Visar inlägg med etikett Riksdag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riksdag. Visa alla inlägg

26 april 2011

Interpellation om basinkomst

Annika Lillemets (Mp)
Jag blir glad att Miljöpartiet driver frågan om basinkomst i parlamentet. Fast med förlov sagt är de flesta Mp-riksdagsledamöter inte särskilt hugade och det var längesedan de var det. Däremot lämnade Annika Lillemets nyligen (21 februari) in en seriös fråga om saken till Regeringen. Den löd som följer:
Resolutionen role of minimum income in combating poverty and promoting an inclusive society in Europe, som antogs av en stor majoritet i EU-parlamentet den 20 oktober 2010, föreskriver en mängd olika åtgärder för att motverka fattigdom och social utslagning i unionen.

EU-parlamentet framhåller bland annat att olika försök visat att villkorslös medborgarlön (basic income) är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och utslagning och ge alla ett anständigt liv. Parlamentet uppmanar därför i resolutionens 34 § och 44 § såväl EU-kommissionen som medlemsländerna att inleda praktiska och omfattande försök med villkorslös medborgarlön som ett sätt att uppnå social rättvisa och lika möjligheter. I 44 § påpekas att villkorslös medborgarlön är icke-stigmatiserande och har förmågan att förebygga dold fattigdom.

Med anledning av detta vill jag fråga hur statsrådet avser att förverkliga resolutionen, särskilt 44 §, i Sverige.
Maria Larsson (Kd)
Interpellationen lämnades in till Socialförsäkringsminister Ulf Kristensson (M), som av något outgrundligt skäl lämnade frågan vidare till Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (Kd). Den påföljande debatten i kammaren (12 april) inrymmer sju inlägg, tre från Annika Lillemets (Mp) och fyra från statsrådet ifråga. Det blir lite väl långt att citera debatten i sin helhet här på bloggen, så jag gör mitt bästa för att plocka ut godbitarna med påföljande (ibland sarkastiska) kommentarer.

Maria Larsson (Kd)
Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan ska ges möjlighet att bidra till sin egen och samhällets utveckling genom arbete. Arbete ger möjlighet till social delaktighet och ekonomisk trygghet genom löneinkomst. Arbete ger även inträde till de sociala trygghetssystemen, och som kompletterande skydd finns behovsprövat ekonomiskt bistånd. [...] Ekonomisk grundtrygghet är avgörande för ett inkluderande samhälle och regeringen anser att trygghetssystemen ska utformas för att främja människors möjlighet och vilja att träda in på arbetsmarknaden.
Föga förvånande är svaret... *ta-daa*... Arbetslinjen.

Svaret är således inriktat på att de som råkar stå utanför de sociala trygghetssystemen och exempelvis inte har haft möjlighet att jobba i tillräckligt stor utsträckning (säg A-kassans arbetskrav på minst 17 h/vecka under ett halvårs tid) eller de som blir utförsäkrade men fortfarande är för sjuka för att lönearbeta, ja, dem skiter de så kallat regeringsfähiga högaktningsfullt i!
[...] I den mån kommissionen och andra medlemsländer finner det intressant och ändamålsenligt att genomföra försök med villkorslös basinkomst tar regeringen gärna del av dessa erfarenheter.
Det gamla vanliga feg-argumentet om att det låter vi minsann någon annan göra. Inte vi, inte nu. Det är någon annans problem.
Här vill jag framhålla att den öppna samordningsmetoden innebär möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan medlemsländer för att gemensamt utveckla ett mer socialt Europa i enlighet med den nya strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, den så kallade Europa 2020-strategin.
"Smart och hållbar tillväxt". Vad är det för menlöst tomtespråk? Högvörderliga statsrådet väljer att inte fatta någonting. Tom borgarboll.

Annika Lillemets (Mp)
EU-parlamentet uppmanar till politisk fantasi och nytänkande, något som är nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett bra liv för alla, inte bara för de starkaste, friskaste och mest anställningsbara – vad nu det råkar vara för något. Fattigdom och maktlöshet är nämligen inget man väljer. Det är inte den enskilda människans fel att [hen] är fattig. Det är inte resurser som saknas utan politisk vilja till rättvis fördelning av arbete, pengar och makt.

[...] de sociala och ekonomiska klyftorna ökar i Sverige. Allt fler slås ut och allt fler förnedras i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsåtgärder. Vi har massarbetslöshet samtidigt som många lönearbetar mer än de mår bra av. Allt effektivare produktionsmetoder minskar behovet av arbetskraft. Att vi inte behöver arbeta så mycket för att tillgodose våra grundläggande materiella behov är en historiskt ny situation, och vi borde glädjas åt vår nyvunna frihet i stället för att alltmer fåfängt försöka skapa full sysselsättning till varje pris, genom ständigt ökad konsumtion som inte längre gör oss lyckligare och som skadar miljön.
Poäng till de gröna. Shit, vad jag gillar Annika!
[...] I EU:s största land, Tyskland, debatteras medborgarlön seriöst. I en rapport från det ansedda världshandelsinstitutet i Hamburg som kom häromåret framhålls att de som får göra vad de brinner för arbetar mycket effektivare än de som släpar sig till jobbet i trött rutin. De möjligheter att förverkliga livsprojekt – att starta företag, vidareutbilda sig och så vidare – som medborgarlön öppnar för, har enligt rapporten en betydande nationalekonomisk potential. Man bedömer att mellan 600 000 och 1,2 miljoner nya jobb skulle kunna skapas i Tyskland utifrån människors egna idéer genom införandet av en villkorslös grundinkomst. Den skulle kunna ge människor verklig makt över sina liv och chans att frigöra sin kreativitet. Detta är något väsensskilt från tvånget att delta i alltför ofta meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som ofta inte leder någonvart eller i värsta fall leder djupare ned i förnedring.
Maria Larsson (Kd)
Jag vet mycket väl att Miljöpartiet på sina kongresser 1998, 1999, 2000 och senast på kongressen 2005 har slagit fast sin vilja att arbeta för någon form av medborgarlön i Sverige, men jag har också läst att man från och med 2008 slopade kravet på medborgarlön och att det i stället är rätt till arbete och egenförsörjning som ska utgöra grunden för Miljöpartiets synsätt.
Den medlemsomröstning eller rådslag om medborgarlön som skedde 2008 och som Larsson så förtjänstfullt refererar till var synnerligen präglat av ett fult diktat om att välja mellan pest eller kolera utifrån frågeformuleringarna som deltagarna hade att ta ställning till.

Det handlade i korta drag om att antingen rösta för en medborgarlön där vi skulle ha ett skattetryck på 98 % eller för något annat sätt att försöka fixa grundtrygghet i samhället. Manipulationen kan vi tacka Lennart Olsen & Co för.

Det finns alltså en anledning till att endast 5 % av medlemmarna valde att rösta i frågan. Många valde aktivt att lägga ner sin röst eftersom det saknades relevanta alternativ.

Knappast särskilt hållbart ur demokratiskt hänseende utan enbart tragiskt om det anses vara "partiets linje". Ungefär som medlemsomröstningen om utträdeskravet ur EU, där såväl båda språkrören som Miljöpartiets meste EU-politiker och grundare Per Gahrton pekade med hela handen.

Hade medlemmarna något egentligt val under de förutsättningarna? Det blev ju ungefär som att välja mellan språkrören och utträdeskravet. Rådslaget om medborgarlön ligger i samma division.
[...] Den beskrivning av Sverige och den generella välfärden i vårt land som Annika Lillemets ger överensstämmer nog inte med vare sig min eller de flesta andras syn.
Jasså? Och det vet minsann högt ärade statsrådet med trygg och säkerställd förvissning?
[...] Arbetslöshet och fattigdom hör ihop. Vi vet att bästa sättet att bekämpa fattigdom är att människor får möjlighet till egenförsörjning.
Människan saknar ju visioner och politisk vilja. Det etablerade systemet och den egna makten framför allt. Det blir mer och mer uppenbart ju längre debatten fortgår.

Annika Lillemets (Mp)
Vi skulle behöva ett basinkomstnätverk som i Tyskland. Där ingår ledande politiker från alltifrån kristdemokraterna CDU, till vänsterpartiet Die Linke, och även många tyska ekonomer ingår. Jag vill nämna kristdemokraten Dieter Althaus, som tidigare var regeringschef i Thüringen och en av Tysklands tyngsta politiker. Han har föreslagit en medborgarlön på 800 euro i månaden utan motprestation. Han anser att en sådan reform skulle kunna genomföras inom fyra fem år och vara budgetneutral genom att den ersätter en stor del av de nuvarande välfärdssystemen och minskar byråkratin.

Systemet skulle också fungera så att arbete alltid skulle löna sig även för dem med mycket låga inkomster. Althaus framhåller vidare att villkorslös medborgarlön skulle uppvärdera det obetalda arbetet i hem och samhälle. Ännu en god effekt som han framhåller skulle vara att människor med medborgarlön för reell möjlighet att välja bort underbetalda jobb med dålig arbetsmiljö.

Förslaget utreds vidare av Konrad Adenauer-stiftelsen, CDU:s idéutvecklingsstiftelse. Dessa tankar verkar inte har spritt sig till svenska kristdemokrater. Jag undrar lite varför. Det belyser också vad jag är ute efter när jag talar om detta.

[...] Det skulle kunna ha en mycket bra fördelningspolitisk effekt. Det bygger på en mycket positiv och liberal människosyn om att alla har rätt till frukterna av våra gemensamma tillgångar. Det handlar inte om bidrag. Det handlar om att varje individ själv anses kapabel att ta ansvar för sitt liv.

[...] Får vi förtroende växer vi med det. [...] Det vore en väldigt viktig förändring att gå från att se människor som lata som ska piskas på för att göra någonting bra till att se dem som kapabla och ansvarstagande.
Ja, varför inte lite positiv syn på oss som samhällsvarelser som omväxling? Det kanske vore något för dagens så kallade liberaler. Eller kvasiliberaler som jag tycker är en mer passande benämning. Jag menar, läs Adam Smith ordentligt. Eller varför inte Milton Friedman? Denna tongivande nyliberala storfräsare som ju förordade negativ inkomstskatt vilket, hör och häpna, är ett annat ord för basinkomst eller medborgarlön.

Maria Larsson (Kd)
Det är naturligtvis så att man kan läsa rapporterna från andra länder med lite olika glasögon. Jag ska med intresse och öppenhet ta del av de eventuella försök som genomförs på parlamentets uppmaning till medlemsstater och det som kommissionen uppmanas att göra om det nu uppstår några sådana.
Det låter för bra för att vara sant. Och det är nog sant åtminstone.
[...] Man får lite ställa medborgarlönen mot de uppbyggda systemen. Jag menar att det är viktigt för en nation att ha ett system där människor uppmuntras att bidra i den utsträckning som de kan. Egenförsörjning ska uppmuntras. Om man arbetar lite mer ska det också synas i plånboken.
Arbetslinjen ånyo. Tröttsamma människa.
[...] De system som vi har byggt upp – trygghet vid inkomstbortfall och behovsprövat ekonomiskt bistånd – är det någonting som i Miljöpartiets värld skulle avskaffas till förmån för en medborgarlön?
Javisst. Har inte det varit självklart hela tiden? Dessutom handlar det inte om att avskaffa, utan om att ersätta och radikalt förbättra.

Annika Lillemets (Mp)
Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Vi gröna tror på människors kreativitet och vilja att bidra till samhället. Medborgarlön är vår vision på längre sikt. Det är en rättighet, en inkomst, som alla får utan villkor eller krav utan förnedrande prövning.

Det handlar också om hur vi ser på arbete. Lönearbete så mycket som möjligt oavsett innehåll är inget gott i sig. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att mycket oavlönat arbete är mycket viktigt.
Lönearbetet är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet. Villkorslös medborgarlön skulle kunna befria arbetet från den överspelade funktionen av disciplineringsinstrument. Om alla fick bättre möjlighet att förverkliga sina drömmar och livsprojekt skulle mycket gott kunna åstadkommas.

[...] Men idén möter i Sverige känsloladdat och irrationellt motstånd till skillnad mot i många andra länder. Det vore synd om fördomar och låsningar skulle leda till att inga försök med villkorslös basinkomst genomförs i vårt land, vilket statsrådets svar tyvärr pekar på. Jag tycker att vi ska ta EU-parlamentets uppmaning på allvar.
De Gröna - De Grå
28 - 5

Maria Larsson (Kd)
Jag ser fram emot att ta del av ett mer detaljerat förslag på hur Miljöpartiet tänker sig medborgarlönen och har finansiering för det framöver i kommande budgetar. Det ska bli mycket intressant att följa.

[...] När det gäller fattigdomsbekämpning är tillväxten av arbete helt central. [...] Utbildningsfrågorna är en annan del som är viktig när man långsiktigt ska bekämpa fattigdom.
De Gröna - De Grå
28 - 3

31 oktober 2010

Korruption

Illustration: Mario Brancaglioni
Det är en intressant frågeställning, den om vad korruption är. Min egen analys bygger i stora drag på uppdelningen av begreppet i kategorierna öppen och dold. Det bör vara självklart vad det står för, men jag kan ändå passa på att förtydliga. Dold korruption är det som anses vara mot lagen och oftast sker under bordet. Öppen korruption är då i stort sett resten, vilket inbegriper sådant som fantasilöner, omfattande förmåner, svågermentalitet etc.

Foto: Jens Karlsson
Gustav Fridolin, Helena Leander och Lise Nordin  angriper som exempel således den öppna korruptionen när de lägger en motion med rubriken Riksdagsarvoden, vilket alltså handlar om att riksdagsledamöternas arvoden bör sänkas med 10 000 kr/mån.

I direkt mening så har den motionen att göra med frågan om vad är det för människor vi vill ska representera oss i parlamenten? Önskar vi politiker som brinner för samhällsfrågor och vilja att förändra till det bättre (utifrån sin ideologi)? Eller tycker vi tvärtom att det är bra med kallhamrade karriärister som mest bara ser till sin egen vinning?

Kanske är det alltför retoriska frågor? Som en konsekvens av den frågeställningen så anser jag emellertid att argumentet som säger att politiker behöver riktigt "bra" löner för att syssla med politik, för annars går de till näringslivet, helt enkelt inte är något giltigt argument. Om något, så är det väl snarare tvärtom? Personligen vill jag mycket hellre ha ivrare och förändrare än maktlystna byråkrater. Den senare gruppen är dessutom ytterst framtidsfarlig i sin realpolitiska inertia.

On a note så tycker jag därför att det är tråkigt, ja, rentav pinsamt, att inte samtliga miljöpartistiska riksdagsledamöter har ställt sig bakom motionen. Så har det emellertid varit under alla år som Miljöpartiet suttit i riksdagen. Jag vet att exempelvis Gustav Fridolin lade liknande motioner när hen satt i riksdagen under sin första period, och även då ställde de flesta mp-riksdagsledamöter uppenbarligen inte upp på sådana motioners intentioner. Det här kan ju tyckas dåligt, men då går det ju samtidigt att fundera över hur sådana frågor relateras till av övriga partier? Det gröna partiet har ändå som rörelse ambitionen att ta i problemen, trots att det kanske brister emellanåt på den representativa nivån.

Hela den miljöpartistiska riksdagsgruppen har däremot ställt sig bakom en motion som handlar just om att partiernas bidragsgivare (som ger mer än 20 tkr) behöver synliggöras. Motionen heter också Offentliggörande av partiers bidragsgivare.

Foto: Janne Olander
Det senare motionsexemplet har förstås inte något att göra med att komma åt egenvinning och girighet, utan handlar om den organisationella bilden och då de omfattande bidragsstöd som ges till i synnerhet moderaterna. Just moderaterna, tillsammans med kristdemokraterna, vill inte ställa sig bakom varken motion eller något förslag om ömsesidig förbindelse att redovisa bidrag. Tydligen vill de inte gärna att bidragsgivares agenda syns i det öppna. Kanske på grund av att de då skulle riskera mindre bidrag alternativt haussat mediarabalder och opinionen mot sig. Det är emellertid bara gissningar från min sida. Att valhemligheten skulle vara ett problem är bara ett blekt svepskäl, för det kan ju knappast råda några tvivel om att tunga elefanter som exempelvis Wallenbergare eller Stenbäckar röstar mörkblått.

Jakop Dalunde
Här är två artiklar på Newsmill som diskuterar just frågan om partiernas bidragsgivare, nämligen "Hemliga donationer bygger borgerlig ekokammare" samt, av Jakop Dalunde, "Alliansens vänner bör redovisa hemliga kampanjbidrag".

Som avslutning vill jag tipsa om ytterligare några läsvärda artiklar i ämnet, nämligen "Blåögda svenskar" av reporter Anna Dahlberg i Expressen idag, Peter Wolodarskis intressanta söndagskrönika i DN på samma tema samt en situationsbeskrivning och -analys i Expressen av Ingvar Hedlund och Annie Reuterskiöld.