 |
| Foto: Djurrättsalliansen |
SvD meddelade idag på morgonen att de har "dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej". Däremot blev artikeln publicerad ikväll (27 juni) på SVT Debatt. Jag utgick i dagarna från att det var diss som gällde, men det visade sig visst att redaktioner har en benägenhet att jobba mindre under midsommarhelgen. Därför har även DN Debatt och Expressens fjärde sida hunnit få chans att neka publicering.
En kortare variant är skickad till Miljömagasinet, Fria Tidningen, ETC och Newsmill. Publicerar den nog i separat blogginlägg om någon av dem väljer att ta in den.
En djurskyddslag som inte efterlevs är inget värd
DJURRÄTTSAKTIVISM Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde ens till åtal. Det blev istället två aktivister som dömdes, för olaga intrång. Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, Talesperson Gröna partiet.
There's something rotten in the state of Sweden. Det kanske finns de som undrar varför jag travesterar Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett rent tankeexperiment och det andra är ett verkligt, nutida exempel hämtat från Storbritannien. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som den här artikeln främst är tänkt att behandla.
I det första exemplet kan vi tänka oss att en kund hos en bank börjar ana ugglor i mossen. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor.
Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?
Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.
De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. I och med dokumentären så fick företaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och renttvå sitt namn.
Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Här kan vi fråga oss om det vore rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olaga förfarande och filmning på privat mark? Visst vore det absurt och närapå otänkbart?
Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.
Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?
Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De har i dagarna blivit dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr. Jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?
Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen explicit att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad ”världens bästa djurskyddslagstiftning” gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt. Vi möts istället av politiska domar som i fallet med den icke-våldsliga nedmonteringen av Gimranäs kläckerier utanför Herrljunga där de tre aktivisterna fick klart strängare straff än för motsvarande slag av skadegörelse utan etiska motiv.
Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som avantgarde säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.
Joakim Pihlstrand-TrulpTalesperson Gröna partiet
kryp hål och korreption är de begrepp som läser under raderna vakna
SvaraRadera