30 juni 2011

Dagens smoothie

Då var det dags igen för matlagning på dumpstrade matvaror. Gjorde en avancerad smoothie idag. Använde följande ingredienser som jag finfördelade med en handstavsmixer.
Vitaminbomb
  • 1/2 gurka
  • 12 rädisor
  • 5 äpplen
  • 2 romansalladshuvuden
  • 1 galiamelon
  • 2 avokado
  • Ett dussin bananer

Kritik av bonussystem

Läste precis en tänkvärd och välskriven artikel av Andreas Cervenka i dagens SvD som handlar om orsaker och brister med monetära bonussystem.

Cervenka redogör påpassligt nog även lite för de slutsatser Daniel Pink drar utifrån aktuell forskning i sin bok Drive. Jag rekommenderar att titta på följande 10 minuter långa videoklipp på Youtube som i raskt tempo går igenom Pinks poänger med stöd av animerade framritade bilde på en whiteboard. Slutsatserna kan sammanfattas med att citera Cervenkas artikel:
Självständighet och kontroll över sin situation, viljan att förbättra sig och behärska en uppgift riktigt bra samt känslan av bidra till något större än sig själv är starkare drivkrafter än enbart pengar.

Mutad klimatskeptiker

Såg något på Twitter idag och följde den här länken till följande information:

Willie Soon
Greenpeace har avslöjat att en av världens mest framträdande vetenskapsförankrade klimatskeptiker Willie Soon erkänner att hen under de senaste tio åren har tagit emot över en miljon US-dollar från stora olje- och kolbolag.

Willie Soon arbetar som astrofysiker vid the Harvard-Smithsonian Centre for Astrophysics (Solar and Stellar Physics Division) och har sedan 2001 tagit emot pengar från ExxonMobil, the American Petroleum Insitute, Koch Industries och Southern Coal Corporation.

Ruttet så det förslår, men inte särskilt förvånande. Det ger åtminstone en rationell förklaring till skepticismen. Snöd vinning och girighet. Samma gamla visa.

29 juni 2011

Reflektion över Gröna partiets symbol

Det kommer då och då frågor till mig om Gröna partiet (GP) tillåter folk att tycka olika inom organisationen. Sjävfallet är det på det viset. Gröna partiet kräver definitivt inte total följsamhet av sina medlemmar. Däremot krävs det en grön grund för att engagemang ska vara meningsfullt.

I nuläget är partiets symbol beskriven i stadgarna som "ett stiliserat grönt äpple med en kvist som också bär ett mörkare grönt löv" och att "symbolen visar på det vackra, medvetna, livsbejakande och nyttiga". Det bryter på flera vis mot blommornas konvention.

En beskrivning av äppelträdet som symbol tilltalar mig mycket. Jag vet att den även tilltalar Ingvar Nilsson som jag  diskuterat saken med via epost nu i dagarna. Trädet visar på att GP är något utöver de traditionella partierna, ungefär som MP gjorde anspråk på vid sina första stapplande steg utanför den politiska scenen. Därefter har de stegvis lärt sig att dansa efter etablissemangets pipa med bravur. Ett träd är mer solitt och bärkraftigt än blommor som ros, klöver och blåklint och har även djupare rötter. Ofta lever träd i symbios med mycel, som är ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer och en livsviktig del av många ekosystem.

Birger Schlaug konstaterade vid ett tillfälle att äppelträdet är en domesticerad växt. På det svarade jag "vildapel" och Birger replikerade att vildapelns frukter brukar vara små och sura. I det skrattade jag med. Den utväxlingen tyckte jag var fyndig och rolig, även om jag är övertygad om att partiet bär mer än sina frukter.

När det gäller äpplet och trädet så symboliserar lövverket detaljerna och det minst viktiga. Där kommer vi alla att skilja oss åt, mer eller mindre. Utan löv dör däremot trädet av energibrist, så den delen är inte oviktig. Stammen, rötterna och de grova grenarna är emellertid det som är mest intressant, med bärighet på de gemensamma målen och ödesfrågorna.

Äppelträdet är helt enkelt en fantastisk symbol!

28 juni 2011

Volkswagen & the Dark Side

Halkade in på en rätt skön kampanj från Greenpeace.

Vill du också bekämpa samhällets mörka krafter? Och samtidigt titta på roliga videoklipp med små, söta barn som leker med ljussablar?

Toppen! Gör mig sällskap i Jedi-träningen och konfrontera Volkswagens hot mot planeten Jorden.

I sense the force is strong with us.

Birger Schlaugs krönika

Läste nyss en tänkvärd och belysande krönika av Birger Schlaug i dagens Fria Tidning. Väntar fortfarande på papperstidningen, men det hindrar mig förstås inte att skriva en notis om saken här på bloggen.

Birger Schlaug
Birger gör som vanligt många bra poänger. Möjligen lägger hen lite väl mycket fokus på språkrörens betydelse. De är centrala och viktiga, men knappast hela rörelsen personifierande.

För Miljöpartiet är det huvudsakliga problemet att den politiska inriktningen är hyfsat fastslagen sedan stålbadet under 2000-talets första decennium. Det har pågått en gradvis slakt av det ideologiska underlaget i syfte att tillvänja partiet gentemot opinionen istället för tvärtom.

Avgörande är också att partistyrelsen (PS) knappast förändrats i maktbalansen mellan djupgröna och grågröna. Den representerar fortfarande mellan tummen och pekfingret åt 1/3 grönt och 2/3 grått. Still going strong. De grå eminensernas majoritet, vars främsta företrädare heter Lennart Olsen, är tryggt säkrad och lär så vara för lång tid framöver. Återväxten är dessutom god, vilket visar sig i de otaliga karriärister som väntar med tungan hängandes utanför maktens dörrar.

Tillsammans med riksdagsgruppen (RG), som delvis är samma grupp, så sätter PS den politiska dagordningen. Kongressbeslut (partiets högsta beslutande organ) kan följas om det passar och passar det inte så görs någon ytlig manöver för att rättfärdiga en blasé, räddhågsen eller strategisk inställning. Diskussionen om basinkomst (även kallat medborgarlön) är en typisk sådan fråga som resulterat i avmätta motioner lagda i riksdagen utan större vilja att väcka debatt.

Foto: Håkan Berg
Mycket av det vi ser av Miljöpartiets arbete handlar idag om en positionering för att få tilltro av industri, kapitalföreträdare och folket i allmänhet. MP strävar till att forma om sin ekonomiska politik så att den blir trovärdig i dagens samhällsparadigm, när ekonomins grundvalar inte är trovärdiga i sig själva. Realpolitiken hamras ut i enlighet med målen. Det främsta målet för MP är i dagsläget att växa sig så stort som möjligt. Däri ligger mycket av MP:s interna systemfel.

Gröna partiet behövs. Främst för att något parti behöver ta ansvar för att försöka lyfta viktiga systemkritiska diskussioner och perspektiv. Birger pekar på några och vi i GP håller helt med om att tillväxtkritik är grundläggande för grönt tänkande. Men, misslyckas vi mot förmodan med vår viktigaste uppgift, så finns det åtminstone många av de tusentals människor som över åren i desillusion hoppat av Miljöpartiet som blir glada när Gröna partiet nu växer upp ur jordens fria vidder likt en livsbejakande solros.

27 juni 2011

Kortare version publicerad på Newsmill

Foto: Djurrättsalliansen
Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg att jag eventuellt skulle lägga upp den kortare versionen av debattartikeln om grisvittnena här om den blev publicerad någonstans dit jag skickat den. Det blev verklighet redan ikväll genom Newsmill.

Publicerad:
  1. Newsmill (27 juni)

Vår fina djurrättslagstiftning kvittar om den inte efterlevs

Sverige har en internationellt sett stark djurskyddslagstiftning. Samtidigt kan vi fråga oss vad den gör för nytta om den inte efterlevs? Den här artikeln handlar i grunden om vad som händer när kapital och industri tillmäts större betydelse än etik, moral och enkelt förnuft. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Varför travesterar jag Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett tankeexperiment och det andra är ett nutida exempel hämtat från England. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som är artikelns fokus.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en bankkund blir misstänksam. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor. Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Vore det rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olovlig filmning?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev i dagarna dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Jag upprepar, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen uttryckligen att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad "världens bästa djurskyddslagstiftning" gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som stormtrupper säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

är talesperson för Gröna partiet och har under många år kämpat för livsrespekt och att även andra djur än människor bör ha rättigheter

Publicerad debattartikel om grisvittnena

Foto: Djurrättsalliansen
Jag skickade in den här artikeln på förmiddagen på midsommarafton (24 juni) först till Aftonbladet, som var vänliga nog att ge ett snabbt nekande besked. Skickade den därefter till SVT Debatt och SvD Brännpunkt för att sedan vara ute på sjön under tre dagar.

SvD meddelade idag på morgonen att de har "dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej". Däremot blev artikeln publicerad ikväll (27 juni) på SVT Debatt. Jag utgick i dagarna från att det var diss som gällde, men det visade sig visst att redaktioner har en benägenhet att jobba mindre under midsommarhelgen. Därför har även DN Debatt och Expressens fjärde sida hunnit få chans att neka publicering.

En kortare variant är skickad till Miljömagasinet, Fria Tidningen, ETC och Newsmill. Publicerar den nog i separat blogginlägg om någon av dem väljer att ta in den.

En djurskyddslag som inte efterlevs är inget värd

DJURRÄTTSAKTIVISM Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde ens till åtal. Det blev istället två aktivister som dömdes, för olaga intrång. Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, Talesperson Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Det kanske finns de som undrar varför jag travesterar Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett rent tankeexperiment och det andra är ett verkligt, nutida exempel hämtat från Storbritannien. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som den här artikeln främst är tänkt att behandla.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en kund hos en bank börjar ana ugglor i mossen. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor.

Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. I och med dokumentären så fick företaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och renttvå sitt namn.

Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Här kan vi fråga oss om det vore rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olaga förfarande och filmning på privat mark? Visst vore det absurt och närapå otänkbart?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De har i dagarna blivit dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr. Jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen explicit att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad ”världens bästa djurskyddslagstiftning” gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt. Vi möts istället av politiska domar som i fallet med den icke-våldsliga nedmonteringen av Gimranäs kläckerier utanför Herrljunga där de tre aktivisterna fick klart strängare straff än för motsvarande slag av skadegörelse utan etiska motiv.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som avantgarde säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp
Talesperson Gröna partiet

Två dagars dumpstring

Sitter med en sovande bäbis i famnen, så det får bli ett kort bildblogginlägg som visar upp skörden av två dagars containerdykning strax innan midsommar. Den 21:a juni hade jag förmånen att dyka med två kompisar och den 23:e juni blev det spontant dumpstringssällsskap (trevliga - otrevliga containermöten 1-1).

21 juni: Helt ok tvättmedel.

21 juni: Morötter och annat gott.

21 juni: Fikabröd till ett antal styrelsemöten.

21 juni: Avokado av varierande kvalitet.

21 juni: Bananer, persika, tomat och gurka.
Vad mer kan en dumpstrare begära?

21 juni: Grovt bröd till familjen och vitt bröd till fåglarna.

23 juni: Bananer. Say no more.

23 juni: Ananas, melon och tomater.

23 juni: Avokado igen. Bättre skick den här gången.

Argentinas goda exempel

Foto: Urban Andersson
Argentina har uppenbarligen lyckats med något som Grekland, Portugal, Spanien och Irland önskar lyckas med, men aldrig kommer att få i hamn så länge de går i Internationella valutafondens (IMF) ledband.

Receptet för en sund statsekonomi verkar till viss del handla om att ge IMF och storkapitalisterna på båten. Empiriskt och intressant.

Den här artikeln i dagens Aftonbladet handlar om detta och är mycket läsvärd och hoppingivande. Det enda beska för min del är hyllandet av tillväxt som självändamål. Det går dock att ha överseende med just den här gången, då artikeln beskriver grundläggande viktiga samband som egentligen står fria från tillväxthetsen.

24 juni 2011

Grisvittnen

Har skrivit ihop en debattartikel om grisskandalen och publicerar ett omskrivet utsnitt av det här. En slags preview eller teaser. Tidigare artiklar i ämnet kan läsas här:
Tysta inte djurens vittnen, hemsida för dokumentationsaktionen
Fritt fram låta grisar lida i SvD 1/12 (2010)
Efter rättsskandalen - bojkotta griskött! i SvD 15/6
Har någon av er besökt en grisgård? replik från LRF i SvD 16/6
"LRF är hemmablinda" slutreplik i SvD 17/6
Jag ångrar inte mitt inbrott på grisfarmen på SVT Debatt 16/6
Köttbranschen - renare än både Snövit och snuten? blogg 19/6
Djurhållningen - ett hyckleri i Aftonbladet 23/6
Under två år dokumenterade aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) förhållandena på hundra svenska grisfarmer genom filmande och fotograferande. 92 av dessa polisanmäldes för brott mot djurskyddslagen. Ingen av de anmälningarna ledde till åtal en gång. Ett av de mest uppmärksammade fallen inbegriper Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats. Hen avsade sig dock uppdraget på grund av just den här skandalen.

Malin och Björn Gustafsson (ej släkt, det gemensamma efternamnet till trots) är två aktivister som har vittnat om vad de sett på Blackstaby grisfarm. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Jag undrar hur det kan komma sig?

Lars Hultström tog efter den initiala juridiska framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Resultatet blev därför att det istället är Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev igår dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr, men jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

Vårdskandal i England

Igår läste jag några artiklar om missförhållanden på det vårdhem i England (exempelvis "Undercover reporter haunted by abuse of patients" och "Four arrests after patient abuse caught on film"). Inatt har jag via Youtube tittat på den dokumentär som artiklarna utgår från. Den fick mig att gråta och svära av chock och vanmakt. Människor kan vara ena vidriga jävlar ibland. Givetvis inte alla, men åtminstone somliga. Vi har förstås sett det många gånger förr. Liknande psykopatiska företeelser skedde som exempel i Hitler-Tysklands koncentrationsläger.

Kulturell grund och livsperspektiv har stor del i problembeskrivningen. Jag tror att det här ytligfierade samhället med dess nyliberala konsumtionsbaserade ekonomi driver människor att bli kalla och pennalistiska. Samtidigt så stängdes de stora mentalsjukhusen ner på 1970-talet just på grund av uppdagade övergrepp på patienter.

Det hopp jag har om mänskligheten ligger i mental omställning och utvecklad empati genom en förändring till livsbejakande värdegrunder. Frågan är var vi börjar? Jag tror att vi börjar med oss själva. Gör skillnad.

En som gjort skillnad är journalisten Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog en folkstorm.

De anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. En av dessa tidigare anställda med lång erfarenhet av vårdyrket tog därför saken till media. I och med dokumentären så fick vårdföretaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och tvätta rent sitt företagsnamn.

Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar givetvis krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Med tanke på hur de skött den här saken hittills så lär förtroendet för myndigheternas kompetens vara ganska så urvattnad. Se exempelvis Ian Biggs (regionsdirektör för Vårdkvalitetskommissionen som har till uppgift att kontrollera vårdgivare) patetiska och menlösa framträdande i dokumentären. Det är framförallt kapitalet som styr. Det behöver vi ändra på.

Här är TV-dokumentären visad på Youtube i fyra delar. Totalt 60 minuter. Den är svår och jobbig att titta på, men jag rekommenderar det ändå. Det är bra att reagera. Stoppa inte huvudet i sanden. Se verkligheten för vad den är och stå upp mot förtryck och missförhållanden. Vi har alla något omkring oss där vi kan göra skillnad och vi mest måste våga reagera.

Undercover Care, del 1

Undercover Care, del 2

Undercover Care, del 3

Undercover Care, del 4 

22 juni 2011

Till Ridarhuset videoklipp

Här är en videoinspelning av Till Ridarhuset som jag och Anders Erkéus spelade på den öppna scenen Jordens Poeter. Låten är efter Cornelis Vreeswijk, med en och annan ändring i texten av min penna.

Det var något problem med kameran eller bandet, så bilden och ljudet hackade rejält från inspelningen. Fick därför en extra ljudinspelning av Haldor Paulsson som jag försökt passa in till bildmaterialet.

Inspelning av Haldor Paulsson och redigerad av mig. Upplagd på Youtube.


Inspelning av Haldor Paulsson och redigerad av mig. Upplagd på Vimeo.

19 juni 2011

Jordens Poeter

Igår spelade jag (gitarr & sång) tillsammans med min vän Anders Erkéus (mandolin & munspel) på evenemanget Jordens Poeter. En öppen scen som den här gången höll till i Kungsholmens bibliotek. Det var riktigt roligt och jag spelar gärna där igen.

Får lov att säga att vårt framträdande var mycket uppskattat av publiken. Vi spelade sex låtar. Två av dem var Society och Till Ridarhuset. Jag tar tillfället i akt och lägger upp två av de andra låttexterna här.

l’esprit d’baguette
Text: Joakim Pihlstrand-Trulp
Melodi: Brevet från kolonin

Brev från Pelle, PRAO-elev på riksdagen

hej Fredde-niten och Maud-amöban
tjing Janne-pliten och Jesus-Göran
till er lov sjunges nu en liten sång
som i bästa fall gör ert sällskap hela natten lång

här ska alla helst tycka likadant
och allt är fridens, ja, det är faktiskt sant
fast när någon sätter sig på tvären
så gör stormogulerna slut på den affären

att ifrågasätta är inget som
passar populister med förstånd
oliktänkare manövreras ut till periferin
där varken hörs eller syns de och så tuktas hagen fin

här är livet en verklig gåva
och det är inte särskilt svårt att sova
för i bänkarna här på riksda’n
är det segdraget och trist som bara fan

men visst lägger de folkvalda manken till
åtminstone för det de vill
och de har nog med bekymmer som det är
men är hederliga och hyvens, ja, de lovar och svär

de kan se ut som om det regnar
när de fiskar efter mera pengar
och det är bra med smala fingrar
hur bra det är kan ni se på deras ringar

ja, här är schyrrans att förkovra
så lätt och ledigt kan de lova
att nästa år blir allting bättre
och de afrikanska barnen kommer att bli mättare

politrukerna har det vackert
och som de vältrar sig, hela packet
i byråkratfrossa på rikskansliet
när de plockar folkets pengar för partiet

men kalla det inte för korruption
nej, hellre något som statspension
små förmåner behöver vi alla
i alla fall när vi ska hosta upp femti kalla

socialdemagoger och mörderater
cementpartiklar och krisdemokrater
alla är de likadana
maktgalenheten hänger väl med av gammal vana

här på gatan finns demonstranter
i parlamentet finns det drabanter
och varje klyscha är så sliten
ja, det fattas bara att nå’n bränner hela skiten

här kommer gröna partiet
Text: Joakim Pihlstrand-Trulp
Melodi: Här kommer Pippi Långstrump

här kommer gröna partiet, tjolahopp tjolahej tjolahoppsansi
här kommer gröna partiet, för här kommer faktiskt vi

om du skulle undra från var nå’nstans vi kommer
kan du se att vi är gröna, ja, för det är ju faktiskt så
har du sett en villa, en jätteflashig stencool villa
vill och vill du veta varför illusionen är så grå

för den är ju kapitalismen, tjolahopp tjolahej tjolahoppsansi
den kallas kapitalismen och den är nästan bara skit

den säger det är inte illa att äga husvagn, häst och villa
och banken full med pengar, det ska du ha för att va’ gla'
så varför mår folk så illa av en tillväxthets som grillar
nej, vi vill hellre leva, tjolahej tjolahoppsansa

för här kommer gröna partiet, tjolahopp tjolahej tjolahoppsansi
här kommer gröna partiet, för här kommer faktiskt vi
ja, här kommer faktiskt vi

18 juni 2011

Ny kärnkraftsolycka nära

Fort Calhoun Nuclear Plant
En intressant nyhet som det verkar väldigt tyst om. En ny härdsmälta är på gång. Eller åtminstone risken för det. Nu kokar makaronerna i Nebraska, USA, med anledning av att Mississippifloden svämmat över. För närvarande verkar läget vara på gränsen till kontroll, men brister någon av dammarna uppströms så lär det vara kört.

Fort Calhoun Nuclear Plant
Kraftverket i Fort Calhoun, beläget 20 minuters bilresa från Nebraskas största stad Omaha, har varit nedstängt på grund av byte av kärnbränsle. Planen var att starta igång igen i april, men ägarna avvaktade klokt nog eftersom de kunde förvänta översvämningar.

Även om reaktorerna är avstängda, så behöver fortfarande det gamla kärnbränslet kylning. Slutar kylningen fungera så blir trycket av vattenångan så stort att bland annat byggnaden exploderar och radioaktivt avfall sprids över nejderna. Översvämningen av Mississippi ledde till att en sådan bassäng den 7:e juni förlorade sin kylning, vilket i sin tur orsakade en brand i kärnkraftverket som föranledde ett flygförbud över området utfärdat av the Federal Aviation Agency (FAA).


Ägarna av kärnkraftverket ifråga, Omaha Public Power District (OPPD), ger information om händelsen på sin hemsida. Det är förstås en viktig källa att relatera till och deras rapportering verkar åtminstone (naturligtvis) seriös och korrekt. De har dessutom ett twitterflöde med den senaste infon.

Däremot är, tyvärr, inte industrin eller myndigheter riktigt att lita på. Det är ett problem. Vi kunde som exempel se det på informationshanteringen av Tokyo Electric Power Company (TEPCO) med katastrofen i Fukushima. En olycka som fortfarande inte är under kontroll efter tre månader.

På liknande vis får OPPD och de amerikanska myndigheterna hård kritik i en rapport från Federal Atomic Energy Agency (FAEA) som är den ryska atomenergimyndigheten. Rapporten uppmärksammar att Obama-administrationen utfärdade en fullständig nyhetscensur gällande den närapå uppkomna härdsmältan i Fort Calhoun liksom att OPPD på sin hemsida förnekar att situationen är en nivå 4 olycka.

OPPD säger att "this terminology is not accurate, and is not how emergencies at nuclear power plants are classified", vilket de ryska forskarna korrekt menar är en direkt lögn. Samtliga av världens kärnkraftverk drivs med riktlinjerna från International Nuclear and Radiological Event Scale (INES), som genom att det är en olycka med lokal påverkan tydligt visar att händelserna vid Fort Calhoun innebär en säkerhetskategori av nivå 4. Det är alltså en av de värsta kärnkraftsolyckorna i USA:s historia.


Vi har en viktig poäng med att all kärnkraft innebär risk för haveri. Det har upprepats tusen och åter tusen gånger över åren och i stort sett förnekats lika många gånger. Den stora frågan är varför vi ska försöka hålla fast vid implementering av kärnkraftteknologi när vi inte ens behöver den?

Frågan är när dödsstöten för kärnkraftsindustrin kommer? Vad krävs för att den ska komma? Har den kommit? Vilka risker är vi beredda att ta egentligen?

17 juni 2011

Partiledardebatt och Alliansens SD-stöd

Här är två olika rapporteringar från den omtalade partiledardebatten i dagarna, en från Aftonbladet och en från DN. Det märks faktiskt ganska tydligt vilka agendor och perspektiv som råder. Själv har jag ännu inte tagit mig tid att titta på inspelningen av partiledardebatten, men hoppas kunna göra det nu i helgen. Kanske skriver mer om det då. De här reflektionerna får duga så länge.

Aftonbladet noterar:
Men skiljelinjerna blev lite tydligare i dag.
– Sverige går som tåget och det är min förtjänst, var Fredrik Reinfeldts budskap.
– Ekonomin går bra men något viktigt håller på att gå sönder i vårt land, kontrade Håkan Juholt.
Och DN:
Följden, om oppositionen fortsätter att köra över regeringen i centrala frågor, blir enligt statsministern ett ökat inflytande för Sverigedemokraterna, politiskt kaos och en svagare ekonomi. Reinfeldt kan därför tänka sig att skärpa ramverket.
Reinfeldt vill gärna skylla på andra
Det talas lite frejdigt om möjlig regeringskris, men de facto är det inte klädsamt av den moderatledda regeringen att försöka skuldbelägga oppositionen för att hindra deras politik. Där försöker Reinfeldt i vanlig ordning spela skrämselkortet som heter "Sverigedemokraterna". Det egentliga problemet med det är att det är som att skjuta sig själv i foten. SD har nämligen det första halvåret ställt upp på Alliansens linje i drygt 90 % (44 st) av huvudvoteringarna (48 st) i riksdagen.

En eventuell regeringskris bär regeringen självt ansvar för. Det är den krassa verkligheten. Bortförklaringar och att skylla på andra tillhör sandlådan och jag önskar regeringen all lycka på färden ur den.

Maud Olofsson avgår

Maud Olofsson
Aftonbladet rapporterar i en artikel idag att Maud Olofsson (C) avgår. Bloggaren Pierre Ringborg skriver också om det på sin blogg.

Det kanske bara var att vänta med tanke på den realpolitiska situationen och Centerns fallande väljarstöd. Det är emellertid knappast enbart Maud som bör lastas (eller bära grishuvudet, om jag får lov att vara lite morbid lustig). Mången högburen centerpartist hjälper till med gravgrävningen efter bästa förmåga. Vi finner goda exempel i hotshotsen Andreas Carlgren, Eskil Erlandsson och Roger Tiefensee.

Nu är förstås frågan och spekulationerna igång om vem som tar vid i slutet av september i år? En intressant sidofråga som säkert kommer att dryftas emellanåt är vilken kandidaturprocess kommer det att likna mest, sossarnas eller miljöpartisternas?

För min del undrar jag även om de ska passa på att löpa linan ut och byta namn till Cementpartiet?

Utnyttjande av papperslösa flyktingar

Foto: Karl Melander
Det här är ett läsvärt reportage av Jens Mikkelsen publicerat i Sydsvenskan 12 juni.

Artikeln handlar om utsatta människor. Om människor som inte har mycket val. Som kan utnyttjas av samvetslösa företagare.

Företagarna riskerar i stort sett ingenting, utan fokus ligger på de papperslösa flyktingarna. Självklart är det just företagarna som borde klämmas åt i första hand.

Reportaget visar på att företagarna glider vidare utan att behöva göra mycket mer än att garva myndigheterna och sin illegala arbetskraft rakt i ansiktet på vägen till banken.

Jag undrar hur de människor som utnyttjar andra så hårt kan sova på nätterna? Ungefär samma fråga som till verksamhetsutövare som driver fabriker i ekonomiska frizoner, plågar djur eller förstör miljön.

Sverige har bakvägen återinfört råkapitalismen från industrialiseringens barndom. Grattis sossarna. Grattis moderaterna. Bra jobbat.

Twitter-battle

@trulpen
Jag har börjat twittra. Startade ett konto i typ februari i år. Det lade jag ner efter två dagar. Jag har ingen Ipod eller liknande och kände mig mest handikappad. Har inte ens surf på dinosauriemobilen min. För några dagar sedan startade jag ett nytt konto, mycket på grund av Pierre Ringborgs uppmaningar därtill.

Färsking som jag är har jag redan hunnit med att erfara mitt första twitter-battle.

Noterade lite grann av ett nedvärderande påhopp från Lisa Magnusson riktat mot det nystartade Gröna partiet. Hen är ingen jag känner till. Det säger i och för sig inte så mycket eftersom jag är helt ointresserad av kändissvängarna. Intressant nog så är personen ifråga tydligen en professionell bloggare. Det får mig att undra hur folk lyckas med att bli professionella bloggare? Medborgarjournalistik? Mind-boggling.

Lisa Magnusson
Hen skriver i vilket fall för modemagasinet Rodeo. Trend, shopping, skönhet. Ett riktigt konsumtionsheligt träsk.

Vad jag förstår så har hen rätt ok värderingar ändå. Därför är det extra tråkigt att jag upplevde en riktigt dålig och tråkande konversation med den människan. En direkt reflektion var att det här verkade vara någon slags mediadiva som tror att hen kan behandla folk hur som helst.

Kunde inte undgå att känna frustrerande menlöshet och aversion utifrån den arrogans hen uppvisade. Kanske var jag arrogant själv, men jag upplevde att jag försökte öppna upp ingångar till diskussion. Det dissades i twitterskt hektisk anda. Försökte hen ens ta sig tid att relatera till vad det var jag skrev?

Ja, frågan är om hen förstod själv vad det är hen pysslade med? Verkar inte så. Det är dock ännu ett av dessa otaliga exempel på hur knepigt det är att föra konversationer på internet. I stort sett så reduceras kanske 80 % av informationsflödet bort i enbart skriven kommunikation. En bok är tillräckligt fullödig för att täcka in och förklara sambanden så luckor kan undvikas. Twitter på 140 tecken? Knappast.

Nu när jag har skrivit av mig lite, så undrar du kanske vad det var vi skrev egentligen? Twitter är ett offentligt medium, så jag citerar konversationen i sin helhet nedan.
1) LM: "Detta kan verka naivt", eh ja. varning! snömos:

2) JPT: Snömos själv, snödrottning där.

3) LM: vad har jag sagt som är snömos?

4) JPT: Tja, ett exempel: "Man blir ärligare, öppnare av att dricka lite starkt. Mer kärleksfull, mer förlåtande."

5) JPT: Men jag erkänner att jag mest reagerade på ditt uttalande om artikeln i SvD (). Förstås. :)

6) LM: haha, av allt jag har skrivit invänder du mot att man blir ärligare, öppnare, mer kärleksfull, mer förlåtande när man är berusad?

7) JPT: Exempel från det lilla jag har läst efter en sökning. Fördomsfullt? Typ likvärdigt med din respons på Gp:s artikel i SvD. ;-)

8) LM: är för lat/fantasilös/whatever för att komma på någon kritik som faktiskt har relevans för det jag skriver.

9) JPT: Och är alldeles för ödmjuk och artistisk  för att trulpen ska kunna kritisera eventuellt ihåliga, billiga uttalanden.
[På LM:s twitter-sida står som beskrivning "Ödmjukhet. Moral. Artisteri." red.anm.]


10) LM: det här handlar ju bara om att du blir irriterad för att jag inte gillar det där partiet och vill straffa mig med ett "du rå!", men

11) JPT: Kom med lite konstruktiv kritik så kanske vi kan öppna den här sorgliga tråden för lite faktisk lyssnande diskussion. Eller?

12) JPT: "det är skitroligt att argumentera, diskutera, debattera. Bråka, rentav" och "Samförståndsmys får mig att rysa av obehag" :-)

13) LM: alltså, du har ju inget att komma med och slösar således bort både din egen och min tid. hejdå.

14) JPT: Menade det inte hånfullt. Bara ett citat för @ visa @ jag förstår varför du är så taggig. Sedan är Twitter... speciellt. Ciao

14 juni 2011

Om Hans Majestät

Cornelis Vreeswijk
Husgud
Till Ridarhuset
Text & musik av Cornelis Vreeswijk
Något omskriven av Joakim Pihlstrand-Trulp

kalla mig Hans, sa Hans Majestät
på danshaket Alexandra
glider jag runt med små luftiga fjät
precis såsom alla andra
Jag är en vanlig person sade Hans,
fastän jag glider omkring på distans
detta må ingen klandra
på danshaket Alexandra

hoppsan, sa Hans till sin adjutant,
hoppsan för tusan, bövlar!
stå inte där och dregla, din fjant,
på mina nya stövlar
nej du, sa Hans, kurtisanen är min
ty hen är både folklig och fin
hens pokal ska vandra
på danshaket Alexandra

de hurrar för Hans när Hans hyllas kan
och jag har inget emot hen
och enligt vad de säger så fyller hen ibland
den intelligenta kvoten
Hans läser både bokstav och tal
och Hans glädjer mången tärna på bal
dessutom shejkas fan så bra
på danshaket Alexandra

men det är det där med Hans Majestät
som jag har svårt att svälja
hen heter Hans, och så vitt jag vet
går släktnamn inte att välja
och när det står Hans Höghet i ens pass
så lägges titlarna ej bort på dass
och detta må en klandra
på danshaket Alexandra

Bättre version av GP-debattartikel

Foto: Tommy Berglund
Här är en bättre version av debattartikeln som först publicerades i SvD 1 juni. Den version jag lägger upp här har publicerats i Miljömagasinet och har nu även några fler undertecknare. Den är nedkortad och kompletterad utifrån kritik som avgivits på olika håll i bloggosfären, exempelvis beskt kärleksfullt och tänkvärt hos Schlaug. Samma kompletteringar har gjorts i artiklarna som Fria Tidningen och Smålands Folkblad publicerat, men där har dock inte saxen varit lika aggressiv.

Publicerad:
  1. Miljömagasiet (10 juni)
  2. Fria Tidningen (11 juni)
  3. Smålands Folkblad (16 juni)

Nytt grönt parti

Miljöpartiet de gröna har i dagarna haft kongress och valt ny partiledning med ambitionen att etablera sig som det breda alternativet i svensk politik. Behovet finns av ett spetsigt och mer ideologiskt förankrat grönt parti. Därför bildades Gröna partiet (GP) i söndags strax efter att kongressen avslutats.

Det behövs ett vasst och djuplodande grönt parti i svensk politik som i första hand går in för att medvetandegöra omvärlden och nå verklig samhällsomställning. Därför har Gröna partiet startat med en agenda som gör miljö- och rättvisekämpar riktigt glada, nämligen ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati. Det innebär mer konkret sådant som tillväxt- och konsumtionskritik, reformering av det finansiella systemet och att vi förespråkar arbetstidsförkortning, basinkomst, djurrätt, fördelningspolitik och icke-våld.

Miljöpartiets kongress tog en del glädjande beslut och de nya språkrören kommer säkert att röna nya framgångar åt partiet. Däremot lever många av partiets brister fortfarande kvar när det gäller demokratiska strukturer och ideologisk bärkraft. Det somliga betecknar som stora kliv i rätt riktning ser andra som mindre korrigeringar av ytan.

Det är ok att teater är politisk, men det är tragiskt när politik blir teater. Gröna partiets organisering är direktdemokratisk, vilket i sig innebär en radikal skillnad gentemot de klassiska partierna. Demokrati är vad vi gör det till och det bör vara mer än bara ett fint ord. Partiet tar även tydlig ställning mot korruption och maktmissbruk. Vi går klart längre än de etablerade partierna när det gäller att mota fulspelet i grind. Ett exempel är att partiet för löner och arvodering tillämpar ett maxtak i nivå med genomsnittslönen i samhället.

Gröna partiets främsta mål är att skapa kanaler och former för att medvetandegöra människor om nödvändigheten och möjligheten av den gröna samhällsomställningen. Eftersom det är ett parti vi talar om, så siktar vi även på att nå representation i kommuner, landsting och riksdag i samband med valet 2014. Ett ytterligare syfte är att göra Miljöpartiet mer angelägna om att behålla sina gröna väljare eftersom partiet idag verkar se sina kärnväljare som alltför självklara.

Den största faran vi kan se för Miljöpartiets räkning är att om partiet ska "få så många röster som möjligt" och "växa sig så stort som möjligt" så kommer det tveklöst anse sig behöva fortsätta skala bort det som är obehagligt och konstigt i det rådande etablissemangets ögon. Det försiggår med andra ord en fortsatt gradvis slakt av den ideologiska grunden och kärnfrågorna. För den här processen finns det ingen egentlig gräns. Ungefär som en lök. Det går att skala och skala och till slut finns det ingenting kvar.

En förhoppning vi har är att Miljöpartiet istället väljer att hålla integriteten hög i sina kärnfrågor och på så vis signalerar till människor att partiet är ett meningsfullt alternativ i svensk politik. Med den utgångspunkten kan partiet växa utan att förlora sig självt. Förhållningssättet går dock stick i stäv med att makten sätts i främsta rummet.

Vi vill lyfta de stora frågorna till levande samhällsdiskussion. Vi vill bidra med ett innehåll som ger politiken nya dimensioner. Det gröna alternativet är en radikal kraft som förändrar både inifrån och utifrån med nya förhållningssätt och som står stadigt på ett fundament av genuina kärnvärden och insikter om vad samhället och världen verkligen behöver.

Vi tror och hoppas att det här nya gröna partiet kommer att leda till samverkan snarare än splittring. Vi ser förutsättningar för synergieffekter. Vi är övertygade om att fler gröna partier kan göra mer för den behövliga samhällsomställningen än färre. Mångfald är rikare än enfald. Till syvende och sist så riskerar vi hellre att misslyckas med något vi helhjärtat tror på än att vi lyckas med något som gnager och skaver.

Foto: Claes-G Svanteson

Joakim Pihlstrand-Trulp
Gunilla Röhr
Torbjörn Gannholm
Kristoffer Arponen
Maria Carlén
Erik P-A Ejdeholm
Peter Englund
Peter Green
Jack Ljunggren
Malin Lundquist
Kim Nilsson
Torbjörn Sassersson
Peter Widell

13 juni 2011

Stoppa Förbifart Stockholm - det finns bättre vägar att gå

Det här är vad fler och större motorvägar leder till
Här är en länk till en namninsamling för att stoppa Förbifarten. Skriv på vettja'!

Från hemsidan:

Satsa på kollektivtrafiken – Stoppa Förbifart Stockholm


För 40 år sedan reste sig stockholmarna och ändrade politiskt fattade beslut. Trafikleder och stora rivningar i innerstan stoppades. Almarna i Kungsträdgården räddades. Nu är det dags för nästa räddningsaktion. Hela regionen hotas av en trafiklösning som skulle försämra klimat och miljö, som skulle öka trängseln i biltrafiken och försämra och tränga ut kollektivtrafiken. Den dyraste och värsta boven är den så kallade Förbifart Stockholm som skulle bli en förbifart för några få procent av trafiken. De minst 30 miljarder kronor som man vill använda för Förbifarten behövs i stället för investeringar i kollektivtrafiken.

Jag vill kunna åka tåg, tunnelbana, spårvagn, buss och båt snabbt, bekvämt och billigt. Jag vill kunna gå och cykla säkert. Jag vill ha en hållbar stad som tar hänsyn till klimat och kommande generationer. Därför kräver jag att de stora motorvägsprojekten slopas och att alla pengar från trängselskatten satsas på en kraftfull utbyggnad och modernisering av kollektivtrafiken i hela regionen.

Information om namninsamlingen: Den har pågått även på gator och torg sedan 1 maj och har hittills samlat in cirka 2500 namn (2011-06-13)

Korruption i Skåne

Här har vi en artikel i Aftonbladet idag som talar om hur politiker och tjänsterpersoner i Sverige utnyttjar sin maktposition för resande, trevligt samkväm och stimulerande festligheter. Ingen ovanlig historia. Återberättas om och om igen och ändå är det blott en liten blänkare av toppen på ett isberg.
Cecilia Gyllenkrok, kommunikationschef och projektansvarig på Region Skåne, tycker att kinaresan var värd varje krona.
Cecilia Gyllenkrok
Kommunikationschef och projektansvarig på Region Skåne
och huvudansvarig för just den här korruptionshärvan
Med tanke på att hen utöver den ordinarie resan fick genomlida två rekognosceringsresor samt ett veckolångt stopp i Bangkok för att besöka familjens semesterbostad, så bör självfallet varenda skattekrona vara väl värd. För Gyllenkrok personligen.

Född med gyllenkrok i mun? Avsked utan vederlag vore rätta medicinen för samtliga inblandade och förmodligen också folkets dom om folket nu fick bestämma. Nu är det snarare läge för makthavarna att låta upplösa folket för att välja sig ett nytt, för att tala med ironin från Berhold Brecht. Om folket mot förmodan skulle välja att inte hålla sig på mattan och vara apatiskt nöjda med att reduceras till konsumister.

Egentligen är det här helt sinnessjukt och ansvarslöst. Samtidigt är det symptomatiskt för dagens politiska system kallat parlamentarismen. Demokratur snarare än demokrati. Öppen korruption när den är som bäst. För den som inte har någon fot inne bland de inre cirklarna och svågerklappningarna syns det som att hela systemet är korrupt och fyllt av sådan här dynga. Det borde vara slut med det nu.

Edit: Se omröstningen på Aftonbladet:

36548 personer har röstat i frågan
"Litar du på hur dina lokala politiker spenderar PR-pengar?"
Resultat: Ja (3.7 %) Nej (96.3 %).

Nina Björk om tigermammans stridsrop

Nina Björk
Jag läste idag en utmärkt recenserande analys av Nina Björk publicerad i gårdagens DN. Artikeln behandlar boken Tigermammans stridsrop som är skriven av den amerikanska juridikprofessorn Amy Chua och handlar om uppfostringsprinciper i syfte att göra folk till vinnare. Eller snarare "vinnare".

Jag citerar Nina Björk:
I all sin vidrighet [...] sätter saker på sin spets. Vad ska vi ha barn till? Vad människor? Ja, i ett system byggt på konkurrens är svaret självklart: till att konkurrera med. Det är det instrumentella tänkandets triumf.

Så för varje hjärta som känner sorg över skildringar av hur man reducerar en människas hela potential, hur man tar ifrån henne den glädje inför andra männi­skor, inför vänskap, arbete, musik och liv som bara är sitt eget mål – för varje sånt hjärta finns bara en väg att gå: ett politiskt ifrågasättande av konkurrens som grund för vad som egentligen skulle vara en gemenskap, det vill säga ett samhälle.
Nu kan vi fråga oss vad det är för en slags människor som egentligen skapas genom sådana här strategier och värderingar? Kanske självmordsbenägna vinnare? Eller empatilösa halvpsykopater?

Jag tror faktiskt att det är en konsekvens av en sådan inställning till livet. Tomhet. Förutom att termen "perfekt" inte heller existerar i praktiken.

Antingen misslyckas personen och är ingen vinnare = värdelös = självmordsbenägen eller så når hen samtliga uppsatta mål och har inget kvar att sträva till = meningslös = självmordsbenägen.

De facto är det oproportionerligt många framgångsrika personer som faktiskt gått in i depression och tagit livet av sig när de inte hittar någon ny höjd att sträva till. Exempel på detta är nobelpristagare (såsom Harry Martinsson) eller VM- och OS-titlar i brottning (exempelvis Mikael Ljungberg) etc.

Vapenhandlare à la Lord of War (film med Nicolas Cage i huvudrollen) står inte heller i konflikt med det och en variant är givetvis att personer inte blir självmordsbenägna utan istället stenhårda och empatifria aktörer som måste vinna "spelet" - vad det än är - till varje pris.

Kallt och hårt. Och meningslöst.

En reflektion jag vill lägga in är att det här är en av de saker som Gröna partiet handlar om. Att hjälpa folk att släppa materialism, ekonomism och ytlighetssnuttifierade prestationskrav till förmån för glädje och förnöjsamhet i tillvaron och kärlek till livet.

12 juni 2011

Ordvits

Råkade vara med i en process att skapa en dubbeltydig ordvits idag. Jag ställde en fråga på Fb om vad som krävs för att väva tankar, med syfte att föreslå "hjärnvarp". Tråkigt, jag vet. Så drog Pierre Ringborg till med "hjärnvävnad". Klockrent. Att jag kunde missa det. Blir helt perplex.

Kanske finns den redan? Förmodligen. Här är den i varje fall.

Fråga: Vad krävs för att väva tankar?
Svar: Hjärnvävnad.

Samverkan dumpstring

En idé jag fick med anledning av Christophers tips till mig häromdagen, är att vi som dumpstrar ger varandra tips på bra dumpstringstillfällen via en epostlista och/eller SMS-tjänst. Det kan också vara ett sätt att hitta meddumpstrare i tillvaron.

Det förtar visserligen lite av upptäckarglädjen, men å andra sidan är det skönt att ha lite säkra kort att spela med emellanåt. Det är ju trots allt en ansträngning att ta sig ut och då är det skönt att veta att det blir resultat.

Film om dumpstring

Jag var ute och dumpstrade med några vänner i tisdags och spelade in lite av det vi gjorde. Fredags kväll och stora delar av lördagen ägnades således åt att klippa ihop filmen. Har som vanligt ansträngt mig för att välja musik och passa ihop den med filmsekvenserna. Gissningsvis ingen ovanlig uppgift för filmredigerare.

Dumpstra - the movie

Inspelning av mig upplagd på Vimeo.

24 minuters råmaterial blev efter 12 timmars arbete en film på 6 minuter. Lägg där till några timmar av själva filmandet, så lär det vara svårt att få en skälig timlön. Tur att jag inte får betalt för mina ansträngningar!

10 juni 2011

Smoothie

Mixat
Med så här mycket härlig frukt och sommarväder, så kände jag för att överraska familjen med en ordentlig smoothie när de kom hem från parkleken. Dumpstersmoothie.

Dukat
Basen är bananer, med anledning av föregående inlägg. Lade även till ett gäng satsumas och två sorters meloner, nämligen charantais och galia. Sött, gott och uppfriskande!

Dagdumpstringspremiär

19,5 kg bananer och ett äpple
Fick imorse tips av min vän Christopher Eriksson om att några containrar i närheten igår kväll var överfulla så att de inte ens gick att stänga. Enligt utsago fanns "en del bananer, äpplen, avokado, bröd, meloner och annat gott".

Möjligt är att det lassats in lite till bananer under dagen, fast jag håller det för osannolikt. Det där om "en del" är nog därför årets underdrift.

Solen sken och dagen var varm, så jag tänkte att det nog var bäst att göra slag i saken redan innan kvällningen. Tog mig därför en promenad och kom fram strax efter lunchtid. Gjorde det kloka draget att äta lite lunch innan så att jag slapp hungerdumpstra.

På platsen finns det två lastkajer med en rad på fem containrar emellan. Vid dessa stod en lastbil utanför vardera lastplats och lastade varor. Intressant. Jag tog mig en liten lutare och funderade på att vänta lite i solen till dess att de jobbat klart och åkt iväg.

Sedan beslutade jag mig för att "jag gör ju ändå inget olagligt, hä bar å dyk" och gled in bakom en av lastbilarna. I den bortre bilen var det en som lastade varor och insynen till min verksamhet var god. Jag stressade emellertid inte utan sorterade i överflödet av mogna bananer lugnt och metodiskt. Fick med mig 19,5 kg schyssta bananer på kanske 3-5 minuter och gick därefter hem glad i hågen.

Verkar som att jag har tagit glaneringen* till nya höjder. Gick ju hur smidigt som helst att dyka också på dagen. Att våga är att vinna.

* Glanering; Nytt ord i dumpstringsvokabuläret med etymologisk härstamning från franskan. Det handlar om att enligt hävd få plocka det som blir över efter skörd, såsom potatis, säd, vindruvor, äpplen o s v. Jag lärde mig termen av min gröna vän Thomas Q Nilsson i en Fb-konversation häromdagen. Hittar dock inte ordet i SAOL.