Läste precis en intressant och belysande text om girighet, maktgalenhet och penisförlängare. Om intellektuellt mörker. Om hur vi bäddar för ekologisk undergång. Sådan är kapitalismen. Eftersom vi tillåter den att vara det.Jag gillar Andreas Cervenkas krönikor i SvD Näringsliv. Tycker också att det är smått fantastiskt att hen ges utrymme i traditionell media som i det mesta annat febrilt försöker vidmakthålla rådande normer, tillväxtens överideologi och det ekonomiska paradigmet.
Några utdrag från krönikan:
I Londons mest exklusiva områden står de svarta Mercedesbussarna på rad. Vilka är det då som bor här? Bankers från London City? Knappast. De pressades ut av de höga priserna för länge sedan. Detta är sannolikt en av de få platser på jorden där en Goldman Sachs-direktör kan svära över sitt öde som simpel löneträl.Sinne för proportioner?
Vad driver då den rikaste promillen? Kanske en så enkel sak som fåfänga. [...] Mark Hollingsworth konstaterar i boken Londongrad att de ryska oligarker som intagit staden är som gängledare på en skolgård som ständigt försöker bräcka varandra med bostäder, fotbollslag och superyachter stora som Finlandsfärjor. Ett bevis på att det mänskliga egot är omättligt.Sinne för drivkrafter?
Men hur mår de? Att pengar inte är samma sak som garanterad lycka är i och för sig ingen hemlighet. Belgraviabon Hans Kristian Rausings miljarder hindrade honom inte från att skjuta heroin med en dekomposterande hustru i rummet intill – ett beteende som indikerar att den andliga toppformen är en bit bort.Sinne för att må bra?
Den nästan tvångsmässiga överkonsumtionen hos den översta procenten har påverkat synen på vad som är normalt, vilket fått de halvrika att också öppna plånböckerna för att hänga med sina grannar och så vidare nedåt i samhällslagren. Plötsligt sitter en hel hålögd medelklass i överbelånade och nyrenoverade hus och bläddrar nervöst i glassiga livstilsmagasin till det rofyllda bruset av en magsårstablett som löses upp i ett glas vatten. Den globala jakten på pengar, prylar och status skulle i så fall ha skett till priset av djupare klyftor, samhällen som slits itu, en och annan finanskris och så lite mänsklig tomhet.Sinne för ett hållbart samhälle?
