Klipp kortet

Jag har ett VISA-kort. Det kommer jag att klippa. Anledningen är artiklar som denna i DN igår.

Hetsjakten på Wikileaks är upprörande och skrämmande, och jag kommer nu att bojkotta exempelvis PayPal och VISA för deras uppenbara medlöperi och hyckleri i förföljelsen av Wikileaks. Detsamma gäller MasterCard. Gör minst 30 % som jag och flera andra som redan flaggat för något liknande, så lär dessa "samhällsnyttiga" aktörer få problem. Något de med säkerhet förtjänar.

 Argumenten för att göra som de gör är som vanligt ihåliga. De "accepterar inte kunder som sysslar med olagligheter". Den schweiziska posten är också med på noterna och har stängt Assanges bankkonto. Hur många vapenhandlare, drogbaroner och pengatvättar tror ni använder sig av dessa företags och institutioners tjänster? En beskedlig andel, om jag får gissa.

Min Bildt som hund

Enligt den här artikeln i Aftonbladet så beskrivs Carl Bildt i dokument från Wikileaks som en "medium size dog with a big dogs attitude". Jag gissar att liknelsen är träffande. Bildt är ju också en hund med åtminstone visst sinne för humor, då hen tillstod att hen "är ingen pudel i alla fall" (artikel i SvD, som även delvis tar upp det nedan nämnda säkerhetssamarbetet).

Carl "the dog" Bildt

En följdreflektion kan vara vad vi då bör likna Onkel Sam (USA) vid? Jag prövar med "en överdimensionerad jätteheffaklump med storhetsvansinne och en dominant, eldkastande drakattityd".

Beatrice "ljuger som en häst travar" Ask

När det gäller det långtgående samarbetet mellan Sverige och USA om att på hemligt manér utbyta information om medborgare, så räcker det nog att för tillfället titta på den egna skumma bakgården. Såväl statsminister Reinfeldt, utrikesminister Bildt och justitieminister Ask och säkert även resten av de centrala politrukerna (åtminstone moderaterna) i regeringscirkusen, har helt uppenbart haft full kännedom om sakförhållandena. Och varför skulle de inte det? De är ju högsta hönsen i bingen. Att exempelvis Beatrice Ask försöker förneka all vetskap är inget annat än skrattretande och pinsamt. Skämmas ska de.

FRA-lagen och datalagringsdirektivet är exempel på förändringar i riktning åt mer övervakning och kontroll av medborgarna. Och dolt informationsutbyte makthavare emellan. Världsutvecklingen är på många vis skrämmande, och det här är en del av kakan.

Bildt gillar att sprida sina ägg

Det gällande informationsutbytet med främmande makt lär vara i strid med grundlagen. Det mest rättvisa och riktiga vore att dessa antidemokratiska aktörer, liksom deras respektive tjänstepersoner, fick lämna sina uppdrag hela bunten. Omedelbums. De visar nämligen uppenbart förakt mot sina uppdragsgivares välgång. Det gäller förstås inte enbart den här frågan, utan själva deras grundideologi verkar präglas av manipulation och maktdominerande som metod till framgång. Eller är det kanske själva systemet självt som driver oss dit?

Bertholt Brecht

För att tala med författaren och dramatikern Bertholt Brecht: Egentligen är det väl kanske dags för nyval redan nu, så att regeringen kan få chans att välja sig ett nytt folk?

Wikileaks under fire

"Political language is designed to make lies sound truthful and murder respectable, and to give the appearance of solidity to pure wind."

- George Orwell

Undrar i mitt stilla sinne om det finns det några stater idag som inte är auktoritära regimer? Det verkar faktiskt inte som det med anledning av den utbredda inkvisitionen av Wikileaks. En demokratisk stat som under ytan agerar auktoritärt är ju fortfarande auktoritär. Nu ska internet regleras och dess öppenhet siktas på att slutas; början till slutet för ett fritt internet, skriver DN. Ipred, FRA-lagen och datalagringsdirektivet visar vilken väg vi vandrar.

Vad är det för slags demokratiskt system som inte kan tillåta sig öppenhet och transparens? Det enkla svaret på den frågan är en kvasidemokrati. Kanske inte någon särskilt stor nyhet under solen, då en röst var fjärde år nog får anses vara en obetydlig form av delaktighet och påverkansmöjlighet för oss vanliga dödliga. De verkliga maktstrukturerna ligger helt uppenbart någon annanstans, och förmodligen knappt ens inrymd i det parlamentariska systemet.

Om regeringarna tycker att det är jobbigt att deras diplomatiska relationer kommer i dagens ljus så får de väl rimligen vara försiktigare med vad och hur de diplomatiserar sig. Istället gör de sitt bästa för att tysta ner och försöka mörka. Här är en läsvärd artikel i SvD om hur Wikileaks arbetar.

Nu visar världens maktfullkomliga politiska elit sina rätta ansikten. Mörkermakter. Läs och begrunda några artiklar i ämnet. Först ut vill jag tipsa om uttalandet från Reportrar utan gränser (på bl a engelska) gällande hetsjakten på Wikileaks. En svensk översättning av uttalandet kan hittas i DN. Följande artikel i Aftonbladet berättar att PayPal drar in möjligheterna att via dem donera pengar till Wikileaks. Wikileaks utsätts även för internetattacker, vilket vore intressant att få veta vilka som ligger bakom.

Wikileaks officiella hemsida (wikileaks.org) är nerstängd, men det går fortfarande att nå Wikileaks via speglar som kan hittas här. Wikileaks är under kraftig beskjutning av tungt politiskt artilleri. Jag gissar att det enda hoppet för dess överlevnad är att visa på internets styrka: Decentralismen och öppenheten. Det behövs att många "vanliga" människor ger sitt stöd till Wikileaks genom att lägga upp läckornas material på sina servrar. Någon borde också ansöka om utgivningstillstånd för Wikileaks i Sverige, då Assange fick avslag på sin ansökan om ett svenskt arbetstillstånd. Det här får helt enkelt inte gå oss ur händerna om vi ska ha ens en chans till frihet.

När det gäller våldtäktsfallet Julian Assange, så har jag kritisk till att fallet skulle vara något annat än en politisk manipulation för att få Wikileaks på fall, en så kallad honungsfälla som det till exempel beskrivs av en militär expert i den här artikeln på Newsmill. Anledningen till anklagelserna verkar i första hand handlar om att kompromettera Assange och därmed Wikileaks. Folk ska helst bli emotionellt negativt inställda. Sedan kan vi undra hur vanligt det är att en våldtäkt leder till internationell efterlysning via Interpol? Missförstå mig rätt, jag är 100 % emot våldtäkt, men också 100 % motståndare till manipulation och fulspel.

Som avslutning på det här inlägget vill jag länka till den här videon upplagd av Wikileaks 5 april 2010, vilket är något också exempelvis SvD skrivit om här. Den visar vad som verkligen hände när över ett dussin civila dödades av amerikansk militär i östra Bagdad i juli 2007. Däribland två reportrar från Reuters nyhetsbyrå, fotografen Namir Noor-Eldeen och hens chaufför Saeed Chmagh

Med stöd i Informationsfrihetslagen (FOIA) ansökte Reuters omedelbart om att få tillgång till videon. Den släpptes aldrig av dem, men av Wikileaks.

Den amerikanska militären förnekar naturligtvis att de har gjort något fel. Det stinker genomruttet. Efter att ha sett videon så finns ingen anledning att skräda orden. Soldater och ansvariga har inte ens ställts inför rätta. Obamaadministrationen verkar visa att de inte tänker försöka vara bättre än Bushadministrationen. Wikileaks måste helt enkelt få kunna fortsätta för att visa på makteliternas korrupta inställning!

Den grupp som soldaterna beskjuter rör sig lugnt och sansat, utan tillstymmelse till provokation eller hets. Någon kanske har en spade och någon annan en rörtång. Kanske är det vapen, men det är svårt att säga. Verkar dock inte särskilt troligt med tanke på hur lugna människorna på platsen är. Reportrarnas kameror har emellertid varken någon större likhet med vare sig Uzi:s, AK-47:or eller granatkastare. Här följer en transkription av en del av vad soldaterna säger på videon i samband med morden:

 

"See all those people standing down there?" - "Stay firm. And open the courtyard." - "Yeah, roger. I just estimate there's probably about twenty of them." - "There's one, yeah." - "Oh, yeah." - "That's a weapon." - "Yeah." [Om kameran som fotografen Namir har hängandes på axeln]

 

AK-47

"Have five to six individuals with AK47s. Request permission to engage." - "Roger that. Uh, we have no personell east of our position. So, uh, you are free to engage. Over." - "All right, we'll be engaging." - "Roger. Go ahead." - "I'm gonna... I can't get'em down because they're behind that building." - "Um, hey, Bushmaster element..." - "He's got an RPG!" [Kamera med teleobjektiv tas för en Rocket Propelled Grenade launcher] "All right, we got a guy with an RPG." - "I'm gonna fire." - "Ok." - "No, hold on. Lets come around."

RPG

"Getting ready to fire. We won't..." - "Yeah, we had a guy shooting, [med kameran, eller?] and now he's behind the building. God damn it!" - "Uh, negative, he was, uh, right in front of the Brad. Uh, about there, one o'clock. Haven't seen anything since then." - "Just fuckin', once you get on them just open them up." - "All right." - "I see your element, uh, got about four Humvees, uh, out along..." - "You're clear." - "All right. Firing?" - "Let me know when you've got them." - "Lets shoot." [Namir hänger upp kameran på axeln och Saeed talar i sin telefon] "Light them all up." - "Come on! Fire!" [Skjuter] "Keep shooting, keep shooting. Keep shooting. Keep shooting."

 

"All right, we just engaged all eight individuals." - "Yeah, we see two birds and we're still firing." - "Roger." [Skjuter ner Saeed som springer för att söka skydd] - "I got them." - "Oups, I'm sorry, what was going on?" - "God damn it, Kyle!" - "All right, hahaha, I hit them, I..." - "All right, you're clear." - "All right, I'm just trying to find targets again."

 

"Got a bunch of bodies layin' there." - "All right, we got about, uh, eight individuals." - "Yeah, we got one guy crawling around down there, but, uh, you know, we got, definitely got something. We're shooting some more." - "Roger. Hey, you shoot, I'll talk."

 

"Roger. Currently engaging approximately eight individuals, uh, KIA, uh, RPGs, and AK47s." [Var då?!] "Hotel Two-Six: You need to move to that location once Crazyhorse is done and get pictures. Over."

 

"Oh, yeah, look at those dead bastards." - "Nice. Good shooting." - "Thank you." [...] "There's one guy moving down there, but he's, uh, he's wounded." - "All right, we'll let them know so they can hurry up and get over here." - "One-Eight, we also have one individual, uh, appears to be wounded crawl.. trying to crawl away." [Det är Saeed som är svårt skadad och vrider sig på trottoaren] "Roger. We're gonna move down there." - "Roger. We'll cease fire." - "Yeah, we won't shoot anymore."

 

"He's getting up." - "Maybe he has a weapon down in his hand?" [Saeed är uppenbarligen fortfarande svårt skadad] "No, I haven't seen one yet." - "I see you guys got that guy crawling right now on that curb." - "Yeah, I got him. I put two rounds near him, and you guys were shooting over there too, so, uh, we'll see." - "Yeah, roger that." [...] "Come on, buddy." - "All you gotta do is pick up a weapon" [Fortfarande om Saeed]

 

"We are right below you right time now. Can you walk us on to that location? Over." - "This is Two-Six. Roger. I'll pop flares. We also have one individual moving. We're looking for weapons. If we see a weapon, we're gonna engage. ... Yeah, Bushmaster, we have a van that's approaching and picking up the bodies." [En skåpbil av civil modell] "Where's that van at?" - "Right down there by the bodies." - "Okay, yeah." - "Bushmaster; Crazyhorse. We have individuals going to the scene, looks like possibly, uh, picking up bodies and weapons." - "Let me engage." - "Roger. Hey, we need to stop that, we're down there, you see my loc..." - "Can I shoot?" - "Roger. Break." - "Uh, Crazyhorse One-Eight, request permission to, uh, engage." - "Picking up the wounded?" - "Yeah, we're trying to get permission to engage." - "Come on! Let us shoot!" - "They're taking him."

 

"This is Bushmaster Seven. Go ahead." - "Roger. We have a black SUV, uh, Bongo truck picking up the bodies." - "Fuck!" - "Request permission to engage." - "This is Bushmaster Seven. Roger. Engage." - "One-Eight, engage." - "Clear." - "Come on!" [Skjuter mot skåpbilen där även två barn sitter i förarsätet, vilket går att se på videon] "Clear." [Skjuter] "Clear" [Skjuter] "We're engaging." [Skjuter] "Coming around. Clear." - "Roger. Trying to, uh..." - "Clear." - "I hear them co... I lost them in the dust." - "I got them." - "I'm firing." - This is Bushmaster Forty. Got any BDA on that truck? Over." - "You're clear. This is Crazyhorse, uh, stand by." - "I can't shoot for some reason." - "Go ahead." - "I think the van's disabled." - "Go ahead and shoot it." - "I got an azimuth limit for some reason." [Skjuter igen]

 

[...] "Well, it's their fault for bringing their kids into a battle." - "That's right."

Vilken verklighet lever de där soldaterna i egentligen?! Just det, den militära, där de jagar sina egna fantasier och skuggor blir spöken med vapen. Som om de sitter i ett jävla TV-spel! Det här lär heller knappast vara någon unik incident. Hittills har minst 221 journalister dödats i Irak sedan kriget inleddes. Under perioden 2004-2009 har omkring 109 000 irakier dödats, varav 60 % varit civila, enligt DN som hänvisar till släppta dokument från Wikileaks.

Ner med militarismen!

Filmtips

Här kommer några filmrekommendationer, främst inriktade på dokumentärer eller dokumentärliknande filmer.

"Only the small secrets need to be protected. The big ones are kept secret by public incredulity."

- Marshall McLuhan, media guru

Häromdagen såg jag Zeitgeist: The Movie. Det tog mig bara 2-3 år och flera tips senare. Hur som helst, trots den på ytan konspirationsteoretiska tonen, så tycker jag att filmen bär tätt hela vägen och faktiskt snarast syns logisk med tanke på hur världen ser ut idag.

Faktum är att bevisbördan nog i första hand bör ligga på de som är måltavla för filmen och deras perspektivs företrädare, än hos de som har gjort filmen och deras perspektivs företrädare.

 

Filmen finns att se på eller ladda ner gratis via den officiella hemsidan. Copyleft med andra ord. Gjord för att vi ska vakna, inte för att tjäna pengar på oss. Ger spontant lite mer soliditet redan i utgångsläget, tycker jag.

 

Sedan vill jag tipsa om Surplus: Terrorized into being consumers, som är ett slags politiskt konstprojekt som har liknats vid en blandning mellan dokumentär och musikvideo. Liksom namnet antyder bär filmen fram ett konsumtionskritiskt perspektiv.

 

Dokumentären Det dolda priset är mer rak på sak och tar upp de sjuka strukturerna när det gäller produktion och avfallshantering av våra mobiltelefoner. Ett pris vi nog helst inte vill kännas vid och som dessutom endast är ett litet snitt av västs ekonomiska imperialism.

 

Såg för en tid sedan Into the Wild och det är en tragisk film som ändå är upplyftande. Det tragiska består i att huvudpersonen ju dör, vilket knappast kan sägas vara särskilt framgångsrikt. Ytligt så går det att tolka hens livsstilsval som ett misslyckande.

 

Jag tycker att det upplyftande ligger i den underliggande diskussionen av konsumtionskritik och att Chris verkligen framför relevant kritik som är värd att ta till sig eller åtminstone seriöst reflektera över. Har du inte sett filmen ännu, så gör det.

En annan dokumentär som jag såg ungefär när den kom ut 2004 är Super Size Me. Här är det inte pseudovetenskaplig djurförsöksforskning som ligger uppe för granskning, utan ett reellt fall med en människa som väljer att varje dag enbart äta på McDonalds samt dra ner på sin motion till den genomsnittliga amerikanens nivå. Effekterna på kroppen är dramatiska och upplysande.

 

Trots att det statistiska underlaget för experimentet inte kan sägas vara vetenskapligt tillräckligt, så är upplägg och resultat av experimentet snarare mer relevant vetenskap än alla djurförsök i världen. Det vi ser är tydliga effekter av metabolismen hos en individ som är ett människodjur, ja, en samhällsvarelse som du och jag. Slutsatserna från filmen får nog lov att sägas vara generella samband för oss som art.

 

Anledningen till varför den slutsatsen kan dras är givetvis att det går att titta på fetmans och ohälsans utbredning i samhället, vilket har en nära korrelation till just det som filmen tar upp. Validiteten kan därmed sägas vara mycket god.

En riktigt kul film är The Yes Men, som går ut på att två politiska aktivister imiterar mäktiga eller inflytelserika personer och kommer in på exempelvis konferenser och TV-nyheter. Det finns ett släktskap till exempelvis Sacha Baron Cohens produktion, där det handlar om att ta sig an någons perspektiv och förstora dessa. Intressant nog brukar folk snarare tacksamt följa med och ge fritt utlopp för sina absurda idéer.

Slutligen vill jag därför rekommendera just Sacha Baron Cohens Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan. En del verkar vilja avfärda filmen som irrelevant buskiskomik, där betoning är just på lättsam förnöjelse. Det tycker jag är en synnerligen ytlig tolkning.


Vad jag tolkar så går budskapet långt mycket djupare än så. Målet för kritiken är hyckleri, homofobi, rasism, antisemitism, nationalism och fördomar överlag. Metoden är som sagt att folk får chans att ställas inför sina egna fördomar för att reagera eller inte reagera på dessa, där de oftast slappnar av och ger utlopp för vad de verkligen tycker och tänker.

Medalj

Nu när jag har börjat skriva en politisk blogg, så vill jag passa på att göra en utmärkelse sju år i efterskott.

På vårkanten 2003 så fick jag ett brev från min vän Johan Jaatinen. Innan jag förklarar vad det brevet gick ut på, så vill jag härmed dela ut en hedersbetygelse, nämligen en medalj som vi kan kalla "trulpens lilla gröna utmärkelse av sjätte graden för hjältemodiga insatser i kampen mot besinningslös kapitalistisk tortyr - i serafimerband".

Det här är förmodligen kontroversiellt för de flesta. Det får vara det. Jag berömmer alltså civil olydnad som metod för samhällsförändring. Är det fel? Låt mig göra ett försöka att förklara mig.

Per Herngren

Till att börja med så behöver vi förstå vad civil olydnad är. Det likställs nämligen ofta trångsynt med våldsverkan, terrorism, anarkism (i dess fördomsfulla betydelse) och annat som ligger och skvalpar i samhällets skuggdomäner. Jag vill problematisera den bilden och börjar med att här citera från en bra bok i ämnet, nämligen Civil olydnad - en dialog (1999, s 20) av Per Herngren:

Civil olydnad är i traditionen från Thoreau och Gandhi:
    1. En öppen offentlig handling,
    2. som grundas på ickevåld.
    3. Handlingen är olaglig eller bryter mot en regel, order eller beslut.
    4. Den har dessutom ett samhälleligt, socialt eller etiskt syfte.
    5. De personliga konsekvenserna fyller en viktig funktion.

Foto: Björn Ullhagen
Flickor får leva ett liv av värpning
Pojkar åker direkt ner i köttkvarnen

Utifrån dessa principer planerade och utförde tre personer sabotage av Gimranäs äggkläckeri utanför Herrljunga. Syftet var att väcka samhällsdebatt, då insikten var (och fortfarande är) alltför tydlig att det rådande etablissemanget är förnöjt med att blunda för verkligheten.

Aktivisterna var enligt handlingsfilosofins principer öppna med vad de gjorde. De lämnade såväl brev som sockerkaka på brottsplatsen och blev förstås gripna och även hårt dömda. Straffen landade på 10 månaders fängelse och gemensamt 1 523 000 kronor i skadestånd. Om jag har förstått saken rätt så hade en liknande handling utan politiskt motiv givit en lägre straffsats. Är det någon annan än jag som tycker att det är helt absurt?

Info om gruppen och aktionen kan hittas på Farväl äggindustri aktion 14:s hemsida. Här är även två artiklar, en kort notis på yelah och en lite längre på nyhetskanalen, som bland annat tar upp de utdelade domarna, straffsats och orsak samt en intervju med Johan gjord av Jens Holm.

Här nedan är länkar till de tänkvärda brev som aktivisterna skickade till vänner och bekanta i samband med aktionens utförande.

Hanna Ekegren

Daniel Hedqvist

Johan Jaatinen

Vargjaktens absurditet

Foto: Jan Rietz

Läste precis på Supermiljöbloggen att vargjakten ämnar fortsätta. Den bloggen hänvisar till Miljöaktuellts artikel, och jag kan även passa på att länka till tre relevanta artiklar av SR Ekot: Naturvårdsverket vill skjuta 27 vargar (17 dec 2009), Många kritiska till hur vargjakten bedrivs (3 jan 2010) och Troligt med ny vargjakt trots EU-granskning (26 nov 2010).

Efter den lilla länksamlingen så vill jag tillåta mig ett litet värdeutlåtande. Sinnessjuka. Kännetecknande antropocentrisk egotripp. Jag kan inte säga annat än att vargjakten är förkastlig. Miljöminister Andreas Carlgrens argument om att målet är att hålla vargstammen genetiskt intakt klingar lika ihåligt och illa som ett rostigt, kasserat oljefat.

Att skjuta av 30 till 48 djur från en population på 210 individer andas galenskap. Var finns den evolutionära poängen med det?! Att minska vargstammen leder givetvis och tvärtom till större grad av genetisk instabilitet. Antalet djur som skulle dö rör sig alltså om 14,3-22,9 % av populationen. Översatt till antalet människodjur i Sverige, så skulle det röra sig om en avskjutning av 1,34-2,14 miljoner individer (beräknat utifrån data från SCB om Sveriges folkmängd 31/12-2009 som då var 9 340 682 personer). Nåväl, 27 av dessa vargar skulle ske genom licensjakt. Kvoten överskreds på sina håll. 10 670 jägare hade fram till och med den 17:e december 2009 registrerat sig för vargjakt. Där kan vi tala om en lynchmobb av rang.

Utifrån mitt ekofilosofiska och molekylärbiologiska utkikstorn så finner jag endast ruskigt dåliga motiv och argument från hobby- och nöjesjaktlägren samt missanpassade, verklighetsfrånkopplade politiker. Det är ständigt samma visa. Miljökatastrofer slätas över och framställs som nödvändiga, "goda" och i samhällets intressen, när det i sak enbart handlar om att uppbära kortsiktiga penningekonomiska och privilegierade intressen.

Foto: Björn Ullhagen

Dagens högteknologiska människa är som exempel en synnerligen undermålig jägare ur evolutionsbiologiskt perspektiv. En klart mer sund ingång vore att låta vargen och de tre andra stora rovdjuren få bära det huvudsakliga ansvaret istället.

Nu vill jag passa på att presentera en idé om hur vi skulle kunna nå dit. Åtminstone visar det på en del av ett sammanhang. Alltså: Avskaffa jordbrukssubventionerna som mest har till syfte att ge billigt kött, mjölk och ägg till konsumenterna, så blir dessa miljöbelastande matvaror dyrare varmed efterfrågan minskar och vi kan frigöra en stor del av de enorma åkerarealer (70-80 % av Sveriges totala åkerareal) som idag går åt till att producera alltför billigt foder till den etiskt förkastliga djurindustrin. Ordentliga, stora naturreservat borde få bli en av konsekvenserna. En mindre del skulle kunna avsättas till att odla energiskog, och så vidare.

Men jag vet och jag förstår att något sådant går stick i stäv med Alliansens politik av tillväxtbefrämjande, alienation och systematiserad miljöförstöring. Dags att säga ifrån på skarpen?!

En köpfri dag

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Ber om ursäkt till den som av någon orsak saknat mig.

Har 15-20 inlägg på gång, påbörjade eller halvskrivna, men tillvaron har varit alltför pressad med dubbla studier, musikprojekt, familjeliv och schack för att tillåta vidlyftigheter som samhällsanknutet skriftställande. Kanske en paradox med anledning av mitt tal om arbetsdelning och arbetstidsförkortning?

Foto: Mikael Damkier

Idag kan jag emellertid inte tillåta mig tystnad. Det är nämligen En köpfri dag. En manifestationsdag värd att uppmärksamma, även om varje dag på året bör utmärkas av konsumtionsminimalism. Ett annat sätt att uttrycka det på är rationell konsumtion.

Till dig som undrar varför, så vill jag lyfta sambanden mellan tillväxt, konsumtion och miljöförstöring. Lite klassisk stress och hets kan också gärna få vara med på ett hörn. Just nu får jag lov att hänvisa till senare inlägg när det gäller ett förtydligande och exemplifierande av dessa samband. Kort sagt så är det egentligen självklarheter, men fundera gärna lite själv över vad som kan ligga i påståendet.

Blottande konst?

In action

Tim "Pricasso" Patch

Fick chans att se det här roliga och på flera vis intressanta inslaget genom min sambo Dace. Hen hittade det via någon vän på ett lettiskt socialt internetmedium som heter draugiem. Vi har ju ingen TV hemma och följer i vilket fall inte program av något slag, så då är det ju svårt att hitta något som det här på annat vis än genom tips från vänner. Tänkte bara att ni skulle veta det, så har jag svurit ryggen fri, hehe.

Inslaget visar en helt klart intressant approach till måleri. Det visas upp i någon slags talangtävling i Tyskland, varför det mest talas tyska under inslaget. Dock är det viss uppblandning av engelska då konstnären Tim Patch kommer från Australien och uppenbarligen ännu inte talar särskilt god tyska.

Kanske intressantare än själva konstnärstekniken är emellertid att folk i publiken blir så chockade. En stilla undran, är det inte så att ungefär hälften av befolkningen har snopp och den andra hälften har snipp och gissningsvis alla av oss har en rumpa? Samtidigt så är det ju glädjande med den uppskattning som konstnären får, bland annat stående ovationer samt konkret framgång i tävlingen med två av tre gillanden från juryn.

Min egentliga fråga kring det här lyder: Vad är det egentligen som är så kontroversiellt med nakenhet? För det handlar ju knappast om själva konstverken, eller hur? Är puritanism en rationell hållning?

Exponentiell tillväxt

Dr. Albert A. Bartlett

Egentligen skulle jag kunna låta den här föreläsningen av Dr. Albert A. Bartlett (professor emeritus vid institutionen för fysik, Colorados universitet i Boulder, USA) i åtta delar få tala för sig själv. Jag tänker dock att en kort summering och inledning är på sin plats, vilken förhoppningsvis även väcker ditt intresse för att ta del av själva föreläsningen. Det (gissningsvis för många) omvälvande materialet är upplagd på Youtube och består av totalt 58 välinvesterade minuter.

Schematisk graf av
exponentiell tillväxt

Det är oerhört viktiga och grundläggande samband som Bartlett redogör för. Det centrala temat heter exponentiell tillväxt. Dess relevans för den värld vi har idag är något som i egentlig mening är väldigt logiskt och därmed även enkelt att förstå. Du behöver knappast vara någon fullfjädrad, eller ens halvfjädrad, matematiker för att greppa konceptet. I praktiken är det emellertid ett uppenbarligen svårgripbart fenomen. Det tror jag främst har att göra med de diskurser och paradigm som är rådande i samhället idag, vilka styrs av vissa för-givet-tagna ideologier såsom nyliberalism och kapitalism.

Om du vill förstå ditt samhälles historia, samtid och framtid, så rekommenderar jag därför den här föreläsningen varmt. Den bidrar med en djupsinnig nyckel till förståelse. Det är långt ifrån den enda nyckeln, men en av de seriöst viktiga. Dessutom bygger resonemangen på ren och skär vetenskap och logik, och är därför fria från ideologisk koppling. Med andra ord är insikten essentiell för samtliga ideologier med inslag av exempelvis ekonomiska överväganden, vilket givetvis enbart stärker resonemangens tyngd.

Reklam?

Vad är egentligen reklam? Det går ju faktiskt att fundera över. Här är några av mina tankar om saken.

Foto: Ulf Sjöstedt

Produktinformation?

Jag tror att argumentet för reklam initialt har handlat om att det är produktinformation. Det ser vi ju med all önskvärd tydlighet att det inte förhåller sig på det sättet. Vad har som exempel kvinnobröst för relevans i relation till mobiltelefoner? Vilken koppling har bra miljö eller en slingrande bergsväg av frihet till storstadsbilism? Och vad har komjölk med starka ben att göra? Just det. Ingenting.

Foto: Conny Nylén

Jag är säker på att du kan hitta tusentals fler exempel på uppenbart vilseledande marknadsföring om du väljer att betrakta samhällsbilden. Och då har vi inte heller börjat peta i det som inte är uppenbart, vilket förmodligen omfattar den större mängden av de budskap som bombarderar oss i tillvaron.

Foto: Björn Carlsson

Generellt är min åsikt i den här frågan att allt utom just produktinformation helt sonika borde förbjudas. Det skulle alltså leda till att enbart exempelvis teknisk information om produkter skulle få presenteras, och då utan säljande bilder, klatschiga slogans, häftiga logotyper eller rena lögner.

Direktreklam

Foto: Lena Paterson

Ett fenomen som enligt min mening innebär ett stort resursslöseri är oadresserad reklam, eller med andra ord det som brukar kallas direktreklam. 99,99 % av de som får detta i sin brevlåda är förmodligen egentligen helt ointresserade av det reklamställaren har att erbjuda. Lägg till detta alla de träd som avverkas för att producera pappersmassa, alla transporter det inbegriper samt alla som ska arbeta med utformning, försäljning och distribution.

Visst, därigenom bistår ju branschen med en del arbeten och BNP-tillväxt, men som verksamhet är den i vilket fall onödigt och resursslösande. Lägg där till perspektivet att vi bör (och förmodligen vill) ha mer konstruktiva, givande och samhällsuppbyggande arbeten samt att ekonomisk tillväxt i vårt samhälle snarare är en nutids- och framtidsfara än en räddare i nöden, så framstår direktreklamen snarast som förkastlig och framtidsfarlig.

Ett förbud mot all slags oadresserad reklam är företagsetiskt oproblematiskt eftersom företagen ju i vilket fall kommer att konkurrera på lika villkor. Det är en viktig poäng, tycker jag.

Reklamens funktion

Foto: Claes-G Svanteson

Reklam handlar idag i grunden om att etablera en känsla och framförallt en igenkänning av ett varumärke. Absurt nog så fungerar bevisligen även en upprepningseffekt, åtminstone till viss del. Vi tror gärna att vi står fria från påverkan och väljer exempelvis Colgatetandkräm eller Pampersblöjor i affären för att det verkar vara en trygg och bra tillverkare. Det går att gräva i forskningen kring detta, men det räcker nog med att titta på stora, framgångsrika företags reklambudgetar för att inse att reklam fungerar. Till viss del kryper en bild fram av oss som manipulerade och blinda marionetter när det generellt sett gäller vår roll som konsumenter.

Foto: Björn Breitholtz

Konsumentmakt?

Foto: Janne Olander

Det här resonemanget problematiserar även det idag populära konceptet konsumentmakt. Något som såväl politiker och många organisationer gärna framhåller som en nyckel till exempelvis hållbar utveckling. Jag tänker tvärtom att konsumentmakt till största delen, men inte enbart, är en chimär. Jag grundar det påståendet dels på att människor generellt sett i första hand ser till sin egen plånbok, och dels på att företagen främst ser en möjlighet till att göra extra förtjänster i och med en särskild grupp av konsumenter vill handla etiskt och därför är beredda att betala mer. Denna grupp kommer dock alltid att vara försvinnande liten.

Foto: Sören Gunnarsson

I sann kapitalistisk anda så reduceras därmed många konsumenter bort som gärna skulle vilja handla mer etiskt, men inte känner att de har råd. Företagen är naturligtvis enbart intresserade av att hitta det optimala krysset i grafen där pris och konsumtion möts. Enligt kapitalistisk teori är de som vinstmaximerande institutioner sällan beredda att ta sitt samhällsansvar och på eget bevåg premiera etiskt acceptabla produkter eftersom de på sikt skulle gå under i den kapitalistiska verkligheten.

Foto: Alex Bartholdson

Alternativet är att en kvalificerad majoritet av befolkningen gör allvar av sin konsumentmakt, men för det första så kommer det inte att hända så länge som de etiska produkterna är dyrare än de traditionella och för det andra så undrar jag: Varför vänta? Det som krävs är ekonomiska styrmedel som riktar in sig på miljöfaktorer och social rättvisa. Det är de folkvaldas huvudsakliga ansvar.

Foto: Alex Bartholdson

Exempel på sådant är straffskatter på produkter som producerats i ekonomiska frizoner eller andra sammanhang där folk arbetar under odrägliga förhållanden, liksom produkter där såväl arbetare som miljö fått åka på stryk genom användning av kemikalier som kan betecknas som miljögifter. På så vis blir de sämre produkterna dyrare och därmed mindre intressanta för konsumenterna. Styrmedel kan även användas positivt, som exempelvis genom att ge ekonomiskt stöd till produktion av havredryck som ett miljöbättre alternativ till komjölk eller stöd för uppförande av vindkraftverk eller stöd till en lokal krukmakare.

Exemplen och möjligheterna är förstås otaliga.

Min analys leder alltså till slutsatsen att argumenten för konsumentmakt är ett av många sätt för den parlamentariska makten att kunna avstå från att ta sitt ansvar i många av samtidens ödesfrågor. Framförallt gäller det den krisartade situationen för våra ekosystem och biosfären som helhet.

Motmedel

Foto: Håkan Berg

Det enda motmedel jag ser oss ha som samhällsvarelser är att vara starkt kritiska till användandet av marknadsföring och rentav i så stor utsträckning som möjligt avstå från att ens ta del av reklamexponering. Det är emellertid synnerligen svårt att värja sig i dagens samhälle där i stort sett hela det offentliga utrymmet är besudlat, affischerat och nerklottrat med företagens hycklande utsagor om en lyckligare tillvaro med deras produkter.

Där kan vi faktiskt tala om systematisk och accepterad skadegörelse, som i det sammanhanget utklassar grafitti och klotter. Eftersom företagen har en helt annan agenda än en revolterande fjortis, så anser jag också reklam vara en långt angelägnare fråga i och med de processer av propaganda, indoktrinering och mental förslavning som den inbegriper.

Reklamfri blogg

Så, nu vet ni kanske lite om varför jag avstår från att ta in reklam på mina bloggar. Åtminstone sådan där jag inte kan kontrollera innehåll och publicering. Jag kan som exempel tänka mig att promota exempelvis Cogito (som är en grön tankesmedja) eller Steg 3 (som arbetar med tillväxtkritik). Bilder är fint och något jag gärna använder mig av för att göra läsningen här roligare och intressantare enligt devisen "en bild kan säga mer än tusen ord". Sedan är förstås min länksamling till andra bloggar en slags reklam, men det är alltså sådana bloggar som jag gärna läser själv och gärna stödjer.

Jag skulle aldrig gå med på att, med eller utan ersättning, göra reklam för exempelvis Pampers (använd tygblöjor), Bofors (vapenindustri, urrrk) eller Svenska Spel (spelberoende, nej tack) eller dylikt.

Foto: Anders Andarve

Nu hoppas jag förstås att jag genom att nämna dessa tre oetiska aktörer i form av exempel inte har gjort annat än negativ reklam för dem samt att tesen "all reklam är bra reklam" inte är giltig.