Replik om köttkonsumtion

Med anledning av min och Jonas Paulssons debattartikel om köttkonsumtion på Newsmill 30 mars, så fick vi ett beklämmande och andefattigt svar nästa dag från Roger Tiefensee, riksdagsledamot och talesperson i miljöfrågor för Centerpartiet. Jonas svarade Tiefensee omgående, medan jag tog mig tid att skriva en replik 1 april som skickades in på kvällen och publicerades på Newsmill under förmiddagen nästföljande dag. Det är min replik som jag nu lägger upp här.

Visst är köttkonsumtionen problematisk!

Vi bör ha problembilden klar för oss. Den globala biologiska mångfalden har minskat med 30 % på 35 år mellan 1970 och 2005. Över en tredjedel av världens arter är alltså vid det här laget utrotade i industrialismens tidevarv av människans hand. Vi har problem och en del av problemet är att vi äter alltmer kött. Endast en liten del av kostnaderna för köttet betalas direkt av konsumenten. Det mesta betalas genom skattsedeln via jordbrukssubventioner. Roger Tiefensee (C) verkar mena att det är rätt och riktigt, vilket egentligen är argumentation nog.

Roger Tiefensee (C) ger till synes svar på tal gällande min och Jonas Paulssons debattartikel om problemen med att vi konsumerar för mycket kött och riksdagspolitikernas ansvarslöshet i frågan. Det är intressant att läsa de argument som den centerpartistiska riksdagsledamoten och talespersonen i miljöfrågor trummar ihop för sin sak. De kan ge sken av att vara välriktade och tunga som bowlingklot, men är i själva verket lika tunna och lättpunkterade som fladdrande jippoballonger.

I sann kvasiliberal anda uttalas med emfas den klassiska levnadsregeln "rör inte min matkasse". Det förhållningssättet innebär en frihetssyn som enbart är intresserad av det egna jaget. Frihetsbegreppet är emellertid tveeggat och den andra sidan av saken är att den frihet vi tar oss allt som oftast får konsekvenser för andra. En verkligt liberal frihetssyn inkluderar även detta och är en frihet som är rättvis och solidarisk.

Den här frågan handlar inte om att kött bör förbjudas eller att alla ska förmås sluta äta kött. Det går bra för vem som helst att äta hur mycket kött hen vill under förutsättning att det betalas ett rationellt pris för köttet. Det är en marknadstillvänd strategi som ger rationell konsumtion. Marknaden behöver uppenbart reglering och ekonomiska styrmedel eftersom den om och om igen visar att den inte är i stånd att skapa en rimlig prisbild förrän det är försent och resurserna utarmats. De här sambanden gäller naturligtvis all konsumtion.

När vi ser till miljö och sociala strukturer så betalas idag endast en liten del av kostnaderna för köttet direkt av konsumenten. En övervägande del av det i affärerna pinsamt låga köttpriset har sin grund i enorma jordbrukssubventioner vilket betalas genom skatten. Det om något är att peta och gno i våra matkassar. Särskilt för oss som väljer att inte ens äta kött.

Det vore påpassligt om förmodat liberala marknadsivrare jobbade aktivt för att avskaffa dessa huvudlösa ekonomiska bidrag från staten, numera främst EU. Det är dock inget som är realistiskt i Roger Tiefensees fall eftersom hen naturligtvis i första hand företräder jordbruks- och djurindustrins intressen. Att avskaffa jordbrukssubventionerna vore en synnerligen dålig ekonomisk manöver för dem. Att sedan framtiden står på spel, det är mindre viktigt.

Vidare får vi höra den vilseledande tesen att djurindustrin håller hagarna öppna. Visst är betande djur viktiga för att bevara och utveckla ett rikt och öppet odlingslandskap. Kor är bra på att hålla hagarna öppna. Grisar är bra på att böka och hönor är bra på att sprätta, vilket luckrar upp jorden och är en fantastisk förberedelse av odling.

Verkligheten ser dock annorlunda ut. I själva verket leder intensiv djuruppfödning med stora inslag av proteinfoder som soja till att naturbetesmarker används i liten utsträckning och till utarmning av den biologiska mångfalden. Många djur får heller aldrig ens komma ut i hagarna, vilket särskilt gäller grisar och hönor och kycklingar. Påståendet att industriell djuravel är positivt för den biologiska mångfalden är inte heller särskilt begåvat.

När det gäller djur i jordbruket, öppna hagar och biologisk mångfald så är min vision att vi har fritt levande djur som får fullt utlopp för sina naturliga och sociala beteenden och viljor och som får leva till dess att de dör en naturlig död. Sådant kött av självdöda djur skulle vara etiskt och miljömässigt försvarbart att äta.

Roger Tiefensee dristar sig även till att jämföra fläskkorv med sojakorv. Återigen ett klassiskt lågvattenmärke av vilseledande retorik. Det är nämligen endast en bråkdel av den importerade sojan som används direkt för mat till människor. Över 90 % av de ca 350 000 ton soja som importeras till Sverige årligen används i kraftfoder till kor, tjurar, grisar, hönor och kycklingar. Soja ingår även som utfyllnad i en del köttmat, vilket rimligen också är den klart största delen av soja i livsmedel direkt avsedd för människor. I stort sett all sojaimport går alltså åt till produktion av animalisk föda. Att vegetarianer och helvegetarianer äter soja blir helt plötsligt ett icke-argument och ett tomt slag i luften med lustig bumerangeffekt.

De växande sojaodlingarna i Brasilien leder till att regnskog och naturliga gräsmarker görs om till åkermark. I Argentina exploateras cerradon som är Sydamerikas motsvarighet till savann. Sojaproduktionen medför bland annat jorderosion och stora mängder bekämpningsmedel sprids över odlingarna, vilket förorenar miljön och medför allvarliga hälsorisker. Märk väl att det är konsumtionen av kött-, ägg- och mjölkprodukter som är klart övervägande orsak till den här problembilden.

Roger Tiefensee tar med rätta upp matsvinnet som ett problem, men insinuerar samtidigt att vi som är kritiska till den huvudlösa överkonsumtionen av kött inte är intresserade av att arbeta mot minskat resursslöseri. Inget kan vara mer fel. Som konsumtionsminimalist så slänger jag i stort sett aldrig mat. Även om maten är skamligt billig i dagens uppskruvade konsumtionssamhälle, så är det fullständigt respektlöst att slänga bort det som det investerats så mycket energi och resurser i att få på bordet. Med tanke på oljetoppen så kommer vi dessutom snart att få lära oss resurshushållsamhet den hårda vägen, så det är lika bra att lära sig vanan redan nu.

Att det slängs mat i onödan är en viktig fråga och jag håller alltså med om att vi bör åtgärda det. Viktigast är ändå att minska miljöbelastningen genom att skifta konsumtionen mot det som är mindre energikrävande och mindre dåligt för miljön. Det är den klart största delen av kakan. Roger Tiefensee menar att de i Centerpartiet går in för "att strategiskt bekämpa utsläppen framför att bekämpa bilar, kött eller skumbananer" vilket i stort sett verkar betyda en naiv tro på att överkonsumtion inte bidrar till utsläpp. Till skillnad från dessa aktörer är inte tomma politiska floskler det viktigaste för mig. Ett av de mest effektiva sätten att komma tillrätta med de skeva konsumtionsmönstren i dagens samhälle är tillräckliga ekonomiska styrmedel. Det är nödvändigt.

När det gäller djuretik så kämpar jag för djurrätt. Jag anser att det är bättre att inte leva alls än att leva under de fruktansvärda förhållanden som överlag råder i djurindustrins verksamhet. Det är ingen idyll, vad än bönder och industrin själv och olika populistiska politiker vill framhålla. Mer sanningsenliga ord är omänsklig tortyr och förtryck. En mjölkko kan i vanliga fall bli 25 år gammal, men får idag endast leva 6 år till dess att "produktionstoppen" passerats. Tjurar får endast leva ett år. Det finns otaliga fler exempel över hela linjen. Det värsta är ändå att de under sin korta levnadstid får leva under hemska förhållanden.

Jag tycker att det är självklart att det lidande som vi orsakar miljarder och åter miljarder andra individer är förkastligt. Genom att vi har styrkan och makten till det, så tar vi oss rätten till att behandla andra efter eget gottfinnande. Det är ett väldigt tungt vägande argument mot djurindustrin. Samma logik gäller förstås också miljöargumentet mot överdriven köttkonsumtion, men där får vi själva lida i direkt mening för konsekvenserna av en utarmad natur.

Vi bör ha problembilden klar för oss. Den globala biologiska mångfalden har minskat med 30 % på 35 år mellan 1970 och 2005. Över en tredjedel av världens arter är alltså vid det här laget utrotade i industrialismens tidevarv av människans hand. Över 90 % av biomassan i haven uppskattas vara borta, med anledning av högteknologiska, övereffektiva, tungt subventionerade fiskeflottor och enorma mängder bifångster och svinn. 60 % av ekosystemtjänsterna (15 av 24) är överutnyttjade och på gränsen av sin bärighet med sjunkande förmåga.

Frågan som köttkonsumtion handlar främst om resursutrymmet, levnadsvillkoren och världens överlevnad. Vi äter alltmer kött i Sverige. Vi äter alltmer kött i världen. Vi har problem. Konsumtion av kött kräver i runda tal tio gånger mer energi än motsvarande vegetabilier. Det är effekten av något som kallas näringskedja. Jag undrar därför hur det egentligen står till med de gröna perspektiven på den centerpartistiska kanten? Det påstås att det är grönt, men syns mig lika grått som betong, asfalt och torftig industrilokal. En annan tung politisk centerspelare, miljöminister Andreas Carlgren (C), gör också sitt bästa för att bidra till den bilden med sin genomskinliga retorik om att skjuta av varg, prospektera naturgas och bygga ut kärnkraft.

Jag kommer med glädje och tillförsikt att sluta gräva i andras matkassar när "de andra" slutar gräva sönder min, mina barns, mina vänners och alla andras framtid.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat för Miljöpartiet de gröna som driver bland annat frågor om  ekonomiska styrmedel och avskaffande av jordbrukssubventioner för en rationell mathållning.