Del 3: Frågor i fokus

Allt hänger ihop, men jag vill här försöka redogöra för några av de frågor som jag ser som de mest angelägna för Miljöpartiet att driva idag.

Det är inte för sent, men det är bråttom. [...] Om vi har modet, kraften och viljan så har vi också en framtid. (ur Miljöpartiets partiprogram, s 52)

Grön ekonomi

Ett sunt förhållningssätt till ekonomi handlar om hur vi hanterar resurser, såsom tid, råvaror, pengar, idéer eller arbetskraft och att vi utgår från resurshushållning och kretsloppstänkande. Idag ges pengar en överdrivet stor betydelse, men trots det så kan vi arbeta konstruktivt inom rådande system.

Foto: Björn Carlsson

Grön skatteväxling behövs som innebär att vi sänker skatten på arbete och höjer skatten på energi och råvaror. Ekonomiska styrmedel kan användas för att fullt ut väga in kostnaderna för miljöpåverkan och sociala brister. På så vis blir sämre verksamhet dyrare än bättre. Direkt farlig eller förtryckande verksamhet bör förbjudas rakt av.

Tillväxt, konsumtion och social rättvisa

Kritiken av tillväxt som självändamål måste föras aktivt. Oändlig tillväxt är omöjlig eftersom resurserna är begränsade. Tillväxt till varje pris ger kritiska konsekvenser, och argumenten för tillväxt är lika meningsfulla som att påstå att jorden är platt, sextusen år gammal eller att vi inte påverkas av gravitationen.

Foto: Sem Larsen

En väg att gå för att bryta tillväxtparadigmet är att inrätta ett bredare mått på välfärd som inkluderar miljö, hälsa och livskvalitet. Det skulle premiera ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt uthålligt samhälle där natur, djur och människor verkligen kan må bra. Det är dock viktigt att inse att evig tillväxt fortfarande inte är önskvärt även med en sådan måttstock.

De rika länderna måste upphöra med ekonomisk imperialism som håller fast andra delar av världen i fattigdom och misär. I områden med akut fattigdom är materiell tillväxt nödvändig för att täcka upp grundläggande behov, men för att uppnå social rättvisa krävs ordentlig fördelningspolitik.

Det är viktigt att inse och känna att när livets nödtorft med lite marginal är säkrad, så kan vi vara nöjda och tillfreds. Sveriges ekonomi bör minska och nå en balanserad nivå där det är annat än pengar och prylar som får chans att växa. För oss gröna är social rättvisa ett mål och basinkomst skulle som exempel vara en rationell och effektiv reform för allmän grundtrygghet.

Konsumtionssamhället med dess ekonomistiska  och materialistiska värdegrund ifrågasätts med rätta. För jordens överlevnad måste vi ändra livsstil och det kräver ändrade konsumtionsmönster. Det rationella förhållningssättet är konsumtionsminimalism.

Det är populärt att politiker hänvisar till konsumentmakt, men det är deras sätt att avsäga sig ansvaret för framtiden. Då vi lever i plånboksfrågornas tid blir konsumenters inflytande på produktutbudet något att räkna med först när alla kostnader räknas in i varornas pris.

Arbetstidsförkortning och livskvalitet

Foto: Hans Wretling

Kortare arbetstid är en nyckelfråga för hur vi mår. Idag arbetar vi mest för att få status och bejaka omfattande lyxkonsumtion. Samtidigt får somliga arbetsskador medan andra lever i arbetslöshet. Livskvalitet har en dålig korrelation med hur många platt-TV, bilar eller skor vi äger eller hur mycket piller vi äter. Den prylorienterade lyckan är tom och obeständig och landar förr eller senare i att sakerna äger oss istället när vi blivit rädda att förlora dem.

Om vi på eget bevåg använde teknologins effektiviseringar till att minska vår arbetstid istället för att köpa mer prylar, så skulle vi idag behöva arbeta ca 3-4 timmar per dag. Då skulle viktig tid frigöras för att öka vår livskvalitet genom exempelvis social närvaro, kultur och fritidsintressen. Ett första steg är att helt enkelt ändra normen från åtta till sex timmars arbetsdag.

Miljö

I miljöfrågorna ligger nutidens och framtidens största utmaningar. Resurshushållning och kretsloppstänkande är avgörande för ett uthålligt samhälle och är nödvändiga delar av den gröna visionen.

Foto: Jens Karlsson

Vi gröna lever i insikten om att vi bör utgå från försiktighetsprincipen istället för osunt risktagande, tillämpa rättvist miljöutrymme och att förebyggande åtgärder är effektivare och långt mer ekonomiska än att försöka rätta till redan uppkomna problem. Vi behöver strikta regler om producentansvar och att förorenare får stå för de egna utsläppens kostnader.

Energi
Omsättning av energi är centralt för det mesta som rör samhället och miljön. Alternativa bränslen är bra och ska utvecklas och stödjas, men eftersom energiekvationen knappast förbättras så löser det inte problemen med ett slösaktigt transportsystem. Transportfrågan handlar om effektivare sätt att färdas och flytta saker och mer rationellt nyttjande av transporter.

Vi måste vara tydliga med att energifrågan inte handlar om att ställa kärnkraft mot kolkraft. Kärnkraft är inget bra alternativ då både produktion av uran och avfallshantering är miljövidrigt, samtidigt som den direkta produktionen aldrig kan vara helt säker. Fokus måste istället ligga på minskad konsumtion och effektivare användning av energi. Där ligger den verkliga potentialen i energifrågan, vilket också går stick i stäv med tillväxtmantrat.

Klimathot

Klimatförändringar är ett av flera avgörande människoskapade miljöhot. Det räcker därför inte med att bara arbeta med klimathotet eftersom en utfasning av fossila energikällor inte löser problem med artutrotning, avfall, ohälsa, kemikalier, ekosystemens stabilitet eller fattigdom. Vi behöver givetvis sluta använda fossila bränslen så snart som möjligt, men för att rädda miljön krävs också förändring av livsstil, värdegrund och syn på ekonomin.

Mat och livsrespekt

Vår mathållning har stor påverkan på miljö och hälsa, men innebär också generella etiska problem. Mat bör kosta det vad det egentligen kostar. Då skulle vi

Foto: Christer Granberg

uppnå en kosthållning som bygger till 95-100 % på vegetabilier och där de som vill skulle äta animaliska livsmedel sällan och i lagom mängd. Det skulle ge möjlighet till etisk djurhållning samtidigt som konstgödsel och bekämpningsmedel inte skulle vara ekonomiskt gångbara.

Livsrespekt som värdegrund är nära förbundet med såväl djur som människor mår bra. Vi behöver gå ifrån antropocentrism till att även inkludera andra levande varelser i vårt rättvisetänkande och ge dem likvärdiga rättigheter. Erkännande av djurs rättigheter vidgar den etiska cirkeln, vilket är något vi alla tjänar på då vi blir mer empatiska och behandlar varandra bättre.

Demokrati

Demokrati är delaktighet och möjlighet att påverka och informerade val. Direktdemokrati är möjligt och önskvärt, men behöver vara förbundet med utvecklade och varierade strukturer för diskussion. Vi har idag teknologi för att hantera direktdemokrati effektivt och säkert. Kompletterande kanaler ska finnas eftersom ingen ska lämnas utanför.

Foto: Claes-G Svanteson

Konsensus som modell för beslut är något att försöka uppnå, och innebär att alla måste vara med för att beslut ska tas. I konsensus får ingen någonsin precis som hen vill, men själva poängen är att den kompromiss har nåtts där alla är nöjda.

Vi bör vara solida EU-kritiker med tanke på den riktning som den superskutan hållit och fortfarande håller samt dess enorma ballast av demokratiskt underskott och korruption. Det bästa Sverige har gjort med EU var att ställa sig utanför EMU.

Med FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet genomklubbade så finns det all anledning för Miljöpartiet att agera kraftfullt mot dessa och ytterligare inskränkningar i vår yttrandefrihet och integritet.

Media och reklam

Vi gröna behöver vara mediekritiska, liksom vi måste agera tuffare mot den enorma propagandamaskin som går under namnet reklamindustri. Reklam gynnar stora, kapitalstarka aktörer och upprätthåller konsumtionssamhället genom konstlade behov.

Reklam ska vara det som det utges för att vara, det vill säga produktinformation. Företagens konkurrens bör utgå från nöjda kunder. Reklamskatt är positivt och har som syfte att minska omfattningen av reklam. Vi behöver reklamfria zoner i det offentliga utrymmet.

Antidiskriminering

Det är viktigt att arbeta mot diskriminering på alla fronter med målet att ingen ska behöva bli fördefinierad, förtryckt eller åsidosättas på orättvisa grunder. Det gäller sådant som sexuell läggning, ålder, etnisk bakgrund, funktionsmöjlighet och kön.

Foto: Steve Lundstedt

Fördomar kommer vi inte ifrån, men vi behöver öppna förhållningssätt till dessa istället för slutna.

Integration och flyktingpolitik

Vi bör alltid göra vårt bästa för att hjälpa andra som har det svårt och flyktingmottagande ska därför vara en självklarhet. Arbetslöshet och otillräckliga möjligheter för människor är ett nyliberalt problem som består i ökande klyftor. För att lösa problem med utanförskap behövs ordentlig fördelningspolitik och andra värdegrunder än materialism och ekonomism.

Vi behöver ett samhälle där människor och kulturer får chans att mötas på riktigt. Att komma tillrätta med diskriminering fungerar positivt för social tolerans och acceptans. Det är förutsättningar för vår gröna vision om fri rörlighet över gränserna.

Del 4: Vad jag vill som språkrör

Språkrörens roll

Foto: Benny Karlsson

Språkrören ska representera partiet och har som uppgift att föra ut Miljöpartiets beslutade politik. Partiprogrammet är tänkt att vara vår politiska kompass och är ett starkt dokument med djup förankring i den gröna ideologin. Det är jag samstämmig med. Därför är det tydligt vilken politik jag kommer att vilja driva som språkrör. Detaljer kan vi alla tycka olika om, men den gröna gemensamma grunden är något av det viktigaste vi har.

Vår utgångspunkt presenteras i partiprogrammet med en "övertygelse om att människan förmår se sig själv i andra, känna medkänsla och ta ansvar för allt levande" och att vår ideologi därmed utgår från

– solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
– solidaritet med kommande generationer
– solidaritet med världens alla människor

Den gröna ideologin bör genomsyra språkrörens tankevärld och politiska uttryck. Där ligger också Miljöpartiets starkaste och mest framgångsrika strategi, nämligen att vi vågar vara ärliga med vad vi faktiskt står för.

Ny strategi

Vi är alla trötta på opportunism och manipulation och det finns därför goda förutsättningar att lyfta ärlighet som politisk princip och strategi. Ökande väljarsympatier och medlemsantal som effekt av stark politik är välkommet, men som mål i sig själva urholkas politiken till att handla om makt för maktens egen skull. Då låter vi vår faktiska påverkan marginaliseras.

Genom att våga säga som det är utifrån vår gröna ideologi kan vi få som mest stöd för vår sak. Vi får aldrig glömma bort att vårt mål och syfte är att med inom- och utomparlamentariska metoder nå en grön omställning av samhället.

Foto: Richard Nilsson

Alternativet

Jag har erfarenhet av politik och organisation från när jag var ideellt engagerad i början av 2000-talet. Jag lärde mig då "reglerna", men insåg tidigt att jag inte vill "spela spelet" eftersom det oftast inte leder mycket längre än till ett uppblåst ego och fetare plånbok. Den personliga prestigen bör vara betydelselös. Det är världen som behöver räddas, inte karriärer eller kapital. Vi behöver visioner och samtal, inte strävan till makt och slutna rum.

Jag vill att Miljöpartiet vågar vara ett verkligt alternativ. Miljöpartiets viktigaste arbete för att förändra samhället ligger i att försöka medvetandegöra människor och väcka tankar. Ingen som verkligen förstår hur illa det är ställt med världen idag väljer att titta bort. De som varit på gränsen till att förstå blundar. Resten sover.

Exemplets makt

Närhet mellan tanke och handling ger trovärdighet. Att leva i enlighet med vad vi uppmanar andra till är en styrka. Det handlar om ansvar och att förbättra sitt eget och andras liv, men också om att vara nöjd och bekväm med sig själv och ett positivt exempel som inspirerar andra. Det är därför viktigt för mig att som exempel vara aktiv konsumtionsminimalist, helvegetarian och genusmedveten.

Ärlighet varar längst

Jag travesterar ibland Kirkegaard med "förändring är att våga". Jag tror på att det till synes omöjliga i själva verket kan vara möjligt. Jag är övertygad om att genuint engagemang syns i såväl ord som handling och att framgångsreceptet för oss gröna bygger på ingredienserna ärlighet, rättframhet, hopp och mod. Vi är många som vill att det gröna partiet ska vara en framåtsyftande, förändrande kraft också när det verkligen gäller.

Foto: Dace Balode

Min roll som språkrör

Mitt mål är att direkt och indirekt inspirera andra att öppna sina ögon för att se världen för vad den är. Samverkan är större än oss själva och Miljöpartiets viktigaste resurs är dess aktiva medlemmar, vilka språkrören behöver verka tillsammans med. Det innebär exempelvis lyssnande samtal, besök på lokal- och regionavdelningar och att gräsrötter bjuds in som aktörer i språkrörsframträdanden.

Med mig skulle Miljöpartiet få ett språkrör som är en visionär idealist med realpolitisk förankring. Det innebär någon som vågar tala klarspråk och samtidigt kan samarbeta och kompromissa utan att för den skull tappa bort de gröna kärnvärdena. Därför vill jag få medlemmarnas förtroende att bli en av Miljöpartiets gröna lyktor i ett hav av gröna ljus.

Sanningen i vitögat

När jag letade efter citat, så kom jag in på den här artikeln i den nationalistiska nättidningen Realisten med koppling till Svenskarnas parti. Det jag läste där gör mig mörkrädd. Kanske inte så mycket för den pinsamt journalistiskt undermåliga och uppenbart propagandistiska artikelns skull. Då var det värre med kommentarerna. De visar vad det är för slags människor som utgör nationalistiska och rasistiska strömningar i Sverige idag, dit självfallet Sverigedemokraterna räknas in.

Det är lika bra att se sanningen i vitögat. Eller snarare vitmaktsögat. Citatet nedan visar att det bevisligen finns de som verkligen tänker så här. Eller rättare sagt inte tänker alls. Idag. På 2000-talet. Snart ett sekel efter andra världskrigets fascistiska koncentrationsläger.

Att folk inte är förmögna att lära sig av historien är beklämmande. Det bästa vi kan göra är att se det och reagera.

Nils Svensson skriver (2009-12-20 kl 15:58):

Angående tv programmet där Fridolin visade att vi svenskar bedrev slavhandel med svarta så kände jag ej till att så skett. Det är dock viktigt att förstå att slavhandeln är det bästa som inträffat i de svartas historia. De svarta som idag lever i vår värld istället för i sina ursprungsländer har det klart bättre än de skulle ha haft det om slaveriet ej skulle ha existerat. Även för de svarta i Afrika är situationen idag troligtvis bättre än om vi vita aldrig hade exploaterat dem.

Det enda Fridolins program visade var med andra ord att även vi svenskar har varit med och främjat den svarta rasens utveckling. [mina kurs.]

Kommentar: Vilka genomsjuka perspektiv på historien och på det enorma förtryck slavhandel inneburit! Jag är nästan mållös...

En julklapp till Miljöpartiet

Jag fick häromdagen veta att jag blivit nominerad till språkrör för Miljöpartiet de Gröna, vilket jag tidigare i samtal ställt mig positiv till. Efter att den senaste månaden ha funderat några vändor på saken, så säger jag som de flesta andra att "ja, det kan jag gärna göra, det är ett väldigt intressant uppdrag".

Vilka anledningar kan jag då tänkas ha för att kandidera? Vem är jag? Och vad vill jag egentligen? Jag vill i fyra inlägg här på bloggen sammanfatta mina skäl utifrån frågorna varför och vad. Till att börja med vill jag ge en bild över bakgrund och hur jag ser på politikens villkor. Därefter följer varför jag kandiderar, hur jag ser på språkrörsuppdraget samt vilka sakpolitiska frågor jag främst fokuserar på.

Jag kommer även för läsvänlighetens skull att publicera dessa texter sammanhängande och i omvänd kronologisk ordning, så att delarna kan läsas flytande uppifrån och ner.

Dagens nya religion

Jag har, liksom fler med mig, funderat lite på hur lika tillväxtprotagonisterna egentligen är religiösa fundamentalister. Vi kan som exempel jämföra med ett av de kristna kreationisternas mer centrala argument gällande jordens ålder.

Kreationisten: - Jorden är 6000 år gammal. Och det enligt min tolkning av de i Gamla testamentet redovisade släktleden mellan Adam och Kung Salomo. Det är sant, för Bibeln säger det [källkritik när den är som bäst, red. anm.].

Vetenskapspersonen: - Omfattande forskning pekar på att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal och att liv uppstod ungefär 1 miljard år senare.

På liknande vis som kreationisten så säger den som oreflekterat propagerar för tillväxt (i stort sett alltid mätt utifrån BNP) att obegränsad tillväxt dels är fysiskt möjligt och dels att den alltid är bra. Vi kan höra "argument" som att tillväxt ger nya jobb, utplånar orättvisor och räddar miljön. Rena lögner eller i bästa fall kraftig manipulering med sanningen. Den nyliberala och inflytelserika ekonomen Henry Wallich har uttryckt att

Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras.

För att förstå vad tillväxt verkligen är så behöver vi förstå att en stabil procentuell ökning är detsamma som fördubblingsperiod. 10 % tillväxt per år ger en fördubbling var 7:e år och 7 % tillväxt per år ger en fördubbling var 10:e år. Ekvationen för att ta reda på fördubblingsperioden är helt enkelt 70 dividerat med procentsatsen, där siffran 70 stammar från uttrycket 100 x ln2 (ln2 är den naturliga logaritmen av 2). Själva matematiken måste dock inte förstås för att kunna tillämpa kunskapen om tillväxt.

Nu när jag har förberett dig, kära läsare, så vill jag dela med mig av ett exempel som jag formulerade för en tid sedan. Anpassat för dataåldern. Här kommer det:

Anta att du har en hårddisk på 140 TB. Den är tom. Så introduceras ett datavirus som fördubblar antalet befintliga tecken en gång per sekund. Viruset börjar med ett tecken. Hur lång tid tar det innan hårddisken är full (alltså tills 140 000 000 000 000 tecken fyllt disken)?

Svara eller gissa gärna i kommentarfältet. Också rena gissningar är varmt välkomna, så var inte blyga!

Här passar det också bra att ta upp en problematisering av den rådande framstegstron i samhället. Utveckling och tillväxt av miljövänligare teknologier är ett slag i luften, då den ökande omsättningen logiskt nog snabbt och genomgående äter upp miljöförbättringen. Alltså landar det i praktiken i en miljöförsämring, om än möjligen något mindre än med miljösämre teknologier. Det gäller kanske inte alltid utsläpp, men åtminstone sådant som är mer grundläggande och avgörande såsom energianvändning och naturresursuttag. Tvättmaskinen, papper eller bilen är mer än tydliga exempel.

Vi kan inte lita till att teknologiutvecklingen kommer att rädda världen på egen hand, för det har den inte förutsättningar för. Särskilt gäller det här enligt den marknadsekonomiska modellen.

Konsumentmakt får endast relevans när politiker tar sitt ansvar och med exempelvis ekonomiska styrmedel eller lagregleringar gör miljösämre verksamhet dyrare än miljöbättre dito. Att som idag hänvisa till konsumentens ansvar är enbart ett sätt för politiker att avsvära sig ansvar.

När någon uttrycker andemeningen "tillväxten måste vi ha, till varje pris, för den är alltid bra" så vet vi att det är detsamma som att hen skulle påstå att hen inte påverkas av gravitationen. Det går ju utmärkt att tro och tycka det, men vi kan inte med gott samvete säga att det vilar på någon rationell, vetenskaplig grund. Denna någon kan alltså lika gärna passa på att mena att jorden är 6000 år gammal eller platt.

I själva verket är det logiskt och rationellt helt uppenbart att samhällets själva grundproblem idag heter tillväxtparadigm och konsumtionssamhälle. Det är det som sänker världen idag. Och vi kommer aldrig att kunna råda bot på några av de sociala eller miljörelaterade ödesfrågorna så länge som vi inte förändrar oss på den punkten.

Tron på tillväxt är en lika dogmatisk som grundläggande del av dagens nya religion som bland annat kan kallas för nyliberalism. Som svar på den religionen vill jag säga att tyckande utan grund är en politisk och intellektuell farsot.

Köphysteri i juletid?

Foto: Pix Gallery Agency

Foto: Arne Eklund

Ja, det blir som de senaste 15 åren för min och familjens del. Inget inhandlande av julklappar. Det kanske låter läskigt och taskigt? I synnerhet som jag har ett barn på snart 5 år. Jag är dock varken traditionalist, festprisse eller konsumtionsivrare. Faktum är att jag tycker att det är sorgligt att julen ska tillåtas reduceras till en konsumtionshögtid. Visserligen har jag inte mycket till övers för de religiösa perspektiven heller, men tanken om social varm samvaro är ju vacker och något jag gärna bejakar.

Jag som Djävulstomten

Jag hade gärna velat ge Stockholmarna lite härlig gatuteater genom närvaro av Djävulstomten i julruschen. Se även ett föregående inlägg här på bloggen. Trots förslag åt lite olika håll så har ingen hängt på idén. Tyvärr. Jag har också haft för mycket att göra under hösten för att på allvar kunna samla och samordna folk kring detta, även om jag flaggat för teaterprojektet redan i oktober. Ett annat år. Eller så har det väl att göra med att inte många andra tror på idén. Kanske lite väl hardcore? Fast det går ju med förlov sagt att utforma teatern såväl tufft som mjukt.

Så, vad tycker du som läser nu? Inga julklappar, gör vi rätt eller fel? Djävulstomten, en figur i tiden eller en cynisk hädelse?

Krama tillväxten och va' gla'

Ilija Batljan (S)

Ilija Batljan (S) har anklagat Miljöpartiet för att sakna verklighetskontakt i och med den gröna kritiken av tillväxt. Ilija är nämligen stolt tillväxtkramare. Bland annat så låter hen gärna andra, exempelvis PR-byrån Prime på uppdrag av Svenskt Näringsliv, författa hens debattartiklar, bara de handlar om tillväxt eller någon annan av de materialistiska och ekonomistiska kärnfrågorna. Den här artikeln tar i varje fall upp det fenomenet.

Ilija påpekar att "Det slutliga utkastet har jag personligen satt touch på. Det gör jag med alla mina artiklar." Jag tror att jag förstår vad hen menar med personlig touch. Signatur, kallas det visst. Utöver det så är det mest bara pinsamt att hen springer propagandamaskineriets ärenden så beredvilligt utan att blinka. Självkritik?

Framtiden efter kraschen?

Det är förresten inte alla socialdemokrater som hurrar med i tillväxtpartyt, jag känner flera stycken, men samtidigt så får nog Socialdemokraterna lov att sägas vara ett betonghäcksanpassat, blint tillväxtbefrämjande parti. Det är väl sålunda inte så fel ute för Ilija att vilja vara borgerlig. Det ligger ju för övrigt i tidsandan, och populism är hårdvaluta i högdjurspolitiken.

Här måste jag nog ändå tillåta mig att oja mig lite. Voj, voj. Ilija, Ilija. Med tanke på hur lätt det är att rent logiskt förstå att obegränsad tillväxt inte är möjligt i en värld med begränsade resurser, så vill jag nog bolla tillbaka det om verklighetsförankring till Ilija själv.

I artikeln menar hen också nästan beskäftigt att "jag har inte upplevt att det är Svenskt näringsliv som har skrivit artiklar till mig, men har de gjort det är det för min del jättebra, för jag tycker att tillväxt är väldigt viktigt". Förutom att hen tydligt visar att hen patetiskt nog gör sitt bästa för att inte skämmas, så iakttar jag att Ilija tydligen inte har haft förmånen att reflektera över sambandet att utan en miljö att leva i så blir det hurtekämpigt att försöka tillgodose kraven på "jobb och tillväxt och infrastruktur" samt "väljare"...

Privatisering, halleluja!

Foto: Mikael Damkier

Nu har det kanske varit lite väl många inlägg om Wikileaks på kort tid. Det behöver förvisso inte vara dåligt, då kampen om ett öppet och fritt samhälle är synnerligen viktig. I det här blogginlägget ska jag emellertid ta upp något lika enkelt som uppenbarligen centralt för dagens samhällsutveckling. Det ska handla om driften till privatisering.

Betänk till att börja med olika fall av privatiseringar som skett över de senaste åren. Missförhållandena inom privata bolag som hanterar äldreomsorg där människor får liggsår och personalen endast har tid för utdelning av medicin. Kanske är det inte någon skillnad från innan privatiseringarnas tidevarv enligt följande artikel, eller så kan vi tvärtom
ana en kvalitativ skillnad i varande där en alltmer pressad och stressad personal lättare tappar tålamod med utsatta äldre och rentav oftare förtrycker dessa med psykiskt och fysiskt våld? Sjukhus som optimerar sin personaltäthet av rationaliserings- och besparingsskäl och helt enkelt försämrar möjligheterna för att få nödvändig, kvalitativ vård i rätt tid.

Foto: Pål Bugge

Privata så kallade friskolor som drar in på material och personal och exempelvis ser till att elever på skolan tar över funktioner som matlagning och städning (enligt en vän till mig som är elev på Kunskapsskolan). Att friskolor är mer generösa med betyg av marknadslogiska konkurrensskäl, eller den frejdiga entreprenör som startade en gymnasieskola med syfte att kunna ge sitt barn högre betyg.

 Den suspekta utförsäljningen av tio köpcentrum till det brittiska bolaget Boultee, vilka chockhöjt hyror för handlare och orsakat en smärre skandal. Särskilt i åtanke av moderaternas uppenbara slapphänthet alternativt överlagdhet vid genomdrivandet av affären. Går det att förklara på annat vis än en korrupt process?

Visst, globaliserad ekonomi och visst, nyliberalism råder och tyst det är i husen, men vad jag ändå inte riktigt kan förstå är hur privatiseringsideologin kan tillåtas få så fritt spelrum som den tar sig idag? Visst går det att tycka att allt blir bättre när företag håller i rodret och att allt blir sämre när staten gör det. Och vice versa. Men det verkar ju i allmänhet vara mest tyckande.

Foto: Kent Höglund

Ska vi vara imponerade när till exempel S:t Görans sjukhus basunerar ut att de gjort mångmiljonbelopp i vinst? Enligt den här artikeln i DN köptes sjukhuset av investmentbolaget Bure (sedermera Capio) för 250 miljoner kr och har sedan 2003 gjort över 260 miljoner kr i vinst varje år. Omsättningen är i dagsläget på ca 1,5 miljarder kr och sjukhuset är till i stort sett 100 % skattefinansierat.

Jag vill nu gestalta ett exempel hämtat från min egen verklighet. Det går även att läsa en liknande redogörelse på min andra blogg, som delvis handlar om schack, där inlägget "Politik, vaf..." var ett embryo till den här mer politiskt inriktade bloggen.

I början av 2006 försökte vi få vård just på Capio S:t Görans sjukhus eftersom sambon var gravid och mådde dåligt med bland annat feberattacker. Vi då bodde ca 500 m från sagda sjukhus. Vi fick till att börja med vänta i över två timmar på akutavdelningen för att till slut få komma in till en sjukskötare. Hen ställde lite frågor och tog sedan ett urinprov och meddelade att det förmodligen var urinvägsinfektion. Vi kunde emellertid inte få komma in till någon läkare för en mer definitiv diagnos eller få en utskrift av recept till antibiotika. Istället meddelades det att vi fick lov att söka oss någon annanstans, förslagsvis till Sabbatsbergs sjukhus.

Vi var alltså tvungna att ta oss över Karlbergskanalen och förbi Vasaparken, vilket innebar minst en halvtimmes resande, och sitta i ytterligare ca två timmars kö på nästa sjukhus. När vi kom in till läkaren så skrev hen efter en snabb och effektiv undersökning ut antibiotika och konstaterade undrande det absurda i att S:t Göran hade skickat oss dit.

Av de andra drygt tio ”kunderna” på S:t Görans akutavdelning så fick ingen komma in till själva det heliga sjukhuset. Visst ligger det nära till hands att undra om det ens fanns någon läkare inne på akutavdelningen? Hög beredskap kostar naturligtvis pengar, så för Capio S:t Görans sjukhus är det gissningsvis rationellt att reducera personal på akutavdelningen för en högre "effektivitet" och därmed vinst. Symptomatiskt.

Foto: Lena Paterson

Låt oss försöka undersöka de grundläggande mekanismerna för borgarnas privatiseringsiver. Det är helt uppenbart att de säljer ut det mesta till kraftigt rabatterade priser. Kapitalisterna skrattar hela vägen till banken och det behöver vi inte vara särskilt förvånade över egentligen. Devisen verkar vara att "privat verksamhet per definition är bättre" och "det här kommer de aldrig kunna köpa tillbaka". Det kanske också handlar om att några kompisar eller de politiska makthavarna själva genom bulvanverksamhet kan sko sig lite extra i tillvaron på skattebetalarnas bekostnad. Vad vet vi egentligen om det? Möjligen kan vi tillåta oss mer eller mindre kvalificerade gissningar. I vilket fall, something is rotten in the state of the world, för att tala med Hamlet.

Foto: Sigge Persson

Om vi sedan lyfter blicken och studerar själva verksamheten. Vi kan gärna ta vård och skola som exempel. Hur kan någon gå med på att låta aktiebolag eller andra vinstfokuserade verksamheter få ekonomiskt stöd från skattemedel för att utöka deras vinst?! Från oss vanliga medborgare rakt ner i deras stinna kassakistor. Det är ju faktiskt helt sjukt!

Jag anser tvärtom att eventuell vinst inte ska få användas för annat än att utveckla verksamheten. När en ägare krasst plockar ut, säg, 200 000 kr för att köpa, säg, en bil, eller bara ha lite extra cash på banken, så visar det på något som inte riktigt står rätt till. Detsamma gäller för övrigt när ett anonymt aktiekapital kräver så stor vinst som möjligt för maximal utdelning till sina ägare.

Foto: Jens Karlsson

Jag tycker att det är helt i sin ordning att det finns privata skolor eller vårdinrättningar som alternativ. Det är bra med valfrihet. Det är däremot inte ok att vinstdrivande verksamhet ska kunna basera en stor del av sin vinst på bidrag. De bör rimligen få slipa sin verksamhet och klara sig på marknadsmässig finansiering, alltså exempelvis avgifter i konsumentledet eller de vederbörliga skattetekniska manövrarna. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den. Det lär förstås visa sig på kundunderlaget. De besuttnas gräddfil. Helt i sin ordning, så länge inte vi övriga behöver betala för den och det samtidigt finns schyssta alternativ.

Ett problem är även att de vanliga människor som använder sig av dessa privata tjänster eller resurser dels inte har insyn i de ekonomiska förehavandena och dels ofta är maktlösa när det gäller reella alternativ. Men det är väl å andra sidan kapitalism i ett nötskal: Utnyttja de utsatta.

Foto: Håkan Berg

Så, hur svårt ska det vara? De kommunala skolorna och landstingens sjukvård bör rimligen vara skattefinansierad och vara ett alternativ tillgängligt för alla. Privat, vinstdrivande verksamhet bör inte få en krona i stöd, men kan i gengäld plocka ut hur mycket vinst de vill ur verksamheten. Som det ser ut idag är såväl vård som skola mycket lukrativa verksamheter där multinationella bolag dras till Sverige som flugor till honung. Knappast särskilt positivt om vi ser till hur det stora flertalet av sådana verksamheter sköts eller snarare missköts till förmån för den heliga vinsten.

Sedan tycker jag att det gärna kan få finnas ett mellanalternativ, det vill säga en privat aktör som skriver under en förbindelse om att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Dessa kan få en del av sin finansiering från skattemedel. "Min modell" (det finns säkert andra som tänkt i liknande banor) inbegriper alltså följande tre kategorier:

1. Statlig verksamhet - Till största delen finansierad med skattemedel
2. Ej vinstdrivande privat verksamhet - Delvis finansierad med skattemedel
3. Privat verksamhet - Finansierad genom konsumentavgifter, reklam, privata bidrag m.m.

Foto: Håkan Berg

Så, nu kan vi fråga oss varför det inte ser ut på det här synnerligen logiska sättet? Vilka manipulationer gör att borgerligheten kan få komma undan med genomgripande erosion av det här landets ekonomiska grund? Utan att protesterna stormar? Eller åtminstone ett avståndstagande från att välja om de hala kålsuparna? Nej, istället är Moderaterna & Co mer populära än någonsin. Helt absurt.

Och borgarna som inte ens är förmögna att fixa schyssta jobb, utan avreglerar och försämrar för flertalet här och nu och säljer ut framtiden till ekonomisk och ekologisk undergång. Är det värt någon billig hundring mer i plånboken? De verkliga vinsterna plockar storkapitalet hem, helt i enlighet med tidsandan.

Gott folk. Dags att se igenom dimmridåerna och hitta ut från träsket?

USA anordnar Världspressfrihetens dag 2011 (!)

Jag trodde först att det var ett skämt, men har nu undersökt saken och kommit fram till att det verkar vara på fullaste allvar. Enligt hemsidan US Department of State - Diplomacy in action så utfäste USA genom Philip J. Crowley (Assistant Secretary, Bureau of Public Affairs, Washington, DC, 7 december 2010) löfte om att landet ska anordna UNESCO:s event Världspressfrihetens dag under 2011. Pressmeddelandet kan läsas i sin helhet via länken ovan, men jag vill här passa på att citera det centrala budskapet:

New media has empowered citizens around the world to report on their circumstances, express opinions on world events, and exchange information in environments sometimes hostile to such exercises of individuals’ right to freedom of expression. At the same time, we are concerned about the determination of some governments to censor and silence individuals, and to restrict the free flow of information. We mark events such as World Press Freedom Day in the context of our enduring commitment to support and expand press freedom and the free flow of information in this digital age. [mina understrykningar]

Skulptur utanför UNESCO:s huvudkontor

Med tanke på den aktuella intensiva hetsjakten på Wikileaks, så kan vi ju verkligen undra om höger hand vet vad vänster sysslar med där borta i den amerikanska superbyråkratin? Diplomatiskt hyckleri på hög, alternativt riktigt låg, nivå.

Den ironiska spänningen mellan USA:s faktiska agerande och det förmenta anordnandet av ett firande och lovordande av det fria ordet är så intensiv att den förmodligen går att omvandla till förnyelsebar energikälla för att i ett svep lösa Sveriges beroende av såväl olja, kol och naturgas som kärnkraft. Då skulle åtminstone något gott utöver ett perplext, syrligt skratt komma ur den soppan.

Nej, kära USA, det ligger närmre till hands att istället utlysa den 7:e december till Orwellska nyspråksdagen.

Klipp kortet

Jag har ett VISA-kort. Det kommer jag att klippa. Anledningen är artiklar som denna i DN igår.

Hetsjakten på Wikileaks är upprörande och skrämmande, och jag kommer nu att bojkotta exempelvis PayPal och VISA för deras uppenbara medlöperi och hyckleri i förföljelsen av Wikileaks. Detsamma gäller MasterCard. Gör minst 30 % som jag och flera andra som redan flaggat för något liknande, så lär dessa "samhällsnyttiga" aktörer få problem. Något de med säkerhet förtjänar.

 Argumenten för att göra som de gör är som vanligt ihåliga. De "accepterar inte kunder som sysslar med olagligheter". Den schweiziska posten är också med på noterna och har stängt Assanges bankkonto. Hur många vapenhandlare, drogbaroner och pengatvättar tror ni använder sig av dessa företags och institutioners tjänster? En beskedlig andel, om jag får gissa.

Min Bildt som hund

Enligt den här artikeln i Aftonbladet så beskrivs Carl Bildt i dokument från Wikileaks som en "medium size dog with a big dogs attitude". Jag gissar att liknelsen är träffande. Bildt är ju också en hund med åtminstone visst sinne för humor, då hen tillstod att hen "är ingen pudel i alla fall" (artikel i SvD, som även delvis tar upp det nedan nämnda säkerhetssamarbetet).

Carl "the dog" Bildt

En följdreflektion kan vara vad vi då bör likna Onkel Sam (USA) vid? Jag prövar med "en överdimensionerad jätteheffaklump med storhetsvansinne och en dominant, eldkastande drakattityd".

Beatrice "ljuger som en häst travar" Ask

När det gäller det långtgående samarbetet mellan Sverige och USA om att på hemligt manér utbyta information om medborgare, så räcker det nog att för tillfället titta på den egna skumma bakgården. Såväl statsminister Reinfeldt, utrikesminister Bildt och justitieminister Ask och säkert även resten av de centrala politrukerna (åtminstone moderaterna) i regeringscirkusen, har helt uppenbart haft full kännedom om sakförhållandena. Och varför skulle de inte det? De är ju högsta hönsen i bingen. Att exempelvis Beatrice Ask försöker förneka all vetskap är inget annat än skrattretande och pinsamt. Skämmas ska de.

FRA-lagen och datalagringsdirektivet är exempel på förändringar i riktning åt mer övervakning och kontroll av medborgarna. Och dolt informationsutbyte makthavare emellan. Världsutvecklingen är på många vis skrämmande, och det här är en del av kakan.

Bildt gillar att sprida sina ägg

Det gällande informationsutbytet med främmande makt lär vara i strid med grundlagen. Det mest rättvisa och riktiga vore att dessa antidemokratiska aktörer, liksom deras respektive tjänstepersoner, fick lämna sina uppdrag hela bunten. Omedelbums. De visar nämligen uppenbart förakt mot sina uppdragsgivares välgång. Det gäller förstås inte enbart den här frågan, utan själva deras grundideologi verkar präglas av manipulation och maktdominerande som metod till framgång. Eller är det kanske själva systemet självt som driver oss dit?

Bertholt Brecht

För att tala med författaren och dramatikern Bertholt Brecht: Egentligen är det väl kanske dags för nyval redan nu, så att regeringen kan få chans att välja sig ett nytt folk?

Wikileaks under fire

"Political language is designed to make lies sound truthful and murder respectable, and to give the appearance of solidity to pure wind."

- George Orwell

Undrar i mitt stilla sinne om det finns det några stater idag som inte är auktoritära regimer? Det verkar faktiskt inte som det med anledning av den utbredda inkvisitionen av Wikileaks. En demokratisk stat som under ytan agerar auktoritärt är ju fortfarande auktoritär. Nu ska internet regleras och dess öppenhet siktas på att slutas; början till slutet för ett fritt internet, skriver DN. Ipred, FRA-lagen och datalagringsdirektivet visar vilken väg vi vandrar.

Vad är det för slags demokratiskt system som inte kan tillåta sig öppenhet och transparens? Det enkla svaret på den frågan är en kvasidemokrati. Kanske inte någon särskilt stor nyhet under solen, då en röst var fjärde år nog får anses vara en obetydlig form av delaktighet och påverkansmöjlighet för oss vanliga dödliga. De verkliga maktstrukturerna ligger helt uppenbart någon annanstans, och förmodligen knappt ens inrymd i det parlamentariska systemet.

Om regeringarna tycker att det är jobbigt att deras diplomatiska relationer kommer i dagens ljus så får de väl rimligen vara försiktigare med vad och hur de diplomatiserar sig. Istället gör de sitt bästa för att tysta ner och försöka mörka. Här är en läsvärd artikel i SvD om hur Wikileaks arbetar.

Nu visar världens maktfullkomliga politiska elit sina rätta ansikten. Mörkermakter. Läs och begrunda några artiklar i ämnet. Först ut vill jag tipsa om uttalandet från Reportrar utan gränser (på bl a engelska) gällande hetsjakten på Wikileaks. En svensk översättning av uttalandet kan hittas i DN. Följande artikel i Aftonbladet berättar att PayPal drar in möjligheterna att via dem donera pengar till Wikileaks. Wikileaks utsätts även för internetattacker, vilket vore intressant att få veta vilka som ligger bakom.

Wikileaks officiella hemsida (wikileaks.org) är nerstängd, men det går fortfarande att nå Wikileaks via speglar som kan hittas här. Wikileaks är under kraftig beskjutning av tungt politiskt artilleri. Jag gissar att det enda hoppet för dess överlevnad är att visa på internets styrka: Decentralismen och öppenheten. Det behövs att många "vanliga" människor ger sitt stöd till Wikileaks genom att lägga upp läckornas material på sina servrar. Någon borde också ansöka om utgivningstillstånd för Wikileaks i Sverige, då Assange fick avslag på sin ansökan om ett svenskt arbetstillstånd. Det här får helt enkelt inte gå oss ur händerna om vi ska ha ens en chans till frihet.

När det gäller våldtäktsfallet Julian Assange, så har jag kritisk till att fallet skulle vara något annat än en politisk manipulation för att få Wikileaks på fall, en så kallad honungsfälla som det till exempel beskrivs av en militär expert i den här artikeln på Newsmill. Anledningen till anklagelserna verkar i första hand handlar om att kompromettera Assange och därmed Wikileaks. Folk ska helst bli emotionellt negativt inställda. Sedan kan vi undra hur vanligt det är att en våldtäkt leder till internationell efterlysning via Interpol? Missförstå mig rätt, jag är 100 % emot våldtäkt, men också 100 % motståndare till manipulation och fulspel.

Som avslutning på det här inlägget vill jag länka till den här videon upplagd av Wikileaks 5 april 2010, vilket är något också exempelvis SvD skrivit om här. Den visar vad som verkligen hände när över ett dussin civila dödades av amerikansk militär i östra Bagdad i juli 2007. Däribland två reportrar från Reuters nyhetsbyrå, fotografen Namir Noor-Eldeen och hens chaufför Saeed Chmagh

Med stöd i Informationsfrihetslagen (FOIA) ansökte Reuters omedelbart om att få tillgång till videon. Den släpptes aldrig av dem, men av Wikileaks.

Den amerikanska militären förnekar naturligtvis att de har gjort något fel. Det stinker genomruttet. Efter att ha sett videon så finns ingen anledning att skräda orden. Soldater och ansvariga har inte ens ställts inför rätta. Obamaadministrationen verkar visa att de inte tänker försöka vara bättre än Bushadministrationen. Wikileaks måste helt enkelt få kunna fortsätta för att visa på makteliternas korrupta inställning!

Den grupp som soldaterna beskjuter rör sig lugnt och sansat, utan tillstymmelse till provokation eller hets. Någon kanske har en spade och någon annan en rörtång. Kanske är det vapen, men det är svårt att säga. Verkar dock inte särskilt troligt med tanke på hur lugna människorna på platsen är. Reportrarnas kameror har emellertid varken någon större likhet med vare sig Uzi:s, AK-47:or eller granatkastare. Här följer en transkription av en del av vad soldaterna säger på videon i samband med morden:

 

"See all those people standing down there?" - "Stay firm. And open the courtyard." - "Yeah, roger. I just estimate there's probably about twenty of them." - "There's one, yeah." - "Oh, yeah." - "That's a weapon." - "Yeah." [Om kameran som fotografen Namir har hängandes på axeln]

 

AK-47

"Have five to six individuals with AK47s. Request permission to engage." - "Roger that. Uh, we have no personell east of our position. So, uh, you are free to engage. Over." - "All right, we'll be engaging." - "Roger. Go ahead." - "I'm gonna... I can't get'em down because they're behind that building." - "Um, hey, Bushmaster element..." - "He's got an RPG!" [Kamera med teleobjektiv tas för en Rocket Propelled Grenade launcher] "All right, we got a guy with an RPG." - "I'm gonna fire." - "Ok." - "No, hold on. Lets come around."

RPG

"Getting ready to fire. We won't..." - "Yeah, we had a guy shooting, [med kameran, eller?] and now he's behind the building. God damn it!" - "Uh, negative, he was, uh, right in front of the Brad. Uh, about there, one o'clock. Haven't seen anything since then." - "Just fuckin', once you get on them just open them up." - "All right." - "I see your element, uh, got about four Humvees, uh, out along..." - "You're clear." - "All right. Firing?" - "Let me know when you've got them." - "Lets shoot." [Namir hänger upp kameran på axeln och Saeed talar i sin telefon] "Light them all up." - "Come on! Fire!" [Skjuter] "Keep shooting, keep shooting. Keep shooting. Keep shooting."

 

"All right, we just engaged all eight individuals." - "Yeah, we see two birds and we're still firing." - "Roger." [Skjuter ner Saeed som springer för att söka skydd] - "I got them." - "Oups, I'm sorry, what was going on?" - "God damn it, Kyle!" - "All right, hahaha, I hit them, I..." - "All right, you're clear." - "All right, I'm just trying to find targets again."

 

"Got a bunch of bodies layin' there." - "All right, we got about, uh, eight individuals." - "Yeah, we got one guy crawling around down there, but, uh, you know, we got, definitely got something. We're shooting some more." - "Roger. Hey, you shoot, I'll talk."

 

"Roger. Currently engaging approximately eight individuals, uh, KIA, uh, RPGs, and AK47s." [Var då?!] "Hotel Two-Six: You need to move to that location once Crazyhorse is done and get pictures. Over."

 

"Oh, yeah, look at those dead bastards." - "Nice. Good shooting." - "Thank you." [...] "There's one guy moving down there, but he's, uh, he's wounded." - "All right, we'll let them know so they can hurry up and get over here." - "One-Eight, we also have one individual, uh, appears to be wounded crawl.. trying to crawl away." [Det är Saeed som är svårt skadad och vrider sig på trottoaren] "Roger. We're gonna move down there." - "Roger. We'll cease fire." - "Yeah, we won't shoot anymore."

 

"He's getting up." - "Maybe he has a weapon down in his hand?" [Saeed är uppenbarligen fortfarande svårt skadad] "No, I haven't seen one yet." - "I see you guys got that guy crawling right now on that curb." - "Yeah, I got him. I put two rounds near him, and you guys were shooting over there too, so, uh, we'll see." - "Yeah, roger that." [...] "Come on, buddy." - "All you gotta do is pick up a weapon" [Fortfarande om Saeed]

 

"We are right below you right time now. Can you walk us on to that location? Over." - "This is Two-Six. Roger. I'll pop flares. We also have one individual moving. We're looking for weapons. If we see a weapon, we're gonna engage. ... Yeah, Bushmaster, we have a van that's approaching and picking up the bodies." [En skåpbil av civil modell] "Where's that van at?" - "Right down there by the bodies." - "Okay, yeah." - "Bushmaster; Crazyhorse. We have individuals going to the scene, looks like possibly, uh, picking up bodies and weapons." - "Let me engage." - "Roger. Hey, we need to stop that, we're down there, you see my loc..." - "Can I shoot?" - "Roger. Break." - "Uh, Crazyhorse One-Eight, request permission to, uh, engage." - "Picking up the wounded?" - "Yeah, we're trying to get permission to engage." - "Come on! Let us shoot!" - "They're taking him."

 

"This is Bushmaster Seven. Go ahead." - "Roger. We have a black SUV, uh, Bongo truck picking up the bodies." - "Fuck!" - "Request permission to engage." - "This is Bushmaster Seven. Roger. Engage." - "One-Eight, engage." - "Clear." - "Come on!" [Skjuter mot skåpbilen där även två barn sitter i förarsätet, vilket går att se på videon] "Clear." [Skjuter] "Clear" [Skjuter] "We're engaging." [Skjuter] "Coming around. Clear." - "Roger. Trying to, uh..." - "Clear." - "I hear them co... I lost them in the dust." - "I got them." - "I'm firing." - This is Bushmaster Forty. Got any BDA on that truck? Over." - "You're clear. This is Crazyhorse, uh, stand by." - "I can't shoot for some reason." - "Go ahead." - "I think the van's disabled." - "Go ahead and shoot it." - "I got an azimuth limit for some reason." [Skjuter igen]

 

[...] "Well, it's their fault for bringing their kids into a battle." - "That's right."

Vilken verklighet lever de där soldaterna i egentligen?! Just det, den militära, där de jagar sina egna fantasier och skuggor blir spöken med vapen. Som om de sitter i ett jävla TV-spel! Det här lär heller knappast vara någon unik incident. Hittills har minst 221 journalister dödats i Irak sedan kriget inleddes. Under perioden 2004-2009 har omkring 109 000 irakier dödats, varav 60 % varit civila, enligt DN som hänvisar till släppta dokument från Wikileaks.

Ner med militarismen!