Debattartikel om det gröna som alternativ i svensk politik

Här är en debattartikel av mig som refuserats av DN Debatt, SvD Brännpunkt, Aftonbladet och Expressen i nämnd ordning. Sent omsider så blev den publicerad i Miljömagasinet 1/4 och även (utan omsvep kan tilläggas) på Newsmill 30/3.

Det gröna som alternativ i svensk politik

Vår värld befinner sig olyckligt nog i djup kris. Vi kan se det på utarmningen av naturen och sociala oroligheter runt om i världen. Som kontrast är den gröna ideologin en vacker och rationell analys av samhällsprojektet. Den pekar mot en verklighet av en helt annan substans och kvalitet än vad vi ser omkring oss idag. De gröna idéerna bygger på rättvisa och jämlikhet. Hoppet för världens räddning ligger därför i den gröna ideologin och dess politiska förverkligande.

Per Gahrton gav 1980 ut en bok med titeln Det behövs ett framtidsparti där politikens etablerade former kritiserades. Året därpå startade Miljöpartiet som ett demokratiskt alternativ med sikte på miljöfrågorna, vilket snart breddades till generell grön samhällsomställning. Intressant nog är uppmaningen om alternativ i politiken fortfarande aktuell efter trettio år. De flesta politiker vägrar konsekvent att ta ansvar för framtiden trots det demokratiska uppdrag de har som folkets representanter.

Miljöpartiet har under åren av pragmatiska skäl frångått eller osynliggjort flera gröna nyckelfrågor och därmed i praktiken närmat sig den grå delen av den grön-grå skalan. Dagens partiprogram är fortfarande väldigt grönt, men frågan är hur det blir med den saken efter revideringen på kongressen 2013. Mycket av det gröna partiets politiska inriktning beror på förhållningssätt till vad som är grönt och det är varken hugget som stucket eller hugget i sten.

Den gröna ideologin är en vacker och rationell analys av samhällsprojektet. Den pekar mot en verklighet av en helt annan substans och kvalitet än vad vi ser omkring oss idag. De gröna idéerna bygger på rättvisa och jämlikhet. Det är nödvändiga ingredienser för ett gott samhälle, vilket inte minst en historisk betraktelse visar. I tider av kris har rättvisa och jämlikhet varit det kitt som fått människor att sida vid sida vilja arbeta för något gemensamt och större än sig själva.

Vår värld befinner sig olyckligt nog i djup kris. Vi kan se det på utarmningen av naturen och sociala oroligheter runt om i världen. Vi ser det i artutrotning, avskogning, kemikalieförgiftning, jorderosion, sinande vattentäkter, svält, finansiell instabilitet, förtryck och våldsamma konflikter. Den billiga energins era är över i och med peak-oil, tätt följt av produktionstoppar för fosfor, metaller och det mesta av de ändliga resurserna. Det ser onekligen ut som svåra tider vi och våra barn har framför oss.

Samhällsomställning är avgörande för oss som utgör samhället i nutid och framtid. Vi måste därför arbeta för konstruktiva alternativ till många av de rådande samhällsstrukturerna. Utmaningen för Miljöpartiet handlar framförallt om att väcka tankar, lyfta perspektiv och medvetandegöra människor och med det som bas driva verkligt grön politik. Förändring sker snarare genom samtal och opinionsbildning än partipolitiska överenskommelser. Människor omkring oss behöver få chans att inse att tiden och handlingsutrymmet håller på att ta slut, men att vi fortfarande kan hinna lösa upp knutarna. För att lyckas med det måste vi våga peka på obekväma sanningar när det gäller ansvar för ekologi, liv och verklig ekonomi.

Målet med politiken bör inte vara makten för sin egen skull eller att växa sig så stor som möjligt. Det är bra vägar att gå om målet är att förlora sig själv. Det är positivt om fler lockas av det gröna politiska projektet, men leder knappast framåt om rörelsen gör sig mindre grön för att därmed tro sig kunna locka med så många som möjligt. Om de gröna ska förmå påverka framtiden i tillräcklig utsträckning så behövs istället ideologisk förankring, rättframhet, integritet och mod. Ökat väljarstöd behöver vara resultatet av ett starkt opinionsarbete och rakryggat driven politik.

Väljarströmmar är idag flytande och godtyckliga eftersom det saknas egentliga alternativ. Moderaterna leker framgångsrikt med ord och ytbehandlingar. Socialdemokraterna söker vilset och desperat efter en svunnen maktbas. Gemensamt är att de resursstarka aktörerna med lätthet vinner kampen om reklampelare och TV-snuttar. Som kontrast kan Miljöpartiet stå som ett verkligt alternativ i svensk politik. En rättfram strategi kan mycket väl visa sig framgångsrik och rentav göra partiet statsbärande. Något som talar för en sådan analys är den tydliga och utbredda misstron hos vanligt folk som går under beteckningen politikerförakt. I politiken kan ingen någonsin nå fram till alla, men genom att tala klarspråk och vara tydliga med våra lösningar för framtiden kan Miljöpartiet nå många på ett sätt som betyder något.

Det politiska arbetet bygger många gånger på överenskommelser och kompromisser. Det är något bra och eftersträvansvärt så länge det finns integritet och respekt i processen. Viktigt att komma ihåg är att det finns grundvärden och kärnfrågor som inte tål att kompromissas bort. För oss gröna handlar det om sådant som livsrespekt, solidaritet, det hållbara samhället, grön ekonomisyn, pacifism och tillväxtkritik. Utöver kärnfrågor finns en mängd sakfrågor som går utmärkt att förhandla om och de kan delas upp i mer eller mindre viktiga frågor.

De gröna idéerna håller tätt vid skärskådning. En del är negativt inställda, vilket kan bero på att de av olika skäl inte vill sätta sig in i nya tankar och perspektiv. Det kan ha med prestige, makt eller vana att göra. Somliga gör sitt bästa för att förkasta progressiva idéer med förlöjligandet eller ignoransen som metod eftersom visad förståelse och erkännande innebär förskjutningar av maktbalanser. Det är emellertid inte rådande maktstrukturer som är de grönas mål, utan nödvändigheten av en konstruktiv samhällsomställning. Vi kan inte göra annat än att försöka eftersom misslyckande att ställa om innebär storskalig och ödesdiger katastrof.

Det finns ingen anledning för den gröna politiska rörelsen att huka sig och osynliggöra sin gröna grund genom att försöka smälta in i mängden. Vi som är gröna behöver vara tydliga med vilka visioner vi jobbar mot. Vi kan visa att en rättvis och solidarisk värld är sympatisk, attraktiv och möjlig att uppnå. Ansvaret att försöka lösa de allvarliga problem vi står inför gäller oss alla, men det är bara vi som ser problemen som är benägna att ta det ansvaret. Hoppet för världens räddning ligger därför i den gröna ideologin och dess politiska förverkligande. Det pekar mot ett samhälle som fungerar i omtanke och respekt, där kärlek till livet råder och vi kan leva i balans och verklig välmåga.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat för Miljöpartiet de gröna som vurmar för partiets ideologiska förankring och anser att rättframhet och mod uppskattas och ger tillit och förtroende samtidigt som medvetandegörandet är nödvändigt för samhällsutvecklingen

Tack till Eva Andersson-Wilks, Sonia Atropa, Dace Balode, Erik P-A Ejdeholm, Elin Frøydis, Göran Hellbergh, Rasmus Holmberg, Lena Ilhag, Erik Jansson Boström, Kalle Kenntoft, Jouni Liimatainen, Malin Lundquist, Fredrik Pousette Falk, Anette Sagnell, Jonas Sandberg, Krister Segergren, Tom K Strömberg, Anna Caroline Svensson, Charlotte Thege, Lisa Wanneby och Naomi Yoshishiro för genomläsning och konstruktiv kritik.