Dagens nya religion

Jag har, liksom fler med mig, funderat lite på hur lika tillväxtprotagonisterna egentligen är religiösa fundamentalister. Vi kan som exempel jämföra med ett av de kristna kreationisternas mer centrala argument gällande jordens ålder.

Kreationisten: - Jorden är 6000 år gammal. Och det enligt min tolkning av de i Gamla testamentet redovisade släktleden mellan Adam och Kung Salomo. Det är sant, för Bibeln säger det [källkritik när den är som bäst, red. anm.].

Vetenskapspersonen: - Omfattande forskning pekar på att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal och att liv uppstod ungefär 1 miljard år senare.

På liknande vis som kreationisten så säger den som oreflekterat propagerar för tillväxt (i stort sett alltid mätt utifrån BNP) att obegränsad tillväxt dels är fysiskt möjligt och dels att den alltid är bra. Vi kan höra "argument" som att tillväxt ger nya jobb, utplånar orättvisor och räddar miljön. Rena lögner eller i bästa fall kraftig manipulering med sanningen. Den nyliberala och inflytelserika ekonomen Henry Wallich har uttryckt att

Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras.

För att förstå vad tillväxt verkligen är så behöver vi förstå att en stabil procentuell ökning är detsamma som fördubblingsperiod. 10 % tillväxt per år ger en fördubbling var 7:e år och 7 % tillväxt per år ger en fördubbling var 10:e år. Ekvationen för att ta reda på fördubblingsperioden är helt enkelt 70 dividerat med procentsatsen, där siffran 70 stammar från uttrycket 100 x ln2 (ln2 är den naturliga logaritmen av 2). Själva matematiken måste dock inte förstås för att kunna tillämpa kunskapen om tillväxt.

Nu när jag har förberett dig, kära läsare, så vill jag dela med mig av ett exempel som jag formulerade för en tid sedan. Anpassat för dataåldern. Här kommer det:

Anta att du har en hårddisk på 140 TB. Den är tom. Så introduceras ett datavirus som fördubblar antalet befintliga tecken en gång per sekund. Viruset börjar med ett tecken. Hur lång tid tar det innan hårddisken är full (alltså tills 140 000 000 000 000 tecken fyllt disken)?

Svara eller gissa gärna i kommentarfältet. Också rena gissningar är varmt välkomna, så var inte blyga!

Här passar det också bra att ta upp en problematisering av den rådande framstegstron i samhället. Utveckling och tillväxt av miljövänligare teknologier är ett slag i luften, då den ökande omsättningen logiskt nog snabbt och genomgående äter upp miljöförbättringen. Alltså landar det i praktiken i en miljöförsämring, om än möjligen något mindre än med miljösämre teknologier. Det gäller kanske inte alltid utsläpp, men åtminstone sådant som är mer grundläggande och avgörande såsom energianvändning och naturresursuttag. Tvättmaskinen, papper eller bilen är mer än tydliga exempel.

Vi kan inte lita till att teknologiutvecklingen kommer att rädda världen på egen hand, för det har den inte förutsättningar för. Särskilt gäller det här enligt den marknadsekonomiska modellen.

Konsumentmakt får endast relevans när politiker tar sitt ansvar och med exempelvis ekonomiska styrmedel eller lagregleringar gör miljösämre verksamhet dyrare än miljöbättre dito. Att som idag hänvisa till konsumentens ansvar är enbart ett sätt för politiker att avsvära sig ansvar.

När någon uttrycker andemeningen "tillväxten måste vi ha, till varje pris, för den är alltid bra" så vet vi att det är detsamma som att hen skulle påstå att hen inte påverkas av gravitationen. Det går ju utmärkt att tro och tycka det, men vi kan inte med gott samvete säga att det vilar på någon rationell, vetenskaplig grund. Denna någon kan alltså lika gärna passa på att mena att jorden är 6000 år gammal eller platt.

I själva verket är det logiskt och rationellt helt uppenbart att samhällets själva grundproblem idag heter tillväxtparadigm och konsumtionssamhälle. Det är det som sänker världen idag. Och vi kommer aldrig att kunna råda bot på några av de sociala eller miljörelaterade ödesfrågorna så länge som vi inte förändrar oss på den punkten.

Tron på tillväxt är en lika dogmatisk som grundläggande del av dagens nya religion som bland annat kan kallas för nyliberalism. Som svar på den religionen vill jag säga att tyckande utan grund är en politisk och intellektuell farsot.

Köphysteri i juletid?

Foto: Pix Gallery Agency

Foto: Arne Eklund

Ja, det blir som de senaste 15 åren för min och familjens del. Inget inhandlande av julklappar. Det kanske låter läskigt och taskigt? I synnerhet som jag har ett barn på snart 5 år. Jag är dock varken traditionalist, festprisse eller konsumtionsivrare. Faktum är att jag tycker att det är sorgligt att julen ska tillåtas reduceras till en konsumtionshögtid. Visserligen har jag inte mycket till övers för de religiösa perspektiven heller, men tanken om social varm samvaro är ju vacker och något jag gärna bejakar.

Jag som Djävulstomten

Jag hade gärna velat ge Stockholmarna lite härlig gatuteater genom närvaro av Djävulstomten i julruschen. Se även ett föregående inlägg här på bloggen. Trots förslag åt lite olika håll så har ingen hängt på idén. Tyvärr. Jag har också haft för mycket att göra under hösten för att på allvar kunna samla och samordna folk kring detta, även om jag flaggat för teaterprojektet redan i oktober. Ett annat år. Eller så har det väl att göra med att inte många andra tror på idén. Kanske lite väl hardcore? Fast det går ju med förlov sagt att utforma teatern såväl tufft som mjukt.

Så, vad tycker du som läser nu? Inga julklappar, gör vi rätt eller fel? Djävulstomten, en figur i tiden eller en cynisk hädelse?

Krama tillväxten och va' gla'

Ilija Batljan (S)

Ilija Batljan (S) har anklagat Miljöpartiet för att sakna verklighetskontakt i och med den gröna kritiken av tillväxt. Ilija är nämligen stolt tillväxtkramare. Bland annat så låter hen gärna andra, exempelvis PR-byrån Prime på uppdrag av Svenskt Näringsliv, författa hens debattartiklar, bara de handlar om tillväxt eller någon annan av de materialistiska och ekonomistiska kärnfrågorna. Den här artikeln tar i varje fall upp det fenomenet.

Ilija påpekar att "Det slutliga utkastet har jag personligen satt touch på. Det gör jag med alla mina artiklar." Jag tror att jag förstår vad hen menar med personlig touch. Signatur, kallas det visst. Utöver det så är det mest bara pinsamt att hen springer propagandamaskineriets ärenden så beredvilligt utan att blinka. Självkritik?

Framtiden efter kraschen?

Det är förresten inte alla socialdemokrater som hurrar med i tillväxtpartyt, jag känner flera stycken, men samtidigt så får nog Socialdemokraterna lov att sägas vara ett betonghäcksanpassat, blint tillväxtbefrämjande parti. Det är väl sålunda inte så fel ute för Ilija att vilja vara borgerlig. Det ligger ju för övrigt i tidsandan, och populism är hårdvaluta i högdjurspolitiken.

Här måste jag nog ändå tillåta mig att oja mig lite. Voj, voj. Ilija, Ilija. Med tanke på hur lätt det är att rent logiskt förstå att obegränsad tillväxt inte är möjligt i en värld med begränsade resurser, så vill jag nog bolla tillbaka det om verklighetsförankring till Ilija själv.

I artikeln menar hen också nästan beskäftigt att "jag har inte upplevt att det är Svenskt näringsliv som har skrivit artiklar till mig, men har de gjort det är det för min del jättebra, för jag tycker att tillväxt är väldigt viktigt". Förutom att hen tydligt visar att hen patetiskt nog gör sitt bästa för att inte skämmas, så iakttar jag att Ilija tydligen inte har haft förmånen att reflektera över sambandet att utan en miljö att leva i så blir det hurtekämpigt att försöka tillgodose kraven på "jobb och tillväxt och infrastruktur" samt "väljare"...

Privatisering, halleluja!

Foto: Mikael Damkier

Nu har det kanske varit lite väl många inlägg om Wikileaks på kort tid. Det behöver förvisso inte vara dåligt, då kampen om ett öppet och fritt samhälle är synnerligen viktig. I det här blogginlägget ska jag emellertid ta upp något lika enkelt som uppenbarligen centralt för dagens samhällsutveckling. Det ska handla om driften till privatisering.

Betänk till att börja med olika fall av privatiseringar som skett över de senaste åren. Missförhållandena inom privata bolag som hanterar äldreomsorg där människor får liggsår och personalen endast har tid för utdelning av medicin. Kanske är det inte någon skillnad från innan privatiseringarnas tidevarv enligt följande artikel, eller så kan vi tvärtom
ana en kvalitativ skillnad i varande där en alltmer pressad och stressad personal lättare tappar tålamod med utsatta äldre och rentav oftare förtrycker dessa med psykiskt och fysiskt våld? Sjukhus som optimerar sin personaltäthet av rationaliserings- och besparingsskäl och helt enkelt försämrar möjligheterna för att få nödvändig, kvalitativ vård i rätt tid.

Foto: Pål Bugge

Privata så kallade friskolor som drar in på material och personal och exempelvis ser till att elever på skolan tar över funktioner som matlagning och städning (enligt en vän till mig som är elev på Kunskapsskolan). Att friskolor är mer generösa med betyg av marknadslogiska konkurrensskäl, eller den frejdiga entreprenör som startade en gymnasieskola med syfte att kunna ge sitt barn högre betyg.

 Den suspekta utförsäljningen av tio köpcentrum till det brittiska bolaget Boultee, vilka chockhöjt hyror för handlare och orsakat en smärre skandal. Särskilt i åtanke av moderaternas uppenbara slapphänthet alternativt överlagdhet vid genomdrivandet av affären. Går det att förklara på annat vis än en korrupt process?

Visst, globaliserad ekonomi och visst, nyliberalism råder och tyst det är i husen, men vad jag ändå inte riktigt kan förstå är hur privatiseringsideologin kan tillåtas få så fritt spelrum som den tar sig idag? Visst går det att tycka att allt blir bättre när företag håller i rodret och att allt blir sämre när staten gör det. Och vice versa. Men det verkar ju i allmänhet vara mest tyckande.

Foto: Kent Höglund

Ska vi vara imponerade när till exempel S:t Görans sjukhus basunerar ut att de gjort mångmiljonbelopp i vinst? Enligt den här artikeln i DN köptes sjukhuset av investmentbolaget Bure (sedermera Capio) för 250 miljoner kr och har sedan 2003 gjort över 260 miljoner kr i vinst varje år. Omsättningen är i dagsläget på ca 1,5 miljarder kr och sjukhuset är till i stort sett 100 % skattefinansierat.

Jag vill nu gestalta ett exempel hämtat från min egen verklighet. Det går även att läsa en liknande redogörelse på min andra blogg, som delvis handlar om schack, där inlägget "Politik, vaf..." var ett embryo till den här mer politiskt inriktade bloggen.

I början av 2006 försökte vi få vård just på Capio S:t Görans sjukhus eftersom sambon var gravid och mådde dåligt med bland annat feberattacker. Vi då bodde ca 500 m från sagda sjukhus. Vi fick till att börja med vänta i över två timmar på akutavdelningen för att till slut få komma in till en sjukskötare. Hen ställde lite frågor och tog sedan ett urinprov och meddelade att det förmodligen var urinvägsinfektion. Vi kunde emellertid inte få komma in till någon läkare för en mer definitiv diagnos eller få en utskrift av recept till antibiotika. Istället meddelades det att vi fick lov att söka oss någon annanstans, förslagsvis till Sabbatsbergs sjukhus.

Vi var alltså tvungna att ta oss över Karlbergskanalen och förbi Vasaparken, vilket innebar minst en halvtimmes resande, och sitta i ytterligare ca två timmars kö på nästa sjukhus. När vi kom in till läkaren så skrev hen efter en snabb och effektiv undersökning ut antibiotika och konstaterade undrande det absurda i att S:t Göran hade skickat oss dit.

Av de andra drygt tio ”kunderna” på S:t Görans akutavdelning så fick ingen komma in till själva det heliga sjukhuset. Visst ligger det nära till hands att undra om det ens fanns någon läkare inne på akutavdelningen? Hög beredskap kostar naturligtvis pengar, så för Capio S:t Görans sjukhus är det gissningsvis rationellt att reducera personal på akutavdelningen för en högre "effektivitet" och därmed vinst. Symptomatiskt.

Foto: Lena Paterson

Låt oss försöka undersöka de grundläggande mekanismerna för borgarnas privatiseringsiver. Det är helt uppenbart att de säljer ut det mesta till kraftigt rabatterade priser. Kapitalisterna skrattar hela vägen till banken och det behöver vi inte vara särskilt förvånade över egentligen. Devisen verkar vara att "privat verksamhet per definition är bättre" och "det här kommer de aldrig kunna köpa tillbaka". Det kanske också handlar om att några kompisar eller de politiska makthavarna själva genom bulvanverksamhet kan sko sig lite extra i tillvaron på skattebetalarnas bekostnad. Vad vet vi egentligen om det? Möjligen kan vi tillåta oss mer eller mindre kvalificerade gissningar. I vilket fall, something is rotten in the state of the world, för att tala med Hamlet.

Foto: Sigge Persson

Om vi sedan lyfter blicken och studerar själva verksamheten. Vi kan gärna ta vård och skola som exempel. Hur kan någon gå med på att låta aktiebolag eller andra vinstfokuserade verksamheter få ekonomiskt stöd från skattemedel för att utöka deras vinst?! Från oss vanliga medborgare rakt ner i deras stinna kassakistor. Det är ju faktiskt helt sjukt!

Jag anser tvärtom att eventuell vinst inte ska få användas för annat än att utveckla verksamheten. När en ägare krasst plockar ut, säg, 200 000 kr för att köpa, säg, en bil, eller bara ha lite extra cash på banken, så visar det på något som inte riktigt står rätt till. Detsamma gäller för övrigt när ett anonymt aktiekapital kräver så stor vinst som möjligt för maximal utdelning till sina ägare.

Foto: Jens Karlsson

Jag tycker att det är helt i sin ordning att det finns privata skolor eller vårdinrättningar som alternativ. Det är bra med valfrihet. Det är däremot inte ok att vinstdrivande verksamhet ska kunna basera en stor del av sin vinst på bidrag. De bör rimligen få slipa sin verksamhet och klara sig på marknadsmässig finansiering, alltså exempelvis avgifter i konsumentledet eller de vederbörliga skattetekniska manövrarna. Då kan de gärna få ha hur stor vinst som helst och göra vad de vill med den. Det lär förstås visa sig på kundunderlaget. De besuttnas gräddfil. Helt i sin ordning, så länge inte vi övriga behöver betala för den och det samtidigt finns schyssta alternativ.

Ett problem är även att de vanliga människor som använder sig av dessa privata tjänster eller resurser dels inte har insyn i de ekonomiska förehavandena och dels ofta är maktlösa när det gäller reella alternativ. Men det är väl å andra sidan kapitalism i ett nötskal: Utnyttja de utsatta.

Foto: Håkan Berg

Så, hur svårt ska det vara? De kommunala skolorna och landstingens sjukvård bör rimligen vara skattefinansierad och vara ett alternativ tillgängligt för alla. Privat, vinstdrivande verksamhet bör inte få en krona i stöd, men kan i gengäld plocka ut hur mycket vinst de vill ur verksamheten. Som det ser ut idag är såväl vård som skola mycket lukrativa verksamheter där multinationella bolag dras till Sverige som flugor till honung. Knappast särskilt positivt om vi ser till hur det stora flertalet av sådana verksamheter sköts eller snarare missköts till förmån för den heliga vinsten.

Sedan tycker jag att det gärna kan få finnas ett mellanalternativ, det vill säga en privat aktör som skriver under en förbindelse om att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Dessa kan få en del av sin finansiering från skattemedel. "Min modell" (det finns säkert andra som tänkt i liknande banor) inbegriper alltså följande tre kategorier:

1. Statlig verksamhet - Till största delen finansierad med skattemedel
2. Ej vinstdrivande privat verksamhet - Delvis finansierad med skattemedel
3. Privat verksamhet - Finansierad genom konsumentavgifter, reklam, privata bidrag m.m.

Foto: Håkan Berg

Så, nu kan vi fråga oss varför det inte ser ut på det här synnerligen logiska sättet? Vilka manipulationer gör att borgerligheten kan få komma undan med genomgripande erosion av det här landets ekonomiska grund? Utan att protesterna stormar? Eller åtminstone ett avståndstagande från att välja om de hala kålsuparna? Nej, istället är Moderaterna & Co mer populära än någonsin. Helt absurt.

Och borgarna som inte ens är förmögna att fixa schyssta jobb, utan avreglerar och försämrar för flertalet här och nu och säljer ut framtiden till ekonomisk och ekologisk undergång. Är det värt någon billig hundring mer i plånboken? De verkliga vinsterna plockar storkapitalet hem, helt i enlighet med tidsandan.

Gott folk. Dags att se igenom dimmridåerna och hitta ut från träsket?

USA anordnar Världspressfrihetens dag 2011 (!)

Jag trodde först att det var ett skämt, men har nu undersökt saken och kommit fram till att det verkar vara på fullaste allvar. Enligt hemsidan US Department of State - Diplomacy in action så utfäste USA genom Philip J. Crowley (Assistant Secretary, Bureau of Public Affairs, Washington, DC, 7 december 2010) löfte om att landet ska anordna UNESCO:s event Världspressfrihetens dag under 2011. Pressmeddelandet kan läsas i sin helhet via länken ovan, men jag vill här passa på att citera det centrala budskapet:

New media has empowered citizens around the world to report on their circumstances, express opinions on world events, and exchange information in environments sometimes hostile to such exercises of individuals’ right to freedom of expression. At the same time, we are concerned about the determination of some governments to censor and silence individuals, and to restrict the free flow of information. We mark events such as World Press Freedom Day in the context of our enduring commitment to support and expand press freedom and the free flow of information in this digital age. [mina understrykningar]

Skulptur utanför UNESCO:s huvudkontor

Med tanke på den aktuella intensiva hetsjakten på Wikileaks, så kan vi ju verkligen undra om höger hand vet vad vänster sysslar med där borta i den amerikanska superbyråkratin? Diplomatiskt hyckleri på hög, alternativt riktigt låg, nivå.

Den ironiska spänningen mellan USA:s faktiska agerande och det förmenta anordnandet av ett firande och lovordande av det fria ordet är så intensiv att den förmodligen går att omvandla till förnyelsebar energikälla för att i ett svep lösa Sveriges beroende av såväl olja, kol och naturgas som kärnkraft. Då skulle åtminstone något gott utöver ett perplext, syrligt skratt komma ur den soppan.

Nej, kära USA, det ligger närmre till hands att istället utlysa den 7:e december till Orwellska nyspråksdagen.

Klipp kortet

Jag har ett VISA-kort. Det kommer jag att klippa. Anledningen är artiklar som denna i DN igår.

Hetsjakten på Wikileaks är upprörande och skrämmande, och jag kommer nu att bojkotta exempelvis PayPal och VISA för deras uppenbara medlöperi och hyckleri i förföljelsen av Wikileaks. Detsamma gäller MasterCard. Gör minst 30 % som jag och flera andra som redan flaggat för något liknande, så lär dessa "samhällsnyttiga" aktörer få problem. Något de med säkerhet förtjänar.

 Argumenten för att göra som de gör är som vanligt ihåliga. De "accepterar inte kunder som sysslar med olagligheter". Den schweiziska posten är också med på noterna och har stängt Assanges bankkonto. Hur många vapenhandlare, drogbaroner och pengatvättar tror ni använder sig av dessa företags och institutioners tjänster? En beskedlig andel, om jag får gissa.

Min Bildt som hund

Enligt den här artikeln i Aftonbladet så beskrivs Carl Bildt i dokument från Wikileaks som en "medium size dog with a big dogs attitude". Jag gissar att liknelsen är träffande. Bildt är ju också en hund med åtminstone visst sinne för humor, då hen tillstod att hen "är ingen pudel i alla fall" (artikel i SvD, som även delvis tar upp det nedan nämnda säkerhetssamarbetet).

Carl "the dog" Bildt

En följdreflektion kan vara vad vi då bör likna Onkel Sam (USA) vid? Jag prövar med "en överdimensionerad jätteheffaklump med storhetsvansinne och en dominant, eldkastande drakattityd".

Beatrice "ljuger som en häst travar" Ask

När det gäller det långtgående samarbetet mellan Sverige och USA om att på hemligt manér utbyta information om medborgare, så räcker det nog att för tillfället titta på den egna skumma bakgården. Såväl statsminister Reinfeldt, utrikesminister Bildt och justitieminister Ask och säkert även resten av de centrala politrukerna (åtminstone moderaterna) i regeringscirkusen, har helt uppenbart haft full kännedom om sakförhållandena. Och varför skulle de inte det? De är ju högsta hönsen i bingen. Att exempelvis Beatrice Ask försöker förneka all vetskap är inget annat än skrattretande och pinsamt. Skämmas ska de.

FRA-lagen och datalagringsdirektivet är exempel på förändringar i riktning åt mer övervakning och kontroll av medborgarna. Och dolt informationsutbyte makthavare emellan. Världsutvecklingen är på många vis skrämmande, och det här är en del av kakan.

Bildt gillar att sprida sina ägg

Det gällande informationsutbytet med främmande makt lär vara i strid med grundlagen. Det mest rättvisa och riktiga vore att dessa antidemokratiska aktörer, liksom deras respektive tjänstepersoner, fick lämna sina uppdrag hela bunten. Omedelbums. De visar nämligen uppenbart förakt mot sina uppdragsgivares välgång. Det gäller förstås inte enbart den här frågan, utan själva deras grundideologi verkar präglas av manipulation och maktdominerande som metod till framgång. Eller är det kanske själva systemet självt som driver oss dit?

Bertholt Brecht

För att tala med författaren och dramatikern Bertholt Brecht: Egentligen är det väl kanske dags för nyval redan nu, så att regeringen kan få chans att välja sig ett nytt folk?

Wikileaks under fire

"Political language is designed to make lies sound truthful and murder respectable, and to give the appearance of solidity to pure wind."

- George Orwell

Undrar i mitt stilla sinne om det finns det några stater idag som inte är auktoritära regimer? Det verkar faktiskt inte som det med anledning av den utbredda inkvisitionen av Wikileaks. En demokratisk stat som under ytan agerar auktoritärt är ju fortfarande auktoritär. Nu ska internet regleras och dess öppenhet siktas på att slutas; början till slutet för ett fritt internet, skriver DN. Ipred, FRA-lagen och datalagringsdirektivet visar vilken väg vi vandrar.

Vad är det för slags demokratiskt system som inte kan tillåta sig öppenhet och transparens? Det enkla svaret på den frågan är en kvasidemokrati. Kanske inte någon särskilt stor nyhet under solen, då en röst var fjärde år nog får anses vara en obetydlig form av delaktighet och påverkansmöjlighet för oss vanliga dödliga. De verkliga maktstrukturerna ligger helt uppenbart någon annanstans, och förmodligen knappt ens inrymd i det parlamentariska systemet.

Om regeringarna tycker att det är jobbigt att deras diplomatiska relationer kommer i dagens ljus så får de väl rimligen vara försiktigare med vad och hur de diplomatiserar sig. Istället gör de sitt bästa för att tysta ner och försöka mörka. Här är en läsvärd artikel i SvD om hur Wikileaks arbetar.

Nu visar världens maktfullkomliga politiska elit sina rätta ansikten. Mörkermakter. Läs och begrunda några artiklar i ämnet. Först ut vill jag tipsa om uttalandet från Reportrar utan gränser (på bl a engelska) gällande hetsjakten på Wikileaks. En svensk översättning av uttalandet kan hittas i DN. Följande artikel i Aftonbladet berättar att PayPal drar in möjligheterna att via dem donera pengar till Wikileaks. Wikileaks utsätts även för internetattacker, vilket vore intressant att få veta vilka som ligger bakom.

Wikileaks officiella hemsida (wikileaks.org) är nerstängd, men det går fortfarande att nå Wikileaks via speglar som kan hittas här. Wikileaks är under kraftig beskjutning av tungt politiskt artilleri. Jag gissar att det enda hoppet för dess överlevnad är att visa på internets styrka: Decentralismen och öppenheten. Det behövs att många "vanliga" människor ger sitt stöd till Wikileaks genom att lägga upp läckornas material på sina servrar. Någon borde också ansöka om utgivningstillstånd för Wikileaks i Sverige, då Assange fick avslag på sin ansökan om ett svenskt arbetstillstånd. Det här får helt enkelt inte gå oss ur händerna om vi ska ha ens en chans till frihet.

När det gäller våldtäktsfallet Julian Assange, så har jag kritisk till att fallet skulle vara något annat än en politisk manipulation för att få Wikileaks på fall, en så kallad honungsfälla som det till exempel beskrivs av en militär expert i den här artikeln på Newsmill. Anledningen till anklagelserna verkar i första hand handlar om att kompromettera Assange och därmed Wikileaks. Folk ska helst bli emotionellt negativt inställda. Sedan kan vi undra hur vanligt det är att en våldtäkt leder till internationell efterlysning via Interpol? Missförstå mig rätt, jag är 100 % emot våldtäkt, men också 100 % motståndare till manipulation och fulspel.

Som avslutning på det här inlägget vill jag länka till den här videon upplagd av Wikileaks 5 april 2010, vilket är något också exempelvis SvD skrivit om här. Den visar vad som verkligen hände när över ett dussin civila dödades av amerikansk militär i östra Bagdad i juli 2007. Däribland två reportrar från Reuters nyhetsbyrå, fotografen Namir Noor-Eldeen och hens chaufför Saeed Chmagh

Med stöd i Informationsfrihetslagen (FOIA) ansökte Reuters omedelbart om att få tillgång till videon. Den släpptes aldrig av dem, men av Wikileaks.

Den amerikanska militären förnekar naturligtvis att de har gjort något fel. Det stinker genomruttet. Efter att ha sett videon så finns ingen anledning att skräda orden. Soldater och ansvariga har inte ens ställts inför rätta. Obamaadministrationen verkar visa att de inte tänker försöka vara bättre än Bushadministrationen. Wikileaks måste helt enkelt få kunna fortsätta för att visa på makteliternas korrupta inställning!

Den grupp som soldaterna beskjuter rör sig lugnt och sansat, utan tillstymmelse till provokation eller hets. Någon kanske har en spade och någon annan en rörtång. Kanske är det vapen, men det är svårt att säga. Verkar dock inte särskilt troligt med tanke på hur lugna människorna på platsen är. Reportrarnas kameror har emellertid varken någon större likhet med vare sig Uzi:s, AK-47:or eller granatkastare. Här följer en transkription av en del av vad soldaterna säger på videon i samband med morden:

 

"See all those people standing down there?" - "Stay firm. And open the courtyard." - "Yeah, roger. I just estimate there's probably about twenty of them." - "There's one, yeah." - "Oh, yeah." - "That's a weapon." - "Yeah." [Om kameran som fotografen Namir har hängandes på axeln]

 

AK-47

"Have five to six individuals with AK47s. Request permission to engage." - "Roger that. Uh, we have no personell east of our position. So, uh, you are free to engage. Over." - "All right, we'll be engaging." - "Roger. Go ahead." - "I'm gonna... I can't get'em down because they're behind that building." - "Um, hey, Bushmaster element..." - "He's got an RPG!" [Kamera med teleobjektiv tas för en Rocket Propelled Grenade launcher] "All right, we got a guy with an RPG." - "I'm gonna fire." - "Ok." - "No, hold on. Lets come around."

RPG

"Getting ready to fire. We won't..." - "Yeah, we had a guy shooting, [med kameran, eller?] and now he's behind the building. God damn it!" - "Uh, negative, he was, uh, right in front of the Brad. Uh, about there, one o'clock. Haven't seen anything since then." - "Just fuckin', once you get on them just open them up." - "All right." - "I see your element, uh, got about four Humvees, uh, out along..." - "You're clear." - "All right. Firing?" - "Let me know when you've got them." - "Lets shoot." [Namir hänger upp kameran på axeln och Saeed talar i sin telefon] "Light them all up." - "Come on! Fire!" [Skjuter] "Keep shooting, keep shooting. Keep shooting. Keep shooting."

 

"All right, we just engaged all eight individuals." - "Yeah, we see two birds and we're still firing." - "Roger." [Skjuter ner Saeed som springer för att söka skydd] - "I got them." - "Oups, I'm sorry, what was going on?" - "God damn it, Kyle!" - "All right, hahaha, I hit them, I..." - "All right, you're clear." - "All right, I'm just trying to find targets again."

 

"Got a bunch of bodies layin' there." - "All right, we got about, uh, eight individuals." - "Yeah, we got one guy crawling around down there, but, uh, you know, we got, definitely got something. We're shooting some more." - "Roger. Hey, you shoot, I'll talk."

 

"Roger. Currently engaging approximately eight individuals, uh, KIA, uh, RPGs, and AK47s." [Var då?!] "Hotel Two-Six: You need to move to that location once Crazyhorse is done and get pictures. Over."

 

"Oh, yeah, look at those dead bastards." - "Nice. Good shooting." - "Thank you." [...] "There's one guy moving down there, but he's, uh, he's wounded." - "All right, we'll let them know so they can hurry up and get over here." - "One-Eight, we also have one individual, uh, appears to be wounded crawl.. trying to crawl away." [Det är Saeed som är svårt skadad och vrider sig på trottoaren] "Roger. We're gonna move down there." - "Roger. We'll cease fire." - "Yeah, we won't shoot anymore."

 

"He's getting up." - "Maybe he has a weapon down in his hand?" [Saeed är uppenbarligen fortfarande svårt skadad] "No, I haven't seen one yet." - "I see you guys got that guy crawling right now on that curb." - "Yeah, I got him. I put two rounds near him, and you guys were shooting over there too, so, uh, we'll see." - "Yeah, roger that." [...] "Come on, buddy." - "All you gotta do is pick up a weapon" [Fortfarande om Saeed]

 

"We are right below you right time now. Can you walk us on to that location? Over." - "This is Two-Six. Roger. I'll pop flares. We also have one individual moving. We're looking for weapons. If we see a weapon, we're gonna engage. ... Yeah, Bushmaster, we have a van that's approaching and picking up the bodies." [En skåpbil av civil modell] "Where's that van at?" - "Right down there by the bodies." - "Okay, yeah." - "Bushmaster; Crazyhorse. We have individuals going to the scene, looks like possibly, uh, picking up bodies and weapons." - "Let me engage." - "Roger. Hey, we need to stop that, we're down there, you see my loc..." - "Can I shoot?" - "Roger. Break." - "Uh, Crazyhorse One-Eight, request permission to, uh, engage." - "Picking up the wounded?" - "Yeah, we're trying to get permission to engage." - "Come on! Let us shoot!" - "They're taking him."

 

"This is Bushmaster Seven. Go ahead." - "Roger. We have a black SUV, uh, Bongo truck picking up the bodies." - "Fuck!" - "Request permission to engage." - "This is Bushmaster Seven. Roger. Engage." - "One-Eight, engage." - "Clear." - "Come on!" [Skjuter mot skåpbilen där även två barn sitter i förarsätet, vilket går att se på videon] "Clear." [Skjuter] "Clear" [Skjuter] "We're engaging." [Skjuter] "Coming around. Clear." - "Roger. Trying to, uh..." - "Clear." - "I hear them co... I lost them in the dust." - "I got them." - "I'm firing." - This is Bushmaster Forty. Got any BDA on that truck? Over." - "You're clear. This is Crazyhorse, uh, stand by." - "I can't shoot for some reason." - "Go ahead." - "I think the van's disabled." - "Go ahead and shoot it." - "I got an azimuth limit for some reason." [Skjuter igen]

 

[...] "Well, it's their fault for bringing their kids into a battle." - "That's right."

Vilken verklighet lever de där soldaterna i egentligen?! Just det, den militära, där de jagar sina egna fantasier och skuggor blir spöken med vapen. Som om de sitter i ett jävla TV-spel! Det här lär heller knappast vara någon unik incident. Hittills har minst 221 journalister dödats i Irak sedan kriget inleddes. Under perioden 2004-2009 har omkring 109 000 irakier dödats, varav 60 % varit civila, enligt DN som hänvisar till släppta dokument från Wikileaks.

Ner med militarismen!

Filmtips

Här kommer några filmrekommendationer, främst inriktade på dokumentärer eller dokumentärliknande filmer.

"Only the small secrets need to be protected. The big ones are kept secret by public incredulity."

- Marshall McLuhan, media guru

Häromdagen såg jag Zeitgeist: The Movie. Det tog mig bara 2-3 år och flera tips senare. Hur som helst, trots den på ytan konspirationsteoretiska tonen, så tycker jag att filmen bär tätt hela vägen och faktiskt snarast syns logisk med tanke på hur världen ser ut idag.

Faktum är att bevisbördan nog i första hand bör ligga på de som är måltavla för filmen och deras perspektivs företrädare, än hos de som har gjort filmen och deras perspektivs företrädare.

 

Filmen finns att se på eller ladda ner gratis via den officiella hemsidan. Copyleft med andra ord. Gjord för att vi ska vakna, inte för att tjäna pengar på oss. Ger spontant lite mer soliditet redan i utgångsläget, tycker jag.

 

Sedan vill jag tipsa om Surplus: Terrorized into being consumers, som är ett slags politiskt konstprojekt som har liknats vid en blandning mellan dokumentär och musikvideo. Liksom namnet antyder bär filmen fram ett konsumtionskritiskt perspektiv.

 

Dokumentären Det dolda priset är mer rak på sak och tar upp de sjuka strukturerna när det gäller produktion och avfallshantering av våra mobiltelefoner. Ett pris vi nog helst inte vill kännas vid och som dessutom endast är ett litet snitt av västs ekonomiska imperialism.

 

Såg för en tid sedan Into the Wild och det är en tragisk film som ändå är upplyftande. Det tragiska består i att huvudpersonen ju dör, vilket knappast kan sägas vara särskilt framgångsrikt. Ytligt så går det att tolka hens livsstilsval som ett misslyckande.

 

Jag tycker att det upplyftande ligger i den underliggande diskussionen av konsumtionskritik och att Chris verkligen framför relevant kritik som är värd att ta till sig eller åtminstone seriöst reflektera över. Har du inte sett filmen ännu, så gör det.

En annan dokumentär som jag såg ungefär när den kom ut 2004 är Super Size Me. Här är det inte pseudovetenskaplig djurförsöksforskning som ligger uppe för granskning, utan ett reellt fall med en människa som väljer att varje dag enbart äta på McDonalds samt dra ner på sin motion till den genomsnittliga amerikanens nivå. Effekterna på kroppen är dramatiska och upplysande.

 

Trots att det statistiska underlaget för experimentet inte kan sägas vara vetenskapligt tillräckligt, så är upplägg och resultat av experimentet snarare mer relevant vetenskap än alla djurförsök i världen. Det vi ser är tydliga effekter av metabolismen hos en individ som är ett människodjur, ja, en samhällsvarelse som du och jag. Slutsatserna från filmen får nog lov att sägas vara generella samband för oss som art.

 

Anledningen till varför den slutsatsen kan dras är givetvis att det går att titta på fetmans och ohälsans utbredning i samhället, vilket har en nära korrelation till just det som filmen tar upp. Validiteten kan därmed sägas vara mycket god.

En riktigt kul film är The Yes Men, som går ut på att två politiska aktivister imiterar mäktiga eller inflytelserika personer och kommer in på exempelvis konferenser och TV-nyheter. Det finns ett släktskap till exempelvis Sacha Baron Cohens produktion, där det handlar om att ta sig an någons perspektiv och förstora dessa. Intressant nog brukar folk snarare tacksamt följa med och ge fritt utlopp för sina absurda idéer.

Slutligen vill jag därför rekommendera just Sacha Baron Cohens Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan. En del verkar vilja avfärda filmen som irrelevant buskiskomik, där betoning är just på lättsam förnöjelse. Det tycker jag är en synnerligen ytlig tolkning.


Vad jag tolkar så går budskapet långt mycket djupare än så. Målet för kritiken är hyckleri, homofobi, rasism, antisemitism, nationalism och fördomar överlag. Metoden är som sagt att folk får chans att ställas inför sina egna fördomar för att reagera eller inte reagera på dessa, där de oftast slappnar av och ger utlopp för vad de verkligen tycker och tänker.

Medalj

Nu när jag har börjat skriva en politisk blogg, så vill jag passa på att göra en utmärkelse sju år i efterskott.

På vårkanten 2003 så fick jag ett brev från min vän Johan Jaatinen. Innan jag förklarar vad det brevet gick ut på, så vill jag härmed dela ut en hedersbetygelse, nämligen en medalj som vi kan kalla "trulpens lilla gröna utmärkelse av sjätte graden för hjältemodiga insatser i kampen mot besinningslös kapitalistisk tortyr - i serafimerband".

Det här är förmodligen kontroversiellt för de flesta. Det får vara det. Jag berömmer alltså civil olydnad som metod för samhällsförändring. Är det fel? Låt mig göra ett försöka att förklara mig.

Per Herngren

Till att börja med så behöver vi förstå vad civil olydnad är. Det likställs nämligen ofta trångsynt med våldsverkan, terrorism, anarkism (i dess fördomsfulla betydelse) och annat som ligger och skvalpar i samhällets skuggdomäner. Jag vill problematisera den bilden och börjar med att här citera från en bra bok i ämnet, nämligen Civil olydnad - en dialog (1999, s 20) av Per Herngren:

Civil olydnad är i traditionen från Thoreau och Gandhi:
    1. En öppen offentlig handling,
    2. som grundas på ickevåld.
    3. Handlingen är olaglig eller bryter mot en regel, order eller beslut.
    4. Den har dessutom ett samhälleligt, socialt eller etiskt syfte.
    5. De personliga konsekvenserna fyller en viktig funktion.

Foto: Björn Ullhagen
Flickor får leva ett liv av värpning
Pojkar åker direkt ner i köttkvarnen

Utifrån dessa principer planerade och utförde tre personer sabotage av Gimranäs äggkläckeri utanför Herrljunga. Syftet var att väcka samhällsdebatt, då insikten var (och fortfarande är) alltför tydlig att det rådande etablissemanget är förnöjt med att blunda för verkligheten.

Aktivisterna var enligt handlingsfilosofins principer öppna med vad de gjorde. De lämnade såväl brev som sockerkaka på brottsplatsen och blev förstås gripna och även hårt dömda. Straffen landade på 10 månaders fängelse och gemensamt 1 523 000 kronor i skadestånd. Om jag har förstått saken rätt så hade en liknande handling utan politiskt motiv givit en lägre straffsats. Är det någon annan än jag som tycker att det är helt absurt?

Info om gruppen och aktionen kan hittas på Farväl äggindustri aktion 14:s hemsida. Här är även två artiklar, en kort notis på yelah och en lite längre på nyhetskanalen, som bland annat tar upp de utdelade domarna, straffsats och orsak samt en intervju med Johan gjord av Jens Holm.

Här nedan är länkar till de tänkvärda brev som aktivisterna skickade till vänner och bekanta i samband med aktionens utförande.

Hanna Ekegren

Daniel Hedqvist

Johan Jaatinen