5 december 2017

Bortom tillväxt

Lyssnade häromdagen på den första delen (av sju) av en intressant podcast med rubriken Framtidsutsikter. Den tar upp ett för mig synnerligen viktigt ämne, nämligen den problematiska tillväxten. Och vad händer om, eller snarare när, kraven på tillväxt fallerar?

Med tanke på att t ex 3 % stadig tillväxt per år ger en fördubbling vart 24:e år eller 7 % tillväxt ger en fördubbling vart 10:e år, vad det än gäller, så är tillväxtens avtagande eller rentav kapsejsande det enda sannolika utfallet i en värld med begränsade resurser. Det är helt enkelt galet att i vår utvecklade ekonomi ha ytterligare materiell tillväxt som centralt politiskt mål.

Det är glädjande med spridning av upplysande perspektiv, vilket podden ju gör. Den utgår från det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande och tar upp de fyra scenarier för en hållbar framtid som forskningsprogrammet tagit fram. Dessa fyra scenarier handlar om cirkulär ekonomi i välfärdsstaten, kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning och automatisering för livskvalitet.

Podden är producerad av Anna och Karin Bengtsson i samarbete med Åsa Svenfelt på KTH, finansieras av det statliga forskningsrådet Formas.

8 januari 2017

Perfektionens fälla

"Don't let perfect be the enemy of good"

Ett klokt förhållningssätt. Visserligen går det absolut att ifrågasätta huruvida någon som inte fullständigt avstår från animalier bör kallas vegan, men i praktiskt hänseende så har perspektivet stor relevans.

Jag är visserligen dumpster-vegan (köper i stort sett aldrig animalier och väljer alltid helvegetariskt när jag kan och alternativen inte är dumpstrade), men det är ändå den hållning jag har i frågan. Nämligen att det är mycket bättre att någon är vegan till säg 60 % eller 80 % än 0 %. Det sistnämnda alternativet vore emellertid självklart rent hälsofarligt.

Anledningen att hållningen är bra är helt enkelt att inte särskilt många lockas av att utforska vegetabiliska alternativ genom fördömanden baserade på att ansträngningen ändå inte är 100 %. Visst är det väl bättre att istället stötta exempelvis en vegetarisk dag i veckan? Med option på mer?

Jag har diskuterat exempelvis det här med en del personer över åren, vilka just framhållit vikten av att inte vara nöjd med annat än 100 %. Och kan väl egentligen bara säga att dogmatism mest bara leder in i en mörk återvändsgränd. Undras om de insett det vid det här laget?

3 januari 2017

Dra åt helvete


Det är drygt två år sedan jag skrev här på bloggen. Mind-boggling.

Har länge funderat på att komma igång igen. Tror att det behöver vara enkelt. Därför ska jag använda mig av min goda (tror jag) vän Andreas Meijer som skrev ett bra blogginlägg häromdagen. Jag tar det och skriver om en smula, även med ett och annat tillägg. Det som följer är alltså till största delen Andreas text (jämför gärna):

Vi verkar ha fått ett samhällsklimat där det är väldigt viktigt att hålla ”rätt” ton och vara väl insatt i hur debatten ska föras. Den som inte riktigt klarar av det får sin åsikt idiotförklarad eller blir idiotförklarad som person. Så nu vill jag ta tillfället i akt att göra precis tvärtom och be diverse människor att dra åt helvete.

Jag har upprepade gånger försvarat muslimer som utsatts för fördomar och hat. I och med detta har jag blivit kallad ”islamistkramare” och dylikt. Jag försvarar inte innehållet i religionen utan bara rätten att få tro på vad en vill – de som inte tycker att det är ok kan dra åt helvete.

Samtidigt har jag pratat med muslimer (inte ens extremister) som tycket att homosexualitet är en synd och att de ska stenas tillsammans med kvinnor som inte uppträder ”som de ska”. Jag är för rätten att utöva religion, men inte rätten att gömma sig bakom en religion för att utföra grymma handlingar och sprida elaka budskap – de som tycker att det är ok att gömma unkna värderingar bakom en religion eller kultur kan dra åt helvete.

Det finns ett gäng ultrakristna som hetsar mot islam men som står för samma risiga värderingar själva, såsom homofientlighet, misogyni och dömande av hur människor lever sina liv (har för mig att Jesus tycker rätt illa om människor som fördömer andra människor). Lite det här om flisan i ditt syskons öga och bjälken i ditt eget. De som inte ser efter sitt eget hus, men gärna gnäller på grannen, kan dra åt helvete.

Under mina år som aktiv så har jag stött på diverse människor som hetsar mot hedersvåld samtidigt som de talar om kvinnor som objekt och hatar feminister. Eller människor som förfäras över halalkött i Sverige (ingen större skillnad för djuret) men väljer att köpa plågad gris från Danmark (eller för den delen Sverige). Eller de som skriker om människor från ”våldskulturer” och samtidigt hejar på när någon bränner en flyktingförläggning eller moské eller spottar på en tiggare. Dessa människor är hycklare och kan faktiskt dra åt helvete.

Det finns människor som uppger sig vilja ha ett gott samhälle och tolerans mot sina medmänniskor medan de väljer att spotta på alla som någon gång begått ett misstag, oavsett om de ändrat åsikt, tänkt om eller fått differentierade perspektiv. Dessa människor hämmar samhällsutvecklingen och är duktiga idioter och goda bundsförvanter med de mörka krafterna. Den som inte kan förlåta och se människan bakom åsikten, utan som istället spottar ner från sin höga häst – ja, hen kan dra åt helvete hen med.

Det finns också människor som hjälper till att, ofta vad det verkar oreflekterat, sprida felaktig information som är vinklad och skapad för att spä på fördomar och skapa fientlighet mot vissa grupper i samhället. De som skapar denna information eller är med och rullar den bollen kan också dra åt helvete.

Alla enögda jävlar som inte förmår ta in en mångfacetterad verklighet kan dra åt helvete.

Sedan har vi dessa rättskämpar som säger sig slåss för ett rättvist och jämlikt samhälle, värna om de svaga och utsatta och motarbeta förtryck, men trots detta driver på mobbstämning och i realiteten tillhör de värsta förtryckarna av alla som inte tycker exakt som de gör. Varje försök till diskussion reduceras till ett avfärdande förtryck baserat på exempelvis tolkningsföreträde. På något vis brukar dessa anti-intellektuella väsen ha en stark koppling till det som kallas identitetspolitik. De här människorna saknar utifrån sina handlingsmönster uppenbart förmåga till logik, intellektuell process, empati och självinsikt och kan väldigt mycket dra åt helvete.

Jag har inte rätt i allt jag gör. Min åsikt är inte nödvändigtvis bättre eller mer värdefull än någon annans. Jag försöker dock sätta mig in i det ämne jag diskuterar och jag försöker att lära mig något medan jag håller på. Jag har trots ambitionen till kunskap och insikt haft fel många gånger. Jag har sannolikt fel gällande hur jag tänker kring vissa saker även idag, men jag har bara inte förstått det än. Den dag jag förstår att jag har fel om något kommer jag med säkerhet omvärdera och förändra hur jag tänker kring det. Jag kommer dessutom med säkerhet att ha fel ibland även i framtiden. Om jag inte har rätt att ändra mig, rätt att utvecklas eller rätt att ifrågasätta mig själv och andra, ja, då är det ju ingen mening med att ens försöka. Och då kan vi alla dra åt helvete.

Oj, fan vad ensamt det blev helt plötsligt...

Och ja, jag är medveten om att det här inlägget faller under kategorin ”intolerans” men jag skriver det med utgångspunkt i ett citat om demokrati:
I en demokrati behöver tolerans för allas åsikt finnas. Det enda som inte kan tolereras är intolerans.

24 december 2014

Djävulstomten on a row!

Det blev tyvärr inte någon Djävulstomteteater i år inför julhetsstressen.

Men misströsta icke! Djävulstomten är tidlös.

Håll till godo!


Kan även hittas under Filmklipp.

18 december 2014

Kaffe utan kaffekokare

Har funderat i några år på att göra en youtube-serie kallad Gröna kocken. Det blir emellertid aldrig av, så jag börjar efter mycket omständliga om och men lite lätt här på bloggen istället.

Har du tillgång till anständigt kök, kamera och en god portion humor, så tveka inte att höra av dig.

Började hur som dricka kaffe rätt sent i livet. Och det rör sig då om någon gång i veckan. Tycker även att det går att bortse från de tafatta försök i min ljuva ungdom då jag inmundigade socker och mjölk med kaffe på centralt beläget café i sällskap med en och annan likasinnad vän.

Fick i samband med mer seriöst kaffedrickande för några år sedan lära mig av min dåvarande sambo, numera ex, Dace Balode att förtära kaffe på enkelt, möjligen lettiskt, vis. Med andra ord om du mot förmodan saknar tillgång till kaffekokare eller dylikt redskap. Och faktiskt heller inte är intresserad av att införskaffa en till onödig pryl.
Recept
  • Tag en valfri kopp (eller behållare). Det är viktigt att den är valfri.

  • Fyll med valfri mängd vatten. Återigen är valfriheten av högsta dignitet.

  • För över valfri mängd vatten till vattenkokare (i andra hand kastrull med lock, i tredje hand mikro, i fjärde hand öppen eld), men ändå förslagsvis hela mängden. Kom dock ihåg att du väljer själv.

  • Koka upp vattnet till valfri temperatur.

  • Häll tillbaka i koppen (eller behållaren). Naturligtvis är det valfritt.

  • Tag önskad valfri mängd kaffepulver, exempelvis en tesked, och dumpa i koppen med upphettat vatten.

  • Rör om och låt stå någon valfri minut.

  • Voilá! Kaffe på valfritt vis utan behov av kaffekokare!

  • Iakttag emellertid viss försiktighet när vätskenivån börjar närma sig sumpen. Fast det är valfritt.

4 december 2014

Om det parlamentariska läget

Vad är nu det här? Nyval? Maktspel? SD-kort som spelas ut till höger och vänster? Ulf Bjereld analyserar läget på sin blogg. Liksom vi kan läsa lite om [kvasi]liberalernas ansvar i DN.

Men jag funderar.

Ska vi ha tvåblockspolitik så ska vi väl ha det? Varför alla dessa halvmesyrer med allianser och rödgrön röra? Kvasiliberaler och kvasisocialister i en salig karriäristisk blandning.

Jag har ett förslag.

Det går i svepande drag ut på att vänstersidan bildar Vänsterdemokraterna, medan högersidan, som ser ungefär likadan ut, bildar Högerdemokraterna. Och sedan byter de maktposition ungefär varje eller varannan mandatperiod så att det blir rättvist och så många som möjligt får statspension.

Eller så får jag säga som Brecht att "är det inte dags för regeringen att avsätta folket och välja sig ett nytt?"...

2 december 2014

Upprättelse från missbruk av Fas 3, tack!

Fick mig en gammal nyhet till del idag via fäjsböck. Det var en artikel i Dagens Arbete (10 april 2014) och handlar om att stora belopp betalats ut i form av anordnar bidrag inom ramen för Fas 3 samt att dessa rimligen bör kunna krävas tillbaka av Arbetsförmedlingen.

Läste även en uppföljningsartikel om saken från den 9 maj.

Min kommentar är att det vore fantastiskt bra! Det som gäller är helt enkelt återbetalningskrav av en massa pengar från en massa fula fiskar aka entreprenörer!

Vi skulle förstås få se en mängd personliga konkurser, eller eventuellt enbart företagskonkurser, för det gäller ju att skydda sina tillgångar, eller hur? Men det vore positivt bara det. Låt ormarna slingra sig en liten smula åtminstone.

Dock är ju nyheten relativt gammal och tydligen lämnades frågan utan åtgärd. Det är ju mest bara pinsamt. Eller hur?

25 november 2014

Hållbar tillväxt?

Lorentz Tovatt är ett av språkrören för Grön Ungdom (GU), vilket är en organisation jag var väldigt (med betoning på väldigt) aktiv i under åren 2001 till 2006. Som exempel var jag ett av språkrören för Stockholms lokal- och regionsavdelning GU Sthlm under åren 2002-2005.

Grön kollaps?
Nu har Tovatt fått en debattartikel publicerad på DN Debatt, vilken gör både en del bra och en del huvudlösa poänger. Sex forskare från KTH svarade på bra vis relativt omgående, främst gällande den imaginära tesen att Sverige lyckats med konststycket att decoupla tillväxten från miljöpåverkan. Samordnaren för det tillväxtkritiska nätverket Steg 3, Robert Höglund, fick också in en utmärkt replik i DN. Där var jag som medlem i Steg 3 med på ett litet hörn och gav korrektur och förslag. Robert valde dock att inte inkludera mig som en av undertecknarna, vilket jag har viss förståelse för.

Därför skrev jag lite geschwint ihop en egen replik som jag skickade in i natt och fick följande svar på, helt enligt förväntningarna kan tilläggas:
Hej,

Tack för erbjudandet.

Vi tackar nej till att publicera artikeln.

Med vänlig hälsning

REDAKTIONEN DN DEBATT
NILS ÖHMAN, Chef och redaktör DN Debatt
ALBIN GRAHN, Biträdande redaktör DN Debatt
Nu gissar jag att du som läsare är omåttligt intresserad av att läsa vad det var jag skickade in? Därför ska jag publicera texten oförvanskad i sin helhet här nedan, med reservation för att den är ett veritabelt hastverk skrivet mitt i natten efter att ha vaknat upp i vanlig ordning av en trilskandes ischiasnerv som inte kommer så bra överens med ett pågående träningsbaserat diskbråck. Sån't är livet. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik.
Ständig ekonomisk tillväxt är inte hållbart

Det är som gammal miljöpartist med en lite tragisk känsla jag läser Lorentz Tovatts inlägg på DN Debatt (23/11) om att hållbar tillväxt skulle vara möjligt i en grön ekonomi. Sorgligt, men helt enligt förväntningarna, då Miljöpartiet naturligtvis gärna vill fortsätta indefiniera sig för att kunna vara med och bestämma så mycket som möjligt i maktens domäner. Men bestämma om vad? Hur vi bäst förvaltar status quo?

Ett grönt parti måste våga vara systemkritiskt. Politik är att vilja. Och att våga. Det är också den enkla anledningen till att Gröna partiet (G) startade 2011, för att det faktiskt saknas en djupgrön, visionär röst i svensk politik. Det saknas mod. Visst är mycket av det Tovatt tar upp i sin artikel viktigt och tänkvärt, men det räcker inte riktigt. Den är nämligen i realiteten ett slags försvarstal av en ohållbar grund.

För den som baserar sin samhällsanalys på grön ideologi är det nämligen helt självklart att oändlig tillväxt på en planet med ett begränsat utbud av resurser är en logisk omöjlighet. Procentuell utveckling har en direkt koppling till exponentiell tillväxt. Det betyder att förändringen kan gestaltas som en kraftigt krökt banan eller icke-EU-gurka; det går makligt i början, för att sedan i kröken ta fart och skjuta iväg i höjden.

I rena siffror innebär en ”rimlig” tillväxt på 3,5 % per år en fördubbling var 20:e år. Det innebär i sin tur tusen gånger mer av vad det nu är efter 200 år, en miljon gånger mer efter 400 år, en miljard gånger mer efter 600 år och så vidare. Är det någon som med sinnet i behåll på allvar tror att vi ska ha 1000 gånger fler telefoner, bilar eller skor om 200 år? Eller för den delen konsumera 1000 gånger fler timmar kultur och tjänster efter samma tidsrymd?

Nej, precis, det är antilogiska drömmar och bländverk. Ett sätt att försöka visa på utveckling och framtidstro. Och är det nu så att den tillväxt som Tovatt pekar på endast är ett förmerande av siffror på bankkonton utan koppling till den fysiska verkligheten, så är det ju liksom formaliseringen av den informella ekonomin i klarspråk en tom tillväxt utan mening. Något som behöver inses är att även tjänster och kultur kräver fysisk infrastruktur, energi och tid för att kunna utföras.

Miljöpartiet har alltså grava problem när det inte längre vågar ifrågasätta etablissemangets grundvalar enkom för chansen till fortsatt plats vid köttgrytorna. Kompromiss och samarbete i den politiska processen är oerhört viktigt, men inte till vilket pris som helst. Vad tjänar världen på att Sveriges enda etablerade gröna parti säljer sig ut självt och slutar verka för ett hållbart samhälle på riktigt?

Tillväxtekonomin, d v s kravet på ständigt växande ekonomi, är ett av dagens samhälles verkliga grundproblem. Vi behöver ifrågasätta och problematisera det. Alternativet heter balansekonomi och är långt ifrån någon omöjlighet. Den stora frågan handlar om huruvida vi vill fortsätta att satsa på ökad materiell standard för de redan övermätta där vi redan slog i taket på 70-talet eller om vi istället verkar för en mer jämlik värld där vi satsar på mer fri tid, social närvaro och kultur? Som en känd grön tänkare uttryck det: Det är inte tillväxten som gett oss bättre liv, utan människors strävan efter bättre liv. Väl värt att minnas.

Joakim Pihlstrand-Trulp, en av Gröna partiets talespersoner


Slutligen vill jag ta tillfället i akt och tipsa om den här boken:
En utmärkt rapport/bok
Hör av dig till mig om du vill få den tillhanda som pdf

I väntan på de skalliga örnarnas återkomst...

Saknar visserligen bland annat valar och delfiner samt tropikernas avskogning, men listan får helt enkelt ses som ett litet utsnitt från en stor, mörk bild.

Artutrotning

Det har skett dramatiska massutdöenden några gånger tidigare i jordens 4,5 miljarder år långa historia, där livet uppkom efter lite mindre än en miljard år. Däremot är livet som vi känner det relativt färskt. En kollaps av antalet befintliga arter åtföljs av en explosion av arter, d v s evolutionär utveckling.

Henniskans kraft

Egentligen behöver vi alltså inte vara så oroliga över att livet som sådant försvinner från jordens yta, trots att det är henniskan själv som geodynamisk kraft står för dagens katastrofutveckling.

Däremot känns det djupt tragiskt eftersom livet så som vi känner det är på väg att försvinna. Och det är ju bara dumt och onödigt. Faktiskt.

24 november 2014

Perfektion eller förändring

Jag har varit med om ett antal diskussioner över åren där jag stött på argumentation i linje med att perfekt endast är gott nog. Exempelvis när det gäller kosthållning som vegetarian (i dess verkliga betydelse, d v s endast vegetabilier) eller livsstil som vegan (inrymmer hela livscykeln). Jag har sedan länge antagit en mer avslappnad hållning i frågan. Inte för att jag vill slippa undan, utan för att jag inser att jag endast kan göra så gott jag kan och bör kunna få vara nöjd och trygg i det.

Min vän Sanna Vankanaho Eriksson delade följande tänkvärda bild/text på fäjsböck för en liten tid sedan:


En vacker och i min värld väldigt sann uppmaning. Något som hur som helst måste kunna få diskuteras och perspektiviseras.

Min ståndpunkt kan sammanfattas enligt följande:

Fulländning (100 %) existerar inte annat än som en onåbar idé á la Platon eller religiös fanatism. Sekterism och långt driven separatism leder knappast framåt.

Det går alltid att göra mer. Alltid. Och det är bedrägligt.

Den insikten får emellertid inte leda till att vi inte ska göra så gott vi kan, för det bör vi, men det är alltför lätt att knäcka ett engagemang, en vilja, enkom för att det som görs aldrig anses vara tillräckligt. Har sett det förr.

Jag är mycket hellre vegan till 96 % på grund av dumpstringen och inspirerar andra till att tänka till om miljö och djurförtryck, än ger upp bara för att jag aldrig kan bli 100 % i dagens sjuka samhälle.

Det var mina 2 ören. Varsågod.

12 november 2014

Konsten att gå emellan

Det här är bara så sjukt! Det håller nog alla med om utom psykopater.

Stockholm Panda gör lite olika sociala experiment. I det här fallet handlar det om helt öppet och oacceptabelt våld i ett slutet rum av en hiss. Kände liksom artikelförfattaren att tårarna började komma, för det är så fruktansvärt. I stort sett ingen säger ifrån. Några kollar lite. Tänker. "Fan.. borde...". Vågar inte. Går iväg. Ridå.

En person av 53 intervenerar och hotar med att ringa polis om snubben fortsätter. Wtf!? Visst, inte något tillräckligt statistiskt underlag, men högst sannolikt talande nog. Och förbannat tragiskt.

Titta på filmen via länken ovan. Tänk till. Var förtänkt. Och sedan när det väl sker: Agera. För allas vår skull.

Visst är det så att vi ju alla hoppas att vi säger till när vi ser sån't skit. De flesta tänker antagligen "det ska jag göra. absolut". Civilkurage. Men sedan när det väl händer och är för handen, så lägger sig handfallenheten över sinnet i chock och flathet. Är det rädslan att själv råka illa ut?

Faktum är att det här sker hela tiden. Våld. Epilepsi. Överfylla. Mobbing. Stora grupper av människor som kan reagera, har alla möjligheter, men avstår. Betraktar förtryck som en skock apatiska jävla får eller obekvämt söker en annan yta att betrakta. Ok, håller med, det var taskigt sagt om fåren.

Varför är det så? Går det att göra annorlunda? Klart det gör. Våga säga ifrån! Bara gör't. Gör världen lite vackrare och mindre plågsam. Tillsammans kan vi bryta med våldsnormerna. Jag hoppas på det i varje fall. Vi hoppas på det...

11 november 2014

Hippie-rebell

Haha, vilken spejsad förälder jag är! ^^

Vet så väl hur mycket skit jag kommer få för det, men det rör mig inte nämnvärt i ryggen. Har fullt sjå att kurera ett diskbråck.

Vad har hänt då? Jo, min lilla älskling Artíga (8 år) var alldeles groggy när jag väckte i morse inför att gå till skolan. Kände hur jobbigt det var och tog ett snabbt beslut och frågade om hen ville sova vidare och om det kändes ok att komma senare till skolan idag. Fick en långsam nick till svar samt "mmm, men inte för sent".

Puss och fortsatt god natt. Det får bli som det blir. Tänker inte stressa på och misshandla mitt barn mentalt i onödan. Exempelvis för något så futtigt som tidsangivelser i en skev institution (sagt utan att förminska lärarnas insatser, utan kritiken rör systemet och den dolda läroplanen).

Det finns ett ord för sådana som mig. Hippie-rebell.

Life goes on.