23 december 2011

Djävulstomten video

Gjorde bland annat en video om gatuteatern som jag visst missat att lägga upp här.

Och filmen finns även upplagd på Vimeo för den som gillar den platsen bättre eller om Youtube börjar krångla.

20 december 2011

John Stuart Mill om tillväxt

Nu är det dags för lite idoldyrkan genom att citera ett längre avsnitt ur John Stuart Mills Principles of Political Economy with some of their Applications to Social Philosophy från 1848, men fortfarande brännande aktuellt.

Längst ner står att finna en översättning av en del ur samma kapitel, gjord av Valter Mutt för Carl Schlyters räkning i en folder om arbetstidsförkortning.
Book IV, Chapter VI
Of the Stationary State

§1. The preceding chapters comprise the general theory of the economical progress of society, in the sense in which those terms are commonly understood; the progress of capital, of population, and of the productive arts. But in contemplating any progressive movement, not in its nature unlimited, the mind is not satisfied with merely tracing the laws of the movement; it cannot but ask the further question, to what goal? Towards what ultimate point is society tending by its industrial progress? When the progress ceases, in what condition are we to expect that it will leave mankind?

It must always have been seen, more or less distinctly, by political economists, that the increase of wealth is not boundless: that at the end of what they term the progressive state lies the stationary state, that all progress in wealth is but a postponement of this, and that each step in advance is an approach to it. We have now been led to recognize that this ultimate goal is at all times near enough to be fully in view; that we are always on the verge of it, and that if we have not reached it long ago, it is because the goal itself flies before us. The richest and most prosperous countries would very soon attain the stationary state, if no further improvements were made in the productive arts, and if there were a suspension of the overflow of capital from those countries into the uncultivated or ill-cultivated regions of the earth.

This impossibility of ultimately avoiding the stationary state—this irresistible necessity that the stream of human industry should finally spread itself out into an apparently stagnant sea—must have been, to the political economists of the last two generations, an unpleasing and discouraging prospect; for the tone and tendency of their speculations goes completely to identify all that is economically desirable with the progressive state, and with that alone. With Mr. M'Culloch, for example, prosperity does not mean a large production and a good distribution of wealth, but a rapid increase of it; his test of prosperity is high profits; and as the tendency of that very increase of wealth, which he calls prosperity, is towards low profits, economical progress, according to him, must tend to the extinction of prosperity. Adam Smith always assumes that the condition of the mass of the people, though it may not be positively distressed, must be pinched and stinted in a stationary condition of wealth, and can only be satisfactory in a progressive state. The doctrine that, to however distant a time incessant struggling may put off our doom, the progress of society must "end in shallows and in miseries," far from being, as many people still believe, a wicked invention of Mr. Malthus, was either expressly or tacitly affirmed by his most distinguished predecessors, and can only be successfully combated on his principles. Before attention had been directed to the principle of population as the active force in determining the remuneration of labour, the increase of mankind was virtually treated as a constant quantity; it was, at all events, assumed that in the natural and normal state of human affairs population must constantly increase, from which it followed that a constant increase of the means of support was essential to the physical comfort of the mass of mankind. The publication of Mr. Malthus' Essay is the era from which better views of this subject must be dated; and notwithstanding the acknowledged errors of his first edition, few writers have done more than himself, in the subsequent editions, to promote these juster and more hopeful anticipations.

Even in a progressive state of capital, in old countries, a conscientious or prudential restraint on population is indispensable, to prevent the increase of numbers from outstripping the increase of capital, and the condition of the classes who are at the bottom of society from being deteriorated. Where there is not, in the people, or in some very large proportion of them, a resolute resistance to this deterioration—a determination to preserve an established standard of comfort—the condition of the poorest class sinks, even in a progressive state, to the lowest point which they will consent to endure. The same determination would be equally effectual to keep up their condition in the stationary state, and would be quite as likely to exist. Indeed, even now, the countries in which the greatest prudence is manifested in the regulating of population are often those in which capital increases least rapidly. Where there is an indefinite prospect of employment for increased numbers, there is apt to appear less necessity for prudential restraint. If it were evident that a new hand could not obtain employment but by displacing, or succeeding to, one already employed, the combined influences of prudence and public opinion might in some measure be relied on for restricting the coming generation within the numbers necessary for replacing the present.

§2. I cannot, therefore, regard the stationary state of capital and wealth with the unaffected aversion so generally manifested towards it by political economists of the old school. I am inclined to believe that it would be, on the whole, a very considerable improvement on our present condition. I confess I am not charmed with the ideal of life held out by those who think that the normal state of human beings is that of struggling to get on; that the trampling, crushing, elbowing, and treading on each other's heels, which form the existing type of social life, are the most desirable lot of human kind, or anything but the disagreeable symptoms of one of the phases of industrial progress. It may be a necessary stage in the progress of civilization, and those European nations which have hitherto been so fortunate as to be preserved from it, may have it yet to undergo. It is an incident of growth, not a mark of decline, for it is not necessarily destructive of the higher aspirations and the heroic virtues; as America, in her great civil war, has proved to the world, both by her conduct as a people and by numerous splendid individual examples, and as England, it is to be hoped, would also prove, on an equally trying and exciting occasion. But it is not a kind of social perfection which philanthropists to come will feel any very eager desire to assist in realizing. Most fitting, indeed, is it, that while riches are power, and to grow as rich as possible the universal object of ambition, the path to its attainment should be open to all, without favour or partiality. But the best state for human nature is that in which, while no one is poor, no one desires to be richer, nor has any reason to fear being thrust back by the efforts of others to push themselves forward.

That the energies of mankind should be kept in employment by the struggle for riches, as they were formerly by the struggle of war, until the better minds succeed in educating the others into better things, is undoubtedly more desirable than that they should rust and stagnate. While minds are coarse they require coarse stimuli, and let them have them. In the meantime, those who do not accept the present very early stage of human improvement as its ultimate type, may be excused for being comparatively indifferent to the kind of economical progress which excites the congratulations of ordinary politicians; the mere increase of production and accumulation. For the safety of national independence it is essential that a country should not fall much behind its neighbours in these things. But in themselves they are of little importance, so long as either the increase of population or anything else prevents the mass of the people from reaping any part of the benefit of them. I know not why it should be matter of congratulation that persons who are already richer than any one needs to be, should have doubled their means of consuming things which give little or no pleasure except as representative of wealth; or that numbers of individuals should pass over, every year, from the middle classes into a richer class, or from the class of the occupied rich to that of the unoccupied. It is only in the backward countries of the world that increased production is still an important object: in those most advanced, what is economically needed is a better distribution, of which one indispensable means is a stricter restraint on population. Levelling institutions, either of a just or of an unjust kind, cannot alone accomplish it; they may lower the heights of society, but they cannot, of themselves, permanently raise the depths.

On the other hand, we may suppose this better distribution of property attained, by the joint effect of the prudence and frugality of individuals, and of a system of legislation favouring equality of fortunes, so far as is consistent with the just claim of the individual to the fruits, whether great or small, of his or her own industry. We may suppose, for instance (according to the suggestion thrown out in a former chapter), a limitation of the sum which any one person may acquire by gift or inheritance to the amount sufficient to constitute a moderate independence. Under this twofold influence society would exhibit these leading features: a well-paid and affluent body of labourers; no enormous fortunes, except what were earned and accumulated during a single lifetime; but a much larger body of persons than at present, not only exempt from the coarser toils, but with sufficient leisure, both physical and mental, from mechanical details, to cultivate freely the graces of life, and afford examples of them to the classes less favourably circumstanced for their growth. This condition of society, so greatly preferable to the present, is not only perfectly compatible with the stationary state, but, it would seem, more naturally allied with that state than with any other.

There is room in the world, no doubt, and even in old countries, for a great increase of population, supposing the arts of life to go on improving, and capital to increase. But even if innocuous, I confess I see very little reason for desiring it. The density of population necessary to enable mankind to obtain, in the greatest degree, all the advantages both of co-operation and of social intercourse, has, in all the most populous countries, been attained. A population may be too crowded, though all be amply supplied with food and raiment. It is not good for man to be kept perforce at all times in the presence of his species. A world from which solitude is extirpated is a very poor ideal. Solitude, in the sense of being often alone, is essential to any depth of meditation or of character; and solitude in the presence of natural beauty and grandeur, is the cradle of thoughts and aspirations which are not only good for the individual, but which society could ill do without. Nor is there much satisfaction in contemplating the world with nothing left to the spontaneous activity of nature; with every rood of land brought into cultivation, which is capable of growing food for human beings; every flowery waste or natural pasture ploughed up, all quadrupeds or birds which are not domesticated for man's use exterminated as his rivals for food, every hedgerow or superfluous tree rooted out, and scarcely a place left where a wild shrub or flower could grow without being eradicated as a weed in the name of improved agriculture. If the earth must lose that great portion of its pleasantness which it owes to things that the unlimited increase of wealth and population would extirpate from it, for the mere purpose of enabling it to support a larger, but not a better or a happier population, I sincerely hope, for the sake of posterity, that they will be content to be stationary, long before necessity compels them to it.

It is scarcely necessary to remark that a stationary condition of capital and population implies no stationary state of human improvement. There would be as much scope as ever for all kinds of mental culture, and moral and social progress; as much room for improving the Art of Living, and much more likelihood of its being improved, when minds ceased to be engrossed by the art of getting on. Even the industrial arts might be as earnestly and as successfully cultivated, with this sole difference, that instead of serving no purpose but the increase of wealth, industrial improvements would produce their legitimate effect, that of abridging labour. Hitherto it is questionable if all the mechanical inventions yet made have lightened the day's toil of any human being. They have enabled a greater population to live the same life of drudgery and imprisonment, and an increased number of manufacturers and others to make fortunes. They have increased the comforts of the middle classes. But they have not yet begun to effect those great changes in human destiny, which it is in their nature and in their futurity to accomplish. Only when, in addition to just institutions, the increase of mankind shall be under the deliberate guidance of judicious foresight, can the conquests made from the powers of nature by the intellect and energy of scientific discoverers become the common property of the species, and the means of improving and elevating the universal lot.

Den här översättningen av Valter Mutt är lite tydligare än ovanstående, då den bär ett rakare språk och till viss del är en kondensering av urkunden:
Redan socialliberalismens upphovsman John Stuart Mill ifrågasatte möjligheten av ständig tillväxt och skriver i sitt huvudverk Nationalekonomins principer (1848):

En ung J S Mill
Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer som redan är rikare än någon har behov av att vara skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Och inte heller skänker tanken på en värld där inget lämnats till naturens spontana aktivitet någon större glädje; där varje stycke land odlats upp och där varje blommande vildmark eller naturlig betesäng lagts under plogen och där varje fyrfoting eller fågel som inte gjorts till husdjur utrotats och där varje häck eller överflödigt träd röjts undan och där knappast en plats finns kvar där en vild buske eller blomma kan växa utan att utrotas som ogräs av det avancerade jordbruket.

Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det.

Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete.

16 december 2011

Till Lars-Åke Norling, VD för Telenor

Här är ett brev till Telenor med anledning av att de avskedat två anställda för att de anmälde missförhållanden på sin arbetsplats. Brevet har jag efter min vän Johan B Löfquist och jag har skrivit om texten lite.

Min uppmaning är att sprida brevet till så många som möjligt. Se till att folk skickar in en kopia i sitt eget namn. Låt gärna Telenor veta att vi är beredda att försvara arbetsrätten genom att rösta med plånboken, men företagen måste också få veta varför de förlorar kunder. Konsumentsolidaritet kanske vi kan kalla det.

Vill du skicka brevet eller någon variant av det till Telenor, så går det bra via konsument@telenor.com eller den här länken.
Hej Lars-Åke,

Jag skriver det här brevet till dig eftersom du är VD och koncernchef för Telenor Sverige.

Jag är kund hos det företag som du är ytterst ansvarig för. Nu har jag tagit del av information som tyder på att Telenor behandlar sina anställda på ett ovärdigt sätt. Jag länkar här till min källa, LO-tidningen: http://lotidningen.se/2011/12/02/telenor-sparkar-personal-som-anmalde-hot/

Med anledning av den artikeln undrar jag hur det står till med er policy vad det gäller era anställda?

Jag vet mycket väl att artikeln publiceras i en tidning som drivs av er motpart i denna tvist. Som partsinlaga går det inte att ta som den enda sanningen och det är därför jag skriver för att höra den andra partens syn på saken. Jag tycker att det vore illa om ett företag som jag stödjer genom att vara kund hos behandlar sina anställda illa. Det kunde ju röra sig om något av mina barn eller någon vän. Har ni inte gjort fel så behöver ni inte bekymra er om min kundstatus.

Jag anser däremot att det är min skyldighet att meddela dig som ytterst ansvarig för Telenor att om det skulle visa sig att Telenor har behandlat dessa två f.d. anställda i linje med vad de beskriver i artikeln och att de avskedats på osakliga grunder, så kommer jag att säga upp mina förehavanden hos er för att istället anlita någon av era konkurrenter.

Jag kommer i så fall också via Facebook och Twitter och bloggar, insändarsidor och andra tillgängliga medier att berätta om mitt ställningstagande för alla och envar som vill lyssna. Ta det gärna som ett hot, för det är vad det är. Hur stort det hotet är blir upp till er att avgöra.

Det här är en viktig fråga för mig. Jag vill verkligen inte att våra barn ska växa upp i ett samhälle där de behöver vara rädda att bli bestraffade för att de vågar stå upp för något som de anser vara rätt och riktigt.

Det kan vara bra att veta att jag inte är omöjlig eller oförsonlig. Om ni vet med er att ni gjort fel i det här fallet och genast tar ert fulla ansvar genom att kompensera de avskedade med ekonomisk ersättning, en ursäkt samt erbjudande om att få tillbaka jobbet samt ser till att genast utbilda ansvariga chefer i arbetsgivaransvar, etik och moral, så kan jag mycket väl fortsätta vara kund hos Telenor. Då visar ni nämligen att viljan är god och att ni är seriösa med att försöka bli en bättre arbetsgivare.

Joakim Pihlstrand-Trulp
LO-tidningen Aftonbladet

25 november 2011

En köpfri dag med Djävulstomten

Jag som Djävulstomte 2004
Foto: Björn Larsson Ask
Nu blir det dags igen. Det var sju år sen sist.


En köpfri dag med Djävulstomten - du är mer än dina prylar

Lördagen den 26 november infaller En köpfri dag. En procession av människor nedtyngda av mängder av julklappar kommer att vandra genom Stockholms centrala delar ivrigt pådrivna av en illröd sjungande tomte med horn och svans. Djävulstomten backas upp av en ekokör samt tomtenissar och skogsmullar som informatörer. Manifestationen äger rum för att uppmärksamma människor om överkonsumtionens effekter och är Gröna partiets bidrag till En köpfri dag.

- Vi i västvärlden utgör 20 % av jordens befolkning och står för 80 % av konsumtionen. Om alla på jorden skulle leva som vi i Sverige skulle det behövas 3,4 jordklot och för en amerikansk livsstil skulle det krävas 5,3 jordklot. Vår överkonsumtion medför en destruktiv exploatering av såväl naturresurser som människor. Genom att konsumera mindre kan vi rädda vår miljö och få mer tid över för verklig livskvalitet, säger Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

En köpfri dag, eller ”Buy Nothing Day” som det heter på engelska, startade 1992 i Kanada och är idag en internationell företeelse. I Sverige och övriga Europa firas En köpfri dag den sista lördagen i november. Valet av datum är på grund av att det är då julhandeln brukar starta, drygt en månad innan julhelgen som blivit konsumtionshysterins högtid och ledstjärna.

Förra året genomfördes En köpfri dag i många svenska städer över hela landet och från hela världen rapporterades miljontals aktiva deltagare. En köpfri dag fokuserar på miljö, lycka och livskvalitet.

- Trots en ständigt ökande så kallad välfärd skrivs det ut allt mer antidepressiva läkemedel. Det gamla talesättet att det inte går att köpa sig lycka är mer aktuellt än någonsin, säger Jakob Rosén, deltagare i teatern.

En köpfri dag vill mana till eftertanke och ge människor en paus från konsumtionstrycket. Att delta i En köpfri dag är enkelt. Det är bara att avstå från att köpa något under lördagsdygnets 24 timmar. Gröna partiet vill med sin symboliska manifestation och teater på ett roligt och djupbottnat sätt uppmärksamma och informera om En köpfri dag och konsumismens verkningar. Samma manifestation planeras på fler orter i landet.

Tid & plats: Deltagarna samlas i Kulturhusets bottenplan från kl 15.30 och rör sig i området Hamngatan och Drottninggatan från kl 16.

För information kontakta:

Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson Gröna partiet, 0736 85 09 00

Jakob Rosén, teaterdeltagare, 0768 24 43 44

21 november 2011

Carlgren, Guillou och vargen

Skrev inatt klart en debattartikel om Sveriges rovdjurspolitik som nu är ute på kritikrunda bland Gröna partiets aktiva medlemmar.

Läste därför in mig lite extra på ämnet och vill här passa på att ta en liten biopsi på samhällsdebatten. Så här beskrevs det i SvD (28 augusti 2010):
Enligt miljöminister Andreas Carlgren (C) infördes licensjakten definitivt inte i tron att tjuvjakten skulle minska automatiskt.

- Det har hörts i debatten. Själv har jag aldrig trott på det. Men det är en trovärdighetsfråga för jägarna. Nu är det upp till bevis, säger han.
I Naturvårdsverkets rapport 6361 Beslutet om licensjakt på varg 2010 - En processutvärdering med fokus på beredningen av beslutet (maj 2010) sägs det tvärtom på exempelvis sidan 18 att "Regeringen menar också att licensjakt kan bidra till att minska den illegala jakten (prop. 2008/09:210)".

Jag kan konstatera att Jan Guillou inte var inte ute och cyklade i sin kolumn i Aftonbladet, vilket jag i och för sig inte trodde innan heller.

Att skjuta vargen för att bevara den eller bygga Förbifart Stockholm som en miljöhandling är bara några exempel i mängden. Visst har Carlgren ljugit. Ganska ofta också. Möjligen har hen varit tvingad till det av en korrupt regering. Det är svårt att veta eftersom dess representanter så sällan verkar tala klarspråk.

14 november 2011

Mördad på lördag

Så blev det som väntat ändå. En riktigt sorglig historia. Vargen Ivla/Kynna mördades vid kl halv fyra igår. Ja, mördades. Varken mer eller mindre. Myndighetsbeslut gör det inte mindre diskutabelt eller förkastligt ur naturvårdsperspektiv.

Ivla, som förtjänade bättre
Utifrån gällande underlag förstår jag inte hur Naturvårdsverket kan tillåta skyddsjakt på en genetiskt värdefull varg. Riksdagen har beslutat att vi ska ha varg i Sverige och att vargen även ska få en jämnare geografisk spridning. Signalen myndigheterna här givit visar att det mest bara är veritabelt skitsnack. Liksom regeringens med riksdagens stöd genomförda lagändringar som gjort det lättare för tamdjursägare (även inbegripet jakthundar) att skjuta angripande rovdjur. Länsstyrelsen i Skåne är ett undantag som bekräftar regeln, med en handläggare som faktiskt förstått och tar hänsyn till vidden av frågan.

Nu är läge att undersöka möjligheterna för en anmälan av Sverige till EU, som kanske för en gångs skulle kan få göra lite nytta. Ekonomiargumenten för skyddsjakten är liksom för djurförsök inte hållbara. Att vara dum, lat, snål eller hatisk är inga giltiga skäl för att inte sätta upp stängsel som skyddar sina djurbesättningar. Så enkelt är det.

I den här artikeln i Expressen blir bilden alltför tydligt pinsam:
En av de som drabbades var Peter Johansson i Agunnaryd, som fick två tackor dödade den tionde oktober.
- Visst är det en lättnad att hon är borta. Det underlättar vårt arbete betydligt nu när vi inte behöver ta in våra djur varje kväll, säger han.
Vafalls!? Alltså, "underlättar vårt arbete betydligt" vilar inte på korrekt grund. Självfallet skall djurhållarna ta in sina djur varje jävla kväll så länge som de inte har satt upp tillräckliga stängsel. Istället vill de döda vargen och ansöker om skyddsjakt. För att det är enklare. Och billigare. Tyvärr kan jag inte skräda orden utan måste nog kasta ur mig ett "jävla fullblodsidioter" till de varghatande bönderna och "era förbannade högrövade praktarslen" till de fega, slingrande byråkraterna.

Jag förstår förresten inte varför Naturvårdsverkets handläggare överhuvudtaget bryr sig om att ange någon begränsning i område eller tid för skyddsjakt? Som de verkar resonera utanför standardfraserna om god naturvård, så är det väl bara att tillåta obegränsad skyddsjakt till dess att vargjäveln är död. Men så ärliga vill de inte vara.

11 november 2011

Upprop för vargen Ivla

Vargen Ivla då hen befann sig i Norge
Här är ett upprop som går att skriva under för dig som vill att vargen Ivla (även kallad Kynna) ska få leva. Jag var den 223:e som skrev på och 18 timmar senare så är det 1071 st som visat sitt ställningstagande för biologisk mångfald och sunda ekosystem. Min förhoppning är att det här blogginlägget ger uppropet en liten extra skjuts.

Namnet Kynna kommer av att hen stammar från en varg som har sitt revir i Kynnareservatet i Norge, medan Ivla är ortsnamnet i Ljungby kommun där hen vid ett tillfälle siktades i Småland.

Fortsatt skyddsjakt

Naturvårdsverket beslöt igår att tillåta fortsatt skyddsjakt på vargen Kynna utifrån ett förordande från Kronobergs länsstyrelse. Det är anmärkningsvärt och måste ju bara vara ett praktexempel på byråkratisk rättsröta. Handläggaren är en skamfläck när hen beslutar på det vis hen gör utifrån gällande underlag. Skyddsjakten är utlyst inom samma område som tidigare och från och med igår till och med 1 december. Här går beslutet att läsa som pdf.

Hur är vi människor funtade egentligen? Utvecklar något som min sambo Dace uttryckte precis. Om ett djur är problematiskt så ska hen dödas utan diskussion. Om en människa är problematisk så blir hen antingen en byråkrat, nationalekonom, nationalist eller en burfågel, där det inte är helt lätt att veta vad som är värst.

En instans som agerar mer rationellt är Länsstyrelsen i Skåne som avstyrker skyddsjakt på vargen med anledning av att hen är genetiskt värdefull, att riksdagen uttryckligen beslutat att vi ska ha en jämnare geografisk spridning av varg i Sverige samt att djurägarna i regionen snart tar in sina djur över vintern och att folk då har ett halvår på sig att sätta upp ordentliga stängsel. Här kan deras yttrande läsas som pdf.

Varghatarlobbyn har en hel del byråkratiska resurser till sitt förfogande. De lägger i de växlar de kan och har sonika anmält handläggaren på Länsstyrelsen i Skåne för jäv. Anledningen är att hen har anlitats av Svenska Rovdjursföreningen som föredragshållare om varg och mårdhund i Skåne. En absurd anmodan på min ära.

Jag vill passa på att rekommendera en utmärkt debattartikel från Naturskyddsföreningen som beskriver situationen och tar upp skäl till att låta vargen Kynna få leva.

Hoppas att vargvärnare lyckas få ut Ivla från skyddsjaktsområdet alternativt förhindra jaktlyckan.

Fyrverkerier redan?

Lyss till dunder i fjärran. Går ut till balkongen för att undersöka saken. Det är visst något slags tungt fyrverkeri som pågår in mot stan. Låter och ser ut som en veritabel krigszon med bullrande dunder och flammande sken bakom huskroppar.

Katterna ser minst sagt ynkliga ut där de gömmer sig under soffan. Jag avskyr fyrverkerier. Det är dåligt för miljön, en slags krigsanalogi och skrämmer livet ur alla stackars djur som inte förstår skiten på samma vis som vi människor. Och nu närmar sig nyår då folk verkar få pippi på explosioner och att spränga saker.

Det är sedan länge hög tid för ett generellt förbud för fyrverkerier. Haninge kommun verkar gå före, vilket är glädjande. Idag bryter ju också folk hur som helst mot lagen när det gäller tillstånd och platser som är tillåtna för fyrverkerier.

GP på Flashback

Gröna partiet diskuteras intressant nog på forumet Flashback.

Fast det där med intressant kan ju delvis ifrågasättas. Några kommentatorer lägger fram tänkvärda frågor och funderar. De flesta visar emellertid på en närapå total insiktslöshet och fördomsfullhet om vad Gröna partiet är. Ett flertal är dessutom uppenbart rasistiska eller främlingsfientliga, medan andra är högervridna libertarianer. Ett inlägg tar sig uttryck som från en revolutionär socialist, där GP minsann definieras som en reaktionär rörelse.

Det förekommer en del grova personangrepp på mig som person och en hel del förlöjliganden och nedvärderande utlåtanden om Gröna partiet som företeelse. Med andra ord en diskursiv soppa.

Det går ju att undra. Är det anonymiteten som gör att folk känner att de inte behöver ta ansvar för diskussionen?

10 november 2011

Frustrerad på sin bank

Jag vill dela med mig av ett exempel på en liten minirevolution i vardagen som beskrivs i det här blogginlägget. Personen ifråga tröttnar på sin banks uppenbara arrogans och vägrar att låta banken fortsätta köra med henom. Det är också underhållande och på något vis upplyftande läsning. Varsågoda.

9 november 2011

Revolution i tanken

Sorgligt är att se det, men världen går åt skogen. Och det i en skog som tillåts att exploateras sönder och samman. Maktmänniskor håller krampaktigt kvar i sina kapsejsade optimistjollar. Mammon regerar med kall, osynlig hand.

Det behövs en revolution. Låt oss leva revolutionen genom att ta makten över våra liv. Det räcker långt att vägra låta sig reduceras till kund och konsument och ta aktiv ställning mot tillväxtekonomi och kommersialism. Det är ingen omöjlighet. Lycka till!

Nordea och girighetens hov

Christian "yes! där satt den!" Clausen
Läser lite om det tröttsamma girigknaprandet på Aftonbladet. Nu senast är det som de flesta känner till Nordea som är ute i blåsväder. Jag ska inte dra hela historien, utan det går att på egen hand via länkarna läsa lite om bakgrunden här och här samt VD:n Christian Clausens brev till de anställda.

Det kan även vara intressant att läsa en rättvist bitande artikel om företagsledningens avsaknad av verklighetsförankring, vilket är legio i dessa kretsar (som för övrigt består av en liten klick maktestradörer), samt en artikel som fokuserar på suspekta lägenhetsaffärer i näringsliv och politik. Korruptionens effekter går att läsa in i den här artikeln på samma tema och här är en belysande genomgång av hur och varför om bankernas absurda målsättningar.

Björn Wahlroos,
förnöjsamheten själv
Min kommentar om Christian Clausens brev är att det är fyllt av förväntat kvalificerat och hycklande skiiitprat (för att tala med styrelseordföranden Björn Wahlroos finlandssvenska dialekt). Andra VD:ars fantasilöner och förmåner rättfärdigar inte den här VD:ns dito. Det grundläggande problemet är däremot inte själva Nordea, utan den kapitalistiska kulturen och svågerpolitiken. Det gäller de allra flesta stora banker och företag och även partier. Det är hög tid att rensa upp i träsket genom att bland annat reglera hela finanssektorn ordentligt.

Det är också fint att se att av de 4197 som hittills röstat på frågan "Är Christian Clausens brev tillräckligt för att återskapa förtroendet för honom och Nordea?" på E24:s hemsida, så har 96 % svarat "Nej, absolut inte". Opinionens vindar blåser friskt.

8 november 2011

Skog, älg eller varg?

Läste igår en ledare i Expressen som gick ut på att kalhyggen är ett problem som också bidrar till älgstammens starka tillväxt. Ledaren är i sak ganska bra, förutom jaktromantiken och att jag inte riktigt kan sätta fingret på om den i förtäckta ordalag försöker ställa skogen mot vargen.

Jag ska fundera lite högt. Givetvis är skogen högsta prioritet. Liksom vargen. Frågorna hänger ihop. En prioritering är uttalad i texten, men det är som sagt inte helt självklart att ledaren försöker reducera vargen till oviktig (läs: jaktbar). Om det ändå skulle vara på det viset, så är det symptomatiskt att en jägare skriver en ledare som försöker ställa dessa frågor mot varandra på ett vis som får det att se ut som om vi måste välja.

Ett tveksamt resonemang som får en viss vargskepsis att lysa igenom är att "den inställda licensjakten väckt starka känslor [...] och antalet vargar som försvinner på ett dunkelt sätt har eventuellt ökat". Snarare är det väl ändå så att utvärderingen av licensjakten visat att tjuvjakten på varg snarare ökade i samband med den. Förmodligen var anledning i så fall att vissa varghatiska grupper och individer tolkat licensjakten som en ökad acceptans i samhället för jakt på varg. Eller så handlar det om blodad tand.

Enligt min mening förhåller sig det på det här viset: Självfallet behöver vi i Sverige en rimlig och livkraftig vargstam på kanske 2-3000 individer som bättre än människan håller älgstammen på sunda populationsnivåer. Mer generellt uttryckt så behöver vi framförallt en sund naturvård. Gällande makthavares populistiska och nyliberala politik talar inte för något av detta.

7 november 2011

Änokdeltat räddas

Roligt när naturkämparna får vinna ibland också! Det omdiskuterade avverkningsbeslutet i Änokdeltat uppe i Jokkmokk har glädjande nog upphävts av förvaltningsrätten.

Naturskyddsföreningen överklagade beslutet med anledning av den till nu oprövade paragraf 18 i Skogsvårdslagen som innebär att tillstånd till avverkning inte får ges när stora naturvärden står på spel. Skogsstyrelsen siktar förmodligen på att överklaga förvaltningsrättens domslut.

6 november 2011


Läste precis en verkligt bra krönika i SvD om den rådande ekonomiska krisen, EMU och EU:s demokratiska underskott.

Andreas Cervenka menar klarsynt att:
Under de senaste tre åren har EU börjat framstå mer som en hemlighetsfull hedgefond än ett politiskt projekt. De stora strategierna har dragits upp i en snäv krets av utvalda statschefer och tjänstemän från centralbanken ECB och internationella valutafonden IMF.
Det är väl förvisso snarare något som fortgått med önskvärd tydlighet de senaste 30-40 åren? Alltså alltsedan EU-processen tog steget från en kol- och stålunion till att få ordentlig fart på 70-talet till den gemensamma marknadens lov. En process understödd och styrd av Europas storkapitalister, naturligtvis med sin egen makt- och kapitalsituation i första rummet.

Åsiktsregistrering av vargvärnare

Det har varit mycket varg på bloggen den senaste tiden. Jag får upprätthålla trenden med att skriva lite om åsiktsregistrering av vargvärnare. Det står om saken på bloggen VargQuinnorna och jag sammanfattar nedan.

Facebookgruppen Nordic people against the EU-wolf-policy ulv - varg har skapats för att bland annat registrera svenska och norska vargvärnare. Att det förhåller sig på det sättet framgår av att gruppmedlemmar systematiskt lägger upp bilder med namn och kontaktuppgifter på vargvärnare och även uppmanas till det av gruppadministratörer. Bland medlemmarna i denna grupp finns anmärkningsvärt nog Svenska Jägareförbundets (SJF) riksjaktsvårdskonsulent på Öster Malma, Daniel Ligné.

Skärmdump från Facebookgruppen
Frågan är i vilket syfte som den här åsiktsregistreringen sker? Är det trakasserier à la Arne Johansson som gäller? För min del är jag säker på att jag registrerats sedan länge med tanke på att jag öppenhjärtigt och offentligt redovisar min inställning i vargfrågan. Ska försöka undersöka saken och eventuellt infiltrera gruppen.

Som avslutande ord vill jag ge en hänvisning till lagboken som jag har från Lisa Wanneby med att "åsiktsregistrering i form av anteckning om medborgare i allmänt register får enligt 2 kap 3 § regeringsformen sedan 1975 ej utan hens samtycke grundas enbart på hens politiska åskådning". Det bör förmodligen kunna föranleda någon slags juridisk anmälan.

Uppdatering:  Den här artikeln i Aftonbladet tar upp åsiktsregistreringen.

Moderaternas kluvna tunga

Moderaterna är långt ifrån ensamma, men än en gång får jag lov att konstatera att de i främsta rummet är manipulatörer med kluven tunga. De slår sig för bröstet med att med deras politik är det allmänintresset som ska försvaras. I realiteten handlar moderaternas politik i första hand om att berika de redan besuttna. Det är mer än tydligt.

Vi ser det gång på gång. Erfarenheten visar att allt fagert tal om utanförskap, sociala skyddsnät, jämställdhet, ekonomiskt ansvar eller rentav förvånande konsumtionskritik bör falla till föga. Moderaterna uppvisar en substans tunnare än luft med strategiska formuleringar på orwellskt nyspråk i syfte att vinna väljare från grupper som traditionellt tar avstånd från moderaternas agenda. Och som i realiteten fortfarande bör ta avstånd.

Ett exempel som jag gärna skulle vilja tro på, men har svårt att ta riktigt på allvar, var statsminister Reinfeldts konsumtionskritiska stämma på Moderatstämman i Örebro i oktober. En objektivt sett högst relevant fråga med tanke på att vi i väst konsumerar som om vi hade fem jordklot och tillväxtpolitiken i grunden är oekonomisk. Frågan är om moderater verkligen är förmögna att inse och verka mot det? När Reinfeldt också uttalar att "sociala skyddsnät tillhör också de saker som gjort oss till ett föregångsland", så är det i ljuset av en nedmontering av socialförsäkringssystemet och utförsäljning av allmännyttor som heter duga.

Ett annat exempel från samma stämma är Moderaternas horribla syn på naturvård, vilket exempelvis beskrivs i en debattartikel publicerad i bland andra Tidningen Kulturen och MiljöAktuellt. Moderat naturvård låter ju välbalanserat och bra, men hur står det egentligen till i verkligheten? Ja, ni vet, där borta där djur och växter faktiskt lever?

Genom att bifalla en motion om saken så vill de således stoppa bildandet av nya naturreservat och samtidigt göra det lättare att upplösa redan existerande, varmed de i klassisk anda tar ställning för ägande och särintresse istället för det allmänintresse som Reinfeldt vid samma stämma sade att det statsbärande partiet utgår från.

Därutöver så blandas begreppet "biotoper" i motionen ihop med "isotoper", som ju är varianter (med olika antal neutroner) av ett grundämne. Det är en indikator på att biologikunskapen i de moderata leden är närmast obefintlig. Därför förvånar det knappast att respekten för liv och naturvärden ligger på samma låga nivå.

Debattartikeln som jag länkar till ovan avslutas med "Vad vi bevittnar kan vara början till slutet för det vi minns som svensk skog och svensk natur". Förhoppningsvis så är istället det vi bevittnar början till slutet för det vi minns som Moderaternas försök till makthegemoni.

4 november 2011

Vargen Kynna kan få överleva

Idag går tiden för skyddsjakt på vargen Kynna ut. Såg dessutom på en blogg en riktigt god nyhet för alla oss som engagerat oss för Kynna, som för tillfället håller till i Kronobergs län och för två veckor sedan blivit utlyst för skyddsjakt. Den 3:e november tog hen sig ut från det område där skyddsjakt är tillåten.

Kartan till höger visar skyddsjaktsområdet med Kynnas position markerad med rött fält. Nästa karta visar sedan det röda fältet i förstoring, vilket är en kvadratmilstor fyrkant inom vilken Kynna befann sig kl 8 på torsdagsmorgonen.

I onsdags så sköt en jägare efter Kynna runt lunch, men missade. Förmodligen blev Kynna alltså skrämd och sprang ut ur jaktskyddsområdet, varmed den lagliga jakten på Kynna kan anses över för den här gången. Det var högst oväntat med tanke på att Kynna är försedd med sändare.

På tisdag kommer nytt beslut att tas om Skyddsjakt. Länsstyrelsen i Kronoberg förordar ny skyddsjakt med hänvisning till fårägarna, medan Länsstyrelsen i Skåne verkar agera mer rationellt och anser att Kynna är genetiskt värdefull och att det i första hand är en fråga om stängsling, vilket går att läsa om här.

Uppdatering: Skyddsjakten är härmed officiellt inställd och Naturvårdsverket ska ta beslut tidigast på måndag om förlängning av skyddsjakten.

3 november 2011

Terroriserad av varghatare?

Arne Johansson
Fick igår reda på den avskyvärda förföljelse som miljöpartisten Arne Johansson i Ånge, Västernorrland, utsatts för den senaste tiden. Det går att läsa om saken i exempelvis Aftonbladet och Sundsvalls Tidning.

Det har bland annat förekommit livsfarliga sabotage av Arne Johanssons bil och igår kastades en sten in genom fönstret i hens bostad som träffade henom i huvudet. Hen kördes med ambulans till sjukhuset, men verkar turligt nog ha klarat sig från allvarligare skador.

Polisen säger att de inte har några misstänkta i nuläget, men det verkar finnas en tydlig koppling mellan attentaten och Arnes tidigare uttalanden om att hen är emot att utrota vargen. Och då är heller inte Arne mot varken älgjakt eller ens skyddsjakt på varg.

Med tanke på den fanatism och avsaknad av livsrespekt som varghatarna uppvisar, så håller jag det för sannolikt att någon eller några av de mer aggressiva våldsverkarna inom den gruppen har tagit sig makten att sätta åt en så kallad vargkramare. Fan ta dem.


Intressant artikel om Bhutan, ett kungadöme i södra Asien som gränsar till Kina i norr och Indien i syd. Här är en till artikel i samma ämne.

Där beskrivs hur de politiskt går i en annan samhällsriktning än det mesta av övriga världen. Istället för att utgå från BNP (bruttonationalprodukt, på engelska GDP = Gross National Product) så har de infört BNL (bruttonationallycka, på engelska GNH = Gross National Happiness) som ett mått på samhällsutveckling och stöd för politiska beslut.

Lycka istället för materiell tillväxt. Fantastiskt upplyftande, enligt min mening. De arbetar för att lyfta folk ur fattigdom, men det sker med hållbara förtecken.

Jag tror långt mer på Bhutans samhällsutveckling än på exempelvis EU, Kina, Ryssland eller USA. Om inte annat så inför frågan om hur jorden ska kunna stå pall under tillväxthetsens och kapitalismens brinnande skepp?

26 oktober 2011

Vargarna, älgarna och jägarna

På hemsidan Svensk Jakt står idag en kort artikel som tar upp hur en "mycket tät vargstam är på väg att rasera Leksands älgstam".

Det är slående hur djupt idiotin slagit rot. Svensk Jakt sprider uppenbarligen en propaganda av samma värde som dynga. Jägarlobbyn är populister och talar mest strunt. Finns inte mycket fog att lyssna åt det hållet, men det är bra att veta om vad de säger och försöka bemöta det.

På liknande vis förhåller det sig förresten med exempelvis trafiksituationen i Stockholm. Folk verkar inte vara förmögna att inse att en bilkö på 100 bilar tar upp mellan 700 m och 2 km vägyta, medan bussen som tar 100 passagerare är 20 meter lång. Istället hörs det ständigt gnäll från bilisterna om att bussarna är i vägen i trafiken. De menlösa idioterna har det väl för gott ställt för att behöva bry sig och tänka till en smula.

När det gäller vargstammen så visar en enkel överslagsräkning tydligt nog hur det står till. En vargflock tar ca en älg var femte dag. Säg att det i Sverige idag finns 210 vargar. Om en flock är på i genomsnitt 7 vargar så har vi ca 28 revir. 28 revir fäller alltså 28 älgar var femte dag, vilket alltså blir 140 älgar i veckan. Det blir 2044 älgar om året. Med lite marginal så tar den nuvarande vargstammen alltså ungefär 2500 älgar om året.

Foto: Björn Ullhagen
För att återknyta till artikeln som länkas till ovan: Jägarna dödar 100 000 älgar varje år. Vilka är det som rensar rent på älg? Vem är det som ska försöka "rädda" älgstammen? Och hur? Genom tjuvjakt på varg? En decimering av jägarkåren vore mer rimlig.

Stuff Moderaterna did...

Jag är inte så aktiv i mitt Twittrande - saknar ju I-phone, Android och så - men försöker skicka in något käckt inlägg då och då. Nu i dagarna har jag dock främst inriktat mig på den humorfyllda och sarkastiska hashtaggen #stuffmoderaternadid. Det startade av journalisten Anton Gustavsson, chefredaktör på Novell, med anledning av Moderaternas i allmänhet och Sofia Arkelstens (M) i synnerhet försök till historiereförfalskning. Twitterflödet har även resulterat i en sida på Facebook.

Intervjun med Sofia Arkelsten kan läsas här, liksom en till artikel i DN om historieförfalskningen. Åsa Linderborg sammanfattar kritiken på bra vis i Aftonbladet. På bästa plats i SvD (Brännpunkt) publicerades även en debattartikel av den så kallade historikern, författaren och, märk väl, ex-moderaten, Anders Edwardsson som går ut på att Arkelsten och moderaterna har rätt historieperspektiv och alla andra fel. Jag länkar till artikeln här för att jag tycker att den är ett så bra exempel på pinsam politisk historierevisionism. Ungefär som när kreationister försöker göra ner evolutionsteorin. Patetiskt.

Nåväl, här är i kronologisk ordning mina bidrag än så länge till #stuffmoderaternadid:
2011: Upprättar ett intergalaktiskt frihandelsavtal som ger ny härlig tillväxt och räddar Moder Svea ur krisen.

33 eKr: Den kände asketen och eremiten Anders Jochanan ben Sacharja Borg (M) döper Fredrik Reinfeldt (M) i Strömmen.

33 eKr: Fredrik Reinfeldt (M) fastar på Gärdet i 40 dygn & blir frestad av djävulen att utföra övernaturliga handlingar.

35 eKr: Fredrik Reinfeldt (M) träder upp på Hammarbybacken och predikar arbetslinjen för tusentals andäktiga åhörare.

Schlingmann (M) inför demokrati i Aten 594 fKr, men tvingas kompromissa allmän rösträtt till rösträtt efter förmögenhet.

1962: Sofia Arkelsten (M) forskar om kemikaliers och utsläpps påverkan på miljön och släpper boken "Tyst vår".

2700 fKr: Fredrik Reinfeldt (M) lanserar arbetslinjen i Egypten och rekryterar Fas-3:are till att bygga pyramider.

2000-2006: Carl Bildt (M) gör en wallraff och infiltrerar Lundin Oil för att förhindra brott mot mänskliga rättigheter.

25 oktober 2011

Skyddsjakt på varg

I lördags fick jag nys om att skyddsjakt tillåtits på en varg i Kronobergs län, som det även skrivs om här och här. Vargen kallas Kynna och kommer från Norge. Jag reagerade omedelbart och läste in mig på vad saken gällde. Det resulterade i att jag skrev ihop en överklagan till Förvaltningsrätten, dels som enskild och dels för Gröna partiets räkning, samt ett pressmeddelande till media. Båda dokumenten går att finna på Gröna partiets hemsida.

Smålandsposten, som är den tidning som främst följt fallet Kynna, har noterat vårt överklagande. Här också en utmärkt insändare från Naturskyddsföreningen i samma tidning.

Sammanfattningsvis så strider jakten mot EU:s art- och habitatdirektiv eftersom Kynna anses vara genetisk värdefull för den svenska vargstammen. Istället för att tillåta skyddsjakt borde Naturvårdsverket fortsätta hänvisa till att tamdjursägarna får lov att tillämpa bättre och striktare preventiva åtgärder, såsom stängsel och herde- eller skrämselsystem. Beslutet är emellertid sannolikt en effekt av regeringens direktiv till Naturvårdsverket om att ersätta licensjakten på varg med mer omfattande skyddsjakt.

Det är intressant att Naturvårdsverket anser att ingen är behörig att överklaga beslutet. Det är givetvis felaktigt. Om inte annat så ska rimligen varje medborgare i Sverige vara berörd av våra möjligheter till biologisk mångfald. Fakta och reson är emellertid inget byråkrater anser att de behöver lyssna till om de inte vill. Maktmissbruket är lagt i full dager.

Naturskyddsföreningen säger belysande nog i ett pressmeddelande:
Tillstånd till skyddsjakt ska, med den lagstiftning som gäller, ges när ett djur förorsakar allvarlig skada och när det inte finns någon annan lämplig lösning, samt när beslutet inte försvårar att man upprätthåller det som lagstiftningen kallar gynnsam bevarandestatus.
Det är helt uppenbart att det finns andra lämpliga lösningar samt att beslutet om skyddsjakt givet försvårar arbetet för att nå gynnsam bevarandestatus för vargen. Vi har långt kvar. Särskilt med den här ansvarslösa regeringen vid rodret för skutan Sverige.

* Individerna på bilderna har inget med den snart mördade vargen att göra.

19 oktober 2011

Gröna partiets hemsida

För den som gillar gröna tankar så kan det numera vara värt att kika in på Gröna partiets hemsida. Passar på att rikta ett tack till Birger Schlaug som redan hunnit länka till hemsidan.

En grön punkt i tillvaron?
Foto: Tommy Berglund
För den som undrar varför hemsidan ser ut som den gör så kan jag bifoga en liten bakgrundsbeskrivning.

I våras försökte jag sammanföra och stödja andra som jag ser som mer kompetenta än jag när det gäller att skapa webbsidor. Arbetet initierades, men verkade efterhand falla på tidsbrist och annat.

Efter sommaruppehållet så tog jag därför det egenhändiga beslutet att skapa en hemsida själv. Det är anledningen till att jag står som författare till det som i nuläget skrivits och layoutats (bakgrundsbilden känns kanske igen...). Har också fått en del respons och synpunkter från olika håll, vilket jag anammat och förändrat texterna utifrån.

Gissningsvis så kommer någon talangfull webbprogrammerare att gråtandes förbarma sig över mitt arbete och utifrån befintlig struktur skapa något vackrare och bättre. Det är välkommet.

17 oktober 2011

Delikat dumpstring

Igår tog jag mig ut med fem andra (som jag inte känner sedan tidigare, utan vi sammanstrålade genom Facebook-gruppen "Dumpstra med oss" som jag startat) för att dyka lite i en chokladfabriks container.

Det fungerade alldeles utmärkt. Containern var öppen stod även på yta som inte var inhängnad, varmed det knappast borde vara olagligt att plocka det som slängts bort. Det fanns hur mycket choklad, kokosflingor och bakverk som helst.

Mina meddumpstrare var uppenbarligen nöjda med ganska lite, men jag slog som vanligt på stortrumman och fick med mig hem 44 kg ren choklad och 9,3 kg kokosbollar och dammsugare i för det mesta obrutna förpackningar och med bäst-före-datum i januari 2012.

Något som var mindre bra var att redan när vi kom så låg det rätt mycket kokosflingor utanför containern och även några bitar av kokosbollar. Om personalen tycker att det börjar bli för grisigt utanför sin container, så lär det inom kort komma två feta hänglås och sagan är all. Fast det kanske var orsakat av personalen själv?

I vilket fall rekommenderas det som vanligt att den som rejdar håller fin ordning och skräpar ner så lite som möjligt, så ökar chanserna för fortsatt dumpstring. I övrigt, lycka till och gott mod!

16 oktober 2011

Tillväxtens miljöpåverkan

Birger Schlaug tog för några dagar upp en viktig information på sin blogg. Tillväxtfanatikernas blubb (bland annat representerat av regeringen) om att den ekonomiska tillväxten numera är frikopplad från negativ miljöpåverkan är inget mer än just blubb och statistisk ohederlighet.

Inlägget är så mitt i prick att jag nöjer mig med att fortsätta med att citera det mesta av det:
Riksdagens egen tidning Från riksdag och departement [har] påvisat [...] i ett helt uppslag - under rubriken Rökridåer döljer utsläppssiffror - [att] Sverige har inte brutit sambandet. Tiden rinner iväg, allt medan politiker, näringsliv och fackföreningar föredrar att leva i en livslögn.

Den officiella statistiken, som bland annat Sveriges regering hänvisar till, hävdar att utsläppen av växthusgaser sedan 1990 har minskat samtidigt som BNP har fortsatt att växa. Men då räknar man inte in internationella transporter eller utsläpp från de varor som konsumeras i Sverige, men produceras  i andra länder. När man på räknar på detta sätt - och drar ifrån de utsläpp som är följden av exporten - så ser det annorlunda ut.

De totala utsläppen har ökat [...].

[...] Den studie som Avdelningen för Globala energisystem på Uppsala universitet gjort har [gått igenom] statistik från 1995 till 2003. Resultat: de totala utsläppen har ökat med 20 procent under åren 1993 - 2005 istället för den minskning på 10 procent som Andreas Carlgren och Fredrik Reinfeldt brukar hävda.

Occupy Stockholm

Jag tog del i Occupy Stockholm idag. En manifestation mot profit, tillväxt, girighet och korruption, för demokrati och rättvisa. DN skrev om saken här. Jag får lov att sägas ha representerat Gröna partiet. Kanske var fler från GP på plats?

Jag höll ett kort tal på 3-5 minuter där jag talade om exponentiell tillväxt, ekonomisk omställning, resurshantering, biologisk mångfald, miljö och livsrespekt. Jag nämnde Gröna partiet på slutet och några intresserade kom fram efteråt och bytte ord och kontaktuppgifter. Här på YouTube går det att se en del av talet.

Jag passade även på att samla en del underskrifter för partiregistreringen hos Valmyndigheten.

26 september 2011

Radio om tillväxt

Lyssnar precis på ett radioreportage om ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan och hur ett samhälle utan ekonomisk tillväxt skulle fungera. Mikael Malmeus har kloka perspektiv med arbetstidsförkortning och fördelningspolitik.

Martin Ådahl, ekonom och VD på den "gröna", liberala tankesmedjan Fores (grundad av Centerpartiet), är som väntat tappad bakom en vagn och insnöad i ett verklighetsfrämmande tillväxtparadigm.

I radioprogrammet berörs även en modell om nolltillväxt, vilken utvecklats av en kanadensisk forskare. Modellen, som bland annat också tas upp i Tim Jacksons Prosperity without growth, visar på att samhället inte tvunget måste krascha bara för att tillväxten uteblir. Det som krävs är rätt åtgärder. Och målet är ett långt bättre fungerande samhälle.

22 september 2011


Foto: Benny Karlsson
Läste ett riktigt bra inlägg på Birger Schlaugs blogg idag. Det handlade om karriär och vad som driver oss människor. Som de allra flesta vet, men har svårt att leva efter, så är livet mycket mer än pengar, prylar och ytlig status.

Jag har funderat en del över åren varför makthavare egentligen ska ha så feta löner, arvoden och traktamenten. Det klassiska försvaret för skyhöga löner är att annars så försvinner kompetensen till näringslivet. Det enkla svaret är att om nu pengarna är så viktiga, så varsågod, det är bara att sticka. Röda mattan ligger utrullad och klar.

I sak så gäller emellertid kritiken även företagsledare vars kompetens knappast står i paritet till befintliga löneanspråk. Det är snarare exempel på nepotism, vänskapskretsar, tjänster och gentjänster och att hålla varandra om ryggen.

Det talas ju gärna om kompetens, men det går också att mäta kompetens på olika vis. Jag tycker att många av de kompetenta personerna i maktställning idag är synnerligen inkompetenta när det gäller verkligt viktiga perspektiv och frågor. Vad gör de med sin makt? Misshandlar världen och ser till att de flesta andra gör likadant.

Passar på att lägga in lite smygreklam eftersom de här frågeställningarna rimmar väl med Gröna partiets maxtak för lön och arvoden för anställda och förtroendevalda. Nivån regleras i stadgarna till genomsnittslönen i samhället, vilket enligt SCB år 2009 var 28900 kr/mån innan skatt.

20 september 2011

Växa, växa, tillväxthäxa

Jag har i dagarna noterat en reklam på stan från SvD som visar ett tidningsuppslag som lyder "oro för IT-bubbla växer". En stilla reflektion är att i det här samhället måste tydligen allt tvångsmässigt växa. Även oro. Och allt nytt är värt mer. Är livet verkligen så enkelt?

12 september 2011

Skateboardmanöver i Danmark

Jag ramlade över den här valaffischkampanjen från ALIS Skateboard Company i Danmark via bloggen opinionsbildning.se när jag sökte efter information om valteknisk samverkan. Den är nog det bästa jag sett när det gäller valaffischer.

Kampanjen rimmar av ett sammanträffande även väl med min insändare i lokalpressen i somras (Mitt i Söderort, 26 juli) om ett menlöst sabotage av en skateboardramp under byggnation i närområdet där jag bor:

Rampen saboterades - vad är folk rädda för?

Läste att en skateboardanläggning har vandaliserats. Den håller på att byggas på Nytorpsgärde.

Vi är nog många som ställer oss frågan hur de som gjorde detta är funtade? Min fråga handlar inte om särintresse eftersom jag inte själv åker skateboard. Som idrotts- och kulturyttring bör det emellertid vara minst lika välkommet som innebandy eller fotboll.

Gällande skadegörelse så har jag förståelse för och sympatiserar med de aktivister som på icke-våldslig väg delvis nedmonterade Gimranäs kläckerier utanför Herrljunga. Det handlade om etiska motiv och civil olydnad. De var helt öppna med vad de gjorde och beredda att ta sitt straff. Det främsta syftet var att väcka diskussion och perspektiv.

Sabotaget av skateboardramperna är bara plumpt och menlöst. Det har utförts av uppenbart fega människor som gissningsvis tycker att alla ska tycka som dem. Jag undrar vad de är rädda för? Är det att ungdomar ska åka skateboard och lyssna på hip-hop och ska-musik istället för att marschera i raka led på Karl XII:s dödsdag? Eller räds de att ungdomarna inte längre ska gå sysslolösa och knäcka folkbärs i parken? Eller var det några förvirrade stackare som ville nyttja just den plätten till lite fengshui-inspirerad odling?

Det är svårt att veta exakt. Vad skälet än var så får vi nog nöja oss med att spekulera. Polisen lär inte prioritera en utredning.

Det vi kan veta är att någon har begått brottslig dumhet och motverkat en konstruktiv utveckling till en mer sympatisk omvärld. Jag får gratulera å allas våra vägnar till kandidaturen för loserpriset 2011.

Joakim Pihlstrand-Trulp
talesperson Gröna partiet

10 juli 2011

Svar till Piratpartiet

Torbjörn Wester från Piratpartiet (PP) gav respons (21/6) på Gröna partiets (GP) introduktionsartikel (11/6) i Fria Tidningen. Vi var några av GP:s representanter som tackade och svarade såhär (29/6):

Internet – en ovärderlig arena

Det var trevligt att läsa Torbjörn Westers (PP) välkomnande respons (21/6) på artikeln om Gröna partiets uppstart. Vi återgäldar gärna gesten genom en handräckning från vårt håll.

Gröna partiets kamp utgår från den gröna ideologin. Vad vi ser är vår tids viktigaste fråga ekosystemens stabilitet och den pågående artutrotningen, där vi människor är helt beroende av de ekosystemtjänster som vi är på väg att trampa sönder och samman.

Allt hänger emellertid ihop och det är avgörande att vi får till stånd en omställning av det ekonomiska systemet till att handla om verklig ekonomi, det vill säga hantering av resurser istället för tillväxt- och konsumtionshets. Vi jobbar även för sådant som livskvalitet, reell demokrati, djurrätt och meningsfullt icke-våldsligt fredsarbete. Vi vågar lyfta vetenskapligt baserade ställningstaganden även om det bryter med den etablerade samhällsbilden. Det är nödvändigt.

Vi håller med om att även politiken som rör internets former och möjligheter är en viktig samhällsfråga och vi tar gärna chansen att berätta lite om vår inställning. Vi kan konstatera att Gröna partiet i likhet med Piratpartiet är starkt kritiskt till inrättandet av övervakande och begränsande lagstiftning som FRA-lagen, IPRED-lagen och Datalagringsdirektivet.

Gröna partiets verksamhet bygger på deltagande demokrati där vi tillämpar lyssnande diskussion och beslut genom konsensus. För tillfället är vår kommunikation främst internetbaserad, men vi inser att det inte kommer att kunna vara heltäckande för vår interndemokrati. Internet ger emellertid goda möjligheter att föra diskussioner framåt över avstånd i både tid och rum genom exempelvis chat, diskussionsforum, epost, telefonkonferenser och delade dokument.

Varje kommunikationsform har förstås sina för- och nackdelar. Enbart textbaserad kommunikation är smidig och lättillgänglig, men förlorar ofta stora bitar av informationsflödet. Samtal i det fysiska rummet är oftast mer givande, men kräver också mer tid och engagemang. En viktig slutsats är att delaktighet är möjligt och önskvärt på fler vis än ett.

Vi vill gärna använda den nya teknologin till att förbättra demokratin och utnyttja dess verkliga potential. Det som är mest intressant gällande teknikens positiva möjligheter är hur den kan hjälpa människor att delta i politik på ett konstruktivt sätt. Vi vill varken oreserverat hylla eller på förhand avfärda tekniska innovationer. Samtidigt förhåller vi oss kritiskt granskande och framhåller vikten av försiktighetsprincipen, vilket gör att vi är vakna inför exempelvis mobilstrålningens hälsorisker.

Vi uppmärksammar internetkulturens sprängkraft där människor idag gratis delar med sig av öppen källkod och kulturalster de skapat. Det hänger ihop med ett starkt ifrågasättande av konventionell distribuering av media. Internet utgör en ovärderlig arena för den sociala logikens förändring som är i vardande. På internet bestäms vår sociala status alltmer dynamiskt där det blir mer intressant vad vi bidrar med istället för vad vi samlat på oss.

Torbjörn Wester har alltså helt rätt i att Gröna partiet gör sitt bästa för att anamma den nya internetbaserade teknologin. Vi står också på samma sida i kampen för fria informationsflöden, även om perspektiven må vara något olika. För oss som grön politisk rörelse är ett fritt och ocensurerat internet snarare ett medel för kommunikation och kunskapsspridning än ett mål i sig självt, men likväl inrymmer det stor potential att förändra det politiska landskapet.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Marie Ericsson
Torbjörn Gannholm
Peter Green
Mats Olausson

Underskriven av:
Peter Englund
Ingvar Nilsson

1 juli 2011

Matutdelning i Florida = terrorism

De senaste veckorna har i Orlando, Florida, hittills 21 personer arresterats för att ha delat ut gratis vegetarisk och helvegetarisk mat till fattiga i en park. Stadens borgmästare Buddy Dyer har offentligt kallat aktivisterna från organisationen Food Not Bombs (FNB) för matterrorister. Så störd är världen.

Ett av de verkliga problemen är snarare att samtidigt som människor svälter i världen så spenderas flersiffriga miljardbelopp på soldater, vapen och militär teknologiutveckling. Båda dessa faktum är dessutom helt oacceptabla var för sig.

Utgångspunkten för Orlandos lokala myndigheter är att stadens lagbaserade föreskrift om "bespisning av stora grupper" kräver att organisationer erhåller ett tillstånd för att få dela ut mat (även gratis) till grupper som är större än 25 personer. Sådana tillstånd ges endast till varje organisation två gånger per år och Orlandos lokalavdelning för FNB har redan använt sina båda tillstånd för det här året.

Vad är det vi ser här? Höjden av paragrafrytteri? Rättssamhällets smetiga förruttnelseprocess? Det som borde vara kriminellt är inte att ge mat till fler än 25 personer, utan att mer än 25 personer är så utsatta att de behöver hjälp att få mat.

Gerillaodling uppdatering

Artíga vattnar
Häromdagen var jag och Artíga ute på gården och såg om de små potatisplantorna. Jag tyckte att de gott kunde vara betjänta av en slurk, så jag tog ut två hinkar med vatten och en kanna. Artíga vattnade med hjärtans lust.

En av femton friska potatisplantor
Imorse var det en som gick runt med grästrimmer och arbetade på gården. Dace var och lämnade Artíga på dagis, så jag gick ut med Torun i bärsjalen och bytte några ord med trimmästaren. Främst önskade jag förstås att potatisplantorna inte kom till skada. Hen var trevlig och tillmötesgående och lovade att notifiera också de andra som skulle komma med gräsklippningsmaskiner strax. Vad jag kunde se från fönstret så ansträngde de sig att spara våra skyddslingar.