Jag är övertygad om att
arbetstidsförkortning skulle leda till
ökad livskvalitet. Det skulle ge mer tid för socialt liv, intressen, hobbies, kunskapsutveckling och kultur. Dessutom ger det möjlighet till att fler får utrymme på arbetsmarknaden. Det är väl förmodligen ett av skälen till varför de borgerliga krafterna ogillar idén eftersom det skulle kunna slå hål på strategier om "naturlig" eller optimal arbetslöshet. Ja, då optimal i meningen arbetsgivar- och kapitalintressen.
I frågan om arbetstidsförkortning ingår delvis insikten om att vi konsumerar alldeles för mycket idag för att miljön ska ha en chans. Eftersom jag anser att
rationell konsumtion är något positivt och eftersträvansvärt, så tycker jag inte att en arbetstidsförkortning med bibehållen lön är nödvändig eller ens önskvärd. Det gör också att en
normförändring till exempelvis genomsnittligt sex eller fyra timmar per dag blir lättare att genomföra då förslaget inte måste finansieras i direkt mening.
Eftersom resonemanget ovan riskerar att låta nyliberalt, så vill jag vara tydlig med att jag är för stark
fördelningspolitik liksom den utmärkta idén om
basinkomst eller
medborgarlön. Det senare har även en sådan nyliberal auktoritet som
Milton Friedman (som lanserat idén om optimal arbetslöshet) propagerat för, men hen kallade det då
negativ inkomstskatt.
Visionärt konkret tänker jag mig en
basinkomst på säg 5 000 kr i månaden (exakt siffra beror förstås på de samhällsekonomiska möjligheterna och den kan mycket väl hamna högre), en genomsnittlig arbetsvecka på 15-20 timmar samt
grundavdraget höjt till kanske 100 000 kr per år med
100 % marginalskatt (en idé jag har efter
Birger Schlaug) där var och en kan öronmärka sin inbetalda skatt till olika slags samhällsverksamheter som miljöarbete, kollektivtrafik, skola eller vård. Det senare kan i praktiken ses som en skattesänkning på arbete och kan därför sägas ingå i en
grön skatteväxling, där det ingår att vi lägger skatt på uttag av råvaror, energi och miljöförstöring på rationella nivåer utifrån skattens funktion som styrmedel för beteenden. Det vore även lämpligt med en
generell omsättningsskatt, istället för som idag skatt främst riktad mot omsättning som inbegriper mänsklig arbetskraft.
Det här är åtminstone en del av en
vision om en statsekonomi som bygger på
solidaritet och
rättvisa, vilket vi människor bevisligen mår bra av. För mig är det en bild av ett samhälle där vi kan må bra som levande, tänkande och kännande varelser istället för att fastna i stress och krav som löneslavar och konsumister. Är det något du som läser håller med om eller finner provocerande?
Jag är ju med i nätverket för arbetstidsförkortning och är därför också en förespråkare för en sån förändring. Som förälder känner jag att det är väldigt svårt att få tiden att räcka till. Många föräldrar väljer ju frivilligt att gå ner i arbetstid under småbarnsåren och därmed också leva på en lägre inkomst - just för att tempot idag inte är förenligt med ett hälsosamt liv parallellt med familj. Många väljer ju alltså redan att jobba under normen om 40 timmar/vecka under delar av livet. Dessutom behöver vi ju ändra våra konsumtions- och resevanor för att spara på jordens resurser, och en kortare arbetsvecka skulle ju ge en sådan beteendeförändring en rivstart.
SvaraRaderaJag tycker att en arbetstidsförkortning är ett eftersträvansvärt (och nödvändigt) mål, men jag har själv inte suttit ner och räknat på vad det skulle innebära för olika inkomstgrupper så jag känner inte att jag har en färdig lösning att presentera. Är däremot intresserad av de tankegångar som förs och försöker sätta mig in i hur det skulle påverka inte bara mig och min familj utan även andra grupper.
Det är ju många aspekter att ta in i beräkningen - en minskning av de sociala avgifterna måste ju t ex kompenseras av lägre sjukskrivningstal. Man får ju innerligt hoppas att en kortare arbetsdag leder till ökad hälsa, men kan vi ta det för givet? Och hur lång tid efter en sänkning av arbetstiden kommer människor fortsätta drabbas av stressrelaterade sjukdomar som vi kanske inte har täckning för? Det finns väl ingen given formel för det?
Att själv kunna öronmärka hela sin skatt (var det så du tänkte?) tror jag inte riktigt på. Är rädd att de svagaste i samhället blir bortprioriterade då - och att det blir väldigt svårt att skapa budget för vård, skola mm om man inte vet hur skatteintäkterna kommer fördelas.Däremot är jag för att experimentera mer med grön skatteväxling.
Tack för tankeväckande inlägg!
/Monica
Tack för din kommentar, Monica!
SvaraRaderaKonsumtionsmönstren behöver absolut förändras, vilket som du säger hänger ihop med de här frågorna. Försök med exempelvis sex timmars arbetsdag har uppvisat positiva resultat för välmående och hälsa, med bl a lägre sjukskrivningstal som följd.
Idén om grundavdrag hänger förstås ihop med att inkomstskatten i ett sådant scenario skulle minska betydligt just för att folk inte (åtminstone av ekonomiska skäl) lär vilja jobba så mycket utöver grundavdraget.
Det huvudsakliga finansieringsinstrumentet för välfärden bör istället vara en generell omsättningsskatt samt rationella nivåer av skatt på uttag av naturresurser, energi och miljöförstöring. Den senare kategorin handlar främst om ekonomiska styrmedel för att ge incitament till hållbara samhällsverksamheter, men skulle likväl bidra till statskassan.
Jag har förresten två barn och inget lönearbete alls för tillfället, inte ens fas3, och är helt inkomstlös. Vi har sedan i höstas levt på sambons A-kassa (då var jag student utan CSN) och lever sedan i februari på en föräldrapenning. Det är tur att vi i vår familj är konsumtionsminimalister så vi inte behöver våndas och oroas över ekonomin i tillvaron. :-)
Det jag gör i dagsläget är mest att vara med familjen och träffa vänner, syssla med intressen samt ideellt arbete med koppling till språkrörskandidatur och försök att lyfta diskussion i Miljöpartiet om ödesfrågor, samhällsomställning och politikens syfte och möjligheter.
För mig är det det självklara idealet som vi bör sträva mot! Jag förstår faktiskt överhuvudtaget inte hur man kan misstycka.
SvaraRaderaJa, Rasmus, du är ju också en klok rackare! :-)
SvaraRaderaFina idéer. Har du kollat engelska NEF? Där sprider man rätt så likadana idéer - med bl.a 21 timmars arbetsvecka.
SvaraRaderaHar själv skrivit om samma saker sedan 2007 på min blogg "ekonomisk demokrati".
;-)
Tack! Jag ska kolla in din blogg.
SvaraRaderaJag vet inte om jag förstår det här riktigt: "...grundavdraget höjt till kanske 100 000 kr per år med 100 % marginalskatt..." - menar du att man skulle betala 100 % skatt på alla inkomster över de första skattefria 100 000 kronorna?
SvaraRaderaDet är riktigt. Och jag vet att det är kontroversiellt. Säg lönearbete på 100 tkr/år + basinkomst 60 tkr/år så ger det en disponibel inkomst på 160 tkr/år.
SvaraRaderaKonsumtionssamhället är i vilket fall rökt, vad som än händer. Evig tillväxt fungerar inte. Då är det bättre att tagga ner på det frivilligt.
I grunden handlar det också om att rikedom är mer än bara pengar. En miljö att leva i är som exempel nödvändigt och mycket mer rikedom än en motsatsen. Tid är rikedom. Erfarenheter, kunskaper och färdigheter är rikedom. Social samvaro är rikedom. Makt över dina livsval är rikedom.
Min utgångspunkt är att folk mår bra av både rättvisa och frihet. Vi är egentligen så mycket mer än konsumister. Idén som jag skissar på i blogginlägget handlar om att ge grundtrygghet till alla och även möjlighet att prioritera i konsumtionsmönster som är hållbara och att människans drivkrafter och utveckling har med mer än bara pengar att göra.
Idén om att folk ska kunna bli snuskigt rika går egentligen på tomgång. Vad är den egentliga poängen med sociala klyftor och orättvisa? Jag tycker att de gröna visionerna om samhället handlar om mer positiva saker än så.
Hur tänker du kring finansieringen?
SvaraRaderaJag tror att många skulle börja engagera sig mer i ideellt arbete i stället för att fortsätta lönearbeta när de kommit över de skattefria 100 000 kronorna.
Generell omsättningsskatt. Istället för som idag skatt främst på omsättning av lönearbete.
SvaraRaderaJag tror som du att vi i praktiken skulle se en kraftig sänkning av skatt på arbete tillika arbetstidsförkortning.
Det skulle högst sannolikt stärka den informella ekonomin, vilket är enbart positivt. Jag har åtminstone svårt att se negativa effekter av det i grön perspektiv på ekonomi.
Skatt på energi, naturresurser och miljöbelastning ska enbart ha styrande funktion. Hanteras miljöskatterna som finansierande så får vi förstås stora problem.
Det är här en generell omsättningsskatt kommer in i bilden, vilket då också inkluderar löntagarglesa verksamheter i större utsträckning (som exempel bankväsendet) och premierar arbetsintensiva (såsom vård och skola).
Generell omsättningsskatt?
SvaraRaderaKan du utveckla? Eller hänvisa tilll någon lättfattlig text.
Exempelvis Artikel av Birger Schlaug på DN debatt (replik) om en bredare skattebas.
SvaraRadera