17 juni 2011

Twitter-battle

@trulpen
Jag har börjat twittra. Startade ett konto i typ februari i år. Det lade jag ner efter två dagar. Jag har ingen Ipod eller liknande och kände mig mest handikappad. Har inte ens surf på dinosauriemobilen min. För några dagar sedan startade jag ett nytt konto, mycket på grund av Pierre Ringborgs uppmaningar därtill.

Färsking som jag är har jag redan hunnit med att erfara mitt första twitter-battle.

Noterade lite grann av ett nedvärderande påhopp från Lisa Magnusson riktat mot det nystartade Gröna partiet. Hen är ingen jag känner till. Det säger i och för sig inte så mycket eftersom jag är helt ointresserad av kändissvängarna. Intressant nog så är personen ifråga tydligen en professionell bloggare. Det får mig att undra hur folk lyckas med att bli professionella bloggare? Medborgarjournalistik? Mind-boggling.

Lisa Magnusson
Hen skriver i vilket fall för modemagasinet Rodeo. Trend, shopping, skönhet. Ett riktigt konsumtionsheligt träsk.

Vad jag förstår så har hen rätt ok värderingar ändå. Därför är det extra tråkigt att jag upplevde en riktigt dålig och tråkande konversation med den människan. En direkt reflektion var att det här verkade vara någon slags mediadiva som tror att hen kan behandla folk hur som helst.

Kunde inte undgå att känna frustrerande menlöshet och aversion utifrån den arrogans hen uppvisade. Kanske var jag arrogant själv, men jag upplevde att jag försökte öppna upp ingångar till diskussion. Det dissades i twitterskt hektisk anda. Försökte hen ens ta sig tid att relatera till vad det var jag skrev?

Ja, frågan är om hen förstod själv vad det är hen pysslade med? Verkar inte så. Det är dock ännu ett av dessa otaliga exempel på hur knepigt det är att föra konversationer på internet. I stort sett så reduceras kanske 80 % av informationsflödet bort i enbart skriven kommunikation. En bok är tillräckligt fullödig för att täcka in och förklara sambanden så luckor kan undvikas. Twitter på 140 tecken? Knappast.

Nu när jag har skrivit av mig lite, så undrar du kanske vad det var vi skrev egentligen? Twitter är ett offentligt medium, så jag citerar konversationen i sin helhet nedan.
1) LM: "Detta kan verka naivt", eh ja. varning! snömos:

2) JPT: Snömos själv, snödrottning där.

3) LM: vad har jag sagt som är snömos?

4) JPT: Tja, ett exempel: "Man blir ärligare, öppnare av att dricka lite starkt. Mer kärleksfull, mer förlåtande."

5) JPT: Men jag erkänner att jag mest reagerade på ditt uttalande om artikeln i SvD (). Förstås. :)

6) LM: haha, av allt jag har skrivit invänder du mot att man blir ärligare, öppnare, mer kärleksfull, mer förlåtande när man är berusad?

7) JPT: Exempel från det lilla jag har läst efter en sökning. Fördomsfullt? Typ likvärdigt med din respons på Gp:s artikel i SvD. ;-)

8) LM: är för lat/fantasilös/whatever för att komma på någon kritik som faktiskt har relevans för det jag skriver.

9) JPT: Och är alldeles för ödmjuk och artistisk  för att trulpen ska kunna kritisera eventuellt ihåliga, billiga uttalanden.
[På LM:s twitter-sida står som beskrivning "Ödmjukhet. Moral. Artisteri." red.anm.]


10) LM: det här handlar ju bara om att du blir irriterad för att jag inte gillar det där partiet och vill straffa mig med ett "du rå!", men

11) JPT: Kom med lite konstruktiv kritik så kanske vi kan öppna den här sorgliga tråden för lite faktisk lyssnande diskussion. Eller?

12) JPT: "det är skitroligt att argumentera, diskutera, debattera. Bråka, rentav" och "Samförståndsmys får mig att rysa av obehag" :-)

13) LM: alltså, du har ju inget att komma med och slösar således bort både din egen och min tid. hejdå.

14) JPT: Menade det inte hånfullt. Bara ett citat för @ visa @ jag förstår varför du är så taggig. Sedan är Twitter... speciellt. Ciao

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar