Svar till Piratpartiet

Torbjörn Wester från Piratpartiet (PP) gav respons (21/6) på Gröna partiets (GP) introduktionsartikel (11/6) i Fria Tidningen. Vi var några av GP:s representanter som tackade och svarade såhär (29/6):

Internet – en ovärderlig arena

Det var trevligt att läsa Torbjörn Westers (PP) välkomnande respons (21/6) på artikeln om Gröna partiets uppstart. Vi återgäldar gärna gesten genom en handräckning från vårt håll.

Gröna partiets kamp utgår från den gröna ideologin. Vad vi ser är vår tids viktigaste fråga ekosystemens stabilitet och den pågående artutrotningen, där vi människor är helt beroende av de ekosystemtjänster som vi är på väg att trampa sönder och samman.

Allt hänger emellertid ihop och det är avgörande att vi får till stånd en omställning av det ekonomiska systemet till att handla om verklig ekonomi, det vill säga hantering av resurser istället för tillväxt- och konsumtionshets. Vi jobbar även för sådant som livskvalitet, reell demokrati, djurrätt och meningsfullt icke-våldsligt fredsarbete. Vi vågar lyfta vetenskapligt baserade ställningstaganden även om det bryter med den etablerade samhällsbilden. Det är nödvändigt.

Vi håller med om att även politiken som rör internets former och möjligheter är en viktig samhällsfråga och vi tar gärna chansen att berätta lite om vår inställning. Vi kan konstatera att Gröna partiet i likhet med Piratpartiet är starkt kritiskt till inrättandet av övervakande och begränsande lagstiftning som FRA-lagen, IPRED-lagen och Datalagringsdirektivet.

Gröna partiets verksamhet bygger på deltagande demokrati där vi tillämpar lyssnande diskussion och beslut genom konsensus. För tillfället är vår kommunikation främst internetbaserad, men vi inser att det inte kommer att kunna vara heltäckande för vår interndemokrati. Internet ger emellertid goda möjligheter att föra diskussioner framåt över avstånd i både tid och rum genom exempelvis chat, diskussionsforum, epost, telefonkonferenser och delade dokument.

Varje kommunikationsform har förstås sina för- och nackdelar. Enbart textbaserad kommunikation är smidig och lättillgänglig, men förlorar ofta stora bitar av informationsflödet. Samtal i det fysiska rummet är oftast mer givande, men kräver också mer tid och engagemang. En viktig slutsats är att delaktighet är möjligt och önskvärt på fler vis än ett.

Vi vill gärna använda den nya teknologin till att förbättra demokratin och utnyttja dess verkliga potential. Det som är mest intressant gällande teknikens positiva möjligheter är hur den kan hjälpa människor att delta i politik på ett konstruktivt sätt. Vi vill varken oreserverat hylla eller på förhand avfärda tekniska innovationer. Samtidigt förhåller vi oss kritiskt granskande och framhåller vikten av försiktighetsprincipen, vilket gör att vi är vakna inför exempelvis mobilstrålningens hälsorisker.

Vi uppmärksammar internetkulturens sprängkraft där människor idag gratis delar med sig av öppen källkod och kulturalster de skapat. Det hänger ihop med ett starkt ifrågasättande av konventionell distribuering av media. Internet utgör en ovärderlig arena för den sociala logikens förändring som är i vardande. På internet bestäms vår sociala status alltmer dynamiskt där det blir mer intressant vad vi bidrar med istället för vad vi samlat på oss.

Torbjörn Wester har alltså helt rätt i att Gröna partiet gör sitt bästa för att anamma den nya internetbaserade teknologin. Vi står också på samma sida i kampen för fria informationsflöden, även om perspektiven må vara något olika. För oss som grön politisk rörelse är ett fritt och ocensurerat internet snarare ett medel för kommunikation och kunskapsspridning än ett mål i sig självt, men likväl inrymmer det stor potential att förändra det politiska landskapet.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Medskribenter:

Marie Ericsson

Torbjörn Gannholm

Peter Green

Mats Olausson

Underskriven av:

Peter Englund

Ingvar Nilsson

Matutdelning i Florida = terrorism

De senaste veckorna har i Orlando, Florida, hittills 21 personer arresterats för att ha delat ut gratis vegetarisk och helvegetarisk mat till fattiga i en park. Stadens borgmästare Buddy Dyer har offentligt kallat aktivisterna från organisationen Food Not Bombs (FNB) för matterrorister. Så störd är världen.

Ett av de verkliga problemen är snarare att samtidigt som människor svälter i världen så spenderas flersiffriga miljardbelopp på soldater, vapen och militär teknologiutveckling. Båda dessa faktum är dessutom helt oacceptabla var för sig.

Utgångspunkten för Orlandos lokala myndigheter är att stadens lagbaserade föreskrift om "bespisning av stora grupper" kräver att organisationer erhåller ett tillstånd för att få dela ut mat (även gratis) till grupper som är större än 25 personer. Sådana tillstånd ges endast till varje organisation två gånger per år och Orlandos lokalavdelning för FNB har redan använt sina båda tillstånd för det här året.

Vad är det vi ser här? Höjden av paragrafrytteri? Rättssamhällets smetiga förruttnelseprocess? Det som borde vara kriminellt är inte att ge mat till fler än 25 personer, utan att mer än 25 personer är så utsatta att de behöver hjälp att få mat.

Gerillaodling uppdatering

Artíga vattnar

Häromdagen var jag och Artíga ute på gården och såg om de små potatisplantorna. Jag tyckte att de gott kunde vara betjänta av en slurk, så jag tog ut två hinkar med vatten och en kanna. Artíga vattnade med hjärtans lust.

En av femton friska potatisplantor

Imorse var det en som gick runt med grästrimmer och arbetade på gården. Dace var och lämnade Artíga på dagis, så jag gick ut med Torun i bärsjalen och bytte några ord med trimmästaren. Främst önskade jag förstås att potatisplantorna inte kom till skada. Hen var trevlig och tillmötesgående och lovade att notifiera också de andra som skulle komma med gräsklippningsmaskiner strax. Vad jag kunde se från fönstret så ansträngde de sig att spara våra skyddslingar.

Trygg tillvaro - ökat riskbehov

Gunnar Quist

Gunnar Quist (79) är nykterist och en betrodd samhällsmedborgare. Enligt den här artikeln i Göteborgsposten från idag är hen "mångfaldigt prisbelönad, hedersordförande i Sävehof och invald i idrottens Hall of fame i Göteborg" och "startade Partille Cup, världens största handbolls­turnering".

Sedan 7-8 år langar hen sprit som köps och körs med bil från Tyskland.

Frågan är varför? Jag tror att det har att göra med ungefär samma sak som att rika östermalmstanter upptäcks snatta i butiker eller någon hög politiker, känd skådespelare eller framstående idrottsperson köper sexuella tjänster eller fuskar med skatten.

Tillvaron är trygg och folk blir tokiga. Vi behöver känna att vi lever och hittar vi inget bättre så sätter en del av oss moral och heder på spel.

Själv föredrar jag musik, dumpstring, arbetskritik, konsumtionsminimalism, schack och civil olydnad. Det räcker långt. Åtminstone för mig, men jag tror att det är generellt även om andra kanske fokuserar mer på klättring, bungy-jump, off-pist eller casino.

Fler intressanta artiklar i serien:
Quist hämtad till förhör
Knark ombord på spritbussen
Fyllor som skulle knäcka de flesta
32 pallar sprit var "livsmedel"
Här langar idrottsprofilen
Tullen går på knäna - drar ändå ned
Åtalad familj fortsätter langa
Sprithandeln - ett jättemaskineri
Enorma mängder tysk sprit ger klirr i kassan
Tung last varje onsdag

Sol och bad

Vill berätta lite om en del av min dag.

Idag på kvällen cyklade jag till Söderbysjön med Artíga i cykelkärran. Det hade varit en tryckande varm dag och solen sken fortfarande om än inte lika starkt. Vi badade, matade fåglar och fiskar (med dumpstrat vitt bröd) och lekte med sand. Onekligen en härlig stund ute i naturen.

När vi kommit hem så spelade Artíga upp en dockteater för mig, Dace och Torun. Dockteatern var hade hen tillverkat själv på förskolan tidigare på dagen. När berättelserna om troll och prinsessor var utagerade, så borstade vi tänderna och läste därefter saga. Båda två slocknade vi tämligen snart.

Jag vaknade däremot vid tvåsnåret, så nu sitter jag här i nattlugnet och arbetar (eller vad vi nu ska kalla oavlönade insatser för samhällets utveckling).

Dagens smoothie

Då var det dags igen för matlagning på dumpstrade matvaror. Gjorde en avancerad smoothie idag. Använde följande ingredienser som jag finfördelade med en handstavsmixer.

Vitaminbomb

• 1/2 gurka
• 12 rädisor
• 5 äpplen
• 2 romansalladshuvuden
• 1 galiamelon
• 2 avokado
• Ett dussin bananer

Kritik av bonussystem

Läste precis en tänkvärd och välskriven artikel av Andreas Cervenka i dagens SvD som handlar om orsaker och brister med monetära bonussystem.

Cervenka redogör påpassligt nog även lite för de slutsatser Daniel Pink drar utifrån aktuell forskning i sin bok Drive. Jag rekommenderar att titta på följande 10 minuter långa videoklipp på Youtube som i raskt tempo går igenom Pinks poänger med stöd av animerade framritade bilde på en whiteboard. Slutsatserna kan sammanfattas med att citera Cervenkas artikel:

Självständighet och kontroll över sin situation, viljan att förbättra sig och behärska en uppgift riktigt bra samt känslan av bidra till något större än sig själv är starkare drivkrafter än enbart pengar.

Mutad klimatskeptiker

Såg något på Twitter idag och följde den här länken till följande information:

Willie Soon

Greenpeace har avslöjat att en av världens mest framträdande vetenskapsförankrade klimatskeptiker Willie Soon erkänner att hen under de senaste tio åren har tagit emot över en miljon US-dollar från stora olje- och kolbolag.

Willie Soon arbetar som astrofysiker vid the Harvard-Smithsonian Centre for Astrophysics (Solar and Stellar Physics Division) och har sedan 2001 tagit emot pengar från ExxonMobil, the American Petroleum Insitute, Koch Industries och Southern Coal Corporation.

Ruttet så det förslår, men inte särskilt förvånande. Det ger åtminstone en rationell förklaring till skepticismen. Snöd vinning och girighet. Samma gamla visa.

Reflektion över Gröna partiets symbol

Det kommer då och då frågor till mig om Gröna partiet (GP) tillåter folk att tycka olika inom organisationen. Sjävfallet är det på det viset. Gröna partiet kräver definitivt inte total följsamhet av sina medlemmar. Däremot krävs det en grön grund för att engagemang ska vara meningsfullt.

I nuläget är partiets symbol beskriven i stadgarna som "ett stiliserat grönt äpple med en kvist som också bär ett mörkare grönt löv" och att "symbolen visar på det vackra, medvetna, livsbejakande och nyttiga". Det bryter på flera vis mot blommornas konvention.

En beskrivning av äppelträdet som symbol tilltalar mig mycket. Jag vet att den även tilltalar Ingvar Nilsson som jag  diskuterat saken med via epost nu i dagarna. Trädet visar på att GP är något utöver de traditionella partierna, ungefär som MP gjorde anspråk på vid sina första stapplande steg utanför den politiska scenen. Därefter har de stegvis lärt sig att dansa efter etablissemangets pipa med bravur. Ett träd är mer solitt och bärkraftigt än blommor som ros, klöver och blåklint och har även djupare rötter. Ofta lever träd i symbios med mycel, som är ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer och en livsviktig del av många ekosystem.

Birger Schlaug konstaterade vid ett tillfälle att äppelträdet är en domesticerad växt. På det svarade jag "vildapel" och Birger replikerade att vildapelns frukter brukar vara små och sura. I det skrattade jag med. Den utväxlingen tyckte jag var fyndig och rolig, även om jag är övertygad om att partiet bär mer än sina frukter.

När det gäller äpplet och trädet så symboliserar lövverket detaljerna och det minst viktiga. Där kommer vi alla att skilja oss åt, mer eller mindre. Utan löv dör däremot trädet av energibrist, så den delen är inte oviktig. Stammen, rötterna och de grova grenarna är emellertid det som är mest intressant, med bärighet på de gemensamma målen och ödesfrågorna.

Äppelträdet är helt enkelt en fantastisk symbol!

Volkswagen & the Dark Side

Halkade in på en rätt skön kampanj från Greenpeace.

Vill du också bekämpa samhällets mörka krafter? Och samtidigt titta på roliga videoklipp med små, söta barn som leker med ljussablar?

Toppen! Gör mig sällskap i Jedi-träningen och konfrontera Volkswagens hot mot planeten Jorden.

I sense the force is strong with us.

Birger Schlaugs krönika

Läste nyss en tänkvärd och belysande krönika av Birger Schlaug i dagens Fria Tidning. Väntar fortfarande på papperstidningen, men det hindrar mig förstås inte att skriva en notis om saken här på bloggen.

Birger Schlaug

Birger gör som vanligt många bra poänger. Möjligen lägger hen lite väl mycket fokus på språkrörens betydelse. De är centrala och viktiga, men knappast hela rörelsen personifierande.

För Miljöpartiet är det huvudsakliga problemet att den politiska inriktningen är hyfsat fastslagen sedan stålbadet under 2000-talets första decennium. Det har pågått en gradvis slakt av det ideologiska underlaget i syfte att tillvänja partiet gentemot opinionen istället för tvärtom.

Avgörande är också att partistyrelsen (PS) knappast förändrats i maktbalansen mellan djupgröna och grågröna. Den representerar fortfarande mellan tummen och pekfingret åt 1/3 grönt och 2/3 grått. Still going strong. De grå eminensernas majoritet, vars främsta företrädare heter Lennart Olsen, är tryggt säkrad och lär så vara för lång tid framöver. Återväxten är dessutom god, vilket visar sig i de otaliga karriärister som väntar med tungan hängandes utanför maktens dörrar.

Tillsammans med riksdagsgruppen (RG), som delvis är samma grupp, så sätter PS den politiska dagordningen. Kongressbeslut (partiets högsta beslutande organ) kan följas om det passar och passar det inte så görs någon ytlig manöver för att rättfärdiga en blasé, räddhågsen eller strategisk inställning. Diskussionen om basinkomst (även kallat medborgarlön) är en typisk sådan fråga som resulterat i avmätta motioner lagda i riksdagen utan större vilja att väcka debatt.

Foto: Håkan Berg

Mycket av det vi ser av Miljöpartiets arbete handlar idag om en positionering för att få tilltro av industri, kapitalföreträdare och folket i allmänhet. MP strävar till att forma om sin ekonomiska politik så att den blir trovärdig i dagens samhällsparadigm, när ekonomins grundvalar inte är trovärdiga i sig själva. Realpolitiken hamras ut i enlighet med målen. Det främsta målet för MP är i dagsläget att växa sig så stort som möjligt. Däri ligger mycket av MP:s interna systemfel.

Gröna partiet behövs. Främst för att något parti behöver ta ansvar för att försöka lyfta viktiga systemkritiska diskussioner och perspektiv. Birger pekar på några och vi i GP håller helt med om att tillväxtkritik är grundläggande för grönt tänkande. Men, misslyckas vi mot förmodan med vår viktigaste uppgift, så finns det åtminstone många av de tusentals människor som över åren i desillusion hoppat av Miljöpartiet som blir glada när Gröna partiet nu växer upp ur jordens fria vidder likt en livsbejakande solros.

Kortare version publicerad på Newsmill

Foto: Djurrättsalliansen

Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg att jag eventuellt skulle lägga upp den kortare versionen av debattartikeln om grisvittnena här om den blev publicerad någonstans dit jag skickat den. Det blev verklighet redan ikväll genom Newsmill.

Publicerad:

1. Newsmill (27 juni)

Vår fina djurrättslagstiftning kvittar om den inte efterlevs

Sverige har en internationellt sett stark djurskyddslagstiftning. Samtidigt kan vi fråga oss vad den gör för nytta om den inte efterlevs? Den här artikeln handlar i grunden om vad som händer när kapital och industri tillmäts större betydelse än etik, moral och enkelt förnuft. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Varför travesterar jag Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett tankeexperiment och det andra är ett nutida exempel hämtat från England. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som är artikelns fokus.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en bankkund blir misstänksam. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor. Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Vore det rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olovlig filmning?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev i dagarna dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Jag upprepar, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen uttryckligen att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad "världens bästa djurskyddslagstiftning" gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som stormtrupper säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

Joakim Pihlstrand-Trulp 

är talesperson för Gröna partiet och har under många år kämpat för livsrespekt och att även andra djur än människor bör ha rättigheter