhet samt att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Det skulle då handla om sociala företag som har samhällsförbättringen som mål och därför kan få en större eller mindre del av sin finansiering från skattemedel.
Modellen inbegriper alltså följande tre kategorier:
- Statlig, landstings och kommunal verksamhet till största delen finansierad med skattemedel
- Ej vinstdrivande privat verksamhet delvis finansierad med skattemedel
- Vinstdrivande privat verksamhet finansierad genom annat än skattemedel
Vi yrkar
att Miljöpartiet ska förespråka en modell för finansiering av samhällstjänster på kommunal, landstings- och statlig nivå, där endast företag som förbinder sig till att enbart återinvestera vinsten i verksamheten och tillåter en hög grad av öppenhet kan få ekonomiskt stöd via skattemedel, medan företag som har vinstintresse inte ska skattefinansieras alls.
e) Det rationella betyget G
När vi talar om utbildning så är betyg av central vikt. Det är myndighetsutövning och ett instrument som antas värdera kompetens. I själva verket handlar det snarare om ett system för att sålla främst för fortsatta studier, men ibland också för studiernas mål; ett arbete. Det som tas upp här i motionen gäller skolsystemets samtliga instanser där betygssättning ingår.
Idag går vi i en klar trend mot mer differentierade betyg. Det är tyvärr menligt för kunskapsutvecklingen och stressen ökar hos både lärare och elever. Bedömningar är sällan självklara och elever drivs till att vilja maximera sina betyg eller ge upp. De som inte når upp till antingen skolans eller sina egna mål mår dåligt. Det läggs också allt större fokus på betyg och kunskap som mål i sig självt glöms lätt bort.
Betyg är alltid är en mer eller mindre subjektiv företeelse. Det är lärare som sätter betyg, och läraren är alltid i någon utsträckning påverkad av sin relation till eleven. Det är få lärare som har tillräcklig självdistans för att som exempel sätta ett korrekt betyg på någon som de av personliga skäl gillar eller ogillar och alltför få lärare ser positivt på elever som ifrågasätter och är meningsskiljaktiga.
I dagens marknadsanpassade utbildningssystem så visar forskning att betygsinflation är ett problem. Det är en logisk konsekvens av konkurrensmekanismerna. Den skola som kan "utlova" bättre betyg, gärna i form av statistik, blir förstås mer attraktiv för elever och föräldrar. Skolverkets strävan till rättsäkerhet i måluppfyllelserna räcker oftast inte till.
Betyg lägger sig som en tyngd över tanken och kväver lusten till lärande. Vi gröna bör därför förespråka en generell övergång till betyget Godkänt (G). Godkänt ska givetvis vara ett kvalitativt mål för den lägst acceptabla nivån av kunskaper och färdigheter, och inte något som går att uppfylla utan prestation. I de fall nivån för godkänt inte uppnås, så bör det av pedagogiska skäl anges som "godkänt ännu ej uppnått" hellre än "underkänt".
När målet G uppnåtts, så står vi inför en oändlig rymd av fortsatt kunskapsutveckling samt insikten om att det i första hand är vi själva som ansvarar för vad och hur vi lär oss. Den här rymden och potentialen är svår att se när vi istället ska börja klättra och kämpa mot nästa steg i skalan med ett högre betyg i sikte.
Målet med utbildningspolitik bör inte vara att skapa pappersdrakar av så kallad "hög utbildning". Att gå bort från differentierade betygssteg ger utrymme för frihet i tanken, kreativitet och lust att lära. Målet med utbildning är att ge oss möjligheter att utveckla kunskaper och förmågor och att växa som människor. Låt oss skapa förutsättningar för det.
Jag yrkar
1. att Miljöpartiets inställning till betyg bör vara kritisk,
2. att Miljöpartiet tar avstånd från att differentierade betyg används i utbildningssystemet,
3. att Miljöpartiet förespråkar betygssättning baserad enbart på betyget Godkänt (G).
f) Könsneutralt språk
Språket är intimt förbundet med våra tankar och hur vi ser på världen. Användningen av ett könsneutralt språk är därför ett effektivt sätt att få oss att börja se varandra som personer istället för kön.
Genusteori menar att könsroller i allra störst utsträckning beror av reproduktion av rådande strukturer och invanda beteenden. Mycket av det vi gör är dessutom mer eller mindre omedvetet och är därför svårt att komma tillrätta med. Det visar exempelvis videoinspelningar av personal på förskolor. Till och med genusmedveten personal har problem med att vara helt objektiva och rättvisa, men det går åtminstone att försöka vara så medveten som möjligt.
Vi kan ju ärligt fråga oss vad kön egentligen har att göra med hur vi åker skridskor, kör bil, hackar grönsaker, tar hand om barn eller tänker politik? Just det, ingenting egentligen. Det är större skillnader mellan individerna inom grupperna "kvinnor" respektive "män" än mellan själva grupperna.
Med könsneutralt språk avses att alla ord som används är könsneutrala. Det inbegriper exempelvis substantiv som förälder, ombudsperson, barn, lärare, talesperson eller sjukskötare. Även andra ordklasser ingår, som för adjektiv där vi kan säga "förälderlig" istället för "faderlig" eller "moderlig".
En särskilt viktig ordklass är de personliga pronomen och då specifikt tredje person singular. Alternativet "han eller hon" eller "den" är antingen omständligt eller objektifierande. Därför föreslås här att vi i Miljöpartiets officiella verksamhet konsekvent använder pronomen "hen", "hens" (genitiv) och "henom" (objektsform) samt det opersonliga pronomenet "en" (objektsformen till "man", men här alltså fungerar som både grund- och objektsform).
Jag yrkar
att Miljöpartiet de Gröna i officiella sammanhang använder sig av ett könsneutralt språk.
g) Alkoholfria Miljöpartiet
Förtäring av alkohol är ett normaliserat fenomen i vår kultur och likställs ofta med festlighet. Det är en problematisk hållning. Som exempel är en stor del av våldsbrotten relaterade till alkoholintag. Forskare på Karolinska Institutet visar vetenskapligt att "resultaten tyder på alkohol triggar våldshandlingar mest av de undersökta drogerna", vilket även annan forskning visar. Likaså kan vi läsa på UNF:s hemsida att:
En undersökning av samtliga fällande brottmålsdomar i åtta län under 1992 gjord av Mattias Lundberg och Jonatan Hjorth visar att det finns en tydlig koppling mellan alkohol och våld. Minst 75 procent av de undersökta brotten hade en direkt koppling till berusning hos offer eller förövare.IQ-initiativet, som är ett fristående underbolag till Systembolaget, anger att i "8 av 10 misshandelsfall finns alkoholen med i bilden". Där uppmärksammas också att "en grupp som drabbas extra hårt av alkoholens baksidor är de cirka 200 000 barn som växer upp med alkoholiserade föräldrar". De ger också informationen att "alkoholen kostar samhället runt 66 miljarder kronor per år [...] staten har mycket större utgifter för problem orsakade av alkoholen än skatteinkomster från försäljningen av den". Det framträder en tydlig bild.
Att visa på de här mörka sidorna av alkoholkonsumtion handlar inte om att försöka ge folk som dricker alkohol dåligt samvete. Syftet är att visa på att Miljöpartiet som organisation bör visa sin solidaritet med alla som inte har odelat positiva erfarenheter av alkohol.
I partiprogrammet står på sidan 51 att "vi vill ha en restriktiv alkoholpolitik" och att "vi vill värna alkoholfria miljöer". Att säga men inte göra är att hyckla. Att säga och göra ger respekt. Under exempelvis kongresser bör vi alltså av medmänskliga och etiska skäl kunna avstå helt från alkoholförtäring, för att sedan göra vad vi vill när vi kommit hem igen.
Jag yrkar
1. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att endast alkoholfria alternativ serveras i samband med kongress,
2. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att endast alkoholfria alternativ serveras i samband med Miljöpartiet riksorganisationens officiella aktiviteter och evenemang,
3. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att förtäring av alkohol inte är acceptabelt i samband med kongressverksamhet,
4. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att förtäring av alkohol inte är acceptabelt i samband med Miljöpartiet riksorganisationens officiella aktiviteter och evenemang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar