8 april 2011

Djurförsöks(o)etiska nämnder

Under åren 2002-2006 så satt jag som ledamot för Miljöpartiet i Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd samt som ledamot i en av nämndens beredningsgrupper. Det var en intressant, lärorik och frustrerande tid.


Under dessa fyra år så behandlades i runda tal 1500 ansökningar. Som ledamot var jag oftast ensam om att reservera mig, men en del reservationer stod också Djurens Rätts representant Mikael Pedersen för. Om någon annan reserverade sig så var det ett verkligt undantag som bekräftar regeln. Jag är sannolikt unik med att ha reserverat mig i ca 80 % av fallen.

Av alla dessa ärenden så kan jag minnas att endast två avslogs. Ett sökt tillstånd till djurförsök riskerade att bli en skandal då det tagits upp i media innan prövningen. Det handlade om att 50 marsvin skulle tas ut till en skjutbana för att därefter skjuta 1-5 skott med en magnumbössa på olika avstånd från djurens öron. Därefter skulle marsvinen avlivas, dissekeras och förändringar i hörselapparatens cellstrukturer undersökas.

Fixerade kaniner
Varför? För att försöka påvisa och vetenskapligt dokumentera hörselskador av att skjuta med gevär utan hörselskydd. Helt absurt, och bra att nämnden avslog ansökan. De gjorde det dock av fel skäl, nämligen av feghet.

Det andra ärendet var uppe för tredje gången och avslogs av språkliga skäl. Den var nämligen återigen skriven på engelska och nämndens arbetsordning föreskrev att ansökningar skulle vara skrivna på svenska. Utan krav på språklig kvalitet kan tilläggas.

Nakenmus med cancersvulst
Under de år jag satt i nämnden kunde jag se att ett stort antal djurförsök befann sig i samma kategori som marsvinsförsöket, men där petades det i bästa fall lite på ytan i detaljerna. Exempelvis en föreskrivning om minskat antal försöksdjur från 3200 till 3000, endast två istället för tre katetrar får opereras in, avlivningsmetoder och så vidare. Viljan och kunskapen att ersätta djurförsök helt med in vitro metoder var låg.

Saknar ord... :-(
Enligt min mening var de flesta djurförsök som nämnden klubbade igenom etiskt förkastliga. I synnerhet gällde det i relation till nyttan för människan, vilket var den centrala princip som nämnden hade att utgå ifrån. Ständigt hänvisades till grundforskning som argument, vilket höll för beslut i alla lägen.

Min erfarenhet visar att de djurförsöksetiska nämnderna inte behandlar särskilt mycket av etiska överväganden utan i första hand är ett legitimeringsinstrument för att allmänheten ska få känna sig trygg med att det faktiskt skett en etisk prövning. Då måste ju djurförsöken vara nödvändiga, tänker gemene person och även många forskare.

Ger makt verkligen rätt?
Anledningen till den enorma tillämpningen av djurförsök heter dock inte nödvändigtvis god och nödvändig forskning. Det heter snarare möjlighet att standardisera experiment och utrymme för publicering i tidskrifter vilket direkt korrelerar med karriär och pengar. Det är den kultur och system som vi har utvecklat. Vi tar oss rätten att utföra djurförsök för att vi har makten att göra det. Däri finns väldigt lite av etiskt rättfärdigande.

I nämnden hade vi sammanträde en gång i månaden och vid varje sammanträde så behandlade vi i vanliga fall mellan 15 och 30 ärenden. Vid ett tillfälle hade vi så mycket som 40 ärenden att behandla på tre timmar. Det blev extra hetsigt, men var åtminstone en engångsföreteelse. Efter första mötet så skrev jag 17 reservationer där jag ägnade i genomsnitt en timme per reservationstext.

Ett liv i bur
Det säger sig självt att det inte är hållbart. Jag övergick till att efter nästa möte skriva enskilda reservationer, men med en slags standardfraser beroende på vilken typ av forskning som avsågs. Då började vissa stroppar till forskarämnen att klaga. Det lustiga i sammanhanget är ju också att alla medlöpare som bara jakade med i att godkänna ärenden inte behövde skriva en bokstav för sitt "ställningstagande".

Jag utvecklade därför min reservationsstrategi till en allmän reservation, med utrymme för att skriva en enskild reservation vid särskilda fall, och klagomålen upphörde. Varför vet jag inte, men det kände jag i vilket fall var ett lyckosamt grepp från mitt håll. Därför vill jag dela med mig av den reservationstext jag formulerade.

Jag tillägnar reservationen de 100 till 200 miljoner djur i världen som utsätts för försök inom forskningen varje år. Oräknat experimenten så är bara det att bli uppfödd och tvingad att leva i bur djurplågeri. Liksom alla djur som inte kommer hela vägen till experiment. Jag vill också tipsa om stiftelsen Forska utan djurförsök som gör ett viktigt arbete i opinionsbildning och ansatser till finansiering av vettig forskning.

Reservation
Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd

Reservationen gäller de djuretiska ansökningarna 274/05, 281/05, 282/05, 284/05, 309/05, 310/05, 312/05, 313/05, 315/05, 316/05, 319/05, 319/05, 320/05, 321/05, 322/05, 323/05, 324/05, 325/05, 326/05, 328/05, 331/05, 332/05, 333/05 samt 334/05 som behandlats på nämndens sammanträde den 24 november 2005.

Med anledning av tid, välbefinnande samt genomslagskraften av reservationer, så skriver jag här en sammantagen och allmänt hållen reservation för de ärenden där jag inte stödjer de godkännanden som getts av majoriteten av nämndens ledamöter.

Nytta vägt mot lidande
Enligt min mening uppväger inte den tänkta nyttan med försöken den grad av lidande som försöksdjuren utsätts för genom bland annat transporter, hållning, hantering och experiment.

Bristande överförbarhet
Överförbarheten av resultat mellan djur och människa är mer eller mindre osäker och ger per definition tvetydiga resultat. Utifrån ett vetenskapsfilosofiskt och -etiskt perspektiv finns det all anledning att vara skeptisk.

Alternativa metoder
Det finns rimligen bättre forskningsmetoder för att nå svar på forskningens frågor. Klinisk relevans är redan idag i många fall mer avgörande än djurförsök, även på ett tidigt stadium. Alternativa strategier och metoder behöver förstås utvecklas mer, vilket för övrigt inte lär innebära några olösliga problem vid ett reellt paradigmskifte.

Förebyggande åtgärder som strategi
De flesta sjukdomar, och i synnerhet välfärdssjukdomar såsom fetma och diabetes, kan bäst och kostnadseffektivast undvikas genom förebyggande åtgärder. Det är något som samtiden ofta blundar för. Istället slösas idag enorma resurser, liksom både djurs och människors lidande, på att försöka komma tillrätta med redan uppkomna problem.

Perspektiv
I ljuset av detta blir de etiska aspekterna av djurförsök tydligare och mer intressanta, enligt min mening. För mig är alla levande varelser viktiga och värda respekt. Makt ger inte per automatik rätt. Vi ska som människor inte utsätta andra för lidande om vi inte verkligen behöver det. Det är min åsikt att nödvändigheten inte är tillräcklig när det gäller dessa djurförsök.


Joakim Pihlstrand-Trulp
Stockholm, 24 november 2005

8 kommentarer:

  1. Jag blir alldeles matt när jag tänker på, läser och hör om alla de rent förkastliga försök som djuren utsätts för i vetenskapens namn, för människans väl och ve. Det glädjer mig att det finns politiker som du som tar frågorna på allvar - jag önskar bara att du fick fler vid din sida så reservationerna kunde vändas till avslag.

    SvaraRadera
  2. Kan inte förstå dessa människor som utsätter djuren för de hutlösa plågande som djuren ska genomlida, som endast är till för tillfredsställa våra egon. Sjuk värld vi lever i! Kännd skönt att du har kämpat mot detta vidriga tyraneri mot djuren.

    SvaraRadera
  3. Thérèse, tyvärr är ju det en del av paketet att beslutsinitiativet ligger hos de som värnar utförande av djurförsök, d.v.s. forskarna.

    Det visas av nämndernas sammansättning där det på sin höjd endast är 1-2 personer av 14 ledamöter som är verkligt kritiska till djurförsök.

    Det är en fars som ger en del människor lite billig arvodering.

    Dogge, verkligen en sjuk värld. Vi kan bättre.

    SvaraRadera
  4. vilka jävla idioter om jag skulle träffa en sån människa så skulle din bli misshandlad!

    SvaraRadera
  5. Vad är alternativen? Varje dag blir små barn sjuka, gamla behöver vård. Var tredje svensk kommer att drabbas av cancer. Skall vi bara se på och låta de svaga dö ut till förmån för de som har de rätta generna?
    Hur många mammor eller pappor skulle vägra att ta sina små barn till en läkare för vård? All vård bygger (tyvärr) på djurförsök. Jag är inte för eller emot, men jag är för att hjälpa och bota sjuka människor.

    SvaraRadera
  6. Intressant läsning! Jag kan också tycka att många nämnder skulle behöva vara mycket mer kritiska. Det finns många olika slags forskning och många olika slags djurförsök. En del försök är nödvändiga, men många är som du skriver helt absurda. Om extrema försök måste utföras på levande djur kan man hjälpa dem genom att göra det på ett sövt djur som sedan inte får vakna upp. Jag utför själv djurförsök, även om jag inte riktigt ser det som djurförsök eftersom de utförs för att förbättra kunskapen och vården av djuret självt. Vissa försök utförs på privat-ägda djur och då säger det sig självt att det måste ske på ett etiskt och inte plågsamt sätt. Likväl räknas det som djurförsök! Man kan alltså inte vara emot djurförsök rakt av. Men sänk ribban på acceptans och höj kraven på dem som genomför försök med hög svårighetsgrad!
    Fortsätt kämpa!!

    SvaraRadera
  7. Tack Anonym 7 november! Det du beskriver är många steg i rätt riktning och det vore väldigt positivt, tycker jag.

    Det finns förstås också ekonomiska intressen som motverkar en sådan utveckling genom bl a lobbying. Vad jag vet är djurförsöksindustrin en relativt omfattande miljardindustri. Där ser jag en stor del av skälen till att upprätthålla djurförsök som vetenskaplig strategi.

    Jag menar som sagt att djurförsök är diskutabla inte bara ur djuretisk, men även vetenskapligt perspektiv med anledning av bristande överförbarhet mellan modellsystem. Jag tror att vi kan hitta andra forskningsstrategier för att nå relevant kunskap. Något säger mig även att kvaliteten av forskningen också skulle bli bättre.

    Hur som helst är jag imponerad att du har såpass progressiva åsikter, trots att du jobbar med det som är fokus för kritiken. Det brukar vara svårt att distansiera sig från exempelvis sitt arbete, eller med andra ord ta ett steg tillbaka och se verkligheten för vad den är. Jag upplever att de flesta försvarar en etiskt tveksam verksamhet, vad den nu består i, för att slippa känna av ett dåligt samvete.

    Tack för ditt stöd! Det värmer.

    SvaraRadera
  8. Jag uppskattade läsningen och försöker själv att vara så etisk som möjligt i mitt arbete som till stor del innefattar djurförsök. Ville bara säga det så att du förstår att inte alla som använder sig av djurförsök i sitt arbete är fientligt inställda till såna som du. Ha det fint!

    SvaraRadera