nya.mp.se

Läste ett inlägg om Miljöpartiet på Pierre Ringborgs blogg. Reagerade lite på en sak. Inte så viktigt egentligen, men undrar hur det kommer sig att "nya" för reklamen av Miljöpartiets nya webbplats är identiskt till Moderaternas "nya" framtoning? Slarv, slump eller strategi?

Birger Schlaugs krönika

Läste nyss en tänkvärd och belysande krönika av Birger Schlaug i dagens Fria Tidning. Väntar fortfarande på papperstidningen, men det hindrar mig förstås inte att skriva en notis om saken här på bloggen.

Birger Schlaug

Birger gör som vanligt många bra poänger. Möjligen lägger hen lite väl mycket fokus på språkrörens betydelse. De är centrala och viktiga, men knappast hela rörelsen personifierande.

För Miljöpartiet är det huvudsakliga problemet att den politiska inriktningen är hyfsat fastslagen sedan stålbadet under 2000-talets första decennium. Det har pågått en gradvis slakt av det ideologiska underlaget i syfte att tillvänja partiet gentemot opinionen istället för tvärtom.

Avgörande är också att partistyrelsen (PS) knappast förändrats i maktbalansen mellan djupgröna och grågröna. Den representerar fortfarande mellan tummen och pekfingret åt 1/3 grönt och 2/3 grått. Still going strong. De grå eminensernas majoritet, vars främsta företrädare heter Lennart Olsen, är tryggt säkrad och lär så vara för lång tid framöver. Återväxten är dessutom god, vilket visar sig i de otaliga karriärister som väntar med tungan hängandes utanför maktens dörrar.

Tillsammans med riksdagsgruppen (RG), som delvis är samma grupp, så sätter PS den politiska dagordningen. Kongressbeslut (partiets högsta beslutande organ) kan följas om det passar och passar det inte så görs någon ytlig manöver för att rättfärdiga en blasé, räddhågsen eller strategisk inställning. Diskussionen om basinkomst (även kallat medborgarlön) är en typisk sådan fråga som resulterat i avmätta motioner lagda i riksdagen utan större vilja att väcka debatt.

Foto: Håkan Berg

Mycket av det vi ser av Miljöpartiets arbete handlar idag om en positionering för att få tilltro av industri, kapitalföreträdare och folket i allmänhet. MP strävar till att forma om sin ekonomiska politik så att den blir trovärdig i dagens samhällsparadigm, när ekonomins grundvalar inte är trovärdiga i sig själva. Realpolitiken hamras ut i enlighet med målen. Det främsta målet för MP är i dagsläget att växa sig så stort som möjligt. Däri ligger mycket av MP:s interna systemfel.

Gröna partiet behövs. Främst för att något parti behöver ta ansvar för att försöka lyfta viktiga systemkritiska diskussioner och perspektiv. Birger pekar på några och vi i GP håller helt med om att tillväxtkritik är grundläggande för grönt tänkande. Men, misslyckas vi mot förmodan med vår viktigaste uppgift, så finns det åtminstone många av de tusentals människor som över åren i desillusion hoppat av Miljöpartiet som blir glada när Gröna partiet nu växer upp ur jordens fria vidder likt en livsbejakande solros.

Nya språkrör

Hemma igen från kongressen i Karlstad. Kom hem redan igår kväll, men har lite mentala batterier som behöver laddas och familj som jag vill umgås med varför jag skriver idag istället för igår. När det gäller språkrörsvalet så är jag glad och nöjd över att ha kandiderat och följt kandidaturen in i mål som ett verkligt, om än borträknat, alternativ.

Nya språkrören Gustav och Åsa

Jag passar på att gratulera Gustav Fridolin och Åsa Romson till språkrörsskapen och Anders Wallner till partisekreterare. Miljöpartiet rullar makligt på mot den breda mittfåran och jag får önska dem som håller i tyglarna lycka till.

Den största faran jag ser för Miljöpartiet är att om det ska "nå så många som möjligt", få "så många röster som möjligt" och "växa sig så stora som möjligt" så kommer partiet sannolikt se sig behöva fortsätta reducera ner och skala bort det som är obehagligt och konstigt i det rådande etablissemangets ögon. Alltså en fortsatt gradvis slakt av den ideologiska grunden. Och däri finns ingen egentlig gräns. Ungefär som en lök.

Akko Karlsson och Yuri Silva

Verkligheten pockar på uppmärksamhet. Politiskt populistiska drömvärldar räcker bara så långt. Alltså inte särskilt långt alls, även om köttgrytorna kokar och smakar. Förhoppningen ligger i att Miljöpartiet istället väljer att hålla integriteten hög i sina kärnfrågor och på så vis signalerar till människor att partiet är ett meningsfullt alternativ i svensk politik och växer med den utgångspunkten. Det går dock stick i stäv med tesen "makten i främsta rummet".

Kan tillägga att mina favoritkandidater var Akko Karlsson, Annika Lillemets, Karin Jansson och mig själv. Av politiska och ideologiska skäl. Men, det går inte att få allt. Ibland inget. Och framtiden är öppen.

Jag skulle gärna tagit emot språkrörspinnen, men mina chanser har förstås aldrig varit annat än obefintliga. Av det skälet så har heller inte mitt huvudsakliga syfte med kandidaturen varit att bli vald, utan snarare att få chans att lyfta viktiga frågor och perspektiv. Det tycker jag att jag har lyckats med. Hur som helst har jag inte heller någon anledning att vara bitter och förlorare. Särskilt inte gentemot enskilda personer. Jag gillar dessutom som exempel, och som de flesta andra, Gustav, även om jag skulle önska att hen i större utsträckning vågade ställa sig på tvären i det politiska spelet.

Thomas Bengtsson flashar sin nya T-shirt

Dagens Nyheter skrev för drygt en vecka sedan att det inte fanns några seriösa motkandidater på den manliga sidan. Jag är skiljaktig. Min kandidatur har varit helt seriös, trots marginalerna, och mitt mål har aldrig varit att bara synas. Vad jag vet gäller det även Torbjörn Gannholm och Jack Ljunggren. För mig är det våra gemensamma mål som är det viktiga. Och jag kan bara hoppas att Miljöpartiet tar sitt ansvar för medvetandegörande och samhällsförändring framöver.

Åsa tackade förresten en del kandidater vid sitt tacktal. Gustav missade det, men hen tackade och peppade mig direkt efter mitt tal vilket kändes bra. Tråkigt dock att Åsa inte också inkluderade mig och Torbjörn då vi alla varit runt i landet tillsammans på olika utfrågningar. Inte så viktigt kanske, men jag tycker att separatism är beklagligt och inkludering vackert.

Nu är det bara att fortsätta kämpa för den gröna omställningen av samhället! Hur vi nu väljer att göra det.

Interpellation om basinkomst

Annika Lillemets (Mp)

Jag blir glad att Miljöpartiet driver frågan om basinkomst i parlamentet. Fast med förlov sagt är de flesta Mp-riksdagsledamöter inte särskilt hugade och det var längesedan de var det. Däremot lämnade Annika Lillemets nyligen (21 februari) in en seriös fråga om saken till Regeringen. Den löd som följer:

Resolutionen role of minimum income in combating poverty and promoting an inclusive society in Europe, som antogs av en stor majoritet i EU-parlamentet den 20 oktober 2010, föreskriver en mängd olika åtgärder för att motverka fattigdom och social utslagning i unionen.

EU-parlamentet framhåller bland annat att olika försök visat att villkorslös medborgarlön (basic income) är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och utslagning och ge alla ett anständigt liv. Parlamentet uppmanar därför i resolutionens 34 § och 44 § såväl EU-kommissionen som medlemsländerna att inleda praktiska och omfattande försök med villkorslös medborgarlön som ett sätt att uppnå social rättvisa och lika möjligheter. I 44 § påpekas att villkorslös medborgarlön är icke-stigmatiserande och har förmågan att förebygga dold fattigdom.

Med anledning av detta vill jag fråga hur statsrådet avser att förverkliga resolutionen, särskilt 44 §, i Sverige.

Maria Larsson (Kd)

Interpellationen lämnades in till Socialförsäkringsminister Ulf Kristensson (M), som av något outgrundligt skäl lämnade frågan vidare till Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (Kd). Den påföljande debatten i kammaren (12 april) inrymmer sju inlägg, tre från Annika Lillemets (Mp) och fyra från statsrådet ifråga. Det blir lite väl långt att citera debatten i sin helhet här på bloggen, så jag gör mitt bästa för att plocka ut godbitarna med påföljande (ibland sarkastiska) kommentarer.

Maria Larsson (Kd)

Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan ska ges möjlighet att bidra till sin egen och samhällets utveckling genom arbete. Arbete ger möjlighet till social delaktighet och ekonomisk trygghet genom löneinkomst. Arbete ger även inträde till de sociala trygghetssystemen, och som kompletterande skydd finns behovsprövat ekonomiskt bistånd. [...] Ekonomisk grundtrygghet är avgörande för ett inkluderande samhälle och regeringen anser att trygghetssystemen ska utformas för att främja människors möjlighet och vilja att träda in på arbetsmarknaden.

Föga förvånande är svaret... *ta-daa*... Arbetslinjen.

Svaret är således inriktat på att de som råkar stå utanför de sociala trygghetssystemen och exempelvis inte har haft möjlighet att jobba i tillräckligt stor utsträckning (säg A-kassans arbetskrav på minst 17 h/vecka under ett halvårs tid) eller de som blir utförsäkrade men fortfarande är för sjuka för att lönearbeta, ja, dem skiter de så kallat regeringsfähiga högaktningsfullt i!

[...] I den mån kommissionen och andra medlemsländer finner det intressant och ändamålsenligt att genomföra försök med villkorslös basinkomst tar regeringen gärna del av dessa erfarenheter.

Det gamla vanliga feg-argumentet om att det låter vi minsann någon annan göra. Inte vi, inte nu. Det är någon annans problem.

Här vill jag framhålla att den öppna samordningsmetoden innebär möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan medlemsländer för att gemensamt utveckla ett mer socialt Europa i enlighet med den nya strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, den så kallade Europa 2020-strategin.

"Smart och hållbar tillväxt". Vad är det för menlöst tomtespråk? Högvörderliga statsrådet väljer att inte fatta någonting. Tom borgarboll.

Annika Lillemets (Mp)

EU-parlamentet uppmanar till politisk fantasi och nytänkande, något som är nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett bra liv för alla, inte bara för de starkaste, friskaste och mest anställningsbara – vad nu det råkar vara för något. Fattigdom och maktlöshet är nämligen inget man väljer. Det är inte den enskilda människans fel att [hen] är fattig. Det är inte resurser som saknas utan politisk vilja till rättvis fördelning av arbete, pengar och makt.

[...] de sociala och ekonomiska klyftorna ökar i Sverige. Allt fler slås ut och allt fler förnedras i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsåtgärder. Vi har massarbetslöshet samtidigt som många lönearbetar mer än de mår bra av. Allt effektivare produktionsmetoder minskar behovet av arbetskraft. Att vi inte behöver arbeta så mycket för att tillgodose våra grundläggande materiella behov är en historiskt ny situation, och vi borde glädjas åt vår nyvunna frihet i stället för att alltmer fåfängt försöka skapa full sysselsättning till varje pris, genom ständigt ökad konsumtion som inte längre gör oss lyckligare och som skadar miljön.

Poäng till de gröna. Shit, vad jag gillar Annika!

[...] I EU:s största land, Tyskland, debatteras medborgarlön seriöst. I en rapport från det ansedda världshandelsinstitutet i Hamburg som kom häromåret framhålls att de som får göra vad de brinner för arbetar mycket effektivare än de som släpar sig till jobbet i trött rutin. De möjligheter att förverkliga livsprojekt – att starta företag, vidareutbilda sig och så vidare – som medborgarlön öppnar för, har enligt rapporten en betydande nationalekonomisk potential. Man bedömer att mellan 600 000 och 1,2 miljoner nya jobb skulle kunna skapas i Tyskland utifrån människors egna idéer genom införandet av en villkorslös grundinkomst. Den skulle kunna ge människor verklig makt över sina liv och chans att frigöra sin kreativitet. Detta är något väsensskilt från tvånget att delta i alltför ofta meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som ofta inte leder någonvart eller i värsta fall leder djupare ned i förnedring.

Maria Larsson (Kd)

Jag vet mycket väl att Miljöpartiet på sina kongresser 1998, 1999, 2000 och senast på kongressen 2005 har slagit fast sin vilja att arbeta för någon form av medborgarlön i Sverige, men jag har också läst att man från och med 2008 slopade kravet på medborgarlön och att det i stället är rätt till arbete och egenförsörjning som ska utgöra grunden för Miljöpartiets synsätt.

Den medlemsomröstning eller rådslag om medborgarlön som skedde 2008 och som Larsson så förtjänstfullt refererar till var synnerligen präglat av ett fult diktat om att välja mellan pest eller kolera utifrån frågeformuleringarna som deltagarna hade att ta ställning till.

Det handlade i korta drag om att antingen rösta för en medborgarlön där vi skulle ha ett skattetryck på 98 % eller för något annat sätt att försöka fixa grundtrygghet i samhället. Manipulationen kan vi tacka Lennart Olsen & Co för.

Det finns alltså en anledning till att endast 5 % av medlemmarna valde att rösta i frågan. Många valde aktivt att lägga ner sin röst eftersom det saknades relevanta alternativ.

Knappast särskilt hållbart ur demokratiskt hänseende utan enbart tragiskt om det anses vara "partiets linje". Ungefär som medlemsomröstningen om utträdeskravet ur EU, där såväl båda språkrören som Miljöpartiets meste EU-politiker och grundare Per Gahrton pekade med hela handen.

Hade medlemmarna något egentligt val under de förutsättningarna? Det blev ju ungefär som att välja mellan språkrören och utträdeskravet. Rådslaget om medborgarlön ligger i samma division.

[...] Den beskrivning av Sverige och den generella välfärden i vårt land som Annika Lillemets ger överensstämmer nog inte med vare sig min eller de flesta andras syn.

Jasså? Och det vet minsann högt ärade statsrådet med trygg och säkerställd förvissning?

[...] Arbetslöshet och fattigdom hör ihop. Vi vet att bästa sättet att bekämpa fattigdom är att människor får möjlighet till egenförsörjning.

Människan saknar ju visioner och politisk vilja. Det etablerade systemet och den egna makten framför allt. Det blir mer och mer uppenbart ju längre debatten fortgår.

Annika Lillemets (Mp)

Vi skulle behöva ett basinkomstnätverk som i Tyskland. Där ingår ledande politiker från alltifrån kristdemokraterna CDU, till vänsterpartiet Die Linke, och även många tyska ekonomer ingår. Jag vill nämna kristdemokraten Dieter Althaus, som tidigare var regeringschef i Thüringen och en av Tysklands tyngsta politiker. Han har föreslagit en medborgarlön på 800 euro i månaden utan motprestation. Han anser att en sådan reform skulle kunna genomföras inom fyra fem år och vara budgetneutral genom att den ersätter en stor del av de nuvarande välfärdssystemen och minskar byråkratin.

Systemet skulle också fungera så att arbete alltid skulle löna sig även för dem med mycket låga inkomster. Althaus framhåller vidare att villkorslös medborgarlön skulle uppvärdera det obetalda arbetet i hem och samhälle. Ännu en god effekt som han framhåller skulle vara att människor med medborgarlön för reell möjlighet att välja bort underbetalda jobb med dålig arbetsmiljö.

Förslaget utreds vidare av Konrad Adenauer-stiftelsen, CDU:s idéutvecklingsstiftelse. Dessa tankar verkar inte har spritt sig till svenska kristdemokrater. Jag undrar lite varför. Det belyser också vad jag är ute efter när jag talar om detta.

[...] Det skulle kunna ha en mycket bra fördelningspolitisk effekt. Det bygger på en mycket positiv och liberal människosyn om att alla har rätt till frukterna av våra gemensamma tillgångar. Det handlar inte om bidrag. Det handlar om att varje individ själv anses kapabel att ta ansvar för sitt liv.

[...] Får vi förtroende växer vi med det. [...] Det vore en väldigt viktig förändring att gå från att se människor som lata som ska piskas på för att göra någonting bra till att se dem som kapabla och ansvarstagande.

Ja, varför inte lite positiv syn på oss som samhällsvarelser som omväxling? Det kanske vore något för dagens så kallade liberaler. Eller kvasiliberaler som jag tycker är en mer passande benämning. Jag menar, läs Adam Smith ordentligt. Eller varför inte Milton Friedman? Denna tongivande nyliberala storfräsare som ju förordade negativ inkomstskatt vilket, hör och häpna, är ett annat ord för basinkomst eller medborgarlön.

Maria Larsson (Kd)

Det är naturligtvis så att man kan läsa rapporterna från andra länder med lite olika glasögon. Jag ska med intresse och öppenhet ta del av de eventuella försök som genomförs på parlamentets uppmaning till medlemsstater och det som kommissionen uppmanas att göra om det nu uppstår några sådana.

Det låter för bra för att vara sant. Och det är nog sant åtminstone.

[...] Man får lite ställa medborgarlönen mot de uppbyggda systemen. Jag menar att det är viktigt för en nation att ha ett system där människor uppmuntras att bidra i den utsträckning som de kan. Egenförsörjning ska uppmuntras. Om man arbetar lite mer ska det också synas i plånboken.

Arbetslinjen ånyo. Tröttsamma människa.

[...] De system som vi har byggt upp – trygghet vid inkomstbortfall och behovsprövat ekonomiskt bistånd – är det någonting som i Miljöpartiets värld skulle avskaffas till förmån för en medborgarlön?

Javisst. Har inte det varit självklart hela tiden? Dessutom handlar det inte om att avskaffa, utan om att ersätta och radikalt förbättra.

Annika Lillemets (Mp)

Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Vi gröna tror på människors kreativitet och vilja att bidra till samhället. Medborgarlön är vår vision på längre sikt. Det är en rättighet, en inkomst, som alla får utan villkor eller krav utan förnedrande prövning.

Det handlar också om hur vi ser på arbete. Lönearbete så mycket som möjligt oavsett innehåll är inget gott i sig. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att mycket oavlönat arbete är mycket viktigt.
Lönearbetet är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet. Villkorslös medborgarlön skulle kunna befria arbetet från den överspelade funktionen av disciplineringsinstrument. Om alla fick bättre möjlighet att förverkliga sina drömmar och livsprojekt skulle mycket gott kunna åstadkommas.

[...] Men idén möter i Sverige känsloladdat och irrationellt motstånd till skillnad mot i många andra länder. Det vore synd om fördomar och låsningar skulle leda till att inga försök med villkorslös basinkomst genomförs i vårt land, vilket statsrådets svar tyvärr pekar på. Jag tycker att vi ska ta EU-parlamentets uppmaning på allvar.

De Gröna - De Grå
28 - 5

Maria Larsson (Kd)

Jag ser fram emot att ta del av ett mer detaljerat förslag på hur Miljöpartiet tänker sig medborgarlönen och har finansiering för det framöver i kommande budgetar. Det ska bli mycket intressant att följa.

[...] När det gäller fattigdomsbekämpning är tillväxten av arbete helt central. [...] Utbildningsfrågorna är en annan del som är viktig när man långsiktigt ska bekämpa fattigdom.

De Gröna - De Grå
28 - 3

Om kärnkraft och energipolitik

Foto: Eva S Andersson

Jag skrev i dagarna en artikel om kärnkraft och energipolitik som nu publicerats på Newsmill 7/4 och i Fria Tidningen 16/4. Nekad på DN Debatt och SvD Brännpunkt/Opinion med anledning av "utrymmesbrist", vilket är en standardformulering som egentligen oftast uttrycker brist på kändisskap. Spelets regler. Inget svar ännu från Aftonbladet. Struntade i Expressen, för den tidningen är både otillgänglig och ointressant.

Två dagar efter att jag skickat in artikeln till DN Debatt, så publicerades däremot en artikel av Maria Wetterstrand (Mp) och Lise Nordin (Mp) på samma tema. Tesen de drev är lovlig och innebär att Sverige kan och bör stänga ner två reaktorer under mandatperioden. En läsvärd artikel och naturligtvis tyngre namn.

Det som är lite tråkigt är att Miljöpartiet (och nu inte nödvändigtvis Maria W och Lise N) har tonat ner sin kritik av kärnkraften under 2000-talet. Ett exempel är det Birger Schlaug belyste på sin blogg om när Peter Eriksson (Mp) den 19:e november 2007 menade att kärnkraft "inte kan ligga först" på en lista över åtgärder mot klimathotet, att kärnkraft är "begränsat bra" och "visst kan det vara en dellösning".

En tydlig politisk utveckling där maktmål sätts i förgrunden. Syns det inte självklart att kärnkraftskritiken från Miljöpartiets håll hade varit mer solid och värd att lyssna på om den hade varit tydlig och stringent innan katastrofen i Fukushima? Tur att vi har politiker som rakryggat tagit kampen också under det första decenniumet på 2000-talet, såsom Akko Karlsson (Mp) och Elisabeth Wanneby (Mp) i Kalmar län där Oskarshamn tillika kärnkraftsverk är beläget.

Katastrofens mörka moln

En månad har gått sedan den enorma förödelsen i Japan och kärnkraften har kommit på skam. Den goda nyheten är att vi varken behöver välja kärnkraft eller fossila bränslen. Energifrågan handlar inte om att hitta nya sätt att skapa tillgång till mer energi. Omställning till förnyelsebara energikällor är behövlig, men räcker inte i sig självt. Det viktigaste är istället att vi rationaliserar vår energianvändning genom att effektivisera och vara resurshushållsamma.

Jordbävningens tunga skalv med påföljande tsunami. En månad har gått sedan den enorma förödelsen i Japan. Idag är över tiotusen döda och nära tjugotusen saknade. Nära en halv miljon människor har blivit hemlösa. Katastrofen har slagit sönder tillvaron för otaliga och satt ett djup hack i bilden av samhällets trygghet.

Men det stannar inte vid de direkta konsekvenserna av havsvågen. Elsystemet slogs ut i Fukushima. Ett av världens säkraste kärnkraftverk befinner sig i regionen och råkade ut för partiell härdsmälta och påföljande explosioner. Myndigheter har gjort sitt yttersta för att lugna befolkningen och förhindra allmän panik. Energibolaget TEPCO håller så gott det går inne med information på grund av, som det heter, betydande ekonomiska intressen.

Efterhand som tiden går uppdagas förhållanden och samband. I dagarna rapporterades att det i havet 500 meter utanför det havererade kärnkraftverket Fukushima påvisats mer än 3000 gånger högre nivåer av radioaktiv jod än det tillåtna. Det är skrämmande och visar på att strålningsföroreningar sprider sig. Det har också kommit uppgifter om att människor strålskadats även utanför kärnkraftverket.

Ser vi till vår del av världen, så kommer vi givetvis inte att råka ut för någon tsunami i Sverige. Trots det kan vi inte bortse från risker för allvarliga olyckor liksom för det som brukar betecknas som terrorattentat. Med Sveriges aktiva inblandning i militära interventioner runt om i världen ökar förstås risken för landet som måltavla. Det är ett argument för civil, humanitär hjälp som alternativ, men också mot kärnkraft.

Även om vi skulle efterleva vår neutralitetsprincip (numera alliansfrihetsprincip) bättre, så innebär kärnkraften ändå alltid en risk. När olyckan är framme så får det enorma konsekvenser. Skulle bolagen Vattenfall, Fortum och E.ON som äger kärnkraften i Sverige betala marknadsmässiga försäkringspremier, så skulle verksamheten bli direkt olönsam. Talande nog så var inte kärnkraftsanläggningarna i Fukushima försäkrade mot de skador som orsakats av jordbävning eller tsunami.

Kärnkraftsenergibolagen i Sverige bekostar en olycka med pengar ur skalbolag med minimala likvida medel. Förut rörde det sig om upp till 3,3 miljarder kronor som bolagen var tvungna att ha tillhanda för skadeståndsanspråk. Under 2009 så höjdes gränsen genom riksdagsbeslut till 12 miljarder kronor. Den ändringen har emellertid ännu inte kunnat träda i kraft på grund av att EU:s Pariskonvention först måste ratificeras av samtliga medlemsländer. I vilket fall är summan fortfarande otillräcklig.

Kostnaderna för en ordentlig kärnkraftsolycka kan utan vidare uppgå till belopp av hundratals miljarder kronor. För att inte tala om all skada som inte går att mäta i pengar. Den verkligt stora smällen får samhället och naturen ta. I vanlig ordning är det alltså kortsiktiga vinster och ohållbara system som får företräde med otillräckliga krav på ansvarstagande.

Politikerna är valda av folket för att ta ansvar för samhället och framtiden. Det är ett demokratiskt problem att de är obenägna att ta det ansvaret. Fina ord utan täckning räcker inte särskilt långt, utan det är handling eller ord som leder till handling som räknas. Alltför ofta verkar viljan till makt och egenvinning vara större än viljan till samhällsansvar.

Med anledning av klimathotet så har det blivit populärt att argumentera för att vi måste välja kärnkraft för att kunna fasa ut fossila bränslen. Det resonemanget bygger på att vi måste ha ständigt ökad efterfrågan på energi. Det måste vi inte. Kopplingen är intim mellan energianvändning, miljöbelastning och ekonomisk tillväxt. Vi behöver hållbara ekonomiska perspektiv. Tillväxtekonomin är i vilket fall omöjlig, så med rätt inställning och insikter så behöver vi varken välja kärnkraft eller fossila bränslen.

I grunden handlar det här om det ohållbara i ett samhällssystem vars själva grundval heter ekonomisk tillväxt. Det är otaliga mörka moln som radas upp i horisonten, där vi kan se energikris, kollapsande ekosystem, svält och social oro. Lägg till detta allehanda olyckor i storskaliga system, vare sig dessa är i kärnkraftsverk, vattenkraftdammar, gruvdrift, oljeriggar eller annan industri.

Svaret på energikrisen är alltså inte att hitta nya sätt att skapa tillgång till mer energi. Omställning till förnyelsebara energikällor är behövlig, men räcker inte i sig självt. Det är inte rimligt att förse stora delar av dagens och kommande förväntat ökande energibehov genom konvertering av jordbruksmark.

Istället handlar det främst om att vi behöver rationalisera vår energianvändning genom att energieffektivisera och vara resurshushållsamma. Vi kan komma långt med tillräckliga ekonomiska styrmedel. Som exempel bör skatt på energi vara klart högre än idag. Det är smärtsamt, men kom ihåg att problembilden gör långt mer ont.

Det framsynta sätt vi kan möta dagens ödesfrågor på är genom att så snabbt som möjligt få till stånd en tillräcklig omställning av samhället. Vår framtid avgörs om vi lyckas etablera en hållbar ekonomi där vi använder resurser rationellt och lever i respekt och samverkan med natur och människor.

Det är möjligt. Det måste vara möjligt, för annars går världen som vi känner den under och väldigt många av oss som lever här med den. Den utarmade plats som lämnas kvar lär knappast vara något idylliskt semesterparadis att efter väl uträttat värv luta sig tillbaka i. Vi kan bättre, om vi vill. Och det finns all anledning att vilja.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat Miljöpartiet de gröna

Debattartikel om kandidatur i Aftonbladet

Lägger sent omsider upp den här debattartikeln om min språkrörskandidatur, som publicerades i Aftonbladet (13 januari) och Miljömagasinet (14 januari). Parallellt publicerade Aftonbladet en debattartikel av medkandidaten Akko Karlsson, vilket var en positiv överraskning och förmodligen anledningen till varför våra båda artiklar gick i tryck.

Fridolin inte enda gröna kandidaten

Gustav Fridolin anses allmänt vara självskriven som språkrör. Jag vågar ställa upp som kandidat till språkrör utan att det är någon misstroendeförklaring. Det finns flera skäl till att kandidera och jag ska här försöka ta upp de viktigaste.

Gröna idéer om fördelning och decentralisering av makt pekar på att det blir problematiskt när företrädare sitter för länge eller på flera tunga uppdrag samtidigt. Den breda kompetensen bland medlemmarna undermineras samtidigt som de förtroendevalda riskerar utbrändhet och splittrat fokus. Att sitta i riksdagen är att driva politik i parlamentet och det är rimligen ett heltidsjobb. På samma vis bör språkrören få fokusera på att föra ut Miljöpartiets politik. I det här perspektivet är det en klar fördel om språkrören inte samtidigt sitter på andra tidskrävande förtroendeposter eller uppdrag.

För den som redan är etablerad så skulle ett språkrörskap vara meriterande, men troligen i liten grad förbättra dennas möjligheter att kunna påverka. Mindre kända, men också duktiga, personer bör väljas som språkrör eftersom det ligger något i tanken att Miljöpartiet behöver vara fler spelare på planen.

Det skulle kännas som ett sovjetiskt val om det bara fanns en valmöjlighet för en av språkrörsposterna. Det vore särskilt pinsamt för oss gröna som värnar om demokrati. Kändisskap är inte i sig något kriterium för kompetens och jag uppmuntrar därför också andra att kandidera. Fler kandidater bör ge större legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs.

Jag har erfarenhet av politik och organisation från när jag var ideellt engagerad i början av 2000-talet. Jag lärde mig då reglerna, men insåg samtidigt att jag inte vill spela spelet. Jag tyckte mig se att det oftast inte leder mycket längre än till en välmadrasserad karriär. Närhet mellan tanke och handling ger trovärdighet och jag är prestigelös och lever som jag lär.

Vi är alla trötta på opportunism och manipulation från politikerna och politikerföraktet är utbrett. Miljöpartiet måste våga vara ett verkligt alternativ. På det stora hela uppskattas beska sanningar mer än söta lögner och det är genom att våga säga som det är utifrån vår gröna ideologi som vi kan få som mest stöd. Det är först när vi vågar tala klarspråk som det blir värt att lyssna till vad vi har att säga.

Allt hänger ihop, men det finns några frågor som Miljöpartiet behöver fokusera extra mycket på. Den mest centrala är kritiken av tillväxt som självändamål eftersom evig tillväxt är omöjlig och strävan till det ger stora konsekvenser. Om vi drar ner på vår konsumtion så minskar vi vårt ekologiska fotavtryck och vi behöver heller inte lönearbeta i samma utsträckning. Därigenom skapar vi tid och utrymme för att höja vår livskvalitet i form av social närvaro, kultur och makt över våra liv. Arbetstidsförkortning är därför på flera vis en nyckelfråga.

Den gröna visionen om ett uthålligt samhälle inbegriper insikter om nödvändigheten av resurshushållning och kretsloppstänkande. Om vi exempelvis enbart ställer om produktionen av energi så löser vi i bästa fall klimathotet, men inte problem med artutrotning, avfall, ohälsa, kemikalieförgiftning, utarmning av naturresurser eller social orättvisa. Energikrisen handlar alltså inte om att jämföra kärnkraft med kolkraft utan om minskad konsumtion och effektivisering.

Vår mathållning påverkar miljön starkt och innebär också generella etiska problem. Istället för att bara se till människans intressen så behöver vi även inkludera andra levande varelser i vårt rättvisetänkande och ge dem likvärdiga rättigheter. Det är viktigt att arbeta mot diskriminering på alla fronter att ingen ska behöva bli fördefinierad, förtryckt eller åsidosättas på orättvisa grunder.

En grön syn på ekonomi går ifrån att bara se till pengar. Ekonomi handlar egentligen om hur vi hanterar resurser som tid, pengar, idéer, råvaror eller arbetskraft. Grön skatteväxling innebär att börja beskatta produktion och konsumtion istället för arbete. Vi behöver använda ekonomiska styrmedel för att väga in kostnaderna för miljön så att det sämre blir dyrare än det bättre.

Basinkomst är en rationell och effektiv reform för social rättvisa. Materiell tillväxt behövs i fattiga länder för att tillgodose grundläggande behov, men är verkningslöst utan en ordentlig fördelningspolitik. De rika länderna måste upphöra med den ekonomiska imperialism som håller fast människor i andra delar av världen i fattigdom och misär.

Politik verkar idag ha reducerats till strategiskt spel och propagandamaskineri. Politiska idéer borde handla om annat än särintressens bindningar under ytan och att det vi politiker säger ska kunna sväljas så lätt som möjligt. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av en tydlig politik är välkommet, men när makt blir självändamål så säljer vi oss själva och blir därmed sålda i dubbel bemärkelse.

Miljöpartiets roll i parlamenten är viktig, men vi får inte glömma bort det ännu viktigare arbetet med att medvetandegöra människor. Vi gröna gör en realistisk analys av nutid och framtid och sitter inte som många andra fast i ett grått träsk av tillväxtvurmande och konsumtionsmaximering. På frågan om vilken ideologisk analys som stämmer bäst, så kommer vi utan tvekan att vinna den matchen antingen på poäng eller World Over.

Det är världen som behöver räddas, inte karriärer eller kapital. Vi behöver visioner och samtal, inte strävan till makt och slutna rum. Det är tillsammans med partiets medlemmar som språkrören verkligen kan driva den gröna politiken framåt. Målet är inte oss själva, utan en nödvändig samhällsomställning. Jag vågar tala klarspråk och kan samarbeta och kompromissa utan att tappa bort de gröna kärnvärdena. Det är sådana språkrör som Miljöpartiet behöver idag.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Pressmeddelande språkrörskandidatur

Lägger nu upp pressmeddelandet som jag skrev ihop med anledning av att jag beslutade mig för att kandidera till språkrör. Skånska Dagbladet var snabba och tog in nyheten samma dag, medan Dagens Nyheter väntade till efter julhelgen och ringde då upp för en ingående telefonintervju.

Pressmeddelande 2010-12-23
För omedelbar publicering

Julklapp till Miljöpartiet!

Joakim Pihlstrand-Trulp (Mp) ställer upp som språkrörskandidat för Miljöpartiet de Gröna.

- Jag tror att många skulle vilja ställa upp, men inte gör det för att de är rädda för att göra sig löjliga. Eftersom jag varken är karriärist eller har någon vidare prestige att förlora så svarar jag "visst, gärna det" när det finns personer som vill nominera mig, säger Joakim Pihlstrand-Trulp.

För en av språkrörsposterna finns det idag ett flertal presenterade kandidater. För den andra har tills nu endast en kandidat givit sig till känna, nämligen Gustav Fridolin (Mp).

- Jag känner naturligtvis till Fridolin-effekten och förstår mycket väl att Gustav är klar storfavorit i alla varianter, erkänner Joakim Pihlstrand-Trulp.

- Som jag ser det så handlar mitt största och viktigaste bidrag till partiet om det raka, ärliga och modiga. Jag är för Miljöpartiet vad Miljöpartiet vill vara gentemot de övriga partierna. Därför vore det särskilt bra om jag fick förtroende att vara en av Miljöpartiets gröna lyktor, säger Pihlstrand-Trulp.

- Miljöpartiets viktigaste förändringsmöjlighet ligger i att medvetandegöra människor och väcka deras tankar. Opportunism och manipulation är något som vi vanliga människor är redigt trötta på, och Miljöpartiet måste våga vara ett verkligt alternativ, menar Joakim Pihlstrand-Trulp.

Joakim Pihlstrand-Trulp framhåller att kandidaturen inte är någon misstroendeförklaring gentemot Gustav Fridolin.

- Jag har stor respekt för och gillar Gustav och vet att hen kommer att kunna axla den gröna manteln, trots de högt ställda förväntningarna. Det ligger ändå något i att Birger Schlaug och Maria Wetterstrand var helt otippade som språkrör. De växte minst sagt med uppdraget och blev två av Miljöpartiets i särklass starkaste språkrör, säger Pihlstrand-Trulp.

- Som politiskt stjärnskott så har Gustav inga problem med att redan nu göra sin röst hörd. Det är därför rimligt att någon annan får chans att bli språkrör, om nu fler spelare behövs på planen. Vi har många potentiellt utmärkta språkrör, tillstår Pihlstrand-Trulp.

- Att endast ha en valmöjlighet i ett val skulle kännas pinsamt och ungefär som Kommunistiska partiet i Sovjet. Särskilt gäller det för oss gröna som värnar om demokrati mer än några andra. Trots risken för skuggval, så vill jag uppmana andra att också kandidera, säger Joakim Pihlstrand-Trulp.

För frågor och ytterligare information kontakta:

Joakim Pihlstrand-Trulp

0736 85 09 00

trulpen@mp.se

Språkrörsutfrågning i Stockholm

Foto: Fredrik Hjerling

Bakre: Tina, Gustav, Torbjörn, Joakim

Främre: Mikaela, Bodil, Akko, Annika, Gunvor, Åsa

En utfrågning av språkrörskandidaterna ordnades söndagen 13 februari av Miljöpartiet i Stockholm. Intresset inför evenemanget var så stort att arrangörerna såg sig tvungna att byta lokal två gånger från Miljöpartiets kansli på Pustegränd till hotell Scandic Malmen till Debaser Medis. Nära 200 intresserade kom och lyssnade till vad kandidaterna hade att säga och fick även chans att ställa frågor. Moderatorerna Magda, Carl-Martin och Åsa skötte frågorna på trevligt och schysst vis.

Foto: Fredrik Hjerling

För mig var det roligt och givande att vara med. Jag fick också många positiva kommentarer efteråt över att jag vågar vara systemkritisk och tala om ideologisk förankring, social rättvisa, demokratisering och tillväxtkritik. Det är förstås glädjande för mig och jag tackar för stödet.

På sin blogg nämnde Akko frågan om att leva som en lär. Också jag räckte upp handen på den frågan och för min del är det något jag gör som bland annat resurshushållsam konsumtionsminimalist, helvegetarian, naturvän, hemmaförälder, djurvän, pacifist, ekvivalist/feminist, miljöivrare och ekologist. Somliga värdesätter det och ser det som positivt, andra talar mer i termer av jante. Jag tycker att det är något som är viktigt, dels i sig självt men också för att det ger trovärdighet.

Sedan är det kanske intressant med frågan om etnisk bakgrund. Vi har alla olika historia och erfarenheter. Själv så är jag född i Kuala Lumpur, Malaysia, av en svensk och en österrikisk förälder och bodde som barn även nära två år i Malawi i Afrika. Jag har under ett år levt i Visaginas (arbetarstad till kärnkraftverket Ignalina), Litauen, där jag arbetat som volontär med miljö och ungdomar. Jag och sambon Dace (som är från Lettland) tog även chansen att bo över vintern 2006/2007 drygt fyra månader i Uruguay medan vi var föräldralediga.

Jag har aldrig varit rik på pengar, men har tack vare min ena förälder haft förmånen att kunna resa runt i världen där jag under min senare uppväxt och som vuxen rest runt i bl a Argentina, Bosnien-Hercegovina, Brasilien, Estland, Finland, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Malaysia, Namibia, Nya Zeeland, Ryssland, Schweiz, Serbien, Slovenien, Tanzania, Thailand, Tjeckien, Tyskland, Uruguay, USA och Österrike. På resorna har jag sällan följt upptrampade stigar. Kanske är det beroende på de här erfarenheterna som jag faktiskt inte ser mig som svensk, trots att jag mestadels vuxit upp i Stockholmsförorten Enebyberg med en ensamstående förälder och ett syskon. Jag känner mig i första hand som världsmedborgare, eller jordling som jag ibland skämtsamt uttrycker det.

Utfrågningen är inspelad av Åke Askensten och finns bland annat upplagd som sex videoklipp på Yuotube, vilka jag länkar till här nedan. Hela utfrågningen är förstås intressant. Siffrorna anger de tidsintervall där jag talar.

Foto: Fredrik Hjerling

Del 1    8:00-8:55
Del 2    0:15-5:00 och 22:45-23:55
Del 3
Del 4    17:05-18:00
Del 5    2:30-3:45
Del 6    4:10-4:55

Skypemöte med språkrörskandidat

Jag vill som språkrörskandidat bjuda in till samtal via Skype (inkl. webbkamera) för att diskutera politik och svara på frågor om vad jag tycker och tänker. Vem som helst är välkommen, men det är förstås endast intresserant med seriösa samtalsdeltagare.

Jag erbjuder här några fasta tider som jag föredrar och ska göra mitt bästa för att vara tillgänglig på. Dessa är (mellan 5 februari och 17 maj) tisdagar, torsdagar och lördagar, kl 13-14 och kl 20-22. Om det finns önskemål om annan tid, så skicka gärna förslag så ska jag försöka att tillmötesgå det.

Du som är intresserad skriver ett ebrev till mig på trulpen [at] gmail com och passar även på att lägga till mig som kontakt på Skype. Det kan alltså bli flera deltagare vid ett och samma tillfälle och då försöker jag eller någon moderator att fördela ordet rättvist.

Väl mött!
Joakim

Kongressmotioner

Här är de motioner jag skrivit till kongressen. Yuri Silva har givit kritik och är medmotionär på "Lönetak för förtroendevalda" (a) och "Vinstdrivande bolag får stå själva" (d). Hen har även skrivit under "90 % minskad köttkonsumtion" (c) som är en utveckling av en motion av Erik Thor som jag även är medmotionär på.

Anledningen till att båda motionerna är lagda är att Erik lade motionen till Grön Ungdoms riksårsmöte med hopp om GU:s stöd till kongressen och det gick inte att göra några ändringar i det skedet vi befann oss. Då jag hade skrivit om brödtexten lite så tog jag därför chansen att spetsa till motionen med lite högre, och enligt min mening fullt rimlig, målsättning i att-satsen.

För den som är miljöpartist så går samtliga motioner att läsa på Gittan (efter GIT, Grön Informationsteknologi, vilket är Miljöpartiets interna kommunikationsverktyg på internet).

a) Lönetak för förtroendevalda

Miljöpartiet de Gröna bör sätta en gräns som innebär att förtroendevalda högst kan tjäna den för hela landet genomsnittliga lönen. Enligt SCB låg den siffran 2009 på 27 900 kr per månad. Överskottet bör gå till partiorganisationen och användas till anställningar eller projekt för att stärka sådant som lokalavdelningar, kanslier och politiska processer.

Huvudargumentet för att ge politiker höga inkomster är att annars går de till näringslivet med sin kompetens. Det är ett påstående som lämnar gott om utrymme för att problematiseras. Den person som sysslar med politik för lönens skull gör sig helt klart bättre i näringslivet.

Vi bör syssla med politik i första hand för att vi tror på att vi kan och vill bidra till ett bättre samhälle. Engagemang och möjlighet att påverka är lön i sig självt. Höga ersättningar gör att vi får förtroendevalda som i större utsträckning sätter sin egen status, prestige eller inkomst i främsta rummet. Den som sätter sina egna mål framför de gemensamma är per definition en undermålig representant.

Vi vet att en för liten lön lätt leder till korruption. Intressant nog så framkallar även en för hög lön korrumperade beteenden. Folk förlorar verklighetsförankring och mycket vill ha mer. Det är ett allmänt fenomen inom politik och företagsvärld.

Privatekonomi handlar egentligen mer om utgifter än inkomster. Vi rättar munnen efter matsäcken. Högre inkomster följs oftast bara av allt större utgifter. Med tanke på vart världen är på väg så bör vi alla sträva till att vara resurshushållsamma konsumtionsminimalister och i det perspektivet är nära trettiotusen kronor per månad fortfarande en hög lön.

Miljöpartiet kan inte styra de andra partierna i den här frågan, men vi har åtminstone kontroll över vår egen boll. Det främsta syftet med ett lönetak är att premiera förtroendevalda som är mer av samhällsivrare än karriärister. Som positiv bieffekt skulle vi sannolikt även få ett klart större väljarstöd eftersom vi signalerar till vanliga människor att vi står dem närmre än vad andra partier gör.

Vi yrkar
1. att det i Miljöpartiets stadgar §17 läggs till en femte punkt som innebär att Miljöpartiets riksorganisations samtliga förtroendevalda (inklusive riksdagsledamöter) i ekonomisk ersättning (arvoden eller lön) enskilt ska erhålla som mest den genomsnittliga lönen i Sverige,
2. att det är summan av inkomster från varje förtroendevalds alla uppdrag som räknas,
3. att överskott betalas till partiorganisationen som disponerar det för att stärka partiets verksamhet på alla nivåer genom exempelvis stöd till lokalavdelningar, anställa politiska sekreterare och kanslipersonal samt projekt och aktioner för att medvetandegöra medlemmar och allmänhet,
4. att de förtroendevalda som inte vill följa stadgeändringen får lov att avsäga sig det antal förtroendeuppdrag som krävs för att uppfylla stadgeändringens krav,
5. att Miljöpartiet till dess att stadgeändringen kommit till stånd med omedelbar verkan agerar enligt stadgeändringens syfte.


b) Direktdemokrati

Vi gröna tror på att direktdemokrati är eftersträvansvärt. Demokrati handlar delvis om att hitta konstruktiva former för gemensamma beslut, men också om att göra informerade val och kunna påverka vägen till beslut. Det uttrycks i partiprogrammet, exempelvis med:

Som en reaktion mot den tilltagande maktcentraliseringen har varianter av direktdemokratiskt beslutsfattande växt fram i världen. [...] Det räcker inte att själva beslutsfattandet demokratiseras, medborgarna måste också i högre utsträckning kunna påverka den process som leder fram till beslut. (s 9)

Att reducera demokrati till slutna sammanträdesrum och otillgängliga arenor är att tömma begreppet på dess innehåll. Demokrati handlar om möjlighet att delta och påverka och att det är något som ska gälla alla. Engagemanget vaknar för den som känner att hen har möjlighet att påverka på riktigt. En av de viktigaste utmaningarna vi gröna har är alltså att skapa möjlighet till delaktighet för alla som vill.

Vi gröna behöver stå upp för vår alternativa demokratisyn inte bara i ord, utan också i handling. I partiprogrammet uttrycks:

Informationstekniken skapar förutsättningar för en mer deltagande och direkt demokrati. [...] Internet kan stärka kommunikationen mellan väljare och valda, möjliggöra direkt deltagande i beslutsfattandet och användas för att sprida bakgrundsinformation. (s 9)

Idag finns det teknologiska förutsättningar att hantera frågor i omröstningar där varje medlem har en röst. Internetverktyg är lämpligt som utgångspunkt, där öppen källkod är att föredra. Vi behöver givetvis parallella system för att inkludera också de som avstår från internet.

Informationsflöden är avgörande och omröstningar måste föregås av genomgripande och varierade diskussioner inom organisationen. Det gäller både formella och informella diskussioner. Styrelser har ansvar för att de formella diskussionerna kommer till stånd. Diskussioner bör föras i många olika forum och på alla organisationsnivåer.

Argumentet att vi måste agera i enlighet med hur det fungerar i parlamenten är menlöst. Vi vill något annat. Vi bör vara ett demokratiskt alternativ. De klassiskt demokratiska strukturerna bör anpassa sig till oss istället för att vi anpassar oss till dem. Vi vill förbättra vår interna demokrati för att därigenom ge förutsättningar för brett och livaktigt engagemang i Miljöpartiet, samtidigt som vi blir inspirerande exempel för andra.

Jag yrkar
1. att Miljöpartiets partistyrelse uppdras att undersöka lämpliga verktyg utifrån direktdemokratiska principer,
2. att Miljöpartiets partistyrelse arbetar för att använda sig av direktdemokratiska beslutsgångar i så stor utsträckning som möjligt, särskilt vid större beslut,
3. att Miljöpartiets partistyrelse uppdras att utarbeta en tydlig plan för varierade formella diskussionsformer vid direktdemokratiska beslut, där syftet är bred och djup delaktighet.

c) 90 % minskad köttkonsumtion

Vi kan lägga grunden för en klimatomställning här i Sverige, men det kräver ett brett engagemang för alla frågor. Vi kan inte sopa en av de viktigaste utsläpparna under mattan. Vi måste vara ett modigt parti som står för vad vi tror på. Vår existens som parti är berättigat för att vi kämpar för liv, för ekosystem, för djur, för människor och kommande generationer. Därför är det nödvändigt att vi gröna identifierar ett av de största hoten vi har mot en hållbar framtid, vilket är köttkonsumtionen.

Köttindustrin en riktig tungviktare. För några år sedan publicerades FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) en rapport där de kunde konstatera att utsläpp av metangas och annat medför att köttet på vår tallrik svarar för 18 % av de globala utsläppen. Nu visar World Watch Institute på att andelen idag är 51 %. Exakta siffror går att diskutera, men det viktiga är att veta att vi möter en gigant.

Det är naturligtvis svårt för människor att ställa om sina vanor till en närproducerad ekologisk och vegetarisk kost när vi politiker inte förmår ta vårt ansvar för att underlätta omställningen. Miljöpartiets kongress har vid flera tillfällen givit partistyrelse och riksdagsgrupp mandat att driva köttskatt, utan att det drivits seriöst. Vi gröna har kämpat mot bilindustri, överfiske, kemikalier och kolkraft, men vi har ännu inte vågat ifrågasätta köttindustrin på allvar.

Miljöpartiet måste våga ta ställning mot köttindustrin. Förr eller senare kommer vi att göra det. Miljöpartiets kamp mot klimathot och miljöförstöring står nämligen i direkt konflikt med dagens köttkonsumtion och köttindustri. Så kommer det vara även om den blir helt ekologisk. Något måste bort, och vi vet alla vad vi helst vill ha kvar. Vi kan sätta agendan och visa djurindustrin att vi inte kapitulerar inför den.

Sedan nittiotalet har köttkonsumtionen ökat med 50 % och vårt mål bör vara att den ska tillbaks till femtiotalets nivå och minskas med uppskattningsvis 90 %. För att nå det målet så behöver vi arbeta på många plan. Vi kan driva på för köttfria dagar i kommuner, landsting och riksdag. Vi bör flytta kostråden från Livsmedelsverket till Statens folkhälsoinstitut eller Socialstyrelsen. Alla barn bör ha rätt till god, näringsriktig helvegetarisk mat i skolan.

Mest prioriterat, men också störst och mest omfattande, bör vara att avskaffa subventionerna till djurindustrierna och samt inrätta ekonomiska styrmedel som väger in livsmedelsproduktionens sociala och miljömässiga kostnader.

Vi vet att köttet är normen på tallriken idag. Vi vet också att normer inte är skrivna i sten. Det handlar om att skapa alternativ för människor och att aktivt driva på för att ifrågasätta och lyfta fram dessa alternativ. Vi föreslår därför aktiv politik för minskad köttkonsumtion.

Vi yrkar
1. att Miljöpartiet driver målet om minskad köttkonsumtion med 90 % från dagens nivå,
2. att Miljöpartiet aktivt driver frågan om att avskaffa subventionerna till djurindustrierna,
3. att Miljöpartiet aktivt driver inrättandet av ekonomiska styrmedel som väger in livsmedelsproduktionens sociala och miljömässiga kostnader.

d) Vinstdrivande bolag får stå själva

Det är bra med valfrihet och mångfald. Privata skolor eller vårdinrättningar som alternativ är helt i sin ordning. Det är däremot inte i sin ordning att vinstdrivande företag ska kunna basera en stor del av sin vinst på skattemedel. De bör få klara sig på marknadsmässig finansiering, exempelvis prissättning av varor och tjänster gentemot kunder. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den.

Som det ser ut idag är som exempel vård och skola mycket lukrativa verksamheter där multinationella bolag attraheras till Sverige. Det är tyvärr inte särskilt positivt om vi ser till hur det stora flertalet av sådana verksamheter sköts eller snarare missköts till förmån för vinstmaximeringens skull. De kommunala skolorna, landstingens sjukvård och statens järnväg bör rimligen vara skattefinansierad och ett fullgott alternativ tillgängligt för alla.

Sedan tycker vi att det gärna kan få finnas ett mellanalternativ, det vill säga privata aktörer som skriver under en förbindelse om insyn och öppenhet samt att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Det skulle då handla om sociala företag som har samhällsförbättringen som mål och därför kan få en större eller mindre del av sin finansiering från skattemedel.

Modellen inbegriper alltså följande tre kategorier:

- Statlig, landstings och kommunal verksamhet till största delen finansierad med skattemedel
- Ej vinstdrivande privat verksamhet delvis finansierad med skattemedel
- Vinstdrivande privat verksamhet finansierad genom annat än skattemedel

Vi yrkar
att Miljöpartiet ska förespråka en modell för finansiering av samhällstjänster på kommunal, landstings- och statlig nivå, där endast företag som förbinder sig till att enbart återinvestera vinsten i verksamheten och tillåter en hög grad av öppenhet kan få ekonomiskt stöd via skattemedel, medan företag som har vinstintresse inte ska skattefinansieras alls.

e) Det rationella betyget G

När vi talar om utbildning så är betyg av central vikt. Det är myndighetsutövning och ett instrument som antas värdera kompetens. I själva verket handlar det snarare om ett system för att sålla främst för fortsatta studier, men ibland också för studiernas mål; ett arbete. Det som tas upp här i motionen gäller skolsystemets samtliga instanser där betygssättning ingår.

Idag går vi i en klar trend mot mer differentierade betyg. Det är tyvärr menligt för kunskapsutvecklingen och stressen ökar hos både lärare och elever. Bedömningar är sällan självklara och elever drivs till att vilja maximera sina betyg eller ge upp. De som inte når upp till antingen skolans eller sina egna mål mår dåligt. Det läggs också allt större fokus på betyg och kunskap som mål i sig självt glöms lätt bort.

Betyg är alltid är en mer eller mindre subjektiv företeelse. Det är lärare som sätter betyg, och läraren är alltid i någon utsträckning påverkad av sin relation till eleven. Det är få lärare som har tillräcklig självdistans för att som exempel sätta ett korrekt betyg på någon som de av personliga skäl gillar eller ogillar och alltför få lärare ser positivt på elever som ifrågasätter och är meningsskiljaktiga.

I dagens marknadsanpassade utbildningssystem så visar forskning att betygsinflation är ett problem. Det är en logisk konsekvens av konkurrensmekanismerna. Den skola som kan "utlova" bättre betyg, gärna i form av statistik, blir förstås mer attraktiv för elever och föräldrar. Skolverkets strävan till rättsäkerhet i måluppfyllelserna räcker oftast inte till.

Betyg lägger sig som en tyngd över tanken och kväver lusten till lärande. Vi gröna bör därför förespråka en generell övergång till betyget Godkänt (G). Godkänt ska givetvis vara ett kvalitativt mål för den lägst acceptabla nivån av kunskaper och färdigheter, och inte något som går att uppfylla utan prestation. I de fall nivån för godkänt inte uppnås, så bör det av pedagogiska skäl anges som "godkänt ännu ej uppnått" hellre än "underkänt".

När målet G uppnåtts, så står vi inför en oändlig rymd av fortsatt kunskapsutveckling samt insikten om att det i första hand är vi själva som ansvarar för vad och hur vi lär oss. Den här rymden och potentialen är svår att se när vi istället ska börja klättra och kämpa mot nästa steg i skalan med ett högre betyg i sikte.

Målet med utbildningspolitik bör inte vara att skapa pappersdrakar av så kallad "hög utbildning". Att gå bort från differentierade betygssteg ger utrymme för frihet i tanken, kreativitet och lust att lära. Målet med utbildning är att ge oss möjligheter att utveckla kunskaper och förmågor och att växa som människor. Låt oss skapa förutsättningar för det.

Jag yrkar
1. att Miljöpartiets inställning till betyg bör vara kritisk,
2. att Miljöpartiet tar avstånd från att differentierade betyg används i utbildningssystemet,
3. att Miljöpartiet förespråkar betygssättning baserad enbart på betyget Godkänt (G).

f) Könsneutralt språk

Språket är intimt förbundet med våra tankar och hur vi ser på världen. Användningen av ett könsneutralt språk är därför ett effektivt sätt att få oss att börja se varandra som personer istället för kön.

Genusteori menar att könsroller i allra störst utsträckning beror av reproduktion av rådande strukturer och invanda beteenden. Mycket av det vi gör är dessutom mer eller mindre omedvetet och är därför svårt att komma tillrätta med. Det visar exempelvis videoinspelningar av personal på förskolor. Till och med genusmedveten personal har problem med att vara helt objektiva och rättvisa, men det går åtminstone att försöka vara så medveten som möjligt.

Vi kan ju ärligt fråga oss vad kön egentligen har att göra med hur vi åker skridskor, kör bil, hackar grönsaker, tar hand om barn eller tänker politik? Just det, ingenting egentligen. Det är större skillnader mellan individerna inom grupperna "kvinnor" respektive "män" än mellan själva grupperna.

Med könsneutralt språk avses att alla ord som används är könsneutrala. Det inbegriper exempelvis substantiv som förälder, ombudsperson, barn, lärare, talesperson eller sjukskötare. Även andra ordklasser ingår, som för adjektiv där vi kan säga "förälderlig" istället för "faderlig" eller "moderlig".

En särskilt viktig ordklass är de personliga pronomen och då specifikt tredje person singular. Alternativet "han eller hon" eller "den" är antingen omständligt eller objektifierande. Därför föreslås här att vi i Miljöpartiets officiella verksamhet konsekvent använder pronomen "hen", "hens" (genitiv) och "henom" (objektsform) samt det opersonliga pronomenet "en" (objektsformen till "man", men här alltså fungerar som både grund- och objektsform).

Jag yrkar
att Miljöpartiet de Gröna i officiella sammanhang använder sig av ett könsneutralt språk.

g) Alkoholfria Miljöpartiet

Förtäring av alkohol är ett normaliserat fenomen i vår kultur och likställs ofta med festlighet. Det är en problematisk hållning. Som exempel är en stor del av våldsbrotten relaterade till alkoholintag. Forskare på Karolinska Institutet visar vetenskapligt att "resultaten tyder på alkohol triggar våldshandlingar mest av de undersökta drogerna", vilket även annan forskning visar. Likaså kan vi läsa på UNF:s hemsida att:

En undersökning av samtliga fällande brottmålsdomar i åtta län under 1992 gjord av Mattias Lundberg och Jonatan Hjorth visar att det finns en tydlig koppling mellan alkohol och våld. Minst 75 procent av de undersökta brotten hade en direkt koppling till berusning hos offer eller förövare.

IQ-initiativet, som är ett fristående underbolag till Systembolaget, anger att i "8 av 10 misshandelsfall finns alkoholen med i bilden". Där uppmärksammas också att "en grupp som drabbas extra hårt av alkoholens baksidor är de cirka 200 000 barn som växer upp med alkoholiserade föräldrar". De ger också informationen att "alkoholen kostar samhället runt 66 miljarder kronor per år [...] staten har mycket större utgifter för problem orsakade av alkoholen än skatteinkomster från försäljningen av den". Det framträder en tydlig bild.

Att visa på de här mörka sidorna av alkoholkonsumtion handlar inte om att försöka ge folk som dricker alkohol dåligt samvete. Syftet är att visa på att Miljöpartiet som organisation bör visa sin solidaritet med alla som inte har odelat positiva erfarenheter av alkohol.

I partiprogrammet står på sidan 51 att "vi vill ha en restriktiv alkoholpolitik" och att "vi vill värna alkoholfria miljöer". Att säga men inte göra är att hyckla. Att säga och göra ger respekt. Under exempelvis kongresser bör vi alltså av medmänskliga och etiska skäl kunna avstå helt från alkoholförtäring, för att sedan göra vad vi vill när vi kommit hem igen.

Jag yrkar
1. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att endast alkoholfria alternativ serveras i samband med kongress,
2. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att endast alkoholfria alternativ serveras i samband med Miljöpartiet riksorganisationens officiella aktiviteter och evenemang,
3. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att förtäring av alkohol inte är acceptabelt i samband med kongressverksamhet,
4. att Miljöpartiet de Gröna ska ha som policy att förtäring av alkohol inte är acceptabelt i samband med Miljöpartiet riksorganisationens officiella aktiviteter och evenemang.

Del 1: Bakgrund & politikens villkor

Resa mellan avhopp och åter hopp

Foto: Dace Balode

I början av 2006 tog jag fyra "friår" från politiken i samband med lyckan att bli förälder, men också sorg över att min ena förälder gått bort i cancer tidigare på hösten. I det läget kände jag dessutom en påtaglig desillusion över ett politiskt system som i stor utsträckning styrs av manipulation och egenvinning. Jag valde därför att gå ur Miljöpartiet för att nöja mig med att vara politisk enbart på det personliga planet, börja studera och ta chansen att till stor del vara hemmaförälder under tre år.

Jag gick med i partiet igen i oktober eftersom jag som många andra reagerade på att Sverigedemokraterna erhöll parlamentarisk legitimitet och att Moderaterna fick nästan en tredjedel av röststödet med sin nutids- och framtidsfientliga politik färskt intryckt i det svenska folkets immiga backspegel. Genom diskussioner förstod jag att det finns vilja att förändra den gröna partipolitiska rörelsen i en riktning jag välkomnar. Min tro på att det är möjligt väckte suget av engagemang.

Varför just Miljöpartiet?

Partiet står för helhetsperspektiv på världen, vilket särintresseorganisationer har problem med. Det är också det parti som tar ödesfrågorna på fullt allvar, liksom sådant som livskvalitet och livsrespekt. Jag har alltid varit nära förbunden med den gröna ideologin och hör därför hemma i Miljöpartiet. 

Demokrati skall med samverkan byggas

Den traditionella demokratin blir problematisk när den ibland verkar handla om att med formalistiska medel trycka igenom sin egen vilja mot andras vilja. Som grön vill jag se en förändring av detta till något som inkluderar istället för utmanövrerar,

Foto: Hillevi Nagel

ger närvaro istället för uppgivenhet och möjliggör istället för känslan av Kafka.

Makt som mål eller medel

Vi är väl bekanta med fenomenet att makt korrumperar och hur svårt sådant är att värja sig mot. Makt ska inte handla om egenvinning, utan bör vara ett medel för att uppnå verklig förändring. Makt kräver ansvar. Vi måste kunna stå för nödvändiga lösningar även om de råkar vara obekväma. Det gäller särskilt när världen är i kris som idag. Säljer vi oss själva för att nå makt, så är vi sålda i dubbel bemärkelse.

Den gröna ideologin måste vara kärnan för vår politik. Det direkta målet är varken röstetal, medlemsantal eller förtroendeposter, utan målet är den gröna omställningen av samhället. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av en tydlig politik är välkommet, men som självändamål leder det enbart till självmål.

Höger eller vänster? In- eller utdefiniering?

Miljöpartiets utveckling kan ses som en svår men möjlig resa som särskilt liknar den färd Odysseus gjorde mellan Skylla och Karybdis. Det handlar om konsten att balansera mellan avgrunderna in- och utdefiniering. Glider vi ner i den ena eller andra graven så marginaliserar vi vår faktiska påverkan, vad vi än vill skylta med för omvärlden eller oss själva.

Att kompromissa bort sig själv till dess att det inte längre finns något att säga av vikt är minst lika illa som att stå utanför i kylan och skandera. Visst är det skönt med värme, men om vi stiger in i maktens korridorer och vänder det mesta av vad vi tror på ryggen,

Foto: Jan Rietz

vad ska då hända med alla andra som inte får vara med? Och vad händer med oss själva när värmen tagit slut?

Samarbetets helgd

Trots den kritiska tonen så anser jag att en stor del av politiken går ut på kompromiss och samarbete. Särskilt gäller det den parlamentariska arenan. Det handlar emellertid inte om att samarbeta eller inte samarbeta, utan om hur vi väljer att samarbeta. Vad grundar vi våra kompromisser på? Vilket pris betalar vi och vad vinner vi på det?

Resultat från samarbetet med sossarna har dels varit temporära sakpolitiska framgångar, men också en bortskalning av gröna kärnvärden. Miljöpartiet har exempelvis gradvis förvandlats till att i praktiken vara för militarism, EU och tillväxt. Sossarna står som vinnare på teknisk knock-out. Många miljöpartister har varit missnöjda med detta och särskilt efter det misslyckade valet så ifrågasätter alltfler nyttan av den rödgröna blockpolitiken.

Idealism och realpolitik

Det finns en traditionell diskurs i Miljöpartiet om de två falangerna "fundisar" och "realos". Det är en skev terminologi eftersom det är orealistiskt att tro att vi kan fortsätta i ens tillnärmelsevis samma spår som idag. Därför utvecklade jag

Foto: Hans Wretling

analysen till "idealister" och "realpolitiker" istället.

Kort och lite tillspetsat kan vi säga att idealisterna står för visionerna medan realpolitikerna står för de byråkratiska verktygen. Ingen är enbart det ena eller det andra och det behövs en god balans dem emellan. Jag tror att den balansen mellan tummen och pekfingret hittas vid 70 % idealism och 30 % realpolitik. Det är avgörande för oss att vi har en tydlig förankring i den gröna ideologin.

Kraven och nödvändigheten

Miljöpartiets parlamentariska roll är viktig, men underordnad det viktigare arbetet med att medvetandegöra människor. Vi gröna gör en realistisk analys av samhället i nutid och framtid och sitter inte fast i ett grått träsk av tillväxtvurmande och konsumtionsmaximering. På frågan om vilka av den gröna eller de grå ideologierna som stämmer bäst, så kommer vi utan tvekan att vinna den matchen antingen på poäng eller World Over.

Den realpolitiska slagsidan får som effekt att viktiga, centrala delar av partiprogrammet liksom med skammens rodnad på kinderna skyfflas under mattan. För att sossarna kräver det. För att politiken kräver det. För att storkapitalet och den globaliserade ekonomin kräver det.

Det vi måste göra istället är att våga ta ansvar för de omställningar som krävs för att samhället på allvar ska kunna bli hållbart och livsbeständigt. Lyssna. Världen rasar omkring oss i tillväxtens tecken. Hör du? Vi måste agera. Nu. En annan värld är möjlig.

Del 2: Därför kandiderar jag

Foto: Dace Balode

Det finns tydliga skäl för mig att ställa upp som språkrörskandidat. I korta drag har det med demokrati och fördelning av makt att göra. Jag utvecklar resonemangen under de tre följande rubrikerna och hoppas också att det här diskuteras runt om i lokalavdelningarna.

Demokratiska val

Vi gröna värnar om demokrati mer än några andra. Därför vore det särskilt pinsamt för oss om det bara fanns en valmöjlighet när en så central position som språkrör ska ersättas. Det skulle kännas lite som ett sovjetiskt val.

Jag vågar ställa upp för en annan ordning, och vill samtidigt uppmuntra andra att också kandidera. Fler kandidater ger förhoppningsvis mer legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs. Jag är trygg med att vi har många potentiellt utmärkta språkrör i Miljöpartiet.

Maktkoncentration

När det gäller gröna idéer om fördelning och decentralisering av makt, så blir det problematiskt när våra företrädare sitter på flera tunga uppdrag samtidigt. Den

Foto: Pierre Rosberg

breda kompetens vi har i Miljöpartiet undermineras
och de förtroendevaldas fokus splittras samtidigt som risken för utbrändhet ökar.

En riksdagsledamots uppdrag är att driva politiken i parlamentet. Det är rimligen ett heltidsjobb. Språkrören bör likaså ges chans att fokusera på att föra ut Miljöpartiets politik i samhället. Språkrörens bör också kunna prioritera den viktiga uppgiften att samverka direkt med medlemmar för att inspirera och inspireras.

Med det här i åtanke är det en klar fördel om språkrören inte samtidigt sitter på andra centrala förtroendeposter.

Inflytande

För den som redan har en starkt etablerad plattform för påverkan så ger ett språkrörskap givetvis ytterligare stjärnglans, men förbättrar sannolikt i liten utsträckning möjligheterna att göra sin röst hörd. En sådan politisk aktör når redan ut till folk, blir publicerad, intervjuad och inbjuden till debatter och att hålla föredrag etc.

Om det ligger något i argumentet att vi behöver vara fler spelare på planen, så följer det att mindre etablerade, men givetvis kompetenta, personer bör väljas som språkrör.

David och Goliat

Det är nog så att det finns fler än vi ser som skulle vilja bli språkrör, men att inte fler kandiderar har sannolikt att göra med att folk är rädda för att göra sig löjliga. Det framträder gärna en bild av David och Goliat. Sagt utan att vilja insinuera någon slags kamp mellan gott och ont.

Jag är inte karriärist och saknar prestige att förlora. Jag är därför inte rädd för att gå miste om möjligheter till framtida positioner.

Ingen misstroendeförklaring

Foto: Jorma Jämsèn

Jag vill framhålla att min kandidatur inte är någon misstroendeförklaring mot Gustav Fridolin som jag har stor respekt för och gillar. Jag tror att hen skulle kunna axla den gröna manteln, trots de högt ställda förväntningarna.

Det är intressant att såväl Birger Schlaug som Maria Wetterstrand inte var självskrivna som språkrör när det begav sig. De valdes emellertid och växte minst sagt med uppgiften. Som vi alla vet blev de också på var sitt håll två av Miljöpartiets i särklass starkaste språkrör.

Ideologisk riktning

Miljöpartiet behöver ta den ideologiska förankringen på allvar. Jag ställer inte upp till språkrör för att jag inte förstår "vad som gäller", utan för att jag verkligen tror på det vi kämpar för. De mål jag har är större än mig själv och delas av alla gröna. Jag är en djupgrön ideolog och skulle vara det språkrör som Miljöpartiet så väl behöver.

Del 3: Frågor i fokus

Allt hänger ihop, men jag vill här försöka redogöra för några av de frågor som jag ser som de mest angelägna för Miljöpartiet att driva idag.

Det är inte för sent, men det är bråttom. [...] Om vi har modet, kraften och viljan så har vi också en framtid. (ur Miljöpartiets partiprogram, s 52)

Grön ekonomi

Ett sunt förhållningssätt till ekonomi handlar om hur vi hanterar resurser, såsom tid, råvaror, pengar, idéer eller arbetskraft och att vi utgår från resurshushållning och kretsloppstänkande. Idag ges pengar en överdrivet stor betydelse, men trots det så kan vi arbeta konstruktivt inom rådande system.

Foto: Björn Carlsson

Grön skatteväxling behövs som innebär att vi sänker skatten på arbete och höjer skatten på energi och råvaror. Ekonomiska styrmedel kan användas för att fullt ut väga in kostnaderna för miljöpåverkan och sociala brister. På så vis blir sämre verksamhet dyrare än bättre. Direkt farlig eller förtryckande verksamhet bör förbjudas rakt av.

Tillväxt, konsumtion och social rättvisa

Kritiken av tillväxt som självändamål måste föras aktivt. Oändlig tillväxt är omöjlig eftersom resurserna är begränsade. Tillväxt till varje pris ger kritiska konsekvenser, och argumenten för tillväxt är lika meningsfulla som att påstå att jorden är platt, sextusen år gammal eller att vi inte påverkas av gravitationen.

Foto: Sem Larsen

En väg att gå för att bryta tillväxtparadigmet är att inrätta ett bredare mått på välfärd som inkluderar miljö, hälsa och livskvalitet. Det skulle premiera ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt uthålligt samhälle där natur, djur och människor verkligen kan må bra. Det är dock viktigt att inse att evig tillväxt fortfarande inte är önskvärt även med en sådan måttstock.

De rika länderna måste upphöra med ekonomisk imperialism som håller fast andra delar av världen i fattigdom och misär. I områden med akut fattigdom är materiell tillväxt nödvändig för att täcka upp grundläggande behov, men för att uppnå social rättvisa krävs ordentlig fördelningspolitik.

Det är viktigt att inse och känna att när livets nödtorft med lite marginal är säkrad, så kan vi vara nöjda och tillfreds. Sveriges ekonomi bör minska och nå en balanserad nivå där det är annat än pengar och prylar som får chans att växa. För oss gröna är social rättvisa ett mål och basinkomst skulle som exempel vara en rationell och effektiv reform för allmän grundtrygghet.

Konsumtionssamhället med dess ekonomistiska  och materialistiska värdegrund ifrågasätts med rätta. För jordens överlevnad måste vi ändra livsstil och det kräver ändrade konsumtionsmönster. Det rationella förhållningssättet är konsumtionsminimalism.

Det är populärt att politiker hänvisar till konsumentmakt, men det är deras sätt att avsäga sig ansvaret för framtiden. Då vi lever i plånboksfrågornas tid blir konsumenters inflytande på produktutbudet något att räkna med först när alla kostnader räknas in i varornas pris.

Arbetstidsförkortning och livskvalitet

Foto: Hans Wretling

Kortare arbetstid är en nyckelfråga för hur vi mår. Idag arbetar vi mest för att få status och bejaka omfattande lyxkonsumtion. Samtidigt får somliga arbetsskador medan andra lever i arbetslöshet. Livskvalitet har en dålig korrelation med hur många platt-TV, bilar eller skor vi äger eller hur mycket piller vi äter. Den prylorienterade lyckan är tom och obeständig och landar förr eller senare i att sakerna äger oss istället när vi blivit rädda att förlora dem.

Om vi på eget bevåg använde teknologins effektiviseringar till att minska vår arbetstid istället för att köpa mer prylar, så skulle vi idag behöva arbeta ca 3-4 timmar per dag. Då skulle viktig tid frigöras för att öka vår livskvalitet genom exempelvis social närvaro, kultur och fritidsintressen. Ett första steg är att helt enkelt ändra normen från åtta till sex timmars arbetsdag.

Miljö

I miljöfrågorna ligger nutidens och framtidens största utmaningar. Resurshushållning och kretsloppstänkande är avgörande för ett uthålligt samhälle och är nödvändiga delar av den gröna visionen.

Foto: Jens Karlsson

Vi gröna lever i insikten om att vi bör utgå från försiktighetsprincipen istället för osunt risktagande, tillämpa rättvist miljöutrymme och att förebyggande åtgärder är effektivare och långt mer ekonomiska än att försöka rätta till redan uppkomna problem. Vi behöver strikta regler om producentansvar och att förorenare får stå för de egna utsläppens kostnader.

Energi
Omsättning av energi är centralt för det mesta som rör samhället och miljön. Alternativa bränslen är bra och ska utvecklas och stödjas, men eftersom energiekvationen knappast förbättras så löser det inte problemen med ett slösaktigt transportsystem. Transportfrågan handlar om effektivare sätt att färdas och flytta saker och mer rationellt nyttjande av transporter.

Vi måste vara tydliga med att energifrågan inte handlar om att ställa kärnkraft mot kolkraft. Kärnkraft är inget bra alternativ då både produktion av uran och avfallshantering är miljövidrigt, samtidigt som den direkta produktionen aldrig kan vara helt säker. Fokus måste istället ligga på minskad konsumtion och effektivare användning av energi. Där ligger den verkliga potentialen i energifrågan, vilket också går stick i stäv med tillväxtmantrat.

Klimathot

Klimatförändringar är ett av flera avgörande människoskapade miljöhot. Det räcker därför inte med att bara arbeta med klimathotet eftersom en utfasning av fossila energikällor inte löser problem med artutrotning, avfall, ohälsa, kemikalier, ekosystemens stabilitet eller fattigdom. Vi behöver givetvis sluta använda fossila bränslen så snart som möjligt, men för att rädda miljön krävs också förändring av livsstil, värdegrund och syn på ekonomin.

Mat och livsrespekt

Vår mathållning har stor påverkan på miljö och hälsa, men innebär också generella etiska problem. Mat bör kosta det vad det egentligen kostar. Då skulle vi

Foto: Christer Granberg

uppnå en kosthållning som bygger till 95-100 % på vegetabilier och där de som vill skulle äta animaliska livsmedel sällan och i lagom mängd. Det skulle ge möjlighet till etisk djurhållning samtidigt som konstgödsel och bekämpningsmedel inte skulle vara ekonomiskt gångbara.

Livsrespekt som värdegrund är nära förbundet med såväl djur som människor mår bra. Vi behöver gå ifrån antropocentrism till att även inkludera andra levande varelser i vårt rättvisetänkande och ge dem likvärdiga rättigheter. Erkännande av djurs rättigheter vidgar den etiska cirkeln, vilket är något vi alla tjänar på då vi blir mer empatiska och behandlar varandra bättre.

Demokrati

Demokrati är delaktighet och möjlighet att påverka och informerade val. Direktdemokrati är möjligt och önskvärt, men behöver vara förbundet med utvecklade och varierade strukturer för diskussion. Vi har idag teknologi för att hantera direktdemokrati effektivt och säkert. Kompletterande kanaler ska finnas eftersom ingen ska lämnas utanför.

Foto: Claes-G Svanteson

Konsensus som modell för beslut är något att försöka uppnå, och innebär att alla måste vara med för att beslut ska tas. I konsensus får ingen någonsin precis som hen vill, men själva poängen är att den kompromiss har nåtts där alla är nöjda.

Vi bör vara solida EU-kritiker med tanke på den riktning som den superskutan hållit och fortfarande håller samt dess enorma ballast av demokratiskt underskott och korruption. Det bästa Sverige har gjort med EU var att ställa sig utanför EMU.

Med FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet genomklubbade så finns det all anledning för Miljöpartiet att agera kraftfullt mot dessa och ytterligare inskränkningar i vår yttrandefrihet och integritet.

Media och reklam

Vi gröna behöver vara mediekritiska, liksom vi måste agera tuffare mot den enorma propagandamaskin som går under namnet reklamindustri. Reklam gynnar stora, kapitalstarka aktörer och upprätthåller konsumtionssamhället genom konstlade behov.

Reklam ska vara det som det utges för att vara, det vill säga produktinformation. Företagens konkurrens bör utgå från nöjda kunder. Reklamskatt är positivt och har som syfte att minska omfattningen av reklam. Vi behöver reklamfria zoner i det offentliga utrymmet.

Antidiskriminering

Det är viktigt att arbeta mot diskriminering på alla fronter med målet att ingen ska behöva bli fördefinierad, förtryckt eller åsidosättas på orättvisa grunder. Det gäller sådant som sexuell läggning, ålder, etnisk bakgrund, funktionsmöjlighet och kön.

Foto: Steve Lundstedt

Fördomar kommer vi inte ifrån, men vi behöver öppna förhållningssätt till dessa istället för slutna.

Integration och flyktingpolitik

Vi bör alltid göra vårt bästa för att hjälpa andra som har det svårt och flyktingmottagande ska därför vara en självklarhet. Arbetslöshet och otillräckliga möjligheter för människor är ett nyliberalt problem som består i ökande klyftor. För att lösa problem med utanförskap behövs ordentlig fördelningspolitik och andra värdegrunder än materialism och ekonomism.

Vi behöver ett samhälle där människor och kulturer får chans att mötas på riktigt. Att komma tillrätta med diskriminering fungerar positivt för social tolerans och acceptans. Det är förutsättningar för vår gröna vision om fri rörlighet över gränserna.