Debattartikel om kandidatur i Aftonbladet

Lägger sent omsider upp den här debattartikeln om min språkrörskandidatur, som publicerades i Aftonbladet (13 januari) och Miljömagasinet (14 januari). Parallellt publicerade Aftonbladet en debattartikel av medkandidaten Akko Karlsson, vilket var en positiv överraskning och förmodligen anledningen till varför våra båda artiklar gick i tryck.

Fridolin inte enda gröna kandidaten

Gustav Fridolin anses allmänt vara självskriven som språkrör. Jag vågar ställa upp som kandidat till språkrör utan att det är någon misstroendeförklaring. Det finns flera skäl till att kandidera och jag ska här försöka ta upp de viktigaste.

Gröna idéer om fördelning och decentralisering av makt pekar på att det blir problematiskt när företrädare sitter för länge eller på flera tunga uppdrag samtidigt. Den breda kompetensen bland medlemmarna undermineras samtidigt som de förtroendevalda riskerar utbrändhet och splittrat fokus. Att sitta i riksdagen är att driva politik i parlamentet och det är rimligen ett heltidsjobb. På samma vis bör språkrören få fokusera på att föra ut Miljöpartiets politik. I det här perspektivet är det en klar fördel om språkrören inte samtidigt sitter på andra tidskrävande förtroendeposter eller uppdrag.

För den som redan är etablerad så skulle ett språkrörskap vara meriterande, men troligen i liten grad förbättra dennas möjligheter att kunna påverka. Mindre kända, men också duktiga, personer bör väljas som språkrör eftersom det ligger något i tanken att Miljöpartiet behöver vara fler spelare på planen.

Det skulle kännas som ett sovjetiskt val om det bara fanns en valmöjlighet för en av språkrörsposterna. Det vore särskilt pinsamt för oss gröna som värnar om demokrati. Kändisskap är inte i sig något kriterium för kompetens och jag uppmuntrar därför också andra att kandidera. Fler kandidater bör ge större legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs.

Jag har erfarenhet av politik och organisation från när jag var ideellt engagerad i början av 2000-talet. Jag lärde mig då reglerna, men insåg samtidigt att jag inte vill spela spelet. Jag tyckte mig se att det oftast inte leder mycket längre än till en välmadrasserad karriär. Närhet mellan tanke och handling ger trovärdighet och jag är prestigelös och lever som jag lär.

Vi är alla trötta på opportunism och manipulation från politikerna och politikerföraktet är utbrett. Miljöpartiet måste våga vara ett verkligt alternativ. På det stora hela uppskattas beska sanningar mer än söta lögner och det är genom att våga säga som det är utifrån vår gröna ideologi som vi kan få som mest stöd. Det är först när vi vågar tala klarspråk som det blir värt att lyssna till vad vi har att säga.

Allt hänger ihop, men det finns några frågor som Miljöpartiet behöver fokusera extra mycket på. Den mest centrala är kritiken av tillväxt som självändamål eftersom evig tillväxt är omöjlig och strävan till det ger stora konsekvenser. Om vi drar ner på vår konsumtion så minskar vi vårt ekologiska fotavtryck och vi behöver heller inte lönearbeta i samma utsträckning. Därigenom skapar vi tid och utrymme för att höja vår livskvalitet i form av social närvaro, kultur och makt över våra liv. Arbetstidsförkortning är därför på flera vis en nyckelfråga.

Den gröna visionen om ett uthålligt samhälle inbegriper insikter om nödvändigheten av resurshushållning och kretsloppstänkande. Om vi exempelvis enbart ställer om produktionen av energi så löser vi i bästa fall klimathotet, men inte problem med artutrotning, avfall, ohälsa, kemikalieförgiftning, utarmning av naturresurser eller social orättvisa. Energikrisen handlar alltså inte om att jämföra kärnkraft med kolkraft utan om minskad konsumtion och effektivisering.

Vår mathållning påverkar miljön starkt och innebär också generella etiska problem. Istället för att bara se till människans intressen så behöver vi även inkludera andra levande varelser i vårt rättvisetänkande och ge dem likvärdiga rättigheter. Det är viktigt att arbeta mot diskriminering på alla fronter att ingen ska behöva bli fördefinierad, förtryckt eller åsidosättas på orättvisa grunder.

En grön syn på ekonomi går ifrån att bara se till pengar. Ekonomi handlar egentligen om hur vi hanterar resurser som tid, pengar, idéer, råvaror eller arbetskraft. Grön skatteväxling innebär att börja beskatta produktion och konsumtion istället för arbete. Vi behöver använda ekonomiska styrmedel för att väga in kostnaderna för miljön så att det sämre blir dyrare än det bättre.

Basinkomst är en rationell och effektiv reform för social rättvisa. Materiell tillväxt behövs i fattiga länder för att tillgodose grundläggande behov, men är verkningslöst utan en ordentlig fördelningspolitik. De rika länderna måste upphöra med den ekonomiska imperialism som håller fast människor i andra delar av världen i fattigdom och misär.

Politik verkar idag ha reducerats till strategiskt spel och propagandamaskineri. Politiska idéer borde handla om annat än särintressens bindningar under ytan och att det vi politiker säger ska kunna sväljas så lätt som möjligt. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av en tydlig politik är välkommet, men när makt blir självändamål så säljer vi oss själva och blir därmed sålda i dubbel bemärkelse.

Miljöpartiets roll i parlamenten är viktig, men vi får inte glömma bort det ännu viktigare arbetet med att medvetandegöra människor. Vi gröna gör en realistisk analys av nutid och framtid och sitter inte som många andra fast i ett grått träsk av tillväxtvurmande och konsumtionsmaximering. På frågan om vilken ideologisk analys som stämmer bäst, så kommer vi utan tvekan att vinna den matchen antingen på poäng eller World Over.

Det är världen som behöver räddas, inte karriärer eller kapital. Vi behöver visioner och samtal, inte strävan till makt och slutna rum. Det är tillsammans med partiets medlemmar som språkrören verkligen kan driva den gröna politiken framåt. Målet är inte oss själva, utan en nödvändig samhällsomställning. Jag vågar tala klarspråk och kan samarbeta och kompromissa utan att tappa bort de gröna kärnvärdena. Det är sådana språkrör som Miljöpartiet behöver idag.

Joakim Pihlstrand-Trulp