Dagens smoothie

Då var det dags igen för matlagning på dumpstrade matvaror. Gjorde en avancerad smoothie idag. Använde följande ingredienser som jag finfördelade med en handstavsmixer.

Vitaminbomb

• 1/2 gurka
• 12 rädisor
• 5 äpplen
• 2 romansalladshuvuden
• 1 galiamelon
• 2 avokado
• Ett dussin bananer

Kritik av bonussystem

Läste precis en tänkvärd och välskriven artikel av Andreas Cervenka i dagens SvD som handlar om orsaker och brister med monetära bonussystem.

Cervenka redogör påpassligt nog även lite för de slutsatser Daniel Pink drar utifrån aktuell forskning i sin bok Drive. Jag rekommenderar att titta på följande 10 minuter långa videoklipp på Youtube som i raskt tempo går igenom Pinks poänger med stöd av animerade framritade bilde på en whiteboard. Slutsatserna kan sammanfattas med att citera Cervenkas artikel:

Självständighet och kontroll över sin situation, viljan att förbättra sig och behärska en uppgift riktigt bra samt känslan av bidra till något större än sig själv är starkare drivkrafter än enbart pengar.

Mutad klimatskeptiker

Såg något på Twitter idag och följde den här länken till följande information:

Willie Soon

Greenpeace har avslöjat att en av världens mest framträdande vetenskapsförankrade klimatskeptiker Willie Soon erkänner att hen under de senaste tio åren har tagit emot över en miljon US-dollar från stora olje- och kolbolag.

Willie Soon arbetar som astrofysiker vid the Harvard-Smithsonian Centre for Astrophysics (Solar and Stellar Physics Division) och har sedan 2001 tagit emot pengar från ExxonMobil, the American Petroleum Insitute, Koch Industries och Southern Coal Corporation.

Ruttet så det förslår, men inte särskilt förvånande. Det ger åtminstone en rationell förklaring till skepticismen. Snöd vinning och girighet. Samma gamla visa.

Reflektion över Gröna partiets symbol

Det kommer då och då frågor till mig om Gröna partiet (GP) tillåter folk att tycka olika inom organisationen. Sjävfallet är det på det viset. Gröna partiet kräver definitivt inte total följsamhet av sina medlemmar. Däremot krävs det en grön grund för att engagemang ska vara meningsfullt.

I nuläget är partiets symbol beskriven i stadgarna som "ett stiliserat grönt äpple med en kvist som också bär ett mörkare grönt löv" och att "symbolen visar på det vackra, medvetna, livsbejakande och nyttiga". Det bryter på flera vis mot blommornas konvention.

En beskrivning av äppelträdet som symbol tilltalar mig mycket. Jag vet att den även tilltalar Ingvar Nilsson som jag  diskuterat saken med via epost nu i dagarna. Trädet visar på att GP är något utöver de traditionella partierna, ungefär som MP gjorde anspråk på vid sina första stapplande steg utanför den politiska scenen. Därefter har de stegvis lärt sig att dansa efter etablissemangets pipa med bravur. Ett träd är mer solitt och bärkraftigt än blommor som ros, klöver och blåklint och har även djupare rötter. Ofta lever träd i symbios med mycel, som är ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer och en livsviktig del av många ekosystem.

Birger Schlaug konstaterade vid ett tillfälle att äppelträdet är en domesticerad växt. På det svarade jag "vildapel" och Birger replikerade att vildapelns frukter brukar vara små och sura. I det skrattade jag med. Den utväxlingen tyckte jag var fyndig och rolig, även om jag är övertygad om att partiet bär mer än sina frukter.

När det gäller äpplet och trädet så symboliserar lövverket detaljerna och det minst viktiga. Där kommer vi alla att skilja oss åt, mer eller mindre. Utan löv dör däremot trädet av energibrist, så den delen är inte oviktig. Stammen, rötterna och de grova grenarna är emellertid det som är mest intressant, med bärighet på de gemensamma målen och ödesfrågorna.

Äppelträdet är helt enkelt en fantastisk symbol!

Volkswagen & the Dark Side

Halkade in på en rätt skön kampanj från Greenpeace.

Vill du också bekämpa samhällets mörka krafter? Och samtidigt titta på roliga videoklipp med små, söta barn som leker med ljussablar?

Toppen! Gör mig sällskap i Jedi-träningen och konfrontera Volkswagens hot mot planeten Jorden.

I sense the force is strong with us.

Birger Schlaugs krönika

Läste nyss en tänkvärd och belysande krönika av Birger Schlaug i dagens Fria Tidning. Väntar fortfarande på papperstidningen, men det hindrar mig förstås inte att skriva en notis om saken här på bloggen.

Birger Schlaug

Birger gör som vanligt många bra poänger. Möjligen lägger hen lite väl mycket fokus på språkrörens betydelse. De är centrala och viktiga, men knappast hela rörelsen personifierande.

För Miljöpartiet är det huvudsakliga problemet att den politiska inriktningen är hyfsat fastslagen sedan stålbadet under 2000-talets första decennium. Det har pågått en gradvis slakt av det ideologiska underlaget i syfte att tillvänja partiet gentemot opinionen istället för tvärtom.

Avgörande är också att partistyrelsen (PS) knappast förändrats i maktbalansen mellan djupgröna och grågröna. Den representerar fortfarande mellan tummen och pekfingret åt 1/3 grönt och 2/3 grått. Still going strong. De grå eminensernas majoritet, vars främsta företrädare heter Lennart Olsen, är tryggt säkrad och lär så vara för lång tid framöver. Återväxten är dessutom god, vilket visar sig i de otaliga karriärister som väntar med tungan hängandes utanför maktens dörrar.

Tillsammans med riksdagsgruppen (RG), som delvis är samma grupp, så sätter PS den politiska dagordningen. Kongressbeslut (partiets högsta beslutande organ) kan följas om det passar och passar det inte så görs någon ytlig manöver för att rättfärdiga en blasé, räddhågsen eller strategisk inställning. Diskussionen om basinkomst (även kallat medborgarlön) är en typisk sådan fråga som resulterat i avmätta motioner lagda i riksdagen utan större vilja att väcka debatt.

Foto: Håkan Berg

Mycket av det vi ser av Miljöpartiets arbete handlar idag om en positionering för att få tilltro av industri, kapitalföreträdare och folket i allmänhet. MP strävar till att forma om sin ekonomiska politik så att den blir trovärdig i dagens samhällsparadigm, när ekonomins grundvalar inte är trovärdiga i sig själva. Realpolitiken hamras ut i enlighet med målen. Det främsta målet för MP är i dagsläget att växa sig så stort som möjligt. Däri ligger mycket av MP:s interna systemfel.

Gröna partiet behövs. Främst för att något parti behöver ta ansvar för att försöka lyfta viktiga systemkritiska diskussioner och perspektiv. Birger pekar på några och vi i GP håller helt med om att tillväxtkritik är grundläggande för grönt tänkande. Men, misslyckas vi mot förmodan med vår viktigaste uppgift, så finns det åtminstone många av de tusentals människor som över åren i desillusion hoppat av Miljöpartiet som blir glada när Gröna partiet nu växer upp ur jordens fria vidder likt en livsbejakande solros.

Kortare version publicerad på Newsmill

Foto: Djurrättsalliansen

Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg att jag eventuellt skulle lägga upp den kortare versionen av debattartikeln om grisvittnena här om den blev publicerad någonstans dit jag skickat den. Det blev verklighet redan ikväll genom Newsmill.

Publicerad:

1. Newsmill (27 juni)

Vår fina djurrättslagstiftning kvittar om den inte efterlevs

Sverige har en internationellt sett stark djurskyddslagstiftning. Samtidigt kan vi fråga oss vad den gör för nytta om den inte efterlevs? Den här artikeln handlar i grunden om vad som händer när kapital och industri tillmäts större betydelse än etik, moral och enkelt förnuft. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Varför travesterar jag Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett tankeexperiment och det andra är ett nutida exempel hämtat från England. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som är artikelns fokus.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en bankkund blir misstänksam. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor. Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Vore det rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olovlig filmning?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev i dagarna dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Jag upprepar, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen uttryckligen att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad "världens bästa djurskyddslagstiftning" gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som stormtrupper säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp 

är talesperson för Gröna partiet och har under många år kämpat för livsrespekt och att även andra djur än människor bör ha rättigheter

Publicerad debattartikel om grisvittnena

Foto: Djurrättsalliansen

Jag skickade in den här artikeln på förmiddagen på midsommarafton (24 juni) först till Aftonbladet, som var vänliga nog att ge ett snabbt nekande besked. Skickade den därefter till SVT Debatt och SvD Brännpunkt för att sedan vara ute på sjön under tre dagar.

SvD meddelade idag på morgonen att de har "dessvärre ingen möjlighet att bereda den plats utan tackar nej". Däremot blev artikeln publicerad ikväll (27 juni) på SVT Debatt. Jag utgick i dagarna från att det var diss som gällde, men det visade sig visst att redaktioner har en benägenhet att jobba mindre under midsommarhelgen. Därför har även DN Debatt och Expressens fjärde sida hunnit få chans att neka publicering.

En kortare variant är skickad till Miljömagasinet, Fria Tidningen, ETC och Newsmill. Publicerar den nog i separat blogginlägg om någon av dem väljer att ta in den.

En djurskyddslag som inte efterlevs är inget värd

DJURRÄTTSAKTIVISM Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde ens till åtal. Det blev istället två aktivister som dömdes, för olaga intrång. Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, Talesperson Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Det kanske finns de som undrar varför jag travesterar Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett rent tankeexperiment och det andra är ett verkligt, nutida exempel hämtat från Storbritannien. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som den här artikeln främst är tänkt att behandla.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en kund hos en bank börjar ana ugglor i mossen. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor.

Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. I och med dokumentären så fick företaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och renttvå sitt namn.

Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Här kan vi fråga oss om det vore rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olaga förfarande och filmning på privat mark? Visst vore det absurt och närapå otänkbart?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De har i dagarna blivit dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr. Jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen explicit att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad ”världens bästa djurskyddslagstiftning” gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt. Vi möts istället av politiska domar som i fallet med den icke-våldsliga nedmonteringen av Gimranäs kläckerier utanför Herrljunga där de tre aktivisterna fick klart strängare straff än för motsvarande slag av skadegörelse utan etiska motiv.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som avantgarde säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Talesperson Gröna partiet

Två dagars dumpstring

Sitter med en sovande bäbis i famnen, så det får bli ett kort bildblogginlägg som visar upp skörden av två dagars containerdykning strax innan midsommar. Den 21:a juni hade jag förmånen att dyka med två kompisar och den 23:e juni blev det spontant dumpstringssällsskap (trevliga - otrevliga containermöten 1-1).

21 juni: Helt ok tvättmedel.

21 juni: Morötter och annat gott.

21 juni: Fikabröd till ett antal styrelsemöten.

21 juni: Avokado av varierande kvalitet.

21 juni: Bananer, persika, tomat och gurka.
Vad mer kan en dumpstrare begära?

21 juni: Grovt bröd till familjen och vitt bröd till fåglarna.

23 juni: Bananer. Say no more.

23 juni: Ananas, melon och tomater.

23 juni: Avokado igen. Bättre skick den här gången.

Argentinas goda exempel

Foto: Urban Andersson

Argentina har uppenbarligen lyckats med något som Grekland, Portugal, Spanien och Irland önskar lyckas med, men aldrig kommer att få i hamn så länge de går i Internationella valutafondens (IMF) ledband.

Receptet för en sund statsekonomi verkar till viss del handla om att ge IMF och storkapitalisterna på båten. Empiriskt och intressant.

Den här artikeln i dagens Aftonbladet handlar om detta och är mycket läsvärd och hoppingivande. Det enda beska för min del är hyllandet av tillväxt som självändamål. Det går dock att ha överseende med just den här gången, då artikeln beskriver grundläggande viktiga samband som egentligen står fria från tillväxthetsen.

Grisvittnen

Har skrivit ihop en debattartikel om grisskandalen och publicerar ett omskrivet utsnitt av det här. En slags preview eller teaser. Tidigare artiklar i ämnet kan läsas här:

Tysta inte djurens vittnen, hemsida för dokumentationsaktionen
Fritt fram låta grisar lida i SvD 1/12 (2010)
Efter rättsskandalen - bojkotta griskött! i SvD 15/6
Har någon av er besökt en grisgård? replik från LRF i SvD 16/6
"LRF är hemmablinda" slutreplik i SvD 17/6
Jag ångrar inte mitt inbrott på grisfarmen på SVT Debatt 16/6
Köttbranschen - renare än både Snövit och snuten? blogg 19/6
Djurhållningen - ett hyckleri i Aftonbladet 23/6

Under två år dokumenterade aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) förhållandena på hundra svenska grisfarmer genom filmande och fotograferande. 92 av dessa polisanmäldes för brott mot djurskyddslagen. Ingen av de anmälningarna ledde till åtal en gång. Ett av de mest uppmärksammade fallen inbegriper Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats. Hen avsade sig dock uppdraget på grund av just den här skandalen.

Malin och Björn Gustafsson (ej släkt, det gemensamma efternamnet till trots) är två aktivister som har vittnat om vad de sett på Blackstaby grisfarm. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Jag undrar hur det kan komma sig?

Lars Hultström tog efter den initiala juridiska framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Resultatet blev därför att det istället är Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev igår dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Det är klart lägre än Hultströms anspråk på 900 000 kr, men jag upprepar likväl, hur kan det komma sig?

En film om fallet

Edit: Artikeln först publicerad på SVT Debatt och därefter på Newsmill 27 juni.

Vårdskandal i England

Igår läste jag några artiklar om missförhållanden på det vårdhem i England (exempelvis "Undercover reporter haunted by abuse of patients" och "Four arrests after patient abuse caught on film"). Inatt har jag via Youtube tittat på den dokumentär som artiklarna utgår från. Den fick mig att gråta och svära av chock och vanmakt. Människor kan vara ena vidriga jävlar ibland. Givetvis inte alla, men åtminstone somliga. Vi har förstås sett det många gånger förr. Liknande psykopatiska företeelser skedde som exempel i Hitler-Tysklands koncentrationsläger.

Kulturell grund och livsperspektiv har stor del i problembeskrivningen. Jag tror att det här ytligfierade samhället med dess nyliberala konsumtionsbaserade ekonomi driver människor att bli kalla och pennalistiska. Samtidigt så stängdes de stora mentalsjukhusen ner på 1970-talet just på grund av uppdagade övergrepp på patienter.

Det hopp jag har om mänskligheten ligger i mental omställning och utvecklad empati genom en förändring till livsbejakande värdegrunder. Frågan är var vi börjar? Jag tror att vi börjar med oss själva. Gör skillnad.

En som gjort skillnad är journalisten Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i BBC-programmet Panorama för snart en månad sedan och väckte naturligt nog en folkstorm.

De anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. En av dessa tidigare anställda med lång erfarenhet av vårdyrket tog därför saken till media. I och med dokumentären så fick vårdföretaget Castlebeck en svettig uppgift att försöka få kontroll över situationen och tvätta rent sitt företagsnamn.

Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Myndigheterna lovar givetvis krafttag för att ändra på situationen och komma tillrätta med om missförhållanden även finns på andra platser. Med tanke på hur de skött den här saken hittills så lär förtroendet för myndigheternas kompetens vara ganska så urvattnad. Se exempelvis Ian Biggs (regionsdirektör för Vårdkvalitetskommissionen som har till uppgift att kontrollera vårdgivare) patetiska och menlösa framträdande i dokumentären. Det är framförallt kapitalet som styr. Det behöver vi ändra på.

Här är TV-dokumentären visad på Youtube i fyra delar. Totalt 60 minuter. Den är svår och jobbig att titta på, men jag rekommenderar det ändå. Det är bra att reagera. Stoppa inte huvudet i sanden. Se verkligheten för vad den är och stå upp mot förtryck och missförhållanden. Vi har alla något omkring oss där vi kan göra skillnad och vi mest måste våga reagera.

Undercover Care, del 1

Undercover Care, del 2

Undercover Care, del 3

Undercover Care, del 4