Del 2: Därför kandiderar jag

Foto: Dace Balode

Det finns tydliga skäl för mig att ställa upp som språkrörskandidat. I korta drag har det med demokrati och fördelning av makt att göra. Jag utvecklar resonemangen under de tre följande rubrikerna och hoppas också att det här diskuteras runt om i lokalavdelningarna.

Demokratiska val

Vi gröna värnar om demokrati mer än några andra. Därför vore det särskilt pinsamt för oss om det bara fanns en valmöjlighet när en så central position som språkrör ska ersättas. Det skulle kännas lite som ett sovjetiskt val.

Jag vågar ställa upp för en annan ordning, och vill samtidigt uppmuntra andra att också kandidera. Fler kandidater ger förhoppningsvis mer legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs. Jag är trygg med att vi har många potentiellt utmärkta språkrör i Miljöpartiet.

Maktkoncentration

När det gäller gröna idéer om fördelning och decentralisering av makt, så blir det problematiskt när våra företrädare sitter på flera tunga uppdrag samtidigt. Den

Foto: Pierre Rosberg

breda kompetens vi har i Miljöpartiet undermineras
och de förtroendevaldas fokus splittras samtidigt som risken för utbrändhet ökar.

En riksdagsledamots uppdrag är att driva politiken i parlamentet. Det är rimligen ett heltidsjobb. Språkrören bör likaså ges chans att fokusera på att föra ut Miljöpartiets politik i samhället. Språkrörens bör också kunna prioritera den viktiga uppgiften att samverka direkt med medlemmar för att inspirera och inspireras.

Med det här i åtanke är det en klar fördel om språkrören inte samtidigt sitter på andra centrala förtroendeposter.

Inflytande

För den som redan har en starkt etablerad plattform för påverkan så ger ett språkrörskap givetvis ytterligare stjärnglans, men förbättrar sannolikt i liten utsträckning möjligheterna att göra sin röst hörd. En sådan politisk aktör når redan ut till folk, blir publicerad, intervjuad och inbjuden till debatter och att hålla föredrag etc.

Om det ligger något i argumentet att vi behöver vara fler spelare på planen, så följer det att mindre etablerade, men givetvis kompetenta, personer bör väljas som språkrör.

David och Goliat

Det är nog så att det finns fler än vi ser som skulle vilja bli språkrör, men att inte fler kandiderar har sannolikt att göra med att folk är rädda för att göra sig löjliga. Det framträder gärna en bild av David och Goliat. Sagt utan att vilja insinuera någon slags kamp mellan gott och ont.

Jag är inte karriärist och saknar prestige att förlora. Jag är därför inte rädd för att gå miste om möjligheter till framtida positioner.

Ingen misstroendeförklaring

Foto: Jorma Jämsèn

Jag vill framhålla att min kandidatur inte är någon misstroendeförklaring mot Gustav Fridolin som jag har stor respekt för och gillar. Jag tror att hen skulle kunna axla den gröna manteln, trots de högt ställda förväntningarna.

Det är intressant att såväl Birger Schlaug som Maria Wetterstrand inte var självskrivna som språkrör när det begav sig. De valdes emellertid och växte minst sagt med uppgiften. Som vi alla vet blev de också på var sitt håll två av Miljöpartiets i särklass starkaste språkrör.

Ideologisk riktning

Miljöpartiet behöver ta den ideologiska förankringen på allvar. Jag ställer inte upp till språkrör för att jag inte förstår "vad som gäller", utan för att jag verkligen tror på det vi kämpar för. De mål jag har är större än mig själv och delas av alla gröna. Jag är en djupgrön ideolog och skulle vara det språkrör som Miljöpartiet så väl behöver.