27 januari 2014

Hen

Jag är en förespråkare av könsneutralt språk. Särskilt tydligt blir det med användningen av "hen" som könsneutralt pronomen för tredje person singularis.


Kan förmedla lite historia om saken.

Vad jag minns så väcktes idén om "hen" redan på 1960-talet. Kollar upp lite källor och kan komplettera med Rolf Dunås 1966.

Jag kom först i kontakt med användandet av "hen" 2003 på Grön Ungdoms (GU) höstmöte i samtal med bland andra Ylva Lundkvist, Tomas Q Nilsson och Lars Westerberg. Blev direkt rätt så pepp och började själv fundera över ordet och även använda det. Skickade in förslag på "hen" till Språkrådet i början av 2004, men utan reaktion.

Inför Miljöpartiets partiprogramsrevidering på våren 2005 lade jag en motion om könsneutralt språk i Grön Ungdom till höstmötet 2004. Det var het debatt där exempelvis Max Andersson i ett retoriskt och i övrigt vältaligt inlägg målade fram en metafor av GU:s retoriska kulspruta och menade att "hen" inte hade plats i magasinet. Några talade för frågan, men som jag minns det talade fler emot det. Särskilt av de mer etablerade medlemmarna. Förslaget röstades också ner med en rösts marginal (typ 46-45).

För min del var det dock ett fantastiskt träningsläger och jag var verkligen tvungen att anstränga mig när jag talade med folk för att föregå med gott exempel. Fick korrigera mig flera gånger under helgen, men efter tre dagar intensivt henande så var mitt könsneutrala språk fullfjädrat och faktiskt helt naturligt. Bra grej där.

Hade mitt förslag gått igenom så hade motionen skickats med GU-stämpel till kongressen, vilket hade stärkt frågan rätt ordentligt. Flera jag talade med efteråt sade att de hade röstat nej, trots att de tyckte att idén var bra. Argumentet lät ungefär som "inte vi, inte nu". Och det är bara att fråga sig det klassiska "om inte vi, vem? om inte nu, när?". Så mycket för ungdomens radikalitet.

Kan som en parentes tillägga att jag hade ungefär samma erfarenhet med till exempel demokratifrågor inom GU, där de flesta rävar menade att vi behövde ha ett mer traditionellt demokratiförfarande för att vi unga skulle lära oss hur det går till i kommun och riksdag. Jag tycker att det är ett ihåligt argument, och bättre är naturligtvis att stärka demokratin så långt som möjligt internt och därmed agera som ett positivt exempel för samhället i stort.

Hur som helst, nederlag i GU 2004, men skam den som ger sig! Envis som jag är lade jag motionen som enskild medlem till Miljöpartiets (MP) kongress 2005, vilken i stort sett enbart behandlade partiprogramsrevidering.

Mitt förslag behandlades emellertid inte som någon egentlig fråga, utan majoriteten av den sittande partistyrelsen ansåg att den enbart handlade om språklig korrigering. Motionen förpassades därför till slasken i kongressens inledning innan särskilt många ombud var på plats tillsammans med frågor om skiljetecken eller enskilda ord. Jag lade in en ordningsfråga om att flytta upp motionen i dagordningen, men det röstades ned. Förslaget avslogs sålunda i klump i sällskap med petitesser.

Jag är emellertid rätt säker på att partistyrelsen visst såg poängerna med mitt förslag, för de var knappast dumma i huvudet, men att de var rädda för att partiet skulle framstå som flummigt och en hasch-rökande tomterörelse. Tycker att det mest är fegt och svagt och rätt meningslöst för "stigfinnare" att väja för alla nya stigar utan enbart trampa ingångna spår. En klar diskrepans mellan teori och praktik i mitt gamla parti. Något som ser ungefär likadant ut fortfarande, om inte värre.

Lite glad kan jag ändå vara att MP sent omsider genomförde hen-reformen 2012 i samband med nästa partiprogramsrevidering. Visserligen ett år efter att jag lämnat partiet och startat Gröna partiet för gröna idealister, men det är rätt bra ändå. Gissar att det heller inte den här gången sågs med blida ögon av majoriteten av ledningen, men ombuden ville den här gången annorlunda. Klart är att spridning och diskussion och därmed ökad medvetenhet i samhället bäddade för omställningen. En viss populism råder därmed kan en tycka, och det ligger nog rätt mycket i det när det gäller mitt gamla historiskt sett gröna parti.

Slutligen kan jag tillstå att jag inte tycker att det är världens viktigaste fråga det här med "hen", men det har absolut sociala, psykologiska och politiska poänger i rätt riktning. För ett jämlikare samhälle.

2 kommentarer:

  1. Finsktalande feminist12 februari 2014 00:55

    Vadå väcktes första gången på 1960-talet?
    För mig är det uppenbart att ordet kommer från finskan, där han och hon inte finns utan bara hän stavat med ä.
    Jag gillar v många skäl, inte minst av solidaritet med människor som varken definierar sig som män eller kvinnor att att ordet Hen har etablerats men
    man ska nog akta sig för att tro att det är en mirakelkur för jämställdheten.
    Finland är knappast så mycket mer jämställt än Sverige trots att han och hon inte existerar i spåket.

    SvaraRadera
  2. I Sverige.

    Vi är alla olika. När jag kom i kontakt med ordet "hen" så fanns förstås även det finska "hän" med i diskussionen. Jag ser emellertid inte "hen" som direkt stammande från finskan. Det är ett försök till språklig utveckling inom det svenska språket, men visst kan inspiration finnas. Det är inget problem. Vi behöver inte mäta penislängder. ;-)

    Jag håller helt med om att könsneutralt språk inte är någon slutgiltig lösning för jämlikhet och jämställdhet. Däremot tror jag att det kan vara en bra nyckel på vägen. Tänk exempelvis arbetsansökningar: Om sådana ytliga faktorer som kön, etnicitet och ålder inte finns med, så skulle fler med egentligen tillräckliga meriter få chans till intervju. Det är jag helt övertygad om, och vad jag minns så har det även gjorts undersökningar som tydligt pekar i den riktningen.

    Eller när vi talar om någon med någon annan där de inte känner varandra. En könsneutral hållning blir nog mer fri, och i sämsta fall får mottagaren ställas mot sina fördomar och behovet av att veta komplett irrelevanta data som huruvida personen som körde bil, åt morötter eller åkte skridskor har snipp eller snopp mellan benen.

    Finns det däremot inte någon riktning och insikt i reformen, så tror jag precis som du att den varken gör till eller från för ett rättvisare samhälle.

    SvaraRadera