Sammanfattningsvis så handlar den tecknade beskrivningen om borgerlighetens strategi att sälja ut allt vad allmän nytta och tillgång heter. Gärna till hutlöst underpris så att takten i utförsäljningarna inte riskerar att mattas av.
Den tredje rutan är klockren i sin beskrivning av verksamheters förytligande och utarmning. En effekt vi kan se med önskvärd tydlighet när det gäller såväl avregleringen av radio som strukturerna inom marknadsanpassad media överlag. Bibliotek är på gång att privatiseras på sina håll, exempelvis i Nacka (Stockholm). Vi ser förstås även gott om baksidor i verksamheter som vård och skola.
Jag har skickat en motion om de här frågorna till Miljöpartiets kongress. Du kan läsa den bland annat här på bloggen och motionen heter Vinstdrivande bolag får stå själva.
Berglin är toppen! Utförsäljningen av statliga bolag är det inte.
SvaraRaderaJag har följt upphandlingen av sjukvård, framför allt psykiatrin, här i Skåne med stor fasa. Bland annat skulle ätstörningsvården i Malmö upphandlas sommaren 2010, och Capio som vann upphandligen hade lagt sig 2 miljoner under det maxtak som landstinget satt. När jag läste upphandlingsrapporten blev jag faktiskt en smula mörkrädd. Det var fem kriterier som skulle bedömas, där det femte var verksamhetens pris. Kriterium 1-4 viktades till 40 % och priset till resterande 60 %. Maxpoäng i denna bedömningsskala var 23: Capio som vann fick 17 poäng, medan Kronbladsklinien förlorade trots sina 22,5 poäng och trots att de höll sig inom de ekonomiska gränser som Region Skåne satt upp. Det blev så obehagligt tydligt att kvalité faktiskt inte är högst prioriterat, ens inom sjukvården, utan att pengar även där måste styra till sista andetaget.
SvaraRaderaSå nej, upphandlingen är allt annat än toppen. Patienterna tvingades avsluta sin vård utan att ha en aning om när de skulle kallas till uppföljning eller om de alls skulle få någon eftervård som de lovats. Något liknande inträffade när Hjärnhälsan förlorade den öpenpsykiatriska verksamheten i Lund, och patienterna plötsligt tvingades byta samtalskontakter och psykologer. Den som har minsta lilla kunskap om relationsskapande och vård vet att sådant påtvingat uppbrott knappast gynnar eller förkortar behandlingen ...
Det är lätt att som vanlig medborgare få känslan av att det enda som räknas vid det politiska bordet är pengar, pengar och åter pengar. Dessutom pengar ur ett pinsamt kortsiktigt perspektiv - det som tycks billigast sett på kort sikt behöver ju som bekant inte vara det på lite längre sikt.
Beklagar detta lilla bloggkommentarsutbrott; ditt inlägg lyckades uppenbarligen trigga igång lite av min vårdpolitiska frustration :)
Visst är det så, Fredrik!
SvaraRaderaThérèse, din kommentar är högst välkommen. Varmt välkommen att delge dina erfarenheter och tankar. Det är så här det ser ut i välfärdssverige av idag och din beskrivning stärker den bilden. Jag tycker att makthavarna är pinsamma och framtidsfarliga.