Spärr för kommuner på gång

Kollade på Valmyndighetens hemsida och såg att regeringen tydligen lämnat en proposition i höstas om att införa en småpartispärr även på kommunal nivå. Idag finns ingen spärr för kommuner, men dock 3 % av rösterna för landstingsnivå och 4 % på riks. Förslaget sammanfattas där med följande:

Kan ju säga att jag tycker att våra ledande "representanter" (d v s regeringen) är kompletta idioter. Eller, det är fel uttryckt. De är smarta, men för jävliga. Vi behöver inte någon två-parti-stat à la USA. Vi behöver diskussion, medvetandegörande och ett schysstare politiskt klimat. Om diverse subversiva avarter kommer fram och får mandat, so what?

Det är väl bara bra att släpa fram skiten i ljuset och genomlysa det? På samma gång skulle vi också få små, men bra rörelser representerade. Folk skulle våga rösta mer med hjärtat och hjärnan, än valstrategiskt vilken färg det "måste" bli på regeringen. Är säker på att de demokratiska valen skulle bli avsevärt mycket intressantare för de röstberättigande och demokratin skulle stärkas.

Ahh, just det, det är ju där skon klämmer. De stora partierna tjänar förstås något gruvligt på dessa småpartispärrar. I synnerhet Moderaterna och Socialdemokraterna. Och de vill ju gärna slippa konkurrens i så stor utsträckning som möjligt. Och helst även slippa hantera en jobbig, ifrågasättande befolkning.

Bättre för makten är att vi stressar runt i ekorrhjulen och försöker få dem att snurra allt snabbare i en absurd ekonomisk bubbla som aldrig någonsin kan bli hållbar. Så kontrolleras människan. Om hen tillåter det.

Del 1: Bakgrund & politikens villkor

Resa mellan avhopp och åter hopp

Foto: Dace Balode

I början av 2006 tog jag fyra "friår" från politiken i samband med lyckan att bli förälder, men också sorg över att min ena förälder gått bort i cancer tidigare på hösten. I det läget kände jag dessutom en påtaglig desillusion över ett politiskt system som i stor utsträckning styrs av manipulation och egenvinning. Jag valde därför att gå ur Miljöpartiet för att nöja mig med att vara politisk enbart på det personliga planet, börja studera och ta chansen att till stor del vara hemmaförälder under tre år.

Jag gick med i partiet igen i oktober eftersom jag som många andra reagerade på att Sverigedemokraterna erhöll parlamentarisk legitimitet och att Moderaterna fick nästan en tredjedel av röststödet med sin nutids- och framtidsfientliga politik färskt intryckt i det svenska folkets immiga backspegel. Genom diskussioner förstod jag att det finns vilja att förändra den gröna partipolitiska rörelsen i en riktning jag välkomnar. Min tro på att det är möjligt väckte suget av engagemang.

Varför just Miljöpartiet?

Partiet står för helhetsperspektiv på världen, vilket särintresseorganisationer har problem med. Det är också det parti som tar ödesfrågorna på fullt allvar, liksom sådant som livskvalitet och livsrespekt. Jag har alltid varit nära förbunden med den gröna ideologin och hör därför hemma i Miljöpartiet. 

Demokrati skall med samverkan byggas

Den traditionella demokratin blir problematisk när den ibland verkar handla om att med formalistiska medel trycka igenom sin egen vilja mot andras vilja. Som grön vill jag se en förändring av detta till något som inkluderar istället för utmanövrerar,

Foto: Hillevi Nagel

ger närvaro istället för uppgivenhet och möjliggör istället för känslan av Kafka.

Makt som mål eller medel

Vi är väl bekanta med fenomenet att makt korrumperar och hur svårt sådant är att värja sig mot. Makt ska inte handla om egenvinning, utan bör vara ett medel för att uppnå verklig förändring. Makt kräver ansvar. Vi måste kunna stå för nödvändiga lösningar även om de råkar vara obekväma. Det gäller särskilt när världen är i kris som idag. Säljer vi oss själva för att nå makt, så är vi sålda i dubbel bemärkelse.

Den gröna ideologin måste vara kärnan för vår politik. Det direkta målet är varken röstetal, medlemsantal eller förtroendeposter, utan målet är den gröna omställningen av samhället. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av en tydlig politik är välkommet, men som självändamål leder det enbart till självmål.

Höger eller vänster? In- eller utdefiniering?

Miljöpartiets utveckling kan ses som en svår men möjlig resa som särskilt liknar den färd Odysseus gjorde mellan Skylla och Karybdis. Det handlar om konsten att balansera mellan avgrunderna in- och utdefiniering. Glider vi ner i den ena eller andra graven så marginaliserar vi vår faktiska påverkan, vad vi än vill skylta med för omvärlden eller oss själva.

Att kompromissa bort sig själv till dess att det inte längre finns något att säga av vikt är minst lika illa som att stå utanför i kylan och skandera. Visst är det skönt med värme, men om vi stiger in i maktens korridorer och vänder det mesta av vad vi tror på ryggen,

Foto: Jan Rietz

vad ska då hända med alla andra som inte får vara med? Och vad händer med oss själva när värmen tagit slut?

Samarbetets helgd

Trots den kritiska tonen så anser jag att en stor del av politiken går ut på kompromiss och samarbete. Särskilt gäller det den parlamentariska arenan. Det handlar emellertid inte om att samarbeta eller inte samarbeta, utan om hur vi väljer att samarbeta. Vad grundar vi våra kompromisser på? Vilket pris betalar vi och vad vinner vi på det?

Resultat från samarbetet med sossarna har dels varit temporära sakpolitiska framgångar, men också en bortskalning av gröna kärnvärden. Miljöpartiet har exempelvis gradvis förvandlats till att i praktiken vara för militarism, EU och tillväxt. Sossarna står som vinnare på teknisk knock-out. Många miljöpartister har varit missnöjda med detta och särskilt efter det misslyckade valet så ifrågasätter alltfler nyttan av den rödgröna blockpolitiken.

Idealism och realpolitik

Det finns en traditionell diskurs i Miljöpartiet om de två falangerna "fundisar" och "realos". Det är en skev terminologi eftersom det är orealistiskt att tro att vi kan fortsätta i ens tillnärmelsevis samma spår som idag. Därför utvecklade jag

Foto: Hans Wretling

analysen till "idealister" och "realpolitiker" istället.

Kort och lite tillspetsat kan vi säga att idealisterna står för visionerna medan realpolitikerna står för de byråkratiska verktygen. Ingen är enbart det ena eller det andra och det behövs en god balans dem emellan. Jag tror att den balansen mellan tummen och pekfingret hittas vid 70 % idealism och 30 % realpolitik. Det är avgörande för oss att vi har en tydlig förankring i den gröna ideologin.

Kraven och nödvändigheten

Miljöpartiets parlamentariska roll är viktig, men underordnad det viktigare arbetet med att medvetandegöra människor. Vi gröna gör en realistisk analys av samhället i nutid och framtid och sitter inte fast i ett grått träsk av tillväxtvurmande och konsumtionsmaximering. På frågan om vilka av den gröna eller de grå ideologierna som stämmer bäst, så kommer vi utan tvekan att vinna den matchen antingen på poäng eller World Over.

Den realpolitiska slagsidan får som effekt att viktiga, centrala delar av partiprogrammet liksom med skammens rodnad på kinderna skyfflas under mattan. För att sossarna kräver det. För att politiken kräver det. För att storkapitalet och den globaliserade ekonomin kräver det.

Det vi måste göra istället är att våga ta ansvar för de omställningar som krävs för att samhället på allvar ska kunna bli hållbart och livsbeständigt. Lyssna. Världen rasar omkring oss i tillväxtens tecken. Hör du? Vi måste agera. Nu. En annan värld är möjlig.

Del 2: Därför kandiderar jag

Foto: Dace Balode

Det finns tydliga skäl för mig att ställa upp som språkrörskandidat. I korta drag har det med demokrati och fördelning av makt att göra. Jag utvecklar resonemangen under de tre följande rubrikerna och hoppas också att det här diskuteras runt om i lokalavdelningarna.

Demokratiska val

Vi gröna värnar om demokrati mer än några andra. Därför vore det särskilt pinsamt för oss om det bara fanns en valmöjlighet när en så central position som språkrör ska ersättas. Det skulle kännas lite som ett sovjetiskt val.

Jag vågar ställa upp för en annan ordning, och vill samtidigt uppmuntra andra att också kandidera. Fler kandidater ger förhoppningsvis mer legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs. Jag är trygg med att vi har många potentiellt utmärkta språkrör i Miljöpartiet.

Maktkoncentration

När det gäller gröna idéer om fördelning och decentralisering av makt, så blir det problematiskt när våra företrädare sitter på flera tunga uppdrag samtidigt. Den

Foto: Pierre Rosberg

breda kompetens vi har i Miljöpartiet undermineras
och de förtroendevaldas fokus splittras samtidigt som risken för utbrändhet ökar.

En riksdagsledamots uppdrag är att driva politiken i parlamentet. Det är rimligen ett heltidsjobb. Språkrören bör likaså ges chans att fokusera på att föra ut Miljöpartiets politik i samhället. Språkrörens bör också kunna prioritera den viktiga uppgiften att samverka direkt med medlemmar för att inspirera och inspireras.

Med det här i åtanke är det en klar fördel om språkrören inte samtidigt sitter på andra centrala förtroendeposter.

Inflytande

För den som redan har en starkt etablerad plattform för påverkan så ger ett språkrörskap givetvis ytterligare stjärnglans, men förbättrar sannolikt i liten utsträckning möjligheterna att göra sin röst hörd. En sådan politisk aktör når redan ut till folk, blir publicerad, intervjuad och inbjuden till debatter och att hålla föredrag etc.

Om det ligger något i argumentet att vi behöver vara fler spelare på planen, så följer det att mindre etablerade, men givetvis kompetenta, personer bör väljas som språkrör.

David och Goliat

Det är nog så att det finns fler än vi ser som skulle vilja bli språkrör, men att inte fler kandiderar har sannolikt att göra med att folk är rädda för att göra sig löjliga. Det framträder gärna en bild av David och Goliat. Sagt utan att vilja insinuera någon slags kamp mellan gott och ont.

Jag är inte karriärist och saknar prestige att förlora. Jag är därför inte rädd för att gå miste om möjligheter till framtida positioner.

Ingen misstroendeförklaring

Foto: Jorma Jämsèn

Jag vill framhålla att min kandidatur inte är någon misstroendeförklaring mot Gustav Fridolin som jag har stor respekt för och gillar. Jag tror att hen skulle kunna axla den gröna manteln, trots de högt ställda förväntningarna.

Det är intressant att såväl Birger Schlaug som Maria Wetterstrand inte var självskrivna som språkrör när det begav sig. De valdes emellertid och växte minst sagt med uppgiften. Som vi alla vet blev de också på var sitt håll två av Miljöpartiets i särklass starkaste språkrör.

Ideologisk riktning

Miljöpartiet behöver ta den ideologiska förankringen på allvar. Jag ställer inte upp till språkrör för att jag inte förstår "vad som gäller", utan för att jag verkligen tror på det vi kämpar för. De mål jag har är större än mig själv och delas av alla gröna. Jag är en djupgrön ideolog och skulle vara det språkrör som Miljöpartiet så väl behöver.

Del 3: Frågor i fokus

Allt hänger ihop, men jag vill här försöka redogöra för några av de frågor som jag ser som de mest angelägna för Miljöpartiet att driva idag.

Det är inte för sent, men det är bråttom. [...] Om vi har modet, kraften och viljan så har vi också en framtid. (ur Miljöpartiets partiprogram, s 52)

Grön ekonomi

Ett sunt förhållningssätt till ekonomi handlar om hur vi hanterar resurser, såsom tid, råvaror, pengar, idéer eller arbetskraft och att vi utgår från resurshushållning och kretsloppstänkande. Idag ges pengar en överdrivet stor betydelse, men trots det så kan vi arbeta konstruktivt inom rådande system.

Foto: Björn Carlsson

Grön skatteväxling behövs som innebär att vi sänker skatten på arbete och höjer skatten på energi och råvaror. Ekonomiska styrmedel kan användas för att fullt ut väga in kostnaderna för miljöpåverkan och sociala brister. På så vis blir sämre verksamhet dyrare än bättre. Direkt farlig eller förtryckande verksamhet bör förbjudas rakt av.

Tillväxt, konsumtion och social rättvisa

Kritiken av tillväxt som självändamål måste föras aktivt. Oändlig tillväxt är omöjlig eftersom resurserna är begränsade. Tillväxt till varje pris ger kritiska konsekvenser, och argumenten för tillväxt är lika meningsfulla som att påstå att jorden är platt, sextusen år gammal eller att vi inte påverkas av gravitationen.

Foto: Sem Larsen

En väg att gå för att bryta tillväxtparadigmet är att inrätta ett bredare mått på välfärd som inkluderar miljö, hälsa och livskvalitet. Det skulle premiera ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt uthålligt samhälle där natur, djur och människor verkligen kan må bra. Det är dock viktigt att inse att evig tillväxt fortfarande inte är önskvärt även med en sådan måttstock.

De rika länderna måste upphöra med ekonomisk imperialism som håller fast andra delar av världen i fattigdom och misär. I områden med akut fattigdom är materiell tillväxt nödvändig för att täcka upp grundläggande behov, men för att uppnå social rättvisa krävs ordentlig fördelningspolitik.

Det är viktigt att inse och känna att när livets nödtorft med lite marginal är säkrad, så kan vi vara nöjda och tillfreds. Sveriges ekonomi bör minska och nå en balanserad nivå där det är annat än pengar och prylar som får chans att växa. För oss gröna är social rättvisa ett mål och basinkomst skulle som exempel vara en rationell och effektiv reform för allmän grundtrygghet.

Konsumtionssamhället med dess ekonomistiska  och materialistiska värdegrund ifrågasätts med rätta. För jordens överlevnad måste vi ändra livsstil och det kräver ändrade konsumtionsmönster. Det rationella förhållningssättet är konsumtionsminimalism.

Det är populärt att politiker hänvisar till konsumentmakt, men det är deras sätt att avsäga sig ansvaret för framtiden. Då vi lever i plånboksfrågornas tid blir konsumenters inflytande på produktutbudet något att räkna med först när alla kostnader räknas in i varornas pris.

Arbetstidsförkortning och livskvalitet

Foto: Hans Wretling

Kortare arbetstid är en nyckelfråga för hur vi mår. Idag arbetar vi mest för att få status och bejaka omfattande lyxkonsumtion. Samtidigt får somliga arbetsskador medan andra lever i arbetslöshet. Livskvalitet har en dålig korrelation med hur många platt-TV, bilar eller skor vi äger eller hur mycket piller vi äter. Den prylorienterade lyckan är tom och obeständig och landar förr eller senare i att sakerna äger oss istället när vi blivit rädda att förlora dem.

Om vi på eget bevåg använde teknologins effektiviseringar till att minska vår arbetstid istället för att köpa mer prylar, så skulle vi idag behöva arbeta ca 3-4 timmar per dag. Då skulle viktig tid frigöras för att öka vår livskvalitet genom exempelvis social närvaro, kultur och fritidsintressen. Ett första steg är att helt enkelt ändra normen från åtta till sex timmars arbetsdag.

Miljö

I miljöfrågorna ligger nutidens och framtidens största utmaningar. Resurshushållning och kretsloppstänkande är avgörande för ett uthålligt samhälle och är nödvändiga delar av den gröna visionen.

Foto: Jens Karlsson

Vi gröna lever i insikten om att vi bör utgå från försiktighetsprincipen istället för osunt risktagande, tillämpa rättvist miljöutrymme och att förebyggande åtgärder är effektivare och långt mer ekonomiska än att försöka rätta till redan uppkomna problem. Vi behöver strikta regler om producentansvar och att förorenare får stå för de egna utsläppens kostnader.

Energi
Omsättning av energi är centralt för det mesta som rör samhället och miljön. Alternativa bränslen är bra och ska utvecklas och stödjas, men eftersom energiekvationen knappast förbättras så löser det inte problemen med ett slösaktigt transportsystem. Transportfrågan handlar om effektivare sätt att färdas och flytta saker och mer rationellt nyttjande av transporter.

Vi måste vara tydliga med att energifrågan inte handlar om att ställa kärnkraft mot kolkraft. Kärnkraft är inget bra alternativ då både produktion av uran och avfallshantering är miljövidrigt, samtidigt som den direkta produktionen aldrig kan vara helt säker. Fokus måste istället ligga på minskad konsumtion och effektivare användning av energi. Där ligger den verkliga potentialen i energifrågan, vilket också går stick i stäv med tillväxtmantrat.

Klimathot

Klimatförändringar är ett av flera avgörande människoskapade miljöhot. Det räcker därför inte med att bara arbeta med klimathotet eftersom en utfasning av fossila energikällor inte löser problem med artutrotning, avfall, ohälsa, kemikalier, ekosystemens stabilitet eller fattigdom. Vi behöver givetvis sluta använda fossila bränslen så snart som möjligt, men för att rädda miljön krävs också förändring av livsstil, värdegrund och syn på ekonomin.

Mat och livsrespekt

Vår mathållning har stor påverkan på miljö och hälsa, men innebär också generella etiska problem. Mat bör kosta det vad det egentligen kostar. Då skulle vi

Foto: Christer Granberg

uppnå en kosthållning som bygger till 95-100 % på vegetabilier och där de som vill skulle äta animaliska livsmedel sällan och i lagom mängd. Det skulle ge möjlighet till etisk djurhållning samtidigt som konstgödsel och bekämpningsmedel inte skulle vara ekonomiskt gångbara.

Livsrespekt som värdegrund är nära förbundet med såväl djur som människor mår bra. Vi behöver gå ifrån antropocentrism till att även inkludera andra levande varelser i vårt rättvisetänkande och ge dem likvärdiga rättigheter. Erkännande av djurs rättigheter vidgar den etiska cirkeln, vilket är något vi alla tjänar på då vi blir mer empatiska och behandlar varandra bättre.

Demokrati

Demokrati är delaktighet och möjlighet att påverka och informerade val. Direktdemokrati är möjligt och önskvärt, men behöver vara förbundet med utvecklade och varierade strukturer för diskussion. Vi har idag teknologi för att hantera direktdemokrati effektivt och säkert. Kompletterande kanaler ska finnas eftersom ingen ska lämnas utanför.

Foto: Claes-G Svanteson

Konsensus som modell för beslut är något att försöka uppnå, och innebär att alla måste vara med för att beslut ska tas. I konsensus får ingen någonsin precis som hen vill, men själva poängen är att den kompromiss har nåtts där alla är nöjda.

Vi bör vara solida EU-kritiker med tanke på den riktning som den superskutan hållit och fortfarande håller samt dess enorma ballast av demokratiskt underskott och korruption. Det bästa Sverige har gjort med EU var att ställa sig utanför EMU.

Med FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet genomklubbade så finns det all anledning för Miljöpartiet att agera kraftfullt mot dessa och ytterligare inskränkningar i vår yttrandefrihet och integritet.

Media och reklam

Vi gröna behöver vara mediekritiska, liksom vi måste agera tuffare mot den enorma propagandamaskin som går under namnet reklamindustri. Reklam gynnar stora, kapitalstarka aktörer och upprätthåller konsumtionssamhället genom konstlade behov.

Reklam ska vara det som det utges för att vara, det vill säga produktinformation. Företagens konkurrens bör utgå från nöjda kunder. Reklamskatt är positivt och har som syfte att minska omfattningen av reklam. Vi behöver reklamfria zoner i det offentliga utrymmet.

Antidiskriminering

Det är viktigt att arbeta mot diskriminering på alla fronter med målet att ingen ska behöva bli fördefinierad, förtryckt eller åsidosättas på orättvisa grunder. Det gäller sådant som sexuell läggning, ålder, etnisk bakgrund, funktionsmöjlighet och kön.

Foto: Steve Lundstedt

Fördomar kommer vi inte ifrån, men vi behöver öppna förhållningssätt till dessa istället för slutna.

Integration och flyktingpolitik

Vi bör alltid göra vårt bästa för att hjälpa andra som har det svårt och flyktingmottagande ska därför vara en självklarhet. Arbetslöshet och otillräckliga möjligheter för människor är ett nyliberalt problem som består i ökande klyftor. För att lösa problem med utanförskap behövs ordentlig fördelningspolitik och andra värdegrunder än materialism och ekonomism.

Vi behöver ett samhälle där människor och kulturer får chans att mötas på riktigt. Att komma tillrätta med diskriminering fungerar positivt för social tolerans och acceptans. Det är förutsättningar för vår gröna vision om fri rörlighet över gränserna.

Del 4: Vad jag vill som språkrör

Språkrörens roll

Foto: Benny Karlsson

Språkrören ska representera partiet och har som uppgift att föra ut Miljöpartiets beslutade politik. Partiprogrammet är tänkt att vara vår politiska kompass och är ett starkt dokument med djup förankring i den gröna ideologin. Det är jag samstämmig med. Därför är det tydligt vilken politik jag kommer att vilja driva som språkrör. Detaljer kan vi alla tycka olika om, men den gröna gemensamma grunden är något av det viktigaste vi har.

Vår utgångspunkt presenteras i partiprogrammet med en "övertygelse om att människan förmår se sig själv i andra, känna medkänsla och ta ansvar för allt levande" och att vår ideologi därmed utgår från

– solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
– solidaritet med kommande generationer
– solidaritet med världens alla människor

Den gröna ideologin bör genomsyra språkrörens tankevärld och politiska uttryck. Där ligger också Miljöpartiets starkaste och mest framgångsrika strategi, nämligen att vi vågar vara ärliga med vad vi faktiskt står för.

Ny strategi

Vi är alla trötta på opportunism och manipulation och det finns därför goda förutsättningar att lyfta ärlighet som politisk princip och strategi. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av stark politik är välkommet, men som mål i sig själva urholkas politiken till att handla om makt för maktens egen skull. Då låter vi vår faktiska påverkan marginaliseras.

Genom att våga säga som det är utifrån vår gröna ideologi kan vi få som mest stöd för vår sak. Vi får aldrig glömma bort att vårt mål och syfte är att med inom- och utomparlamentariska metoder nå en grön omställning av samhället.

Foto: Richard Nilsson

Alternativet

Jag har erfarenhet av politik och organisation från när jag var ideellt engagerad i början av 2000-talet. Jag lärde mig då "reglerna", men insåg tidigt att jag inte vill "spela spelet" eftersom det oftast inte leder mycket längre än till ett uppblåst ego och fetare plånbok. Den personliga prestigen bör vara betydelselös. Det är världen som behöver räddas, inte karriärer eller kapital. Vi behöver visioner och samtal, inte strävan till makt och slutna rum.

Jag vill att Miljöpartiet vågar vara ett verkligt alternativ. Miljöpartiets viktigaste arbete för att förändra samhället ligger i att försöka medvetandegöra människor och väcka tankar. Ingen som verkligen förstår hur illa det är ställt med världen idag väljer att titta bort. De som varit på gränsen till att förstå blundar. Resten sover.

Exemplets makt

Närhet mellan tanke och handling ger trovärdighet. Att leva i enlighet med vad vi uppmanar andra till är en styrka. Det handlar om ansvar och att förbättra sitt eget och andras liv, men också om att vara nöjd och bekväm med sig själv och ett positivt exempel som inspirerar andra. Det är därför viktigt för mig att som exempel vara aktiv konsumtionsminimalist, helvegetarian och genusmedveten.

Ärlighet varar längst

Jag travesterar ibland Kirkegaard med "förändring är att våga". Jag tror på att det till synes omöjliga i själva verket kan vara möjligt. Jag är övertygad om att genuint engagemang syns i såväl ord som handling och att framgångsreceptet för oss gröna bygger på ingredienserna ärlighet, rättframhet, hopp och mod. Vi är många som vill att det gröna partiet ska vara en framåtsyftande, förändrande kraft också när det verkligen gäller.

Foto: Dace Balode

Min roll som språkrör

Mitt mål är att direkt och indirekt inspirera andra att öppna sina ögon för att se världen för vad den är. Samverkan är större än oss själva och Miljöpartiets viktigaste resurs är dess aktiva medlemmar, vilka språkrören behöver verka tillsammans med. Det innebär exempelvis lyssnande samtal, besök på lokal- och regionavdelningar och att gräsrötter bjuds in som aktörer i språkrörsframträdanden.

Med mig skulle Miljöpartiet få ett språkrör som är en visionär idealist med realpolitisk förankring. Det innebär någon som vågar tala klarspråk och samtidigt kan samarbeta och kompromissa utan att för den skull tappa bort de gröna kärnvärdena. Därför vill jag få medlemmarnas förtroende att bli en av Miljöpartiets gröna lyktor i ett hav av gröna ljus.

En julklapp till Miljöpartiet

Jag fick häromdagen veta att jag blivit nominerad till språkrör för Miljöpartiet de Gröna, vilket jag tidigare i samtal ställt mig positiv till. Efter att den senaste månaden ha funderat några vändor på saken, så säger jag som de flesta andra att "ja, det kan jag gärna göra, det är ett väldigt intressant uppdrag".

Vilka anledningar kan jag då tänkas ha för att kandidera? Vem är jag? Och vad vill jag egentligen? Jag vill i fyra inlägg här på bloggen sammanfatta mina skäl utifrån frågorna varför och vad. Till att börja med vill jag ge en bild över bakgrund och hur jag ser på politikens villkor. Därefter följer varför jag kandiderar, hur jag ser på språkrörsuppdraget samt vilka sakpolitiska frågor jag främst fokuserar på.

Jag kommer även för läsvänlighetens skull att publicera dessa texter sammanhängande och i omvänd kronologisk ordning, så att delarna kan läsas flytande uppifrån och ner.