Den gröna ideologins möjligheter

För en tid sedan kommunicerade jag med Klas Lundström som är redaktör på den systemkritiska nättidningen Ant[i] (som drivs av mediakollektivet Ant Intelligence). I samband med det frågade hen om jag kunde skriva en text för dem om de gröna visionernas roll för framtiden, vilket jag gärna gjorde. Här nedan är resultatet som publicerades 15 februari som en debattartikel på Ant[i].

Grön plats i samhällsbygget

Vi kan titta på världen med vaken blick och se en plats full av liv, glädje och hopp. Samtidigt lär vi också se lidande, misströstan och maktlöshet. Vi vill nog alla ha mer ljus och värme i våra liv och mindre mörker och kyla. Det är inte soltimmar det handlar om, utan om livskvalitet och välmående. Vi behöver ett samhälle där världen kan må bra och vi med den. Vägen att nå dit går inte genom att fortsätta som vi gör idag.

Den gröna ideologin är den politiska strömning som tar ödesfrågorna på allvar och dessutom visar på helhetssyn. Det gäller världens överlevnad. Betongideologiernas företrädare misslyckas kapitalt och klamrar sig envist fast vid diverse intellektuell ballast som tillväxtparadigm, materialism och antropocentrism. Tyvärr har de fortfarande företräde i dagens globaliserade ekonomi i nyliberalt skimmer. Kulturell utveckling kan många gånger verka långsam och seg, men är i jämförelse med den genetiska evolutionen oerhört dynamisk och explosiv. Det skänker hopp. Förändring kan ske snabbt. Särskilt när den är tvungen.

Vi befinner oss i en brytningstid. Här går vi mitt i den djupa krisens fåra med slutna ögon och storslagna drömmar om en ständigt expanderande ekonomi och maktsfär. Näsan pekar mot avgrunden. Vi behöver höra nödvändighetens brus och känna förändringens vind för att slå upp ögonen. Med kris följer möjlighet. Den som inser och känner krisen i sitt bröst hittar energi och vilja till att ta del i att försöka undvika de ödesdigra problemen. Eller åtminstone mildra deras effekter. Den gröna ideologin innebär en sund analys av samhället och rationella, vackra visioner och mål om hur samhället istället borde se ut. Den som ser såväl problembild som möjligheter gör sannolikt sitt bästa för att förmedla sådana insikter till dem hen möter.

Den gröna ideologin behöver nå den nyckelposition i samhällslivet som den förtjänar. För att nå dit så krävs det en förändrad strategi som baserar sig på ärlighet, integritet och mod. Det rådande djupa politikerföraktet talar för att en sådan strategi inte bara är ideologiskt önskvärd utan sannolikt även mycket framgångsrik. Med tanke på vad grön ideologi står för, så har de gröna som politisk rörelse allt att vinna på att förmedla dessa idéer och perspektiv rättframt och rakryggat. Det är samtidigt viktigt att inse att framgångar behöver komma som effekter av goda utgångspunkter eftersom makt som självändamål leder till en lika korrumperad som förlorad kamp.

Ett stort demokratiskt problem är hur makthavare verkar se på sin roll som maktens instrument. Politikens uppgift verkar för många politiker mest handla om att uppfylla den egna makten. Makten för sin egen skull har blivit det högst prioriterade målet. På köpet får vi egenvinning och egoism där makthavare ofta är mer intresserade av att upprätthålla sina egna privilegier och fylla sina egna och närståendes fickor än att ta ansvar för det samhälle där vi alla lever. Korruptionen är utbredd och många gånger öppen och accepterad.

När politiker förvandlats till byråkrater så verkar de ha som främsta uppgift att försöka undvika att ta ansvar. Vi behöver hitta sätt att bota de politiska farsoter som kännetecknas av maktmissbruk, ansvarslöshet och egocentrism. Vi behöver inte dagens politikerklass. Vi behöver politiker som är bättre representanter genom att vara genuint välvilliga. Politiker bör varken tjäna mer eller mindre än vanligt folk just för att känna såväl trygghet som verklighetsförankring.

Politikens uppgift ska, självfallet, vara att ta ansvar för att forma det goda samhället. För det krävs att den politiska makten har de gemensamma målen högst upp på sin agenda. Maktens rådande strukturer behöver därför decentraliseras och planas ut genom utvecklad när- och direktdemokrati. Det är både möjligt och önskvärt. När utrymme ges för verklig delaktighet och möjlighet att påverka, så blir också människor engagerade och intresserade av att ta del och vara med och påverka. Problemet är att vanliga människor snarare är exkluderade, duperade och maktlösa än att de skulle vara egotrippade imbeciller.

Vi människor trivs bäst när vi känner att vi lever i rättvisa sammanhang. Social rättvisa bör därför vara ett av samhällets högsta mål. Det kräver ordentlig fördelningspolitik. Ännu viktigare är att vi går från materialism till livsrespekt som värdegrund och måttstock för våra liv och samhällen. Våra identiteter behöver bygga på empati och välvilja istället för ytlighetens förbannelser.

Ideologisk förankring behövs om vi ska förmå påverka framtiden i tillräcklig utsträckning. Grunden för samhällsomställningen heter nämligen medvetenhet. Det nås snarare genom samtal och opinionsbildning än partipolitiska överenskommelser. Vi behöver få människor runt omkring oss att inse att tiden och handlingsutrymmet håller på att ta slut. För att lyckas med det så måste vi våga uttala obekväma sanningar när det gäller ansvar för ekologi och verklig ekonomi.

De gröna idéerna tål att skärskådas, även om etablissemanget gör sitt bästa att förlöjliga utifrån en ståndpunkt att de helt enkelt inte vill förstå. Problemet för maktklossarna är nämligen att visad förståelse och erkännande innebär förskjutningar av maktbalanser. Det är emellertid inte dessa vi som är gröna ska ta hänsyn till, utan respekten bör ges till det som är nödvändigt för en grön samhällsomställning. Vi har inget annat val än att försöka eftersom misslyckandet att ställa om innebär storskalig och genomgripande katastrof.

Jag ser att hoppet för världens räddning ligger i den gröna ideologin och dess politiska förverkligande. Det är berättelsen om hur en annan värld är möjlig. En värld där vi kan leva och må bra. En värld som fungerar i omtanke och respekt. Kort sagt, en värld som fungerar.

Joakim Pihlstrand-Trulp