10 juli 2011

Svar till Piratpartiet

Torbjörn Wester från Piratpartiet (PP) gav respons (21/6) på Gröna partiets (GP) introduktionsartikel (11/6) i Fria Tidningen. Vi var några av GP:s representanter som tackade och svarade såhär (29/6):

Internet – en ovärderlig arena

Det var trevligt att läsa Torbjörn Westers (PP) välkomnande respons (21/6) på artikeln om Gröna partiets uppstart. Vi återgäldar gärna gesten genom en handräckning från vårt håll.

Gröna partiets kamp utgår från den gröna ideologin. Vad vi ser är vår tids viktigaste fråga ekosystemens stabilitet och den pågående artutrotningen, där vi människor är helt beroende av de ekosystemtjänster som vi är på väg att trampa sönder och samman.

Allt hänger emellertid ihop och det är avgörande att vi får till stånd en omställning av det ekonomiska systemet till att handla om verklig ekonomi, det vill säga hantering av resurser istället för tillväxt- och konsumtionshets. Vi jobbar även för sådant som livskvalitet, reell demokrati, djurrätt och meningsfullt icke-våldsligt fredsarbete. Vi vågar lyfta vetenskapligt baserade ställningstaganden även om det bryter med den etablerade samhällsbilden. Det är nödvändigt.

Vi håller med om att även politiken som rör internets former och möjligheter är en viktig samhällsfråga och vi tar gärna chansen att berätta lite om vår inställning. Vi kan konstatera att Gröna partiet i likhet med Piratpartiet är starkt kritiskt till inrättandet av övervakande och begränsande lagstiftning som FRA-lagen, IPRED-lagen och Datalagringsdirektivet.

Gröna partiets verksamhet bygger på deltagande demokrati där vi tillämpar lyssnande diskussion och beslut genom konsensus. För tillfället är vår kommunikation främst internetbaserad, men vi inser att det inte kommer att kunna vara heltäckande för vår interndemokrati. Internet ger emellertid goda möjligheter att föra diskussioner framåt över avstånd i både tid och rum genom exempelvis chat, diskussionsforum, epost, telefonkonferenser och delade dokument.

Varje kommunikationsform har förstås sina för- och nackdelar. Enbart textbaserad kommunikation är smidig och lättillgänglig, men förlorar ofta stora bitar av informationsflödet. Samtal i det fysiska rummet är oftast mer givande, men kräver också mer tid och engagemang. En viktig slutsats är att delaktighet är möjligt och önskvärt på fler vis än ett.

Vi vill gärna använda den nya teknologin till att förbättra demokratin och utnyttja dess verkliga potential. Det som är mest intressant gällande teknikens positiva möjligheter är hur den kan hjälpa människor att delta i politik på ett konstruktivt sätt. Vi vill varken oreserverat hylla eller på förhand avfärda tekniska innovationer. Samtidigt förhåller vi oss kritiskt granskande och framhåller vikten av försiktighetsprincipen, vilket gör att vi är vakna inför exempelvis mobilstrålningens hälsorisker.

Vi uppmärksammar internetkulturens sprängkraft där människor idag gratis delar med sig av öppen källkod och kulturalster de skapat. Det hänger ihop med ett starkt ifrågasättande av konventionell distribuering av media. Internet utgör en ovärderlig arena för den sociala logikens förändring som är i vardande. På internet bestäms vår sociala status alltmer dynamiskt där det blir mer intressant vad vi bidrar med istället för vad vi samlat på oss.

Torbjörn Wester har alltså helt rätt i att Gröna partiet gör sitt bästa för att anamma den nya internetbaserade teknologin. Vi står också på samma sida i kampen för fria informationsflöden, även om perspektiven må vara något olika. För oss som grön politisk rörelse är ett fritt och ocensurerat internet snarare ett medel för kommunikation och kunskapsspridning än ett mål i sig självt, men likväl inrymmer det stor potential att förändra det politiska landskapet.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Medskribenter:
Marie Ericsson
Torbjörn Gannholm
Peter Green
Mats Olausson

Underskriven av:
Peter Englund
Ingvar Nilsson

1 juli 2011

Matutdelning i Florida = terrorism

De senaste veckorna har i Orlando, Florida, hittills 21 personer arresterats för att ha delat ut gratis vegetarisk och helvegetarisk mat till fattiga i en park. Stadens borgmästare Buddy Dyer har offentligt kallat aktivisterna från organisationen Food Not Bombs (FNB) för matterrorister. Så störd är världen.

Ett av de verkliga problemen är snarare att samtidigt som människor svälter i världen så spenderas flersiffriga miljardbelopp på soldater, vapen och militär teknologiutveckling. Båda dessa faktum är dessutom helt oacceptabla var för sig.

Utgångspunkten för Orlandos lokala myndigheter är att stadens lagbaserade föreskrift om "bespisning av stora grupper" kräver att organisationer erhåller ett tillstånd för att få dela ut mat (även gratis) till grupper som är större än 25 personer. Sådana tillstånd ges endast till varje organisation två gånger per år och Orlandos lokalavdelning för FNB har redan använt sina båda tillstånd för det här året.

Vad är det vi ser här? Höjden av paragrafrytteri? Rättssamhällets smetiga förruttnelseprocess? Det som borde vara kriminellt är inte att ge mat till fler än 25 personer, utan att mer än 25 personer är så utsatta att de behöver hjälp att få mat.

Gerillaodling uppdatering

Artíga vattnar
Häromdagen var jag och Artíga ute på gården och såg om de små potatisplantorna. Jag tyckte att de gott kunde vara betjänta av en slurk, så jag tog ut två hinkar med vatten och en kanna. Artíga vattnade med hjärtans lust.

En av femton friska potatisplantor
Imorse var det en som gick runt med grästrimmer och arbetade på gården. Dace var och lämnade Artíga på dagis, så jag gick ut med Torun i bärsjalen och bytte några ord med trimmästaren. Främst önskade jag förstås att potatisplantorna inte kom till skada. Hen var trevlig och tillmötesgående och lovade att notifiera också de andra som skulle komma med gräsklippningsmaskiner strax. Vad jag kunde se från fönstret så ansträngde de sig att spara våra skyddslingar.

Trygg tillvaro - ökat riskbehov

Gunnar Quist
Gunnar Quist (79) är nykterist och en betrodd samhällsmedborgare. Enligt den här artikeln i Göteborgsposten från idag är hen "mångfaldigt prisbelönad, hedersordförande i Sävehof och invald i idrottens Hall of fame i Göteborg" och "startade Partille Cup, världens största handbolls­turnering".

Sedan 7-8 år langar hen sprit som köps och körs med bil från Tyskland.

Frågan är varför? Jag tror att det har att göra med ungefär samma sak som att rika östermalmstanter upptäcks snatta i butiker eller någon hög politiker, känd skådespelare eller framstående idrottsperson köper sexuella tjänster eller fuskar med skatten.

Tillvaron är trygg och folk blir tokiga. Vi behöver känna att vi lever och hittar vi inget bättre så sätter en del av oss moral och heder på spel.

Själv föredrar jag musik, dumpstring, arbetskritik, konsumtionsminimalism, schack och civil olydnad. Det räcker långt. Åtminstone för mig, men jag tror att det är generellt även om andra kanske fokuserar mer på klättring, bungy-jump, off-pist eller casino.

Fler intressanta artiklar i serien:
Quist hämtad till förhör
Knark ombord på spritbussen
Fyllor som skulle knäcka de flesta
32 pallar sprit var "livsmedel"
Här langar idrottsprofilen
Tullen går på knäna - drar ändå ned
Åtalad familj fortsätter langa
Sprithandeln - ett jättemaskineri
Enorma mängder tysk sprit ger klirr i kassan
Tung last varje onsdag

Sol och bad

Vill berätta lite om en del av min dag.

Idag på kvällen cyklade jag till Söderbysjön med Artíga i cykelkärran. Det hade varit en tryckande varm dag och solen sken fortfarande om än inte lika starkt. Vi badade, matade fåglar och fiskar (med dumpstrat vitt bröd) och lekte med sand. Onekligen en härlig stund ute i naturen.

När vi kommit hem så spelade Artíga upp en dockteater för mig, Dace och Torun. Dockteatern var hade hen tillverkat själv på förskolan tidigare på dagen. När berättelserna om troll och prinsessor var utagerade, så borstade vi tänderna och läste därefter saga. Båda två slocknade vi tämligen snart.

Jag vaknade däremot vid tvåsnåret, så nu sitter jag här i nattlugnet och arbetar (eller vad vi nu ska kalla oavlönade insatser för samhällets utveckling).