Grymt av Isovaara

Lars Isovaara

Lars Isovaara (SD) hit the fan. Den socialkonservativa fernissan flagnar tydligen alltför lätt av vid inmundigande av berusningsmedel. Minnet är sällan heller det bästa, och lustigt nog verkar amnesi vara en allmänt förekommande sjukdom hos ledande sverigedemokrater.

Kanske är det någon oväntad bieffekt av den i samhället rådande epidemin av högerpopulism? Något som även går under namnen smygrasismsjukan och bakom-kulliserna-fascism.

Händelsen finns förutom hos TT även noterad i Aftonbladet (även här), SvD, Göteborgsposten (även här), SVT (intervju), DN, Sveriges Radio, Sydsvenskan, Expressen (även här, här, här och här) m fl. En kanske väntat stor spridning i media således.

Finns förstås även läsvärda blogginlägg där ute, som det här från Den sjätte mannen.

Jimmie Åkesson kommenterar:

Om det är så att vi har blivit vilseledda angående händelserna i går natt så måste det naturligtvis få allvarliga konsekvenser. Mer kan jag inte säga i det här läget då vi för tillfället delgivits information som ännu ej kunnat bekräftas.

trulpen kommenterar:

Undrar om det blir kvar något av den sverigedemokratiska riskdagsgruppen (sic) som den ångar på? Det är i och för sig intressant att se hur olika representanter för SD gör sig omöjliga genom taffliga påhopp baserat på fördomar och skev människosyn. Way to go!

Uppdaterat: Isovaara får sparken från SD efter att det uppdagats att hen ljugit och "fört partiet bakom ljuset".

Riksdagsledamöternas epostadresser

Med anledning av föregående inlägg, så har jag tagit mig tiden att samla samtliga riksdagsledamöters epostadresser här nedan uppdelat på parti. Tänker att de här listorna kan komma väl till pass även i andra sammanhang framöver.

Gröna partiet
Tyvärr saknas i nuläget representation av Sveriges bästa parti... ;-)

Vänsterpartiet
ulla.andersson@riksdagen.se
bengt.berg@riksdagen.se
marianne.berg@riksdagen.se
torbjorn.bjorlund@riksdagen.se
josefin.brink@riksdagen.se
rossana.dinamarca@riksdagen.se
jens.holm@riksdagen.se
siv.holma@riksdagen.se
christina.hoj.larsen@riksdagen.se
wiwi-anne.johansson@riksdagen.se
jacob.johnson@riksdagen.se
amineh.kakabaveh@riksdagen.se
hans.linde@riksdagen.se
lars.ohly@riksdagen.se
eva.olofsson@riksdagen.se
lena.olsson@riksdagen.se
kent.persson@riksdagen.se
jonas.sjostedt@riksdagen.se
mia.sydow.molleby@riksdagen.se

Miljöpartiet de Gröna
jabar.amin@riksdagen.se
stina.bergstrom@riksdagen.se
per.bolund@riksdagen.se
agneta.borjesson@riksdagen.se
bodil.ceballos@riksdagen.se
esabelle.dingizian@riksdagen.se
tina.ehn@riksdagen.se
magnus.ehrencrona@riksdagen.se
gunvor.g.ericson@riksdagen.se
jonas.eriksson@riksdagen.se
peter.eriksson@riksdagen.se
maria.ferm@riksdagen.se
lotta.hedstrom@riksdagen.se
ulf.holm@riksdagen.se
mehmet.kaplan@riksdagen.se
helena.leander@riksdagen.se
annika.lillemets@riksdagen.se
jan.lindholm@riksdagen.se
agneta.luttropp@riksdagen.se
valter.mutt@riksdagen.se
lise.nordin@riksdagen.se
kew.nordqvist@riksdagen.se
mats.pertoft@riksdagen.se
asa.romson@riksdagen.se
peter.radberg@riksdagen.se

Socialdemokraterna
christer.adelsbo@riksdagen.se
carina.a.elgestam@riksdagen.se
ann-christin.ahlberg@riksdagen.se
urban.ahlin@riksdagen.se
johan.andersson@riksdagen.se
phia.andersson@riksdagen.se
lennart.axelsson@riksdagen.se
ibrahim.baylan@riksdagen.se
hakan.bergman@riksdagen.se
hannah.bergstedt@riksdagen.se
bo.bernhardsson@riksdagen.se
patrik.bjorck@riksdagen.se
sven.britton@riksdagen.se
catharina.brakenhielm@riksdagen.se
sven-erik.bucht@riksdagen.se
clas-goran.carlsson@riksdagen.se
gunilla.c.carlsson@riksdagen.se
cecilia.dalman.eek@riksdagen.se
mikael.damberg@riksdagen.se
adnan.dibrani@riksdagen.se
susanne.eberstein@riksdagen.se
hans.ekstrom@riksdagen.se
tomas.eneroth@riksdagen.se
christer.engelhardt@riksdagen.se
kerstin.engle@riksdagen.se
lars.a.eriksson@riksdagen.se
matilda.ernkrans@riksdagen.se
kenneth.g.forslund@riksdagen.se
isak.from@riksdagen.se
agneta.gille@riksdagen.se
marie.granlund@riksdagen.se
monica.green@riksdagen.se
jonas.gunnarsson@riksdagen.se
billy.gustafsson@riksdagen.se
roza.guclu.hedin@riksdagen.se
christin.hagberg@riksdagen.se
kerstin.haglo@riksdagen.se
lena.hallengren@riksdagen.se
arhe.hamednaca@riksdagen.se
jorgen.hellman@riksdagen.se
caroline.helmersson.olsson@riksdagen.se
shadiye.heydari@riksdagen.se
hans.hoff@riksdagen.se
peter.hultqvist@riksdagen.se
carina.hagg@riksdagen.se
kent.harstedt@riksdagen.se
berit.hogman@riksdagen.se
leif.jakobsson@riksdagen.se
eva-lena.jansson@riksdagen.se
peter.jeppsson@riksdagen.se
ann-kristine.johansson@riksdagen.se
lars.johansson@riksdagen.se
morgan.johansson@riksdagen.se
ylva.johansson@riksdagen.se
peter.johnsson@riksdagen.se
mattias.jonsson@riksdagen.se
hakan.juholt@riksdagen.se
anders.karlsson@riksdagen.se
annelie.karlsson@riksdagen.se
kristina.karlsson@riksdagen.se
sara.karlsson@riksdagen.se
yilmaz.kerimo@riksdagen.se
kurt.kvarnstrom@riksdagen.se
katarina.kohler@riksdagen.se
hillevi.larsson@riksdagen.se
jan-olof.larsson@riksdagen.se
lars.mejern.larsson@riksdagen.se
desiree.liljevall@riksdagen.se
asa.lindestam@riksdagen.se
elin.lundgren@riksdagen.se
fredrik.lundh.sammeli@riksdagen.se
johan.lofstrand@riksdagen.se
louise.malmstrom@riksdagen.se
pyry.niemi@riksdagen.se
ingemar.nilsson@riksdagen.se
jennie.nilsson@riksdagen.se
kerstin.nilsson@riksdagen.se
pia.nilsson@riksdagen.se
marie.norden@riksdagen.se
ingela.nylund.watz@riksdagen.se
carina.ohlsson@riksdagen.se
fredrik.olovsson@riksdagen.se
hans.olsson@riksdagen.se
jasenko.omanovic@riksdagen.se
christina.oskarsson@riksdagen.se
veronica.palm@riksdagen.se
peter.persson@riksdagen.se
helene.petersson@riksdagen.se
helen.pettersson@riksdagen.se
leif.pettersson@riksdagen.se
raimo.parssinen@riksdagen.se
carin.runeson@riksdagen.se
gunnar.sandberg@riksdagen.se
lena.sommestad@riksdagen.se
eva.sonidsson@riksdagen.se
maria.stenberg@riksdagen.se
thomas.strand@riksdagen.se
gunilla.svantorp@riksdagen.se
per.svedberg@riksdagen.se
suzanne.svensson@riksdagen.se
bjorn.von.sydow@riksdagen.se
anna-lena.sorenson@riksdagen.se
olle.thorell@riksdagen.se
borje.vestlund@riksdagen.se
tommy.waidelich@riksdagen.se
anna.wallen@riksdagen.se
meeri.wasberg@riksdagen.se
maryam.yazdanfar@riksdagen.se
anders.ygeman@riksdagen.se
christina.zedell@riksdagen.se
karin.astrom@riksdagen.se
krister.ornfjader@riksdagen.se

Centerpartiet
anders.ahlgren@riksdagen.se
abir.al-sahlani@riksdagen.se
ulrika.carlsson@riksdagen.se
staffan.danielsson@riksdagen.se
erik.a.eriksson@riksdagen.se
johan.hedin@riksdagen.se
ola.johansson@riksdagen.se
per-ingvar.johnsson@riksdagen.se
anders.w.jonsson@riksdagen.se
emil.kallstrom@riksdagen.se
johan.linander@riksdagen.se
helena.lindahl@riksdagen.se
goran.lindell@riksdagen.se
per.lodenius@riksdagen.se
kerstin.lundgren@riksdagen.se
karin.nilsson@riksdagen.se
rickard.nordin@riksdagen.se
annika.qarlsson@riksdagen.se
roger.tiefensee@riksdagen.se
asa.torstensson@riksdagen.se
solveig.zander@riksdagen.se
anders.akesson@riksdagen.se
per.asling@riksdagen.se

Kristdemokraterna
anders.andersson@riksdagen.se
yvonne.andersson@riksdagen.se
otto.von.arnold@riksdagen.se
andreas.carlson@riksdagen.se
annika.eclund@riksdagen.se
annelie.enochson@riksdagen.se
maria.falth@riksdagen.se
penilla.gunther@riksdagen.se
lars.gustafsson@riksdagen.se
robert.halef@riksdagen.se
emma.henriksson@riksdagen.se
lars-axel.nordell@riksdagen.se
mikael.oscarsson@riksdagen.se
irene.oskarsson@riksdagen.se
desiree.pethrus@riksdagen.se
anders.sellstrom@riksdagen.se
tuve.skanberg@riksdagen.se
caroline.szyber@riksdagen.se
roland.utbult@riksdagen.se

Sverigedemokraterna
thoralf.alfsson@riksdagen.se
erik.almqvist@riksdagen.se
stellan.bojerud@riksdagen.se
kent.ekeroth@riksdagen.se
josef.fransson@riksdagen.se
carina.herrstedt@riksdagen.se
lars.isovaara@riksdagen.se
mikael.jansson@riksdagen.se
richard.jomshof@riksdagen.se
mattias.karlsson@riksdagen.se
julia.kronlid@riksdagen.se
margareta.larsson@riksdagen.se
david.lang@riksdagen.se
per.ramhorn@riksdagen.se
johnny.skalin@riksdagen.se
sven-olof.sallstrom@riksdagen.se
bjorn.soder@riksdagen.se
tony.wiklander@riksdagen.se
jonas.akerlund@riksdagen.se
jimmie.akesson@riksdagen.se

Folkpartiet Liberalerna
tina.acketoft@riksdagen.se
gunnar.andren@riksdagen.se
hans.backman@riksdagen.se
anita.broden@riksdagen.se
emma.carlsson.lofdahl@riksdagen.se
jan.ertsborn@riksdagen.se
eva.flyborg@riksdagen.se
roger.haddad@riksdagen.se
carl.b.hamilton@riksdagen.se
ismail.kamil@riksdagen.se
stefan.kall@riksdagen.se
nina.larsson@riksdagen.se
maria.lundqvist.bromster@riksdagen.se
nina.lundstrom@riksdagen.se
fredrik.malm@riksdagen.se
ulf.nilsson@riksdagen.se
christer.nylander@riksdagen.se
johan.pehrson@riksdagen.se
anna.steele@riksdagen.se
mathias.sundin@riksdagen.se
lars.tysklind@riksdagen.se
barbro.westerholm@riksdagen.se
allan.widman@riksdagen.se
christer.winback@riksdagen.se

Moderaterna
anton.abele@riksdagen.se
maria.abrahamsson@riksdagen.se
amir.adan@riksdagen.se
christer.akej@riksdagen.se
jan.r.andersson@riksdagen.se
jorgen.andersson@riksdagen.se
staffan.anger@riksdagen.se
linda.arvidsson.wemmert@riksdagen.se
lena.asplund@riksdagen.se
metin.ataseven@riksdagen.se
anti.avsan@riksdagen.se
gunnar.axen@riksdagen.se
hanif.bali@riksdagen.se
lars.beckman@riksdagen.se
eva.bengtson.skogsberg@riksdagen.se
finn.bengtsson@riksdagen.se
ulf.berg@riksdagen.se
sten.bergheden@riksdagen.se
per.bill@riksdagen.se
elisabeth.bjornsdotter.rahm@riksdagen.se
gustav.blix@riksdagen.se
carl-oskar.bohlin@riksdagen.se
helena.bouveng@riksdagen.se
cecilia.brinck@riksdagen.se
anne.marie.broden@riksdagen.se
nils.brown@riksdagen.se
katarina.brannstrom@riksdagen.se
stefan.caplan@riksdagen.se
mikael.cederbratt@riksdagen.se
margareta.cederfelt@riksdagen.se
asa.coenraads@riksdagen.se
bino.drummond@riksdagen.se
lars.elinderson@riksdagen.se
annicka.engblom@riksdagen.se
jan.ericson@riksdagen.se
thomas.finnborg@riksdagen.se
lotta.finstorp@riksdagen.se
johan.forssell@riksdagen.se
mats.gerdau@riksdagen.se
pontus.haag@riksdagen.se
susanna.haby@riksdagen.se
pia.hallstrom@riksdagen.se
ann-charlotte.hammar.johnsson@riksdagen.se
krister.hammarbergh@riksdagen.se
anders.hansson@riksdagen.se
gunnar.hedberg@riksdagen.se
gustaf.hoffstedt@riksdagen.se
christian.holm@riksdagen.se
johan.hultberg@riksdagen.se
cristina.husmark.pehrsson@riksdagen.se
jonas.jacobsson.gjortler@riksdagen.se
isabella.jernbeck@riksdagen.se
bengt-anders.johansson@riksdagen.se
johan.johansson@riksdagen.se
mats.johansson@riksdagen.se
ellen.juntti@riksdagen.se
peter.jutterstrom@riksdagen.se
ulrika.karlsson@riksdagen.se
anna.kinberg.batra@riksdagen.se
margareta.b.kjellin@riksdagen.se
olof.lavesson@riksdagen.se
eva.lohman@riksdagen.se
kajsa.lunderquist@riksdagen.se
mohamoud.enow@riksdagen.se
cecilia.magnusson@riksdagen.se
betty.malmberg@riksdagen.se
goran.montan@riksdagen.se
gustav.nilsson@riksdagen.se
ulrik.nilsson@riksdagen.se
gunilla.nordgren@riksdagen.se
andreas.norlen@riksdagen.se
edip.noyan@riksdagen.se
jenny.petersson@riksdagen.se
goran.pettersson@riksdagen.se
maria.plass@riksdagen.se
jessica.polfjard@riksdagen.se
marietta.de.pourbaix-lundin@riksdagen.se
saila.quicklund@riksdagen.se
patrick.reslow@riksdagen.se
edward.riedl@riksdagen.se
henrik.ripa@riksdagen.se
jessica.rosencrantz@riksdagen.se
eliza.roszkowska.oberg@riksdagen.se
hans.rothenberg@riksdagen.se
jan-evert.radhstrom@riksdagen.se
bjorn.samuelson@riksdagen.se
fredrik.schulte@riksdagen.se
karl.sigfrid@riksdagen.se
lars-arne.staxang@riksdagen.se
elisabeth.svantesson@riksdagen.se
michael.svensson@riksdagen.se
henrik.von.sydow@riksdagen.se
cecilie.tenfjord-toftby@riksdagen.se
ewa.thalen.finne@riksdagen.se
tomas.tobe@riksdagen.se
sten.tolgfors@riksdagen.se
jessika.vilhelmsson@riksdagen.se
abdirizak.waberi@riksdagen.se
peder.wachtmeister@riksdagen.se
hans.wallmark@riksdagen.se
camilla.waltersson.gronvall@riksdagen.se
cecilia.widegren@riksdagen.se
rune.wikstrom@riksdagen.se
boriana.aberg@riksdagen.se
anette.akesson@riksdagen.se
ann-britt.asebol@riksdagen.se
oskar.oholm@riksdagen.se

Förbifart Stockholm

Ett logiskt scenario
Även det enda Förbifarten egentligen kan ge oss

Den 13 december har riksdagen uppe regeringens infrastrukturproposition till beslut. I propositionen fastställs att inkomsterna från Stockholms trängselavgifter ska gå till finansiering av vägbyggen bl a i form av Förbifart Stockholm.

Ni kanske minns att folkomröstningen 2006 med klar majoritet visade på att folket ville att avgifterna skulle gå till kollektivtrafiken?

Om propositionen mot förmodan skulle stoppas så betyder det i vilket fall att Förbifarten blir utan en stor del av sin finansiering. Även om de då plockar medel från andra håll i budgeten, så vore det ett relativt hårt slag mot borgarnas framtidsfientliga och korrupta politik. Samt vore det i mer ärlig linje med folkomröstningsresultatet, vilket makthavarna rimligen bör respektera.

Om vi alla hjälps åt att skriva till riksdagens ledamöter, så kan mycket vara vunnet. Det räcker med korta ebrev om att stoppa eller återremittera propositionen med hänvisning till att trängselavgifterna bör bekosta klimatsmarta trafiklösningar istället för att öka problemen.

Adresserna till riksdagsledamöterna kan hittas här på riksdagens hemsida eller ännu bättre här på bloggen.

Våga gå före

Jonas Sjöstedt

Jens Holm

Välskrivet av Jonas Sjöstedt och Jens Holm på SvD Brännpunkt om exemplets makt gällande specifikt klimatförändring. Klart som vegospad att Sverige måste våga gå före när toppmötena gång på gång mynnar ut i fiasko.

Gröna partiet delar den hållningen. Förstås.

SD:s nya lag

Var det SD-maskerad i helgen?

Jag menar inte att kommentera något av SD:s förslag om lagändringar med syfte att kasta ut godtyckligt definierade "svenskfientliga" grupper, utan den förändrade sammansättningen av partiets kärna i riksdagsgruppen. Det går bra att se det som en fortsättning av humorinslagen om SD.

Det kanske förvisso är lite farligt med satir, för exempelvis kommentarsfältet till den här artikeln svämmade över av små lurviga SD-troll som uttrycker stor förtrytelse och hot om uppsägningar av abonnemang. Sedan att det låter som att det är tre personer med 15 alias vardera, ja, det kanske spelar in lite grann.

Jag har glädjande nog inte upplevt någon större tillströmning av troll på min blogg (förutom Golub då). Gissar dock att det har att göra med att jag godkänner samtliga kommentarer för publicering med anledning av spam och just troll. De små försök som gjorts har således fallit i ond jord och de har varit kloka nog att inte vidare slösa sin tid.

Hur som helst så blir Sven-Olof Sällström Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson och Richard Jomshof tar över efter Kent Ekeroth som talesperson i rättspolitiska frågor. Med ledning av bilden ovan är det nästan så att jag börjar tro på inkarnation. Den oredigerade bilden kan ses nedan och det är intressant vad en liten detalj som en mustasch kan göra för associationsförmågan. Snefrillan och den rakade skallen är dock autentiska och i linje med originalen.

Sven-Olof Sällström och Richard Jomshof

Ser vi måhända här en av vissa element inom rörelsen efterfrågad återgång till rötterna?

Novemberrevolutionen i Sverige 1985

Nyliberalismens intåg i Sverige via Socialdemokraterna som satt vid regeringsmakten, men i synnerhet tack vare förtjänster av Kjell-Olof Feldt (finansminister), Erik Åsbrink (statssekreterare på finansdepartementet och ordförande i riksbanksstyrelsen), Bengt Dennis (riksbankschef) och Anders Sahlén (topptjänsteperson på Riksbanken och reformens ingenjör) samt ett gäng anonyma nyliberala ekonomer på Riksbankens kontor. Tror även Göran Persson bör ha varit med på ett hörn med tanke på hens roll i politiken därefter.

Dock hördes en del kritiska röster exempelvis genom Leif Karlsson (politiskt sakkunnig på socialdepartementet) och Lars Wohlin (f.d. riksbankschef), men de fick förstås ingen nämnvärd respons.

Kuppen handlade i korta drag om Riksbankens avreglering av bankernas marknad. Utlåningstaket och styrräntan för bankerna togs helt sonika bort och i kombination med fast växelkurs ledde det obönhörligen och snabbt till ekonomisk kris. Vilket var helt att vänta.

Avregleringen av kreditmarknaden tvingade Sveriges politiska makthavare att acceptera den nyliberala synen på arbete och istället arbeta inflationsinriktat. Därigenom ledde det till exempelvis en radikal förändring av skattesystemet som det innan avregleringen varit svårt att få demokratisk majoritet för i Riksdagen. Det instrument politikerna lämnats för att hantera problemen var numera bara finanspolitiken. Åtstramningar och budgetnedskärningar följde naturligt i krisens spår.

Ett seriöst och sevärt reportage i Dokument inifrån, upplagt på Youtube i sex avsnitt om 10 minuter vardera.

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Då följer förstås frågan, vem tjänar på det här? N'est-il pas évident? De riktigt rika förstås. Nyliberalismens kärna är att hålla superkapitalisterna under vingarna. Utan en gödsling av marknaderna med krediter, vilket bevisligen låneexpansionen ledde till, så hade heller inte fortsatt ekonomisk tillväxt varit så lätt att uppnå. Och nästa fråga är då, till vilken nytta? Samma svar som ovan med tillägget ingen alls för vanliga människor.

För mig är det självklart att en ordentlig reglering av den finansiella marknaden är helt nödvändig. I linje med det följer naturligtvis ett paradigmskifte när det gäller synen på ekonomi. Och på djupet ligger förhållningssättet att vi har bara ett jordklot. Vi behöver vara rädda om det och varandra.

Systemfel som hotar världen

Har hunnit med att se 2/3 av filmen Systemfel som hotar världen (eng. The Four Horsemen) och vill rekommendera den. Den kommer faktiskt inte med så mycket nytt för min del, men den är seriös och solid och ger mig ytterligare förankrat tankegods i kritik av dagens ohållbara samhällssystem.

Jag gillar filmen skarpt och skulle säga att den är ungefär som Zeitgeist fast ännu bättre.

Trailer The Four Horsemen

Ur filmen: Om bankväsendet

Myndighetskidnappning av barn

Jag har en fb-vän vid namn/alias Johanna Palsternacka som skrev till mig idag för att uppmärksamma mig på ett tragiskt fall i den så kallade rättsstaten Sverige. Två föräldrar har fått sitt enda barn bortrövat av socialtjänsten på Gotland. Varför? För att de inför en längre vistelse i Indien ville undervisa sitt barn (då 7 år gammal) i hemmet.

CBN News, som är ett amerikanskt nyhetsmedia, har gjort ett reportage om saken. Det finns en artikelsamling om fallet (och här är den på engelska).

Sammanfattningsvis kan sägas att sociala myndigheter på ytterligt tvivelaktiga grunder har tvångsomhändertagit ett barn. Det har skett på ett brutalt sätt och myndigheten vägrar av prestigeskäl att erkänna sitt misstag.

Till vänster: Domenic Johansson före omhändertagandet.
Till höger: Samma person några månader senare.

Fallet är nu uppe i hovrätten. Föräldrarnas advokat önskar att fler som bryr sig om familjen och det som skett kommer till slutpläderingarna nu på måndag. Förhandlingen börjar kl 09.30 och det är mål nr T 6534-12, Svea HR, Sal 12, Birger Jarls Torg 10, Stockholm.

Hårtvätt

Idag har vi pippi på att tvätta håret med schampo och balsam och diverse andra så kallade skönhetsprodukter. Naturligtvis. Det ingår i konsumtionssamhällets upprätthållande. Jag är kritisk. Naturligtvis. Dessutom har jag ett relativt extensivt empiriskt material att tillgå för att styrka mina teser kring slika produkters brister. Jag har nämligen levt förändringen.

Jag sköljer håret med vatten när jag duschar eller badar, vilket sällan är varje dag. Tänker mig att de flesta skulle göra en grimasch av äckel som reaktion på ett sådant påstående. Jag vill dock framhålla att håret har god förmåga att stöta bort smuts genom de skyddande oljeföreningar som varje hårstrå smörjs in med från hårsäckens talgkörtel när det växer ut. Det är snarare så att ett schampo- eller tvåltvättat hår snabbare blir smutsigt och så kallat fett.

Hårsäckens uppbyggnad

Det är nämligen på det viset att detergenter löser ut dessa skyddande oljeföreningar från håret. Det är synnerligen logiskt och baseras på den kemiska principen "lika löser lika".

En fri mink skulle förmodligen dö av nedkylning om hen tvättades med schampo. Dock sagt utan att ha prövats i experiment, vilket också så kommer att förbli från mitt håll.

Min erfarenhet från min glada ungdom (i runda tal tonåren) är just den effekten att efter att ha varit nyklippt, så var jag efterhand mer eller mindre tvungen att tvätta i stort sett varje dag med schampo för att håret inte skulle se fett ut. Jag upplevde en slags upptrappningseffekt där jag strax innan klippning tvättade håret på morgonen för att sedan ändå ha fett hår på kvällen.

När jag prövade att sluta med att tvätta håret med schampo så höll det sig istället fräscht längre och bättre. Då använde jag enbart vatten som tvättmedium emellanåt, utan att det behövde göras varje dag ens. Och så har det alltså förblivit med framgång.

När jag var i tonåren, så hade jag också längre hår än vad jag har numera. I gymnasiet hade jag till och med pagefrisyr, i sann grungeanda. Det är en annan aspekt av hårskötsel som är värd att ta upp. När jag flyttade hemifrån och som student valde att leva på 20 % av existensminimum (d v s endast studiebidraget), så insåg jag snabbt att frisör var en extravagans jag inte kunde unna mig.

trulpen en liten tid för ca 3 år sedan

Skaffade då en ok hårtrimmer och fixade en schysst, om än politiskt diskutabel, frisyr på egen hand. Tur för mig att olika artister, exempelvis hip-hoppare, också började visa sig med rakat huvud ungefär samtidigt. Annars hade det varit jag, Sinead O'Connor och skinheadsen.

Kan säga att det var en väl värd investering eftersom jag fortfarande använder samma rakapparat femton år senare. Den är inte i tipp-topp-skick, men fungerar, och det räcker gott för en konsumtionsminimalist som jag.

Någon gång över åren har jag testat att låta håret växa ut igen. Mest för att det är lite roligt och variation berikar. Renhållningsstrategin av håret har emellertid hållits stabil. Finns ju ingen anledning att bryta ett framgångsrikt koncept, eller hur?

nya.mp.se

Läste ett inlägg om Miljöpartiet på Pierre Ringborgs blogg. Reagerade lite på en sak. Inte så viktigt egentligen, men undrar hur det kommer sig att "nya" för reklamen av Miljöpartiets nya webbplats är identiskt till Moderaternas "nya" framtoning? Slarv, slump eller strategi?

Mineralprospektering

Det har nyligen utspelats ett battle mellan ett gäng olika folkrörelser (ej vinstdrivande) och gruvindustrins företräder (vinstdrivande). Arenan har varit SvD:s Brännpunkt. Jag ska försöka mig på ett litet sammanfattande referat av matchen.

Folkrörelserna, samlade under Nätverket Budkavlen, står redo i vänstra hörnet representerade i alfabetisk ordning på efternamn av Sofia Bothorp (Ojnareskogen), Johan Elwing (Aktion Rädda Vättern), Anncatrin Hjernqvist (Naturskyddsföreningen Gotland), Niila Inga (arbetsgruppen Bevara fjällmarken), Tor Lundberg (nätverket Inga gruvor Jokkmokk), Marie Persson (nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby) och Lisa Wanneby (Urbergsgruppen). De får för ovanlighetens skull börja och gör det med besked.

Folkrörelserna målar under parollen "Du gamla du fria – där ”fria” står för gratis" manar fram en bild av närapå hejdlös exploatering där den svenska regeringen i stort sett för småsmulor skänker bort landets mineraltillgångar med tillhörande landområden. Det parlamentariska verktyget i fokus heter minerallagar och de anses vara alltför generösa i dagsläget, men folkrörelserna framför ändå en positivt hoppfull idé om att det går att vända på utvecklingen.

Domarens analys. Folkrörelserna håller sig på mattan genom ett genuint engagemang och en ådra av berättigad desperation. De tecken samhället följer idag heter kapitalförstöring och respektlöshet för allt annat än så kallad ekonomisk utveckling (läs BNP).

Jan Magnusson

I högra hörnan svettas gruvindustrin, representerad av Jan Magnusson (generaldirektör Sveriges Geologiska Undersökning, SGU), ymnigt och tar sig för pannan. Den ser påtagligt berörd och obekväm ut, men samlar sig snabbt i en undvikande defensiv.

I korta drag för gruvindustrin fram att folkrörelserna naturligtvis saknar saklig grund för sina påståenden, att 4-5 år är långsiktighet, att SGU är en förträfflig organisation med riksintresset för ögonen, att prospekteringen fortfarande ligger på en låg nivå samt att Sverige "förmodligen har världens bästa miljölagstiftning".

Domarens analys. Magnusson kunde lika gärna ha tagit chansen och gått på fullskaligt angrepp, enligt devisen "attack är bästa försvar", eftersom hen i vilket fall saknar trovärdighet i samma utsträckning som generaldirektörer för exempelvis kärnkraftsindustrin. Att gå in för att kompromettera sina meningsmotståndare ger åtminstone några slags retoriska poäng.

Folkrörelserna avvaktar sin tur till slutreplik, och det märks i deras hållning att svaret var mer än väntat. De landar riposten med avmätt säkerhet.

Smått dräpande argument är att SGU "delat ut undersökningstillstånd [...] motsvarande 4 % av Sveriges yta" samt en kort genomgång av gruvindustrins påtagliga miljöpåverkan. Dagens gruvindustri skiljer sig radikalt från den historiska genom sin omfattning och utgrävningstakt. SGU har noterat att Gotland hotas av grundvattenbrist, men förordar ändå brytning i Ojnareskogen. Vi har en enorm potential när det gäller sopbergen, varmed återvinning skulle kunna ersätta mycket av mineralbrytning.

Domarens analys. Det här var så nära knock-out det kunde bli. Den lilla fjädertouchen som saknades handlade om att vi behöver använda våra naturresurser med måtta och därför kan det enorma mineralbehovet anses konstlat och borde istället ligga på rimliga nivåer. Då skulle återvinningsargumentet få ytterligare kraft.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck & Peter van den Berg

Hur som helst vinner folkrörelserna matchen på teknisk knock-out med siffrorna 7-0. En segersvit som heter duga. Samtidigt erkänner domaren villigt att hen är partisk i matchen, vilket med säkerhet påverkat domsluten, men hen är åtminstone inte köpt som dagens makthavare, media och SGU.

Skulle regeringen vara seriös, så skulle den beakta följande skrivelse från Urbergsgruppen på allvar.

N(SD)AP

Nu har Andreas Meijer återigen varit i farten och skrivit ett utmärkt blogginlägg om fenomenet Nazi-Tyskland. Tänker att det är ett viktigt inlägg så här i SD-gate tidender.

Brukar själv framföra hur absurt det är att 30-talets Tyskland återupprepar sig i vår nutid. Det är en strömning som går som en pest genom hela Europa och förmodligen världen. Jag kan också se flera orsaker till det, men det ska jag försöka utveckla vid ett annat tillfälle.

Här nedan är i varje fall Andreas text, publicerad med hens tillåtelse:

Det finns ett trött uttryck: "historien upprepar sig". Vi vet att det är så men det verkar som att det inte riktigt går in hos alla. En fråga som jag ofta stött på i skolor, när det gäller rasism och liknande är: "Men visste inte den tyska befolkningen vad som hände under andra värlskriget?" och "Hade jag varit där så hade jag aldrig gått på nazisternas lögner". Detta är sagt av skolungdomar som är mellan 15-18 år. Numera verkar det vara norm att inte tro på den kritik som ges mot Sverigedemokraterna. Jag ska ge en kort historielektion:

Jag kommer att använda mig av wiki-källor. Om det är någon som tror att detta är min fulla vetskap i ämnet så får ni gärna be om källa (riktig källa) så ska jag slå i mina böcker. Jag orkar bara inte göra det nu. Det jag skriver är sådant jag vet tillhör den gängse historieskrivningen. Jag använder NSDAP och inte Hitler, eftersom han, ensam inte skulle kunna ha skapat Nazityskland, han behövde hjälp av partiet och sin befolkning.

6 år innan WWII:s utbrott vann det Nationalsocialistiska partiet (NSDAP) valet i Tyskland, det vill säga år 1933. I Weimarrepublikens grundlag fanns en del om att ett styre kunde få fullmakt om 2/3 av rösterna hade gått åt det hållet. Det hände inte riktigt men genom att en del av motståndarna var fängslade och en del avtal kunde slutas så kunde ledaren Adolf Hitler få igenom en diktatur, på laglig (hyfsat) väg. En utveckling för den tyska rasens livsrum påbörjades. För de etniska tyskarna var detta gott. Samhällsbyggaren Hitler såg till att få fram arbete, välstånd och utbildning för den tyska befolkningen. Hur NSDAP fick fram pengar för det är höljt i dunkel.

Eller nej det är det inte. NSDAP fick fram pengarna genom att ta tillgångar från de mindre "värda" raserna såsom judar och andra som satt på "för mycket pengar och makt" (bland annat genom att kasta ut dem från landet, till en början i alla fall - i ett senare skede tog NSDAP, fysiskt, deras tillgångar). Samt genom att trycka mer pengar och kontrollera finanspolitiken med järnhand.

Återuppbyggandet av den fallna tyska storrepubliken kunde börja.

Anledningen till att de kunde få så många röster från början grundar sig i att befolkningen var missnöjda med den rådande politiken. Tyskland var i svår ekonomisk kris efter nederlaget i WWI (vilket hade sin upptakt i ofördelaktiga uppdelningar av kolonier). Arbetslösheten var hög och den sociala otryggheten likaså. Nu kom ett litet uppstickarparti som kritiserade den gängse normen och den "vanvettiga politiken". Genom att rusta upp (för krig) så skapades massor av arbetstillfällen. Finansieringen löstes genom att trycka mer pengar, inflationen uteblev tack vare en hård statlig kontroll av handel, vinster, priser och vinster. Upprustningen gav klirr i kassan.

Att vissa av de delar NSDAP stod för kanske inte delade den tyska befolkningens värderingar var av underordnad karaktär - det viktiga var att få igång ekonomin igen. Lite nya, tuffa tag var bara att vänta sig. Det slöseri av skattepengar som gick till den icke-producerande eller icke-tyska befolkningen skulle dras in. Alla som inte var tyskar ombads att lämna landet, till en början fredligt och utan problem. Senare (kring 1942) genom att först lämna ifrån sig alla sina värdesaker. Mot slutet skulle de inte lämna landet, de skulle arbeta som slavar - eller dö.

NSDAP utvecklades, expanderade och blev det enda alternativet. Med våld, hot och skräck kunde de styra befolkning och motstånd för att bygga upp en välfärdsstat. Låg arbetslöshet och få sociala problem (de som var ett problem behövde ju inte räknas in eftersom det gick att lösa på "annat" sätt). Kort och gott ett idealsamhälle.

"Men var det verkligen så att det inte fanns några vanliga människor? Var alla verkligen nazister i Tyskland?" - Ja, hur var det nu?
Men men... detta är ju bara lite oviktig historia och inget som på något sätt kan kopplas till dagens medvetna värld och samhällssyn, eller hur?

 Fler inlägg av Andreas hittar du på andreasmeijer.wordpress.com.