Foto: Mikael Damkier |
Jag läste artikeln, blev förbluffad över den motsägelsefulla argumentationen och skrev snabbt en replik. Den går att läsa här nedan, men blev också publicerad på SvD idag. Flygindustrin svarade med en slutreplik, medan jag tog chansen att få sista ordet med en slutkommentar.
Värt är också att läsa inlägget på bloggen Osunt. Centerpartisten Per Ankersjö har också som ett slags svar på min replik skrivit en reflektion på sin blogg om att girighet är bra, med påföljande respektfull diskussion på bloggen.
Flygindustrins drivkraft är girighet
Flygindustrin vill göra sken av att de inte förstår hur energiekvationerna och de samhällsekonomiska sambanden hänger ihop. Lösningen på energifrågan är inte att göra av med mer energi. Det finns tack vare solen ett flöde av energi genom systemet, vilket kretsloppsbränslen främst handlar om. Vilka energislag vi än talar om så har vi inte obegränsade mängder att tillgå. Flyget är mycket energikrävande och det säger sig självt att det krävs en ansenlig mängd energi att lyfta exempelvis 50 ton till 10 000 meters höjd.
Industrins företrädare påstår att flygbranschen och miljörörelsen vill samma sak. Det är knappast sant. Flygbranschen vill maximera sina vinster. Miljörörelsen vill att vi människor lever på ett sätt som inte ödelägger naturen och ger förutsättningar för ett hållbart samhälle. Det är svårt att se hur de två målen egentligen kan sammanfalla och sträva åt samma håll. Det handlar om mer än enbart kretsloppsbränslen.
Branschens företrädare försöker sig på ett underligt resonemang om att skatter och pålagor inte påverkar resandet. Om så vore fallet, så påverkar det inte flygbolagens intäkter och minskar inte möjligheterna till investeringar i miljöbättre teknologi. Argumentet är uppenbart ihåligt. Flygbranschen påstår även att ekonomiska styrmedel och lagregleringar försvårar en grön omställning. I själva verket visar historien att det tvärtom bidrar till att ge industrin incitament att förändra sin verksamhet i bättre riktning.
Ett klassiskt exempel är bilindustrin som inte ville införa avgasrening under 1970-talet, men tvingades till det av de kaliforniska myndigheterna och teknologin spred sig över världen. På 1980-talet motsatte sig företrädare för vår svenska pappersmassaindustri att framställa pappersmassa utan klor. Klorets starka negativa miljöeffekter visades sedermera i forskning och industrin blev genom nya lagar och politiska uppmaningar tvungen att utveckla bättre teknologi och ställa om.
Naturligtvis vill flygindustrin ha så mycket skattelättnader, subventioner och handlingsfrihet som möjligt, men det handlar inte om att vara solidarisk med samhället och framtiden. Det handlar om deras egen vinst där de främsta drivkrafterna är egoism och girighet. För att få flygbranschen att bli lönsam, ekonomiskt bärande och expanderande, så behöver någon annan stå för det mesta av de verkliga kostnaderna. Det är knappast rättvist.
Tesen att "vi räddar miljön genom att människor flyger" är kontroversiell, men vi har hört det förr. Skogsindustrin har som exempel försökt sig på samma slag av absurda logik med att "vi räddar miljön genom att hugga ned träd". Det är självklart att flyget bör bära sina egna miljökostnader, vilket tyvärr sker i obefintlig utsträckning idag. Tvärtom vad branschen påstår, så är det precis ekonomiska styrmedel och lagregleringar som behövs för att flyget ska förmås bli ett rationellt transportmedel.
Joakim Pihlstrand-TrulpSpråkrörskandidat Miljöpartiet de gröna
Självklart har flygindustrin och också resebranchen inte utmärkt sig för att gå med ekologiska förtecken. Frågan är vad som är hållbart sett ur ett samhälle med allt fler transporter och hur mycket detta tål för att vi snabbt ska kunna förflytta oss, hålla givna tider och som inte kommer de flesta tillgodo. Ett sätt att markera är att staten säljer ut sin aktiedel i SAS som bevis på att de i så fall får klarasig själva. Miljökrav ska ställas i proportion till vårt beroende av omvärlden.
SvaraRadera