Arbetstidsförkortning istället för arbetslinjen

Här är en mycket bra artikel av Christer Sanne på SvD Brännpunkt häromdagen. Ämnet är arbetstidsförkortning, ekonomi och miljö. Det är som jag hade kunnat skriva den själv. Om jag haft tid.

Basinkomst ftw!!

Här är en intressant artikel på engelska om en begränsad variant av basinkomst som prövades under fyra år i den lilla staden Dauphin i Kanada. Försöket var egentligen en stor social framgång, men tystades 1978 ner av en ny politisk majoritet i kombination med ekonomisk recession. Det som hände var att all data som samlats in inte analyserades.

Om det säger artikeln följande:

Meant to last several more years, the program came to a quick halt in 1978 when an economic recession hit Canada. The recession had caused prices to increase 10 per cent each year, so payouts to families under Mincome had increased accordingly.

Trudeau's Liberals, already on the defensive for an overhaul of Canada's employment insurance system, killed the program and withheld any additional money to analyze the data that had been amassed.

En forskare vid namn Evelyn Forget (professor i hälsovetenskaper vid universitetet i regionen Manitoba där Dauphin är situerat) undersökte emellertid saken och säkrade tillgång till informationsmaterialet 2009. Vilka positiva effekter för samhället och individer som försöket gav upphov till kan delvis uttydas genom följande citat från artikeln:

Initially, the Mincome program was conceived as a labour market experiment. The government wanted to know what would happen if everybody in town received a guaranteed income, and specifically, they wanted to know whether people would still work.

It turns out they did.

Only two segments of Dauphin's labour force worked less as a result of Mincome—new mothers and teenagers. Mothers with newborns stopped working because they wanted to stay at home longer with their babies. And teenagers worked less because they weren't under as much pressure to support their families.

The end result was that they spent more time at school and more teenagers graduated. Those who continued to work were given more opportunities to choose what type of work they did.

“People didn't have to take the first job that came along,” says Hikel. “They could wait for something better that suited them.”

For some, it meant the opportunity to land a job to help them get by.

Redan för nära 40 år sedan hade alltså politikerna på fötterna för att genomföra konstruktiva reformer för ett rättvisare och mer jämlikt samhälle där färre går under av ekonomiska skäl. Jag tillåter mig att sucka högt.

Tal av Mujica

José Mujica

Ni kanske minns att jag häromdagen skrev om Uruguays president José Mujica?

Här är ett tal av Mujica där hen tar upp sådant som konsumtionssamhälle, lycka, tillväxtens problem, globalisering, livsstil, marknadsreglering m.m. Ett kort citat:

Development cannot go against happiness. It has to work in favour of human happiness, of love on earth, human relationships, caring for children, having friends, having the basics. Precisely because this is the most precious treasure we have: Happiness.

Väldigt grön med andra ord, förutom en ganska stark antropocentrisk ådra. Kan ha lite att göra med de enorma mängder nötdjur och får som de "producerar" i Uruguay.

Tipset fick jag av Andreas Larsson som lämnade det som kommentar till inlägget om Mujica på Gröna partiets Facebook-sida.

Misshandel

När jag var 11-12 år, så berättade en i hockeylaget med glöd i ögonen om några kompisar som sprutat in senap i analen på en katt som följdaktligen sprungit sig till döds. Kanske var det någon slags myt, men jag blev oerhört upprörd och försökte pressa personen ifråga på vilka det var. Hen vägrade dock röja sina vedervärdiga polares namn. Jag blev nästan tokig där i omklädningsrummet och grät och skrek.

Idag fick jag genom nyhetsflödet på Facebook reda på något i samma genre. Här berättar en gammal person (87 år) hur hen misshandlats av fyra ungdomar för att hen sade till dem när de stod och sparkade på en stackars hund.

På Facebook har även en hyllningsgrupp inrättats till 87-åringens ära. En grupp som nu senast hade flera tusen deltagare och är snabbt växande. Vi är många som bryr oss och reagerar, även om det bevisligen är så mycket lättare på internet än ute på gatan.

Det är upprörande hur någon med berått mod kan misshandla ett utsatt djur och dessutom misshandla någon som säger till om något som är så uppenbart moraliskt fel. Uppenbarligen saknar de en mängd moraliska spärrar. Vilket drägg. De formas sannolikt av bland annat sådana här människor? Och är samma jävla skitmänniskor som de här värdelösa idioterna. Är de skadade i huvudet av datorspel eller högerextremism eller något annat är svårt att veta, men seriösa mentala rubbningar råder.

Fy fan, tänker jag, och undrar uppgivet vad som går att göra med sådana vedervärdiga människor som så uppenbart saknar respekt för andra än sig själva? Vad borde vi göra? Mina tankar går till hårda fängelsestraff, även om det inte löser själva problemet. Känns även som att den klassiska rättsliga devisen öga för öga, tand för tand inte vore fel att tillämpa i det här fallet, men jag vet att det är en emotionell ingång i frågan.

87-åringen är däremot fantastisk som hade mod nog att säga till. Sådant civilkurage är ovanligt idag, vilket även visas av att ingen annan ingrep i misshandeln trots att det tydligen är mycket rörelse på platsen.

En anonym privatperson erbjuder 25 000 kr till den som kan komma med tips som kan leda utredningen framåt. Synd om det är vad som behövs för folk att komma in med vittnesmål, men bra att någon är beredd att hjälpa utredningen på det viset.

När det gäller katten och senapen så bär jag fortfarande med mig ett minne av det som river sår i hjärtat. En sådan sak är bara så helt onödig och sinnessjuk. Och om det aldrig hänt så ligger det störda i att finna nöje eller njutning med att fantisera om sådana saker. Marginellt bättre, eftersom det är första steget till handling.

Tilläggas bör att tortyren av djur i exempelvis jordbruk, nöjesindustri eller forskning är knappast bättre, om än med ett annat syfte än att plåga. Där väljer folk att bortse från och acceptera (sic) lidande hos djuren på grund av den så kallade nyttan för människor. En nytta som i särskådning är högst diskutabel. Förkastligt, för att tala klarspråk

Önskar att det här jävla samhället baserades på grundvärdering av livsrespekt istället för prylar och pengar. Ja, då skulle det ju inte vara något jävla samhälle längre, utan bara ett bättre samhälle...

Edit: Förövarna kan ha fastnat på övervakningskameror.

Babbe what?

Jag följer den sokrateliska skolan och inser att jag är okunnig. Visste nämligen inte vad "babbe" betyder i högerextremistisk terminologi. Enligt Erik Almqvist:

Det är väl ett ord för folk med invandrarbakgrund, antar jag. Det har jag hört förut i alla fall.

Som om hen inte skulle veta...

På riktigt är det slang för "babian". Det ligger visserligen nära till hands. Undrade lite över ordet när jag såg reportagen om Almqvist och de andra, men tänkte att det betydde "invandrare" och var slang för typ kebab.

När Almqvist får frågan av journalisten om vad "babbe" betyder, så är det återigen genom den flackande blicken uppenbart att hen inte vill säga som det är. Det var emellertid kännetecknande för hela intervjun.

Vi kan alltså konstatera att det är överslätande att ange betydelsen till "blatte" eller "invandrare" istället för "babian". Därefter kan vi undra varför? I bästa fall beror det på journalistens okunskap, vilket inte är alltför ovanligt i dagens stressjournalistik och ytligfierade mediavärld. I värsta fall handlar det om att media åtminstone delvis försöker upprätthålla rådande normer, där smygrasismen får florera i samhället.

Bildcollage av Jörgen Bumse

Anledningen till att det är värre att kallas för "babian" tänker jag dels är för att orden "blatte" och "invandrare" är mer etablerade pejorativ och dels att djurorienterade skällsord (typ svin, gris, kossa m fl) i vårt antropcentriska samhälle ofta är mer nedvärderande. Jag tror att det är så i varje fall. Visserligen är exempelvis "hora" värre än "kossa", så det är knappast någon generellt giltig tes, men kanske ligger det något i den ändå. I just det här fallet känner åtminstone jag att det förhåller sig så.

Någon sade emellertid att "blatte" egentligen betyder "kackerlacka", Det var jag inte heller medveten om. I min föreställning är betydelsen istället "svartskalle", och jag verkar dela den uppfattningen med rätt många andra. Antar att det har att göra med den koppling jag gjort till ordet i de sammanhang när jag hört det.

Ni kanske noterade att jag betecknade de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna som "det vita skräpet" i ett tidigare blogginlägg? Det var förstås inte särskilt schysst, vilket särskilt framgår av kommentarsfältet. I jämförelse med "babbe" tycker jag dock att det är relativt milt ändå, även om det inte rättfärdigar någonting.

Jag har valt att låta det stå kvar, dels för diskussionen och dels för att jag står för att jag ärligt tycker att Sverigedemokrater verkar ge uttryck för rätt mycket av "white trash"-mentalitet. Argumenten landar liksom i "svenskfientlig", "du är inte svensk" och "Sverige åt svenskarna". Vad fan nu det egentligen betyder här ute i verkligheten...

Motexempel gällande korruption

Jose Mujica

Ett gott exempel i världen!

Uruguays president Jose Mujica väljer bort att låta sig korrumperas och skänker bort 90 % av sitt arvode.

Det gör mig glad. Det förtjänar respekt. Mer sån't här vill jag se.

Sedan visar det sig att hen har rätt så gröna perspektiv överlag på tillvaron och politiken. Citerar ett utdrag från den länkade BBC-artikeln:

The Uruguayan leader made a similar point when he addressed the Rio+20 summit in June this year: "We've been talking all afternoon about sustainable development. To get the masses out of poverty.

"But what are we thinking? Do we want the model of development and consumption of the rich countries? I ask you now: what would happen to this planet if Indians would have the same proportion of cars per household than Germans? How much oxygen would we have left?

"Does this planet have enough resources so seven or eight billion can have the same level of consumption and waste that today is seen in rich societies? It is this level of hyper-consumption that is harming our planet."

Mujica accuses most world leaders of having a "blind obsession to achieve growth with consumption, as if the contrary would mean the end of the world".

Obamarama

Här i Sverige låter det väldigt ofta som att Barack Obama är så mycket bättre än exempelvis Mitt Romney och därför antas rädda världen. Bara för att det inte finns några alternativ.

USA:s demokrater och republikaner är i stort sett av samma skrot och korn. Båda kan sammanfattas med en politik som i första hand främjar storkapitalet. Min sympatier ligger istället helhjärtat hos presidentkandidaterna för the Green Party Dr. Jill Stein och (vice) Cheri Honkala.

De är som alla tredjepartikandidater helt utfrysta från USA:s direkta politiska arena. De får inget utrymme i de flesta mediakanaler, förutom alternativa, och att de ska få delta på de ordinarie debatterna är inte att tänka på för republikanerna och demokraterna som ju håller i trådarna.

Även om vi inte har en lika extrem tvåpartistat (som i praktiken är en enpartistat) här i Sverige, så fungerar det emellertid snarlikt med ett valsystem som är tydligt diskriminerande mot oetablerade partier. Det visar sig exempelvis med spärrnivåer för mandatfördelning, hantering av valsedlar och utrymme i media.

När det gäller Obamas miljöarbete under föregående presidentperiod, där hen visserligen varit relativt kringskuren av republikansk majoritet i senaten under andra halvan (om jag minns rätt), så har den utmärkta (men reklamfinansierade) bloggaren Cornucopia skrivit ett belysande inlägg om USA:s klimatpolitik över de senaste två decennierna. Jag fick tipset genom Birger Schlaugs blogg, vilken jag läser regelbundet med god behållning.

Jimmie med järnröret

Med ett schysst järnrör slår du världen med häpnad...
(citat efter Socker-Conny, d v s Joakim Pirinen)

Gårdagskvällen bjöd i vanlig ordning på en del humor när det surrar av skandal i luften.

En av de uppenbara favoriterna var den av (som jag förmodar) Jonathan Gulbrandsen monterade bilden till höger.

Bildtexten får gestalta min variant av den populäraste skämtsamheten. Tyvärr blir det ju så skämtsamt att det snabbt blir tråkigt. Men det får ni ta.

Här nedan följer ett axplock från Facebook av enligt mig roliga kommentarer till bilden ifråga:

"Det går aldrig att veta när främlingarna slår till... eller hur? ;-)" (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad. Nu ryker Ekeroth också. Vem blir näste man till rakning?" (Carl Johan Rehbinder)

"han ser ut som modern Harry Potter med magiska järnröret..,eller vänta är han inte lik shejk från Saudi med Mohammed svärdet! (Ivana F)

"He has solidified a laser beam..." (Anonym)

"No, it's a kebabrulle! :-P" (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"JIMMY -The Iron man" (Ivana F)

"Varför sitter han där med en dammsugarslang?" (Jerker Nordlund)

"Det är en rulle aluminiumfolie." (Anonym)

"Nej, det är en kebabrulle... :-P" (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"Tills för några dagar sen trodde jag att "babbe" betydde kebab. Ack så oskuldsfull man kan vara när man hellre läser Pondus än kvällspressen." (Jonas Flygare)

"Jag har själv blivit slagen med ett järnrör. Kan tala om för alla att det inte var mysigt!.." (Paul V Josefsson)

"Näej, mysigt är väl inte det första man tänker! :-(" (Angelica Lindberg)

"Nej, mysigt och SD går inte riktigt ihop." (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"Alltså, denna bild framkallar ju mardrömmar redan utan järnröret... brrrr." (Anonym)

Eftersom kommentarerna är offentliga, så började jag när jag skrev inlägget med att ta mig friheten att ange källorna för citaten. Sedan började jag fundera innan publiceringen "gör jag fel som inte frågar?" och "kan det finnas en fara här med åsiktsregistrering och dylikt?". Så jag frågar först och korrigerar istället inlägget efterhand för dem som är ok med att stå med namn här. De som inte är det får kvarstå som "Anonym".

Smygrasismen

Bra analys av Soran Ismail i Gomorron Sverige idag angående SD-politikernas klavertramp. Medkännande, tolerant, vältaligt och insiktsfullt. Mycket riktigt så handlar det inte om person eller parti, utan om den underliggande rasismen i samhället. Här uttrycker hen även dessa tankar genom en debattartikel i Expressen.



Påminner för övrigt om det klassiska Valstugereportaget (2002) av journalisterna Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson där framför allt Moderaterna fick klä skott för den utbredda smygrasismen. Det är också rätt uppenbart att moderater och sverigedemokrater ofta gör gemensam sak, vad än de förra försöker frånsvära sig utåt.

Observera att jag inte menar att samtliga moderater har mer eller mindre rasistiska värderingar, men enligt empirin så finns det en överrepresentation. Det är väl kanske också naturligt därute på högerkanten.

En levande stad

Det här fenomenet går ganska lätt att räkna på

Jag tycker att fri kollektivtrafik principiellt är en god idé. Det verkar också som att det finns stor samhällsekonomisk nytta med en sådan strategi, åtminstone i tätorter. Investeringen betalar sig helt enkelt i smidigare och effektivare transportsystem och miljövinster.

Som exempel tillbringar enligt analys- och teknikföretaget WSP varje resenär i Stockholm i genomsnitt 6,6 veckor per år åt att pendla och sitta i köer. En stor del av tidsslukandet kan hänföras massbilismen, som dessutom är en enorm miljöbov. Det spelar liksom ingen roll att bilen rationellt nyttjad är ett utmärkt verktyg för transport, när den är så kapitalt missbrukad idag. Till exempel är 70 % av bilresorna under 5 km långa.

Collage av Andreas Larsson

Den verkligt stora nackdelen med fri kollektivtrafik är emellertid att vi människor genom minsta motståndets lag till viss del har en drift att vara lata (konstigt vore väl annat) och att motorburna färdmedel som är "gratis" lite för lättvindigt ersätter en god portion cykling och gång.

Det här tål att fundera över. Det har jag gjort. Tycker jag själv åtminstone.

Jag är exempelvis övertygad om att det går att arbeta med tillgängligheten för motorburen trafik respektive cykel och gång för att motverka effekten. I min vision av tätorters transportsystem så är majoriteten av gatorna i staden avstängda för motorburen trafik. Istället kan på de ytorna inrymmas cykel- och gångstråk, spaljéer, träd, odlingar, marknadsplatser, konstutställningar, aktiviteter, gatuteater m.m., m.m.

En av poängerna är att städernas infrastruktur i så fall skulle tala mer för möten, kultur och sociala relationer än avgasbefrämjande, stressande trafik. Visst känns det en smula mer livsbefrämjande än dagens betongöken?

Tanken är att det visst ska gå att ta sig genom staden med exempelvis bil, men att tillgängligheten endast behöver vara minimal. Eller med mitt sätt att se det, rationell. Idag är nämligen den största delen av vägytorna avsatta för motorfordon, såväl rullande som parkerade.

Jag tycker faktiskt att det är rätt hemskt med alla dessa bilar, vilket är ett starkt bidragande skäl till varför jag inte trivs med att spankulera omkring inne i stan. Tror inte att jag är ensam om den känslan, även om den förstås inte delas av alla. Om jag får gissa, så håller de flesta (givetvis) faktiskt med mig i detta.

Den här idén skulle självfallet även påverka möjligheterna till kollektivtrafik, men där tänker jag mig att det går att tillåta en något större tillgänglighet, liksom för varutransporter och definitivt utryckningsfordon.

Länge leve en levande stad!

Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid

En intervju i serien En bok, en författare på Kunskapskanalen där Birger Schlaug samtalar med den fristående forskaren Björn Forsberg om hens bok Omställningens tid - tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid.

Det är ett underbart samtal att lyssna till. Ja, förutom att framtidsbilden i vissa perspektiv är rätt så dyster förstås. Från mitt perspektiv ser jag enbart hopp om en bättre och lyckligare verklighet om vi lyckas forma om det ekonomiska paradigmet till att baseras på balansekonomi. Faran är snarast de sociala och ekologiska kriser som det politiska målet om tillväxt till varje pris medför.

Boken vill jag läsa. Samtalet låter som Gröna partiet i ett nötskal och detsamma gäller rimligen verket som intervjun grundar sig på.

SD utan sin mask

Ze Look

Erik Almqvist, nyligen avgången riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och ekonomisk-politisk talesperson:

Sanningen kommer alltid fram

Döm själva utifrån Expressens filmreportage och referatartikel. Finns även ytterligare belysande material här (om vittnesmål och journalistfrågor till Almqvist i riksdagsfoajén), här (Almqvists presskonferens), här (om att Almqvist motionerat om att kvinnor kallas för "hora"), här (Almqvist. "Jag vet att det här inte stämmer"), här (ingen partiblomma när SD höll presskonferens), här (statsvetare om att Almqvist är ett typiskt uteslutningsfall), här (Åkesson: "Vi har agerat så kraftfull vi kan"), här (SD:s riksdagspersoner beväpnar sig med järnrör), här (telefonintervju med Almqvist om järnrören), här (telefonintervju med Westling om järnrören), här (intervju med Ekeroth) och här (intervju med Åkesson: "Det ser helt enkelt inte bra ut"). Här kommenterar också SVT:s Mats Knutsson händelserna (enormt kul att hen säger "talesperson" flera gånger istället för "talesman"; det rör på sig).

Om du nu har tittat och reflekterat, så ger jag här mitt omdöme. Visst var det en ganska ordentlig avklädning? Det här är de verkliga Sverigedemokraterna. Nej, ränderna har inte gått ur. De är fortfarande nynazister och fascister. Och det är faktiskt helt irrelevant om den gode Erik avgår "självmant" eller ej. Hen hade aldrig gjort det om inte en förkrossande bevisbörda uppdagats.

Ingen bör väl kunna ha förtroende för någon som blåljuger andra rakt upp i ansiktet. Det gäller vem som helst och vi har sett det många gånger förut, främst från högt uppsatta borgare och sossar. Det är sjukt att de här falskspelarna får diverse förtroenden och poster om och om igen.

Jag anser att det är hög tid för "svenskarna" att vakna upp och kasta ut det vita skräpet ur riksdagen. Rasistpopulisterna har inget där att göra. Vad är det för mening i att vi ska återuppleva 30-talets Tyskland?

De ekonomiska, sociala och ekologiska kriserna vi ser idag har inget att göra med migration. Visst suger integrationspolitiken (genom att vara relativt segregerande) och har så gjort länge, men grundproblemen för samhället heter tillväxtekonomi (där det högsta politiska målet är ständig materiell, och dessutom exponentiell, tillväxt), otillräckligt reglerad kapitalism och brist på respekt för annat liv än rika människor.