5 december 2017

Bortom tillväxt

Lyssnade häromdagen på den första delen (av sju) av en intressant podcast med rubriken Framtidsutsikter. Den tar upp ett för mig synnerligen viktigt ämne, nämligen den problematiska tillväxten. Och vad händer om, eller snarare när, kraven på tillväxt fallerar?

Med tanke på att t ex 3 % stadig tillväxt per år ger en fördubbling vart 24:e år eller 7 % tillväxt ger en fördubbling vart 10:e år, vad det än gäller, så är tillväxtens avtagande eller rentav kapsejsande det enda sannolika utfallet i en värld med begränsade resurser. Det är helt enkelt galet att i vår utvecklade ekonomi ha ytterligare materiell tillväxt som centralt politiskt mål.

Det är glädjande med spridning av upplysande perspektiv, vilket podden ju gör. Den utgår från det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande och tar upp de fyra scenarier för en hållbar framtid som forskningsprogrammet tagit fram. Dessa fyra scenarier handlar om cirkulär ekonomi i välfärdsstaten, kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning och automatisering för livskvalitet.

Podden är producerad av Anna och Karin Bengtsson i samarbete med Åsa Svenfelt på KTH, finansieras av det statliga forskningsrådet Formas.

8 januari 2017

Perfektionens fälla

"Don't let perfect be the enemy of good"

Ett klokt förhållningssätt. Visserligen går det absolut att ifrågasätta huruvida någon som inte fullständigt avstår från animalier bör kallas vegan, men i praktiskt hänseende så har perspektivet stor relevans.

Jag är visserligen dumpster-vegan (köper i stort sett aldrig animalier och väljer alltid helvegetariskt när jag kan och alternativen inte är dumpstrade), men det är ändå den hållning jag har i frågan. Nämligen att det är mycket bättre att någon är vegan till säg 60 % eller 80 % än 0 %. Det sistnämnda alternativet vore emellertid självklart rent hälsofarligt.

Anledningen att hållningen är bra är helt enkelt att inte särskilt många lockas av att utforska vegetabiliska alternativ genom fördömanden baserade på att ansträngningen ändå inte är 100 %. Visst är det väl bättre att istället stötta exempelvis en vegetarisk dag i veckan? Med option på mer?

Jag har diskuterat exempelvis det här med en del personer över åren, vilka just framhållit vikten av att inte vara nöjd med annat än 100 %. Och kan väl egentligen bara säga att dogmatism mest bara leder in i en mörk återvändsgränd. Undras om de insett det vid det här laget?

3 januari 2017

Dra åt helvete


Det är drygt två år sedan jag skrev här på bloggen. Mind-boggling.

Har länge funderat på att komma igång igen. Tror att det behöver vara enkelt. Därför ska jag använda mig av min goda (tror jag) vän Andreas Meijer som skrev ett bra blogginlägg häromdagen. Jag tar det och skriver om en smula, även med ett och annat tillägg. Det som följer är alltså till största delen Andreas text (jämför gärna):

Vi verkar ha fått ett samhällsklimat där det är väldigt viktigt att hålla ”rätt” ton och vara väl insatt i hur debatten ska föras. Den som inte riktigt klarar av det får sin åsikt idiotförklarad eller blir idiotförklarad som person. Så nu vill jag ta tillfället i akt att göra precis tvärtom och be diverse människor att dra åt helvete.

Jag har upprepade gånger försvarat muslimer som utsatts för fördomar och hat. I och med detta har jag blivit kallad ”islamistkramare” och dylikt. Jag försvarar inte innehållet i religionen utan bara rätten att få tro på vad en vill – de som inte tycker att det är ok kan dra åt helvete.

Samtidigt har jag pratat med muslimer (inte ens extremister) som tycket att homosexualitet är en synd och att de ska stenas tillsammans med kvinnor som inte uppträder ”som de ska”. Jag är för rätten att utöva religion, men inte rätten att gömma sig bakom en religion för att utföra grymma handlingar och sprida elaka budskap – de som tycker att det är ok att gömma unkna värderingar bakom en religion eller kultur kan dra åt helvete.

Det finns ett gäng ultrakristna som hetsar mot islam men som står för samma risiga värderingar själva, såsom homofientlighet, misogyni och dömande av hur människor lever sina liv (har för mig att Jesus tycker rätt illa om människor som fördömer andra människor). Lite det här om flisan i ditt syskons öga och bjälken i ditt eget. De som inte ser efter sitt eget hus, men gärna gnäller på grannen, kan dra åt helvete.

Under mina år som aktiv så har jag stött på diverse människor som hetsar mot hedersvåld samtidigt som de talar om kvinnor som objekt och hatar feminister. Eller människor som förfäras över halalkött i Sverige (ingen större skillnad för djuret) men väljer att köpa plågad gris från Danmark (eller för den delen Sverige). Eller de som skriker om människor från ”våldskulturer” och samtidigt hejar på när någon bränner en flyktingförläggning eller moské eller spottar på en tiggare. Dessa människor är hycklare och kan faktiskt dra åt helvete.

Det finns människor som uppger sig vilja ha ett gott samhälle och tolerans mot sina medmänniskor medan de väljer att spotta på alla som någon gång begått ett misstag, oavsett om de ändrat åsikt, tänkt om eller fått differentierade perspektiv. Dessa människor hämmar samhällsutvecklingen och är duktiga idioter och goda bundsförvanter med de mörka krafterna. Den som inte kan förlåta och se människan bakom åsikten, utan som istället spottar ner från sin höga häst – ja, hen kan dra åt helvete hen med.

Det finns också människor som hjälper till att, ofta vad det verkar oreflekterat, sprida felaktig information som är vinklad och skapad för att spä på fördomar och skapa fientlighet mot vissa grupper i samhället. De som skapar denna information eller är med och rullar den bollen kan också dra åt helvete.

Alla enögda jävlar som inte förmår ta in en mångfacetterad verklighet kan dra åt helvete.

Sedan har vi dessa rättskämpar som säger sig slåss för ett rättvist och jämlikt samhälle, värna om de svaga och utsatta och motarbeta förtryck, men trots detta driver på mobbstämning och i realiteten tillhör de värsta förtryckarna av alla som inte tycker exakt som de gör. Varje försök till diskussion reduceras till ett avfärdande förtryck baserat på exempelvis tolkningsföreträde. På något vis brukar dessa anti-intellektuella väsen ha en stark koppling till det som kallas identitetspolitik. De här människorna saknar utifrån sina handlingsmönster uppenbart förmåga till logik, intellektuell process, empati och självinsikt och kan väldigt mycket dra åt helvete.

Jag har inte rätt i allt jag gör. Min åsikt är inte nödvändigtvis bättre eller mer värdefull än någon annans. Jag försöker dock sätta mig in i det ämne jag diskuterar och jag försöker att lära mig något medan jag håller på. Jag har trots ambitionen till kunskap och insikt haft fel många gånger. Jag har sannolikt fel gällande hur jag tänker kring vissa saker även idag, men jag har bara inte förstått det än. Den dag jag förstår att jag har fel om något kommer jag med säkerhet omvärdera och förändra hur jag tänker kring det. Jag kommer dessutom med säkerhet att ha fel ibland även i framtiden. Om jag inte har rätt att ändra mig, rätt att utvecklas eller rätt att ifrågasätta mig själv och andra, ja, då är det ju ingen mening med att ens försöka. Och då kan vi alla dra åt helvete.

Oj, fan vad ensamt det blev helt plötsligt...

Och ja, jag är medveten om att det här inlägget faller under kategorin ”intolerans” men jag skriver det med utgångspunkt i ett citat om demokrati:
I en demokrati behöver tolerans för allas åsikt finnas. Det enda som inte kan tolereras är intolerans.