Privatisering, halleluja!

Foto: Mikael Damkier

Nu har det kanske varit lite väl många inlägg om Wikileaks på kort tid. Det behöver förvisso inte vara dåligt, då kampen om ett öppet och fritt samhälle är synnerligen viktig. I det här blogginlägget ska jag emellertid ta upp något lika enkelt som uppenbarligen centralt för dagens samhällsutveckling. Det ska handla om driften till privatisering.

Betänk till att börja med olika fall av privatiseringar som skett över de senaste åren. Missförhållandena inom privata bolag som hanterar äldreomsorg där människor får liggsår och personalen endast har tid för utdelning av medicin. Kanske är det inte någon skillnad från innan privatiseringarnas tidevarv enligt följande artikel, eller så kan vi tvärtom
ana en kvalitativ skillnad i varande där en alltmer pressad och stressad personal lättare tappar tålamod med utsatta äldre och rentav oftare förtrycker dessa med psykiskt och fysiskt våld? Sjukhus som optimerar sin personaltäthet av rationaliserings- och besparingsskäl och helt enkelt försämrar möjligheterna för att få nödvändig, kvalitativ vård i rätt tid.

Foto: Pål Bugge

Privata så kallade friskolor som drar in på material och personal och exempelvis ser till att elever på skolan tar över funktioner som matlagning och städning (enligt en vän till mig som är elev på Kunskapsskolan). Att friskolor är mer generösa med betyg av marknadslogiska konkurrensskäl, eller den frejdiga entreprenör som startade en gymnasieskola med syfte att kunna ge sitt barn högre betyg.

 Den suspekta utförsäljningen av tio köpcentrum till det brittiska bolaget Boultee, vilka chockhöjt hyror för handlare och orsakat en smärre skandal. Särskilt i åtanke av moderaternas uppenbara slapphänthet alternativt överlagdhet vid genomdrivandet av affären. Går det att förklara på annat vis än en korrupt process?

Visst, globaliserad ekonomi och visst, nyliberalism råder och tyst det är i husen, men vad jag ändå inte riktigt kan förstå är hur privatiseringsideologin kan tillåtas få så fritt spelrum som den tar sig idag? Visst går det att tycka att allt blir bättre när företag håller i rodret och att allt blir sämre när staten gör det. Och vice versa. Men det verkar ju i allmänhet vara mest tyckande.

Foto: Kent Höglund

Ska vi vara imponerade när till exempel S:t Görans sjukhus basunerar ut att de gjort mångmiljonbelopp i vinst? Enligt den här artikeln i DN köptes sjukhuset av investmentbolaget Bure (sedermera Capio) för 250 miljoner kr och har sedan 2003 gjort över 260 miljoner kr i vinst varje år. Omsättningen är i dagsläget på ca 1,5 miljarder kr och sjukhuset är till i stort sett 100 % skattefinansierat.

Jag vill nu gestalta ett exempel hämtat från min egen verklighet. Det går även att läsa en liknande redogörelse på min andra blogg, som delvis handlar om schack, där inlägget "Politik, vaf..." var ett embryo till den här mer politiskt inriktade bloggen.

I början av 2006 försökte vi få vård just på Capio S:t Görans sjukhus eftersom sambon var gravid och mådde dåligt med bland annat feberattacker. Vi då bodde ca 500 m från sagda sjukhus. Vi fick till att börja med vänta i över två timmar på akutavdelningen för att till slut få komma in till en sjukskötare. Hen ställde lite frågor och tog sedan ett urinprov och meddelade att det förmodligen var urinvägsinfektion. Vi kunde emellertid inte få komma in till någon läkare för en mer definitiv diagnos eller få en utskrift av recept till antibiotika. Istället meddelades det att vi fick lov att söka oss någon annanstans, förslagsvis till Sabbatsbergs sjukhus.

Vi var alltså tvungna att ta oss över Karlbergskanalen och förbi Vasaparken, vilket innebar minst en halvtimmes resande, och sitta i ytterligare ca två timmars kö på nästa sjukhus. När vi kom in till läkaren så skrev hen efter en snabb och effektiv undersökning ut antibiotika och konstaterade undrande det absurda i att S:t Göran hade skickat oss dit.

Av de andra drygt tio ”kunderna” på S:t Görans akutavdelning så fick ingen komma in till själva det heliga sjukhuset. Visst ligger det nära till hands att undra om det ens fanns någon läkare inne på akutavdelningen? Hög beredskap kostar naturligtvis pengar, så för Capio S:t Görans sjukhus är det gissningsvis rationellt att reducera personal på akutavdelningen för en högre "effektivitet" och därmed vinst. Symptomatiskt.

Foto: Lena Paterson

Låt oss försöka undersöka de grundläggande mekanismerna för borgarnas privatiseringsiver. Det är helt uppenbart att de säljer ut det mesta till kraftigt rabatterade priser. Kapitalisterna skrattar hela vägen till banken och det behöver vi inte vara särskilt förvånade över egentligen. Devisen verkar vara att "privat verksamhet per definition är bättre" och "det här kommer de aldrig kunna köpa tillbaka". Det kanske också handlar om att några kompisar eller de politiska makthavarna själva genom bulvanverksamhet kan sko sig lite extra i tillvaron på skattebetalarnas bekostnad. Vad vet vi egentligen om det? Möjligen kan vi tillåta oss mer eller mindre kvalificerade gissningar. I vilket fall, something is rotten in the state of the world, för att tala med Hamlet.

Foto: Sigge Persson

Om vi sedan lyfter blicken och studerar själva verksamheten. Vi kan gärna ta vård och skola som exempel. Hur kan någon gå med på att låta aktiebolag eller andra vinstfokuserade verksamheter få ekonomiskt stöd från skattemedel för att utöka deras vinst?! Från oss vanliga medborgare rakt ner i deras stinna kassakistor. Det är ju faktiskt helt sjukt!

Jag anser tvärtom att eventuell vinst inte ska få användas för annat än att utveckla verksamheten. När en ägare krasst plockar ut, säg, 200 000 kr för att köpa, säg, en bil, eller bara ha lite extra cash på banken, så visar det på något som inte riktigt står rätt till. Detsamma gäller för övrigt när ett anonymt aktiekapital kräver så stor vinst som möjligt för maximal utdelning till sina ägare.

Foto: Jens Karlsson

Jag tycker att det är helt i sin ordning att det finns privata skolor eller vårdinrättningar som alternativ. Det är bra med valfrihet. Det är däremot inte ok att vinstdrivande verksamhet ska kunna basera en stor del av sin vinst på bidrag. De bör rimligen få slipa sin verksamhet och klara sig på marknadsmässig finansiering, alltså exempelvis avgifter i konsumentledet eller de vederbörliga skattetekniska manövrarna. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den. Det lär förstås visa sig på kundunderlaget. De besuttnas gräddfil. Helt i sin ordning, så länge inte vi övriga behöver betala för den och det samtidigt finns schyssta alternativ.

Ett problem är även att de vanliga människor som använder sig av dessa privata tjänster eller resurser dels inte har insyn i de ekonomiska förehavandena och dels ofta är maktlösa när det gäller reella alternativ. Men det är väl å andra sidan kapitalism i ett nötskal: Utnyttja de utsatta.

Foto: Håkan Berg

Så, hur svårt ska det vara? De kommunala skolorna och landstingens sjukvård bör rimligen vara skattefinansierad och vara ett alternativ tillgängligt för alla. Privat, vinstdrivande verksamhet bör inte få en krona i stöd, men kan i gengäld plocka ut hur mycket vinst de vill ur verksamheten. Som det ser ut idag är såväl vård som skola mycket lukrativa verksamheter där multinationella bolag dras till Sverige som flugor till honung. Knappast särskilt positivt om vi ser till hur det stora flertalet av sådana verksamheter sköts eller snarare missköts till förmån för den heliga vinsten.

Sedan tycker jag att det gärna kan få finnas ett mellanalternativ, det vill säga en privat aktör som skriver under en förbindelse om att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Dessa kan få en del av sin finansiering från skattemedel. "Min modell" (det finns säkert andra som tänkt i liknande banor) inbegriper alltså följande tre kategorier:

1. Statlig verksamhet - Till största delen finansierad med skattemedel
2. Ej vinstdrivande privat verksamhet - Delvis finansierad med skattemedel
3. Privat verksamhet - Finansierad genom konsumentavgifter, reklam, privata bidrag m.m.

Foto: Håkan Berg

Så, nu kan vi fråga oss varför det inte ser ut på det här synnerligen logiska sättet? Vilka manipulationer gör att borgerligheten kan få komma undan med genomgripande erosion av det här landets ekonomiska grund? Utan att protesterna stormar? Eller åtminstone ett avståndstagande från att välja om de hala kålsuparna? Nej, istället är Moderaterna & Co mer populära än någonsin. Helt absurt.

Och borgarna som inte ens är förmögna att fixa schyssta jobb, utan avreglerar och försämrar för flertalet här och nu och säljer ut framtiden till ekonomisk och ekologisk undergång. Är det värt någon billig hundring mer i plånboken? De verkliga vinsterna plockar storkapitalet hem, helt i enlighet med tidsandan.

Gott folk. Dags att se igenom dimmridåerna och hitta ut från träsket?